I Arkiv Gävleborg bevaras tusentals arkiv, och i några av dem ingår föremål. I en av alla arkivboxar ligger en blyertspenna med tuggmärken i ena änden. Pennan har tillhört politikern Fabian Månsson och är en kvarleva från en intensiv debatt i Sveriges riksdag – om rösträtt, frihandel och tullar.
I mitten av 1800-talet slog frihandeln igenom i Europa. Samtidigt blev det möjligt att transportera stora mängder mat och andra varor långa avstånd, utan att kostnaderna blev för höga. Mot slutet av århundradet flödade billigt spannmål från USA, Ryssland och Australien in i Sverige och andra europeiska länder. Tullar infördes för att skydda det egna landets jordbruk och industrier från den tuffa konkurrensen.
Vem tjänade och vem förlorade på frihandel respektive tullar? En politiker som hade en bestämd uppfattning i frågan var Fabian Månsson (1872–1938), socialdemokratisk politiker och journalist på Arbetarbladet i Gävle från 1904.
På 1910- och 20-talen kritiserade Fabian Månsson de ledande och jordägande männen i Sverige – de krävde ”tull på vete, tull på råg, tull på korn, tull på hästar, tull på kött, tull på socker, tull på Gud vet allt”. Han ansåg att tullar gynnade storbönderna medan de missgynnade småbrukare och vanliga arbetarfamiljer. Medborgarna måste köpa sina förnödenheter till ett ”konstgjort, högre pris”. I Gävle var det betydligt dyrare att leva än i Köpenhamn och London, påstod Månsson i broschyren ”Ett föredrag i tullfrågan” (1910). Det berodde enligt hans bedömning på ländernas olika tullpolitik.
De stigande priserna drabbade de fattiga, de som redan förbrukade allt de hade, de som var skuldsatta och dessutom riskerade att utestängas från att rösta i riksdagsvalen – de tjänade ingenting på ”hungertullarna”, som Fabian Månsson kallade dem. De pamfletter han gav ut, som gick att beställa från hans bostad i Gävle, är tyngda av siffror och tabeller. Det var hans livskamrat tillika researcher och sekreterare Maria ”Maja” Qvist (1879–1958) som sammanställde statistiken ur internationell press.
I Arkiv Gävleborg förvaras en blyertspenna i ett ljusbrunt kuvert märkt med "Riksdagen" och med den handskrivna texten: "Fabians tullpenna". Fabian Månsson antecknade och fäktades med pennan under tullstriden innan han skänkte den 1921 till sin vän i Gävle Alfred Johansson.
I debatten om rösträtten för hundra år sedan kom Månsson in på tullarna, som han såg som fattighjälp till de rika: ”Dessa, som står här och skrika om skyldigheter och rättigheter … skämmas icke för att begära fattigunderstöd, detta sedan 30, 40 år – från de mest fattiga, som nu skulle utestängas från rösträtt, emedan man stulit deras arbetes frukter. Jag säger än en gång: Vet hut! Vet sjudubbelt hut!” Det sista uttrycket har blivit berömt och ingår i Bevingade ord av språkvetaren Pelle Holm, ett referensverk med ordspråk, ordstäv, citat och talesätt (1939).
Frihandel var egentligen en idé som gillades av liberaler. Men den egensinnige Fabian var sällan överens med sitt eget parti. Han var på sin höjd överens med sig själv.
Fabian Månsson tog med sig brödlimpor in i riksdagen för att bevisa att bröd från Köpenhamn minsann inte var sämre än bröd från Gävle eller Stockholm, trots att det var billigare! När han blev ifrågasatt om kvaliteten på den medhavda danska limpan, skivade Månsson upp den och delade ut brödskivorna till riksdagsledamöterna, som mumsade i sig av bevismaterialet.
På samma tydliga sätt jämförde han svenskt och utländskt läder, när han i riksdagen kritiserade lädertullen. Han drog fram läderbitar, rev och skar sönder dem med en stor skomakarkniv. Resultatet? Det amerikanska lädret var knappast sämre än det svenska, tvärtom!
”Herr Fabian Månsson, den originelle Gefle-socialdemokraten i Andra kammaren, hade härom dagen en stor dag i riksdagen. Under kammarens jubel skildrade han vid behandlingen om motionen om sullädertullens sänkning garveriyrkets förfall och lädrets försämring i drastiska vändningar ...”
Så står det att läsa i den svensk-amerikanska tidningen Svea (28 maj 1913). ”Ett par skosulor i vår tid räcka knappast en månad.” Förr hade det krävts två stora hästar eller fyra starka karlar att riva sönder ett riktigt garvat läder, menade Månsson. Artikelförfattaren fortsätter: ”Det ser hållbart ut utanpå, men se här – och så sliter Fabian under folkets jubel sönder en läderbit till.” Statsministern vek sig tydligen dubbel av skratt!
