K.K202101:0505
K.K202101:0505 Skoglund, Cecilia / Värmlands Museum Attribution-NonCommercial-NoDerivs (CC BY-NC-ND)

lnteriört måleri i Värmland

Sedan 1700-talet har människor som haft råd anlitat målare för att dekorera sina hem i sprakande färger och med fantasieggande motiv och mönster. Salar för fest och högtid har bemålats med motiv från bibliska berättelser, med sirliga blommor och bilder från när och fjärran. Måleriet berättar för oss om dem som levde på dessa platser, personerna som målat och moden som präglat hur våra bostäder sett ut. Sedan några år letar Värmlands Museum efter fler byggnader med interiört måleri för att dokumentera hur dess uttryck varierat över tid och i olika delar av landskapet.

Har du måleri på väggarna i ditt hem vill vi gärna komma i kontakt med dig och dokumentera dina målningar!

Konservator Cecilia Skoglund återmonterar takmålning på Nils Nilsagården, Höje, Hagfors. Värmlands Museum Attribution-NonCommercial-NoDerivs (CC BY-NC-ND)

Värmlands Museum har under åren dokumenterat många fantastiska dekormålade interiörer i privatbostäder på landsbygden. Dessa interiörer visar något helt annat än de mer kända dalmålningarna eller de sydsvenska bonadsmålningarna. Att det är en skatt råder det inget tvivel om men hur spritt detta varit i länet och vad som finns kvar är inte helt känt. Det saknas också kunskap om vilka som målat samt hur de fått sina kunskaper och influenser. Behovet av att få en överblick över materialet är stort, både gällande dess historia och för att sprida kunskapen om hur detta bäst bevaras. Gemensamt för alla interiörerna är att de berättar en historia om sina ägare, sin tid och personerna som utfört måleriet. Det gäller för oss att kunna läsa dem för att ta del av detta. Dekormåleri kan vara schablonmålade väggar, fritt målade scener ur berättelser och små fina detaljer. Därför har vi ett pågående arbete på museet med att få denna överblick, och det gör vi med inventeringar, djupdykningar i arkiv, upprop till allmänheten et cetera. Frågan kommer ofta om vad som är karaktäristiskt för det värmländska måleriet och var man kan läsa om det. Resultatet av museets arbete kommer förhoppningsvis att resultera i en utställning eller en bok om värmländskt måleri från 1700-talet fram till idag.

Detalj av takmålning i Riddarsalen på herrgården Apertin, okänd målare, 1700-talets mitt. Gunner, Dan / bild ur Värmlands Museums samlingar. Public domain mark (CC pdm)

Traditionen att pryda väggarna i hemmet är mycket gammal. Textila bonader fanns på kungsgårdar och herresäten redan på 1400- och 1500-talen. Genom bevarade bouppteckningar vet man att bönder brukat målade och vävda bonader sedan 1600-talet. I Värmland finns väggbonader bevarade från tidsperioden 1760-1800. Bonadsmåleriet är till stor del utfört av kringvandrande dalmålare. Men det finns också värmländska målare som gjort interiöra dekorer, på papp, väv eller direkt på timmerväggen, oftast med limfärg. Interiört måleri har varit spritt inom många samhällsklasser i Värmland, från till exempel Riddarsalen på Apertin till enklare bondgårdar.

Här kan du bläddra bland fler exempel på interiört måleri i Värmland.

Det värmländska måleriet har tagit ett eget spår mellan dal- och bergslagsmåleriet i öster och det norska rosmåleriet i väster. Speciellt kännetecknande är fältindelningar med vita eller ljusa bakgrunder, oftast utan figurer, men med dekorativa stiliserade blommor. Finns figurer med är det oftast bibliska motiv. Ofta finns träd med i bilderna och då framförallt arter som är vanliga även i den värmländska naturen som tallar och granar. Man ser också takrosetter i form av kompassrosor. Mycket av det värmländska måleriet härstammar från början av 1800-talet. Få målningar är signerade vilket gör det svårt att avgöra vem som är upphovspersonen.

von Echstedtska gården

Måleriet på von Echstedtska gårdens dass, målat av Hans Georg Schüffner, ca 1765. Bertil Ludvigsson / Värmlands Museum Attribution-NonCommercial-ShareAlike (CC BY-NC-SA)

Kyrkomålarna har insprirerat många och de har även målat i profana byggnader. Hans Georg Schüffner är ett exempel. Han har målat i ett antal kyrkor i Värmland och Dalsland, såsom Kila, Ånimskog, Fröskog och Gillberga för att nämna några. Men han tillskrivs också väggmålningarna på von Echstedtska gården, målade 1762-64. Där finns både bibliska och landskapsmotiv liksom rokokodekor. Huvudbyggnaden på Mässvik har en målning som påminner mycket om måleriet på von Echstedtska gården och är troligen också målat av Schüffner. Fragment som härstammar från Odenstad skulle kunna vara av hans hand. Hans måleri är uttrycksfullt och färgrikt.

