Hertig Johans eldrör

Anton Svedberg Attribution (CC BY)

De föremål som visas i Armémuseums utställningar tillhör i de allra flesta fall naturligtvis museet, men det finns undantag. Ett av dessa, och kanske det intressantaste, visas i den stora sal som bland annat skildrar Sveriges deltagande i krigen under 1600-talet. Föremålet i fråga är en söndersprängd del av en kanon, närmare bestämt ett eldrör av brons.

Eldröret upptäcktes vid en marinarkeologisk undersökning sommaren 1994 i vattnen kring Fågelskär, strax väster om Djurö i Stockholms mellersta skärgård. Det låg på tre och en halv meters djup och var ett så kallat lösfynd, det vill säga att inga andra fynd, artefakter, eller andra spår av mänsklig aktivitet påträffades i närheten. Dock var fyndet lätt att identifiera, det bar årtalet 1616 och hertig Johans av Östergötland heraldiska vapen, men vem var då denna hertig?

Johan av Östergötland föddes på Uppsala slott den 18 april 1589 som son till kung Johan den III och dennes andra hustru Gunilla Bielke. Han var således halvbror till den blivande kung Sigismund som redan innan faderns död ärvde Polens krona efter modern, den polska prinsessan Katarina Jagellonica, innan han följde fadern Johan den III på Sveriges tron 1592. Detta ledde så småningom till inbördeskrig mellan den katolske Sigismund och hans protestantiske farbror, den blivande Karl IX. Under stridigheterna tog hertig Johan, som fått en protestantisk uppfostran, sin farbrors parti och vid dennes död 1611 avstod han sin arvsrätt till kronan till sin yngre kusin, Gustav II Adolf.

Hertig Johan var gift med Karl IX:s dotter Maria Elisabeth, sin kusin, trots prästerskapets protester mot det nära släktskapet. Bägge makarna var sjukliga, fysiskt men troligen även psykiskt. Det fanns sådana drag inom ätten Vasa, mest känd är väl Erik XIV:s sjukdom men även den icke särskilt kände prins Magnus, bror till kung Johan och kung Karl, led av psykisk ohälsa. Alltnog var Johans och Maria Elisabeths äktenskap barnlöst och Johan dog 1618 knappt 30 år gammal på slottet Bråborg i Östergötland. Hans hustru följde honom i graven ett halvår senare. Av slottet återstår idag bara en stenhög, det brändes av ryssarna vid härjningarna 1719.

För att återgå till eldröret lät hertig Johan 1614 påbörja bygget av fästningen Johannisborg vid Norrköping, en anläggning som aldrig blev färdigbyggd och som även den brändes av ryssarna 1719. Det är känt att det 1618 fanns tolv halvkartoger, grova artilleripjäser, i fästningen. Benämningen halvkartog innebar att pjäsen avfyrade kanonkulor med en vikt av 24 pund, ett pund motsvarade ett knappt halvt kilo. Pjäser av denna typ benämndes även murbräckor, de var särskilt lämpade för beskjutning av befästningar. En vanlig benämning på kanoner var för övrigt vid denna tid stycken.

De ständigt pågående konflikten mellan Sigismund och kusinen Gustav II Adolf ledde till att den senare sommaren 1621 inledde en belägring av Riga i nuvarande Lettland, en stad som då behärskades av Polen. Beskjutningen av staden ledde till att stadens råd beslutade att kapitulera den 15 september och överlämna stadens nycklar till kung Gustav Adolf. Staden kom att förbli i svensk hand till freden i Nystad 1721.

Av bevarade uppgifter framgår att nio 24-pundiga stycken, artilleripjäser, användes vid belägringen och av dessa var sju sönderskjutna när striden var över. Fyra av dessa stycken benämndes som ”hertig Johans” och bör alltså ha härstammat från Johannisborg. Inga andra stycken med hertig Johans vapen är heller kända. Till saken hör att stycken vid denna tid betingade ett mycket högt värde och därför var mycket noggrant bokförda. Det var också mycket vanligt att bronsstycken stöptes om för att bli nya kanoner och senare, under 1700-talet, såväl statyer som kopparmynt.

Anton Svedberg

Eftersom värdet på ett även sönderskjutet eldrör var mycket högt så är det mycket sannolikt att man fraktade hem ett sådant för omstöpning eller för att tillverka nya pjäser. Hur eldröret blivit sönderskjutet framgår dock inte av arkivalierna. Det kan ha rört sig om en loppsprängning, det vill säga en för kraftig krutladdning, eller om en fientlig fullträff.

Övriga bevarade arkivalier pekar på att vi med stor, för att inte säga mycket stor, sannolikhet kan hävda att det söndersprängda eldröret verkligen var gjutet på order av hertig Johan av Östergötland, att det användes vid belägringen av Riga 1621 och att det på något sätt gick förlorat i Stockholms skärgård, kanske genom att ett fartyg gick i kvav eller genom någon annan olyckshändelse. Det ligger något av historiens ironi i att det enda minne hertig Johan lämnat efter sig, så när som på en mycket diskret gravplats i Linköpings domkyrka, är detta söndersprängda eldrör.

Thomas Roth
1:e intendent vid Armémuseum

Litteratur:
”Hertig Johans eldrör – ett stycke funnen historia från belägringen av Riga 1621”, Lorelie Randall Stockholms universitet vt 1995
Nordisk familjebok 1910

Add a comment or suggest edits

For å publisere en offentlig kommentar på objektet velger du «Skriv en kommentar». For å sende en henvendelse direkte til museet velger du «Send en henvendelse».

Leave a comment or send an inquiry

Order this image

Share to