Trettondagsstjärnor

När Trettondagen firades förr användes speciella stjärnor i de processioner som då var vanliga. Örebro länsmuseum har två sådana stjärnor. Trettondagsstjärnor kan se väldigt olika ut. De två i museets samlingar är ett par och mycket lika varandra. Den största skillnaden är att den ena har en mörkblå bakgrund och är uppfäst på ett tunt träkors. De är båda målade på kartong och bildmässigt är de nästan identiska, cirka 40 cm i diameter. Antagligen är de gjorda av samma person.

Ytterst är en flikig strålkrans målad med guldfärg. Innanför den finns en rosa cirkel. I den är en grön triangel inritad. Från triangelns sidor går det ut strålknippen. Inne i triangeln finns en gul cirkel. I denna finns några tecken. Utanför denna inre cirkel, i den gröna triangelns tre hörn finns ett öga, en grupp med sju stjärnor och en oformlig molnliknande figur.

Den yttre formen är en stjärna och det är naturligtvis det viktigaste inslaget i denna samling av symboler. Trettondagen, Epifania, infaller den 6 januari och är den sista dagen i julfirandet. Det var den dagen då de vise männen, ledda av en stjärna, nådde fram till den nyfödde Jesus och överlämnade sina gåvor. Enligt traditionen var det på samma dag som Jesus, cirka trettio år senare, döptes av Johannes i Jordanfloden.

I delar av den kristna världen firades Trettondagen med ett slags enkla processioner påminnande om våra tiders Luciatåg. Ett Trettondagståg skulle innehålla de vise männen. Enligt den egyptiske teologen Origenes (cirka 185–254), men det står inget om saken i Bibeln, var de tre till antalet och hette Kaspar, Balthasar och Melchior. Med i tåget var också Josef, jungfru Maria (med Jesusbarn), Judas (ofta svartmålad i ansiktet) och Herodes. Därtill ett antal herdar och änglar. Dessa var klädda som de stjärngossar som vi nu så väl känner igen från Luciafirandet innan jul. De bar stjärnor uppsatta på käppar. Denna procession vandrade runt bland gårdarna och sjöng. Deltagarna kunde då bli bjudna på godsaker eller en sup. Ursprunget var mysteriespel som framfördes i kyrkorna under medeltiden.

De aktuella Trettondagsstjärnorna kommer från Askers kyrka och deponerades i Örebro länsmuseums samlingar 1913. Sannolikt är de några decennier äldre än så. Deras symbolik är komplex. Cirkelns universella betydelse är andlighet. Den kan också syfta på världen, skapelsen eller universum. Triangeln syftar universellt på utövande gudomlig makt. Inom kristendomen står den mer specifikt för Gud, gestaltad som treenighet.

I den innersta cirkeln, i centrum av stjärnan, finns några tecken. De ska alldeles säkert vara de hebreiska bokstäver som kan utläsas som Jahve, det vill säga Guds namn. Denna teckengrupp är vanlig i kyrkliga sammanhang och kallas Tetragrammaton. Den ska utgöras av hebreiskans JHVH (יהוה). Men här är de missuppfattade och inte korrekt återgivna.

Ögat i triangelns övre del förekommer ofta i liknande sammanhang. En triangel med ett öga är en vanlig symbol för kristendomens gud. Ögat syftar på att Gud är medveten om allt som sker i världen. I triangelns nedre högra hörn finns en grupp med sju stjärnor. Dessa kan vara hämtade från Johannes uppenbarelse i Bibeln. Där står:

”Jag vände mig om för att se rösten som talade till mig. Och när jag vände mig om såg jag sju lampställ av guld, och mitt bland lampställen såg jag någon som var lik en människoson, i fotsid klädnad och med ett bälte av guld om bröstet. Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. Hans fötter liknade gyllene brons när den glöder i smältugnen, och hans röst var som rösten av stora vatten. I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den lyser i sin kraft.”

Talet sju förekommer på en lång rad ställen i Johannes uppenbarelse. Där finns till exempel de sju inseglen.

Figuren i triangelns nedre vänstra hörn är svår att tolka. Kanske är det ett moln. Om ögat står för Gud fader och stjärnorna syftar på människosonen Jesus Kristus kan då det diffusa ”molnet” vara den helige ande? Tills vidare får det vara en osäker del av detta symbolkomplex.

Med tanke på att personen som utfört stjärnorna inte kunde skriva de hebreiska tecknen korrekt kanske man kan anta att denne inte heller var helt insatt i alla tolkningsmöjligheter som de olika symbolerna innehåller. Det är inte något ovanligt förhållande. I religion, folktro och magiska sammanhang kan det ibland vara så att element förekommer som utövarna inte riktigt vet vad de står för, men som de ändå uppfattar som kraftfulla. Det är som trollramsan ”hokus pokus filiokus” som kan härledas till nattvardens inledning på latin: ”Hoc est enim corpus meum […] filioque”.

Artikeln är finansierad med medel från Kyrkoantikvarisk ersättning, Svenska kyrkan. Dnr. FKAE 2020-1038