Långserud

I Långserud finns en 1700-talsfastighet med målningar från cirka 1850. Konstnären är okänd men måleria är influerat av Schüffners sätt att skildra landskap varför det är troligt att personen bakom målningarna sett måleriet på von Echstetdska gården. Mellan von Echstedtska gården och Långserud är det inte speciellt långt.

Kyrkmålare

Takmålning föreställande helvetet utförd av Erik Jonaeus i Glava kyrka, 1700-talets andra hälft. Skoglund, Cecilia / Värmlands Museum Attribution-NonCommercial-NoDerivs (CC BY-NC-ND)

Även flera andra gårdar har målningar av kända eller okända kyrkmålare. Kärns bergsmansgård har takmålningar från 1736, som kan vara gjorda av en kyrkmålares hand. Andra kyrkmålare i Värmland som kan nämnas är Erik Jonaeus, som bland annat målat i Gräsmarks och Fryksände kyrka; Johan Warlind som målat i Ekshärads kyrka; Petter Mård som bland annat målat i Karlanda och Lungsunds kyrka och Anders Dahlström som varit verksam i Frykeruds kyrka.

Anders Dahlström

Målaren Anders Dahlström har utfört arbeten i både profana och sakrala miljöer i området runt både Fryksdalen och Klarälvsdalen. Att man målat i profana hus vet vi med säkerhet, för han hör till en av de få som signerade sitt interiöra måleri, något som var mycket ovanligt under både 1700- och 1800-talen. 1820 målade han till exempel ett rum i 1700-talsgården Hagen i Hägerud. Där finns alla de värmländska särdragen: fältindelning, vit bottenfärg, dekorativa stiliserade blommor, kompassros mitt i taket och även i takhörnen och en dekorerad bröstpanel. Ett nästan identiskt måleri har han gjort i Ingersbyn, Östra Ämtervik, signerat 1825. Materialen är limfärg på linneduk. Båda interiörerna tar nästan andan ur betraktaren första gången man ser dem. Vilken skaparglädje! Ytterligare en interiör signerad Dahlström är känd, Nilsnilsagården i Höje. Där är det dock Anders son Daniel som skrivit sitt namn och årtalet 1842. Huruvida han ensam utfört detta vet vi inte, han var bara nitton år då. Kanske hade han sin pappa till hjälp. Interiören är hur som helst magnifik, utförd i limfärg på papp, med marmorerad bröstning, ljusblå draperier som är dekorerade både med vita pärlor och en svart bård. Salen användes både i glädje och sorg. Taklisten har schabloner i blått och mitt i taket sitter den typiska takrosetten, utförd på papp och fastspikad i taket. Det finns ytterligare ett rum på övervåningen med dekorationer, utförda i limfärg på papp. Där är bröstningen stänkmålad och ovanför finns ett måleri i intensivt blått, med vita och röda schabloner, som imiterar en iristapet. Här har taklisten ett band av röda och blå blommor med gröna blad. Detta rum visar inte upp någon signatur, men det är troligt att det är samme målare. Lyskraften i den blå färgen är fantastisk.

K.K202101:0479 Skoglund, Cecilia / Värmlands Museum Attribution-NonCommercial-NoDerivs (CC BY-NC-ND)
K.K202101:0450 Skoglund, Cecilia / Värmlands Museum Attribution-NonCommercial-NoDerivs (CC BY-NC-ND)

Samma typ av dekor som på Nilsnilsagården finns i salen på Bryggegården, norr om Sunne. Men här heter målaren Anders Nilsson, "Gammelmålern", och han skall ha målat rummet 1849. Ovanför en marmorerad bröstning syns ljusblå draperier, som upptill har svart sorgflor och nertill vitt festflor. Även denna salen passade således både för livets alla högtider. Målningen är utförd på papp med limfärg. Ovanför dörren finns två mot varandra liggande lejon och några träd, samma lejon flankerande en urna syns över ena fönstret. Liknande lejon återfinns på flera ställen där Anders Nilsson har utfört väggmålningar. Detta är ett empireelement som plockats upp av denne allmogemålare och kombinerats med andra stilelement. Lejonen återfinns också hos Anders Dahlström i hans interiörer, både i Hägerud och Ingersbyn.

Att man blandade stilelement finns det också exempel på i museets samlingar. Två snarlika interiörer från Grums socken visar empiretidens klassicistiska inramning, över en marmorerad bröstning, kolonner, vilande lejon, upphängda draperier et cetera som adopterats av en allmogemålare. Han har blandat dessa stilelement med trädkulisser, landskap och motiv från Gamla testamentet. Den ena interiören är målad på duk, den andra på papp, bägge med oljefärg. Målaren uppges ha kommit från västra Värmland men vi känner inte hans namn. Det är ett roligt detektivarbete att försöka kartlägga tidigare målares likheter och skillnader och att få ta del av denna skaparglädje och lära sig om tekniker och material. Lika roligt är att titta framåt. Vad har dagens måleri ärvt av gårdagens och vilka är skillnaderna?

Texten är författad av konservator Cecilia Skoglund och en omarbetning av artikeln "Interiört måleri i Värmland" publicerad i Värmländsk Kultur, nummer 1, 2005.

Share to