Photo:
Ludwigsson, Jörgen
/
Kulturparken Småland / Smålands museum
Åren 1935 - 1943 gjordes omfattande konserverings- och restaureringsarbeten på Kronobergs slottsruin (RAÄ 93, Växjö sn) och i samband med det även arkeologiska undersökningar. De k ...
320 objects
Fönsterglas
Totalt 39671 fönsterglasskärvor i varierande grad av grön glasmassa. Många kraftigt iriserande och sönderfallande av glassjuka. Flertalet av skärvorna är mycket fragmenterade, men ...
Degel
Trekantigt formad degel i tunt, ljusbeigt, sandmagrat lergods. Cirkulär botten. Benämns "Hessisk degel" i Smålands museums huvudkatalog. Möjligen för smältning av metaller.
Dolk
Trähandtag till en så kallad testickeldolk. Inristade linjer på "testicklarna"/kulorna där bladet varit fästat, längs med hantaget, samt på den rundade knoppen. Hål för fästning i ...
Hammare
Hammare är av järn med ett rektangulärt tvärsnitt med avrundade hörn. Ena änden är spetsig och den andra har ett starkt uthamrat huvud. Rektangulärt skafthål som är konturerat på e ...
Stormjärn
Smalt stormjärn med en ring av blyremsa som fortfarande är lös. Ursprungligen har stormjärnet haft ett kvadratiskt tvärsnitt, men med rundhamrade kanter. Har även spetsovala ändpla ...
Lås
Fällbomslås med skadad, men troligen slät, rektangulär plåt. Av mekanismen är regeln med hållare bevarad. Regeln har bandformigt, vinkelrätt gående handtag med inrullad spets. Rege ...
Kanon
Krutkammare (kammarstycke) till bakladdad kanon från 1400-talet. Cylindrisk med kraftig stoppring nära mynningen. Kammaren invändigt konisk, ca 27 cm djup, mynningens diameter 6 cm ...
Kruthorn
Spets till ett kruthorn eller möjligen spets till en dolkslida. Ihålig, konisk. Trubbig spets med delvis bevarad metallskålla av tenn. Därefter ursprungligen fyra smidda S-formiga ...
Betsel
Fragment av stångbetsel till hästträns. Utgör det ena av två par S-formade sidostycken med smalare underskänklar. I underskänkelns spets finns en nit med en ögla som tjänar som axe ...
Avtryckare
Rund böjd ten som avslutas med en ändknopp i ena änden. Anda änden rätvinkligt böjd och överst gängad och försedd med ett vinkelrätt utskott. Detta utskott är avslutat med en nu of ...
Spade
Spade eller skyffel av järnplåt. Möjligen ursprungligen rektangulär, men kanterna är starkt vittrade. Vid basen vinklas bladet i en distinkt böj upp mot en lång, svagt konisk holk ...
Bägare
Del av buken på ett ofärgat, kägelformat, optikblåst passglas som är ornerat med fem pålagda parallella trådar. De två övre trådarna är strierade. Fragmetet har glaspest.
Bägare
Totalt sexton fragment av en hög cylindrisk och bemålad bägare, kallad reichsadlerhumpen. Ofärgad, men till följd av sk. glassjuka iriserande glasmassa, bemålad med nu delvis avska ...
Brännvinspanna
Överdelen av brännvinspanna. Utgörs av rund, nedåt något avsmalnande panna av hamrad kopparplåt. Sammanhållen av nitar och med väggcylinder som omsluter föremålets övre del. Nära b ...
Harpunspets
Sågtandad, täljd harpunspets med elva hullingar och snedskuren spets. Avbruten i två delar efter andra hullingen. Plan undersida. Harpunen har genom torkning fått en något böjd for ...
Murslev
Murslev av järn med fragmentariskt blad, böjt till en avsats och övergående i en lång smal tånge. Inga rester av greppet till handtaget är bevarat.
Sporre
Tunna skänklar, svagt S-böjd hals och klinga med åtta spetsar. Endast ena skänkelns remfäste jämte vristremsknappen bevarade.
Hästsko
Hästsko med åtta sömhål i en ränna. Sömhålen är små och nästan runda men nu helt igenrostade. Rännan nedsliten på ena sidan, där också klacken är nednött. Klackarna torde ha varit ...
Armborst, fragment
Avtryckare till armborst. Den bågformiga yttersta delen med utåtsvängd spets bevarad. Kvadratiskt genomsnitt.
Muskötgaffel
En forkett eller muskötgaffel, vilken fungerat som ett stöd för en musköt. Mjukt böjd form med inrullande ändar. Väl smidd. Spetsig tånge.
_______________________________________________
Historik:
Åren 1935 - 1943 gjordes omfattande konserverings- och restaureringsarbeten på Kronobergs slottsruin (RAÄ 93 i Växjö sn) och i samband med det även arkeologiska undersökningar. De genomfördes i och utanför slottet, i vallgraven, liksom på Stall- och Vaktholmen. Undersökningarna rapporterades aldrig, men de mellan 6000 och 8000 fynd som framkom omfattade byggnadsdetaljer, vapen- och rustningsdetaljer, jakt- och fiskedetaljer, redskap för hantverk och jordbruk, dräktfragment och andra läderföremål, hästutstyrsel, delar av köks- och serveringsföremål, så väl som vardagsföremål och personliga ting. Saker som ger en bild av livet under 1400-talet till mitten av 1600-talet.
I skriftligt material förekommer namnet Kronoberg första gången år 1351 som manerio episcopi Kronobergh, alltså som biskopens huvudgård. Namnet antyder genom tyskans krone – befästning, att gården redan då kan ha fått någon enklare form av försvarsverk. Om manerio episcopi Kronobergh låg på platsen för borgen, eller platsen för dess närliggande ladugård, är dock inte klarlagt. Först på 1440-talet finns det skriftliga belägg för befästningsarbeten i sten på borgen och även det äldsta arkeologiska fyndmaterialet är från 1400-talets första hälft. Om en äldre träborg kan ha byggts på ön, samt om 1930- och 40-talets arkeologiska undersökningar verkligen gjordes till kulturlagrets botten, är dock oklart.
Den äldsta borgen vi känner till från platsen var en kastellborg med hörntorn, ett stengrundshus, samt enklare träbyggnader placerade i en kvadratisk form. Efter Gustav Vasas reformation och det efterföljande bondeupproret som kommit att kallas för Dackefejden, var Kronoberg inte längre en biskopsborg utan centrum för ett kungligt fögderi. Borgen förstärktes därför på 1540-talet med starka murar, kraftiga hörnrondeller och vallgrav. Det blev en modern Vasaborg som skulle förhindra inhemska uppror och danska härjningar mot den växande centralmakten i Stockholm. Redan under 1600-talets första hälft minskades dock slottets betydelse som gränsfästning mot Danmark. Underhållet blev eftersatt och tegel bröts från slottet, trots att det fortsatte att vara centrum för ståthållaren och skatteindrivningen i södra Småland. I samband med 1634 års inrättande av landshövdingeämbetet, vilket innebar ett system där ämbetsmän fick lön istället för gods och gårdar, valde landshövdingen att bo i de nya ämbetslokalerna vid Växjö stortorg, eller på Kronobergs kungsgård. Slottet användes slutligen för administrativa uppgifter eller som ekonomihus, men efter freden i Roskilde år 1658 bör det helt ha mist sin funktion som gränsfästning och år 1681 var slottet helt i ruiner (Tuulse 1951).
Order this image
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».