Jordbruket var för Fabian Månsson huvudnäring i Sverige; industri, handel och sjöfart var alla mindre viktiga binäringar i förhållande till jordbruket.
Huruvida Fabian Månsson hade någon verklig framgång i tullfrågan är svårt att avgöra. Han var oresonlig emellanåt och statistiken inte så lättbegriplig. Men minnesvärd var uppenbarligen hans pedagogik.
”Det är som en frisk vårvind susade genom kammaren, när Fabian tar till orda”, skriver Hasselasonen, politikern Arthur Engberg.
”Där står han som den ensamme men därför starke målsmannen för ett parti, som räknar endast honom själv till medlem. Kanske finns det två. Ty understundom händer det, att hans blå drömmarögon riktas någonstans mot läktaren liksom för att söka förståelse … Där sitter hon som följt honom genom livets alla skiften.”
Denna hon var naturligtvis Maja Qvist, som förtjänar en egen biografi. ”Ett leende från henne och sedan må hela världen skratta bäst den vill”, avslutar Engberg. Och kanske var det så den dagen i riksdagen, då Fabian plockade ihop de sönderrivna läderbitarna och åhörarnas skratt och jubel tystnade, att Maja Qvist satt där på läktaren och log bekräftande mot sin eldige livs- och stridskamrat.
Fabian Månsson (1872–1938), socialdemokratisk riksdagsledamot, skribent på Arbetarbladet i Gävle sedan 1904 och legendarisk agitator. Månsson var den vänstersocialistiska fiskarsonen från Hasslö i Blekinge skärgård. Han var springpojken, grovarbetaren, rallaren, sedermera den stamanställde artilleristen vid Svea artilleriregemente, och från 1912 ledamot av riksdagens andra kammare.
Fabian Månsson var tidigare aktiv som frälsningssoldat, skrev den omtalade romanen Rättfärdiggörelsen genom tron (1916) om den svenska frikyrkorörelsen, och kom att ingå i psalmbokskommittén (han utvecklade en nära vänskap med ärkebiskop Nathan Söderblom). Han var synnerligen intresserad av militära frågor, respekterade kungamakten, var knappast någon anhängare av marxismen, som intresserade honom måttligt.
"Fabian utan Maja kan ej tänkas". Fabian Månsson mötte sin blivande hustru Maria "Maja" Qvist (1879–1958) i den socialdemokratiska ungdomsrörelsen. Som motståndare till äktenskapslagarna gifte sig inte paret förrän efter många års samlevnad. Hon var till en början agitator i sin egen rätt, blev med tiden sin makes sekreterare, Maja satt vid skrivmaskinen medan Fabian dikterade, och researcher. De bodde under några år i en lägenhet i hörnet Norra Rådmansgatan/Valbogatan i Gävle. Huset, finns kvar, det kallades ”Rotmostornet” eftersom Maja ofta lagade mat åt Fabians många vapenbröder. Maja vävde och sydde sin mans kläder, ofta i vadmal, såg till att Fabian, som kunde framstå som en sluskig bohem, var hel och ren, stöttade honom när han talade i riksdagen och inte vann något gehör.
Text: Anders Wesslén, Arkiv Gävleborg
En version av artikeln publicerades även i Arbetarbladet den 1 juni 2021.
Litteratur
Fabian Månsson, ur Svenska män och kvinnor (SMoK) (1942–1955).
Fabian Månsson, ur Svenskt biografiskt lexikon (SBL) (1917–).
Garnert, Jan (m.fl.), En annan historia. Sju folkliga historiker från Nils Månsson Mandelgren till Vilhelm Moberg, Stockholm 1982.
Höglund, Zeth, Fabian Månsson, Stockholm 1951.
Meurling, Per, Fabian Månsson och bondesocialismen, Stockholm 1972.
Månsson, Fabian, Ett föredrag i tullfrågan, Malmö 1910.
Månsson, Fabian, Fabian har ordet. Ett urval av Fabian Månssons tal, skrifter och artiklar, Stockholm 1940.
Månsson, Fabian, Livsmedelstullarna, Gävle 1912.
Ström, Fredrik, Fabian. En bok om Fabian Månsson, Stockholm 1948.
Wesslén, Anders, "F-båt eller ubåt? Fabian Månsson i Hagaström svarar Sven Hedin" i årsboken Från Gästrikland 2017.
Tidningar och tidskrifter
J.B.H., "En husmor med mångsidiga intressen" i Husmodern nr 7 1922.
Tidningen Svea den 28 maj 1913.
Arkiv
Fabian Månssons arkiv i Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.
Fabian Månssons arkiv i Arkiv Gävleborg.
Alfred Johanssons arkiv. Personalia rörande Fabian Månsson.