Det första moderna örlogsfartyget?

Under det amerikanska inbördeskriget, 1861–1865, blev sydstaterna helt beroende av export och import från Europa. De flesta örlogsfartyg hade tillfallit nordstaterna och med dem inledde man en omfattande blockad av alla hamnar i södra landet.

Självklart ville man från söder kunna bryta denna blockad och till detta användes de mest besynnerliga fartyg, ett av dem var CSS Virginia (CSS = Confederate States Ship). Sjösatt 1856 som USS Merrimack var hon en ångfregatt med träskrov (USS = United States Ship).

När nordstaterna, under inbördeskrigets början, tvingades dra sig tillbaka och utrymde örlogsbasen i Norfolk antändes Merrimack av sin egen besättning och brann ner till vattenlinjen. Hon bärgades dock rätt omgående av sydstaterna som byggde om henne fullständigt till ett bepansrat ångmonster (på engelska en "Ironclad") med 10 kanoner och en kraftig järnramm i fören. Som sådan kunde hon lätt ta upp kampen med blockadfartygen kring Hampton Roads.

Den 8 mars 1862 började Virginia sitt värv mot nordstaternas blockadflotta. Första offret blev USS Cumberland vars kanonkulor knappast kunde skada Virginias pansarskyddade överbyggnad. Efter att ha beskjutit Cumberland rammade Virginia slutligen fartyget som sjönk med huvuddelen av sin besättning. Därefter siktade Virginia in sig på USS Congress, vars kapten valde att sätta fartyget på grund. Congress besköts med brandbomber och fattade eld för att slutligen explodera.

Dagen därpå ställdes Virginia mot USS Monitor. Det sistnämnda fartyget var en skapelse av den svenske uppfinnaren John Ericsson, helt nybyggd och av en typ ingen någonsin sett förut. Monitor hade färdigställts på rekordtid och anlänt under natten.

Med däcket knappt en meter över vattenytan, få uppstickande delar förutom ett kanontorn och en styrhytt låg hon mitt i farleden och väntade på Virginia. Striden tog sin början och Monitor hade stor fördel av sitt rörliga kanontorn. Hon kunde i princip ligga stilla medan Virginia behövde 15 minuter för att fullborda en 180-graderssväng.

Virginia försökte sänka Monitor genom ramning, men eftersom rammen skadats i striderna dagen innan fungerade inte den taktiken. Annars är det troligt att Monitor hade blivit mycket kortlivad.

Efter 2,5 timmar avbröt Virginia striden och lämnade området. Monitor utsågs till slagets vinnare och skulle snart bli förebild för mängder av kopior, inte bara i USA utan världen över. Även om det ganska omgående skulle visa sig att monitorer var föga sjövärdiga…

Även Sverige skulle givetvis ha fartyg av denna oerhört moderna och framgångsrika typ. John Ericsson var ju dessutom svensk och donerade såväl ritningar som kanonerna till en första svensk monitor.

Fartyget, som i svenska uppgifter betecknas 2:a klass pansarbåt, fick namnet Hans Majestäts Pansarbåt John Ericsson. Hon byggdes vid Motala Verkstad och sattes samman vid Norrköpings varv. Sjösättningen ägde rum 17 mars 1865 och fartyget togs i tjänst den 13 november samma år.

John Ericsson kom att få tre lika stora systrar: Tirfing, Tordön och Loke. Senare kom 11 mindre monitorer, så kallade 3:e klass pansarbåtar, att byggas.

John Ericsson byggdes om ett flertal gånger, avrustades 1913 och såldes 1919 för att byggas om till pråm. På 1930-talet var hon oljepråm i Stockholmsområdet och resterna av den kungliga pansarbåten skrotades så sent som 1953. Hennes ursprungliga kanoner finns bevarade i Filipstad, där John Ericsson ligger begraven.

Text: Hans-Lennart Ohlsson