main article image
Foto: Marco Alí, Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

Kostervraket

Ute på Mysingen mellan Älvsnabbenudden och Rånö ligger på 35 meters djup ett välbevarat vrak som hittades av besättningen på minröjningsfartyget Koster när man letade efter en försvunnen övningstorped i området år 1995. Vraket har allt sedan dess benämnts Kostervraket. Vad skeppet egentligen hette och var det en gång kom ifrån är fortfarande osäkert.

Skeppet är 22,2 meter långt och 7,4 meter brett och har haft två master och akterspegel. Det antyder att hon sannolikt var en galeas, en representant för en av de vanligaste typen av handelsskutor i Östersjön under 1700-talet. Att Kostervraket hör hemma i 1700-talet bekräftas av dendrokronologiska analyser. Skeppet byggdes av trä från norra Tyskland och/eller Danmark någon gång under perioden 1752–1767.

Sidovy av vraket utförd 1996 med videofilm som förlaga. Senare uppmätningar har visat att vraket är närmare 22 meter långt. Teckning: Göran Ullrich, SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

Analyser av vrakets spannmålslast visar att den bestod av korn (maltkorn?) och vete. Även råg och havre hittades, men i så liten mängd att det snarare handlar om sådant som ofrivilligt har kommit med som orenheter i vetet och kornet. Även ogräsfrön fick man så att säga på köpet i en spannmålslast.

På kostervraket hittades – precis som i Älvsnabbenvrakets last – gullkrage, vilken har sin nordgräns i Stockholmstrakten och är mycket ovanlig norr om sydligaste och sydvästliga Sverige. Den var dock vanlig i Danmark och Nordtyskland. Förekomsten av gullkrage i säden kan alltså tolkas som att säden i lasten är från Syd- eller Västsverige, alternativt från kontinenten.

Provrör med spannmål från Kostervraket. Foto: Håkan Altrock, SMTM. Foto: Håkan Altrock, Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

Många har haft teorier om vilket skepp Kostervraket en gång var. Historikern Christian Ahlström fick hösten 1977 i uppdrag att leta i arkiven för att om möjligt identifiera ett vrak utanför Hundudden vid Älvsnabben, det så kallade Älvsnabbenvraket. Han sökte i arkiven efter fartyg förlista vid Älvsnabben under perioden 1724–1766.

Under sitt arbete hittade Ahlström uppgifter om fem förlisningar: gallioten Ulrica Eleonora (1724), Noaks Ark (1744), galeasen/gallioten Concordia (1754) och galeasen Anna Dorotea (1766). Det femte vraket som han fann vid sina undersökningar var en liten järnlastad galeas som sjönk vid Älvsnabben 1766. Denna uteslöt han dock på grund av lasten som inte stämde in på Älvsnabbenvraket.

Modell av galeas från 1700-talet i Sjöhistoriska museets samlingar. Foto: Karolina Kristensson, Sjöhistoriska museet/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

I sin första rapport till Sjöhistoriska museet 1977 menade Ahlström att Anna Dorotea var den som passade in bäst på Älvsnabbenvraket (Ahlström 1977: 15). Detta var en uppfattning som ändrats när han 1979 gav ut sin bok Sjunkna skepp. Då var det istället gallioten Ulrica Eleonora som ansågs passa bäst in på vraket vid Hundudden (Ahlström 1979:88f).

1995 kom Ahlströms bok Spår av hav, yxa och penna och i den hade fokus nu hamnat på Concordia (Ahlström 1995: 109f). Men att Concordia skulle vara Älvsnabbenvraket är ytterst tveksamt; vare sig förlisningsdjupet, skeppstypen, slitagegraden, förlisningsplatsen eller lasten stämmer överens med Älvsnabbenvraket. Däremot stämmer dessa med Kostervraket. Man kan därmed dra slutsatsen att Concordia inte är det vrak som ligger vid Hundudden utan istället det vi kallar Kostervraket.

Flaska under däck. Foto: Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Foto: Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Fören. Foto: Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Fören. Foto: Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Foto: Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Fören. Foto: Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Skeppsbåten. Foto: Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Byssan. Foto: Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Foto: Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Bråspelet. Foto: Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Del av skeppsbåten. Foto: Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Skeppsbåten. Foto: Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Skeppsbåten. Foto: Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Skeppsbåten. Foto: Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Skeppsbåten. Foto: Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Skeppsbåten. Foto: Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)
Illustration: Göran Ullrich/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

När man dyker på Kostervraket slås man av hur välbevarad hon är. Två ankare ligger på bottnen bredvid vraket tillsammans med det som återstår av riggen. Akterspegeln har ramlat av och man ser in i akterkajutan, där ornerade möbler skymtar. Däcket är bestrött med plankor och föremål. Jungfrur och block från riggen ligger tillsammans med rester av en skeppsjolle över stora lastluckan, där man kan se lasten bestående av spannmål som korn och vete.

Det som en gång var ett däckshus där besättningen bodde har rasat samman och blottar sitt innehåll. Resterna av en murad kabyss med träbeklädnad finns fortfarande kvar mot det som en gång var däckshusets främre vägg. Den har rasat samman, men hörnstolparna och rester av träbeklädnaden runt tegelstenarna kan fortfarande skönjas. Kanske lagade den olyckliga besättningen här sin sista varma måltid?

Kabyssen. Foto: Vrak/SMTM Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

En skeppskista står fortfarande kvar, en av ursprungligen flera som nu är krossade och tömda på sitt innehåll av plundrande dykare. Sönderslagna glasflaskor, kritpipor och keramik tillhör sådant som ligger kvar även om vraket tyvärr allt sedan upptäckten varit utsatt för omfattande plundring och förstörelse.

Dykningar på vraket är inte ovanliga, även om de var betydligt fler då det fanns en förtöjningsboj med insimningslina till vraket. Vraket ligger mitt i den stora fjärden Mysingen och är i och med detta väderkänsligt. En boj är till stor hjälp vid dykning eftersom dykarna inte behöver söka rätt på vraket och även slipper ankra. Sjöfartsverket vill dock inte ha någon boj på platsen eftersom man anser att en sådan skulle hamna för nära farleden.

Text: Håkan Altrock

Vrakfakta

  • Förlisningsår: 1754?
  • Byggår: 1752–1754?
  • Längd: 22,2 meter
  • Bredd: 7,4 meter
  • Djup: 35 meter
  • Fartygstyp: Galeas

Läs mer

  • Arkeologisk rapport 2020:3 – Kostervraket: marinarkeologisk forskningsundersökning
  • Arkeologisk rapport 2019:14 – Kostervraket: vård- och skyddsplan
  • Ahlström, Christian (1995): Spår av hav, yxa och penna: historiska sjöolyckor i Östersjön avspeglade i marinarkeologiskt källmaterial. Diss. Stockholm: Univ. 1995
  • Ahlström, Christian (1979): Sjunkna skepp. Stockholm: Natur och kultur
  • Cederlund, Carl Olof & Kaijser, Ingrid (1981): Vraket vid Älvsnabben. Fartygets byggnad. Stockholm: Statens sjöhistoriska mus.
  • Ahlström, Christian (1977): Vraket vid Älvsnabben – preliminär rapport. Svenskt marinarkeologiskt arkiv SMA. Stockholm: Statens maritima och transporthistoriska museer
  • KRA – Amiralitetskollegium, lotskontoret, dykerihandlingar: Norra Bergnings och dykerikompaniets kvartalsrapporter till Amiralitetskollegium.

Fler artiklar från Vrak – Museum of Wrecks

Share to