Insyn & Utblick - highlights

Lena Cronqvist är en av vår tids mest uppskattade konstnärer. Här möter vi henne själv med sina främsta arbetsredskap i händerna, penslarna. Framför henne ligger en död fågel, bara skelettet och fjädrarna är kvar. Hur hon håller händerna, i högsta hugg, ger känslan av att hon snart ska dissekera fågeln, att den konstnärliga processen är ett utforskande av det som finns framför våra ögon. Lena Cronqvist (född 1938) har i sitt måleri ständigt använt sig själv och sin familj som motiv. Ett återkommande motiv är scener där en eller flera personer har allt sitt fokus på vad som sker på en bordsyta. Som att de som närvarar i bilden betraktar och utforskar på samma sätt som vi inbjuds att betrakta och utforska dem vi möter på duken.

Målningen Självporträtt med penslar är en gåva från Lena Cronqvist till Värmlands Museum.

I verket The Ceiling Opens Up and the Sky Sparkles Above får vi möta en människa som står rak med böjt huvud, nästan helt avklädd med slutna ögon. Det rinner tårar utför kinderna och personen verkar helt innesluten i sina egna tankar och känslor. Hela gestalten är också innesluten i den glittrande vassa ytan som i det kalla ljuset påminner om rimfrost, en stjärnklar vinternatt.

Som modell för fotografiet som verket utgår från stod Anderssons partner Ivan Kmezic. Fotografiet är sedan laminerat med plast och glassplitter inlagt i ytan.

Christian Pontus Andersson (född 1977) utgår oftast från människan i sina skulpturer. Genom att låta kropparna relatera till varandra, till föremål eller göra dem i olika material framhäver han hur människans inre sätter prägel på vårt yttre. Förstärker känslor som kan vara svåra att sätta ord på men som vi känner igen oss i då de gestaltas.

I skymningen en vintereftermiddag, precis när ljuset går i de allra blåaste tonerna får vi syn på det lilla huset. Ljuset i fönstren har en varm och inbjudande ton. Ute ligger snön tung över marken och det enorma trädet som närmast omsluter snickare Oskar Engströms hus. Konstnären Bror Lindh ingick i Rackstadgruppen, målade i pointillistisk stil vilket innebär att man bygger upp bilden av prickar och punkter i olika nyanser. Här förstärker detta sätt att måla snöns krispiga textur.

Bror Lindh levde mellan 1877 och 1941, han ingick i Rackstakolonin och hans måleri förändrades ibåde teknik och maner efter att han träffat konstnären Gustaf Fjaestad. Lindh kom från en släkt med dekorationsmålare vilket han själv också jobbat som. I hans konstnärskap återkommer ofta scener där vädret, årstiden och ljuset är viktiga för att sätta stämningen i bilden, färgskalan är ofta sammanhållen.

Högst upp i en grantopp sitter en taltrast och sjunger, luften är klar och ren efter regnet och molnen drar bort med sina efterföljande skuggor över bergen i fjärran. Granens grenar är så bemängda med kottar att de tyngs ner. Gustaf Fjaestad är mest känd för sina vintermotiv men här får vi möta naturen i en annan skrud. Målningen har hängt hemma hos Fjaestads vän och konstnärskollega Alfred Ekstam i Mangskog, kanske är motivet också hämtat från dessa trakter.

Gustaf Fjaestad(1868-1948) vad en av centralfigurerna i Rackstakolonin, tillsammans med sin hustru, konstnären Maja Fjaestad, bodde han i Arvika och tillsammans med flera konstnärsvänner kom de att bli en viktig del av den värmländska konsthistorien.

Två män ligger nakna på berghällen i gassande sol. Bakom dem ligger vattnet lugnt och speglar den i hettan nästan vita himmelsfärgen. En båt ligger förtöjd nedanför klippan som männen solar på. Kanske är det deras båt, deras färdmedel denna sommardag. Det skarpa ljuset gör att skuggorna blir hårda, trots att den ena mannen verkar titta på oss ser vi knappt hans kisande ögon, skuggade av ögonbrynen.

Bror Lindh levde mellan 1877 och 1941, han ingick i Rackstakolonin och hans måleri förändrades i både teknik och maner efter att han träffat konstnären Gustaf Fjaestad. Lindh kom från en släkt med dekorationsmålare vilket han själv också jobbat som. I hans konstnärskap återkommer ofta scener där vädret, årstiden och ljuset är viktiga för att sätta stämningen i bilden, färgskalan är ofta sammanhållen.