Jutholmsvraket

När den 95-årige Dalaröbon Oscar Ekblom samtalade med en grupp dykare på våren 1965 nämnde han något som fick dem att bli mycket intresserade. Ekblom drog sig till minnes att han i sin ungdom hört talas om en fartygskollision i farleden intill den lilla ön Jutholmen, utanför Dalarö. Dykarna skaffade snabbt fram båtar och dykutrustning och gav sig ut för att leta. De började sitt sökande utanför den lilla fyren på Jutholmen och efter endast tre lodningar fick de napp. Det fanns spår av svartek på lodet då det kom upp till ytan.

Dykarna tog snabbt på sig sin utrustning och gled ner i det mörka vattnet. När de återvände till ytan kunde de berätta att de hittat ett ganska stort vrak ett tiotal meter utanför fyren. Efter detta första dyk följde många fler och ett antal föremål bärgades – bland annat mynt som kunde dateras till 1660–1685.

Gruppen rapporterade fyndet till Sjöhistoriska museet som gjorde en besiktning på vrakplatsen i juli 1966. Man kunde då konstatera att fartyget var cirka 25 meter långt, 5 meter brett och byggt i ek. Museets dykare kunde även konstatera att skrovet var skört, i synnerhet i den aktre delen.

Under åren 1970–74 genomförde Sjöhistoriska museet en av sina största vrakundersökningar någonsin då vraket vid Jutholmen undersöktes. Nästan hela skrovets inre frilades. Ett stort antal fynd och skeppsdetaljer påträffades, och utifrån dessa kunde man dra slutsatsen att fartyget sannolikt hade sjunkit omkring år 1700.

Skrovet, som har en trubbigt för och en rundgattad akter, är flatbottnat och har skrovsidor som höjer sig cirka 5-6 meter över botten. Fartyget har ursprungligen haft tre master och en del av fockmastens undre del finns kvar. Den är dock avbruten och lutar kraftigt föröver. Även en del av bogsprötet finns bevarad. Det har varit infäst i ett urtag i förstäven och ser ut att vara avsågat, sannolikt i samband med att man bärgat riggen efter förlisningen.

Med undersökningsresultaten som grund gjorde historikern Christian Ahlström 1974 ett försök att identifiera fartyget. Han utgick från tre viktiga fakta: att fartyget sjunkit år 1700 eller strax därefter, att lasten bestått av järn och tjära men att det även funnits föremål med utländsk proveniens ombord samt att lasten hade bärgats relativt snart efter förlisningen. Ahlström hittade information i arkiven som berättade om en köpman från Stockholm, Johan Lohe, som år 1700 varit inblandad i ett dykeriföretag i Dalarö.

Lohe hade hyrt in en dykare för att bärga gods från ett fartyg som han var delägare i och som sjunkit vid Dalarö. Ahlström drog efter arkivgenomgången slutsatsen att det sjunkna fartyget utanför Jutholmen kunde vara det holländska fartyget De Vrede van Amsterdam. Fartyget, som i huvudsak var lastat med stångjärn och ”jernstycken”, hade förlist vid Dalarö i september år 1700 på väg till Amsterdam. Förslaget till identifiering har märkligt nog inte fått genomslag varför vraket vid Jutholmen fortfarande anses vara oidentifierat.

Text: Göran Ekberg

• Förlist: ca 1700
• Byggt: 1600-tal
• Längd: ca 25 m
• Bredd: ca 5 m
• Djup: 11–16 m
• Typ: troligen flöjtskepp

• Arkeologisk rapport 2010:1 Jutholmsvraket - ett handelsfartyg från sent 1600-tal