Torrekullagården från tiden då det användes som vandrarhem.
Torrekullagården från tiden då det användes som vandrarhem. Foto: Mölndals stadsmuseum Attribution (CC BY)

Torrekullagården har varit vandrarhem och flickskola – här är hela historien

Torrekullagården har varit flickskola, turiststation med vandrarhem, konsertarena och boende för ensamkommande. Här är historien bakom en av kommunens mest välbesökta byggnader.

Minigolf var ett nästan obligatoriskt inslag på stora turistanläggningar – Torrekulla var inget undantag. Foto: Harry Moum

Torrekullagården ligger vackert belägen intill golfbanan i Alvered.

Mölndals kommun köpte fastigheten 1973 då Samariterhemmet (Uppsala) avslutade sin verksamhet. År 1975 hyrde kommunen ut anläggningen till Svenska Turistföreningen som organiserade ett vandrarhem på platsen.

Torrekulla Blues- & Jazzfestival arrangerades av Kulturföreningen Arrangemanget på Torrekullas gräsmatta 1998-1999. Den var välbesökt. Jag var själv där och lyssnade på bluesen. Det var kända orkestrar med grymma musiker som spelade. Louise Hofsten var där 1999, uppträdde och gick runt bland publiken och snackade, mycket avspänd.

Verksamheten med vandrarhem lades ner 2009 och bluesen och vandrarhemsbesökarna fick hitta andra ställen att vara på.

2015–2019 användes övervåningen som boende för ensamkommande ungdomar.

2012 startas ett projekt för långtidsarbetslösa och sjukskrivna.

Samariterhemmet ägde gården

STFs turiststation hade som mest 23.500 gästnätter per år. Foto: Harry Moum

Innan Mölndals kommun köpte fastigheten (Torrekullagården) ägdes den av Samariterhemmet i Uppsala.

Samariterhemmet lät uppföra byggnaden i början av 1940-talet och den invigdes 23:e februari 1945 av ärkebiskop Erling Eidem.

Verksamheten bedrevs som en form av ungdomsvårdsskola. I skolan skrev man in flickor, endast flickor, med anpassningssvårigheter. De kom från hela Sverige. Här skulle de få vård och utbildning. Till en början var eleverna ganska lätta. Det var skolskolkare och liknande med ganska små problem egentligen. De hade av naturliga skäl en stark hemlängtan och ville lämna skolan så snart som möjligt. Det var i flera fall inte eleven som var problemet utan det var hemmiljön som fallerade.

Samarbetade med Åbyskolan

Flickhemmet 1936, arbete med täckstickning. Foto: Kållereds hembygdsförening

Verksamheten förändrades efterhand och man bedrev undervisning i hushållsarbete, matlagning, vävning och handarbete. 1968 startades en grundskola på flickhemmet, årskurs nio, hushållsteknisk linje. Undervisningen bedrevs i samarbete med Åbyskolans högstadium. 1969 fick elva elever avgångsbetyg från grundskolan vid en högtidlig ceremoni. Samarbetet med Åbyskolan fortsatte fram tills verksamheten vid flickhemmet lades ner 1971.

Jag minns från min barndom, när jag och mina bröder skulle gå upp till Bergsjön (Färås tjärn), och stigen ledde förbi flickhemmets stängsel. De hade en schäfer som sprang runt på området och skällde. Det var mycket obehagligt. Dessutom gick granngårdens häst på bete i markerna som vi skulle över. Den var sällskaplig men vi tyckte att det var obehagligt när den kom farandes genom skogen. Men allt gick väl.

Torrekullagården byggdes ut 1984. Foto: Harry Moum
Torrekullagården i dag (2022). Foto: Kållereds hembygdsförening

Flickorna rörde sig friare

Dansbanan på Torrekulla fick inte besökas av någon utomstående. Här kunde flickorna lära sig olika danslekar och att dansa. Foto: Kållereds hembygdsförening

Under senare delen av 1960-talet skedde en liberalisering av skolans regler så flickorna kunde röra sig mycket friare i samhället, inte bara i Kållered. Tidigare hölls de i stort sett inlåsta på området.

En del av flickorna blev tillsammans med Kålleredgrabbar, någon eller några av dem gifte sig. Hur det blev med fortsättningen känner jag inte till. Vi lärde känna flickorna som kom till centrum och sökte kontakt. Det var vanliga tjejer som knappast utmärkte sig på något negativt sätt. Kafé Pärlan (Gamla Riksvägen 54) var samlingspunkt för oss ungdomar och dit kom ”alla”.

Under den senare tiden av flickhemmets existens förändrades elevunderlaget som togs emot. Det blev fler och fler som hade allvarliga drogproblem och den sortens vård hade inte personalen utbildning för.

I Gunnar Hillerströms bok ”Skolor i Kållered” kan man läsa det här: ”Under mitten av 1950-talet utsattes verksamheten för svår kritik, bland annat i pressen, en kritik som efter undersökning av vederbörande myndighet visade sig vara helt obefogad. Verksamheten blev svårt lidande av detta. Det ledde till att ledningspersoner avgick och flyttade från Kållered. Detta var början till slutet för verksamheten på flickhemmet”.

Började i centrala Kållered

Det första huset för flickhemmet, som senare flyttade till Torrekulla, låg nära Kållereds centrum. Foto: Kållereds Hembygdsförening

Före 1945 hade motsvarande verksamhet bedrivits i en fastighet i Kållereds centrum, den fastighet som senare skulle bli Kållereds kommunalhus (Streteredsvägen 3), men det är en annan historia. Verksamheten i denna fastighet kallades Räddningshemmet.

Den fastigheten fick Samariterhemmet till skänks av en annan organisation, Göteborgs Kvinnohem, som hade bedrivit rehabilitering av frigivna kvinnliga fångar där. Erbjudandet om att överta fastigheten kunde knappast avböjas eftersom Samariterhemmet hade vuxit fram ur ett liknande arbete. Verksamheten ”flickhemmet” bedrevs av Samariterhemmet under 59 år i Kållered.

Order this image

Share to