Torrekullagården har varit vandrarhem och flickskola – här är hela historien

Torrekullagården ligger vackert belägen intill golfbanan i Alvered.

Mölndals kommun köpte fastigheten 1973 då Samariterhemmet (Uppsala) avslutade sin verksamhet. År 1975 hyrde kommunen ut anläggningen till Svenska Turistföreningen som organiserade ett vandrarhem på platsen.

Torrekulla Blues- & Jazzfestival arrangerades av Kulturföreningen Arrangemanget på Torrekullas gräsmatta 1998-1999. Den var välbesökt. Jag var själv där och lyssnade på bluesen. Det var kända orkestrar med grymma musiker som spelade. Louise Hofsten var där 1999, uppträdde och gick runt bland publiken och snackade, mycket avspänd.

Verksamheten med vandrarhem lades ner 2009 och bluesen och vandrarhemsbesökarna fick hitta andra ställen att vara på.

2015–2019 användes övervåningen som boende för ensamkommande ungdomar.

2012 startas ett projekt för långtidsarbetslösa och sjukskrivna.

Verksamheten förändrades efterhand och man bedrev undervisning i hushållsarbete, matlagning, vävning och handarbete. 1968 startades en grundskola på flickhemmet, årskurs nio, hushållsteknisk linje. Undervisningen bedrevs i samarbete med Åbyskolans högstadium. 1969 fick elva elever avgångsbetyg från grundskolan vid en högtidlig ceremoni. Samarbetet med Åbyskolan fortsatte fram tills verksamheten vid flickhemmet lades ner 1971.

Jag minns från min barndom, när jag och mina bröder skulle gå upp till Bergsjön (Färås tjärn), och stigen ledde förbi flickhemmets stängsel. De hade en schäfer som sprang runt på området och skällde. Det var mycket obehagligt. Dessutom gick granngårdens häst på bete i markerna som vi skulle över. Den var sällskaplig men vi tyckte att det var obehagligt när den kom farandes genom skogen. Men allt gick väl.

Under senare delen av 1960-talet skedde en liberalisering av skolans regler så flickorna kunde röra sig mycket friare i samhället, inte bara i Kållered. Tidigare hölls de i stort sett inlåsta på området.

En del av flickorna blev tillsammans med Kålleredgrabbar, någon eller några av dem gifte sig. Hur det blev med fortsättningen känner jag inte till. Vi lärde känna flickorna som kom till centrum och sökte kontakt. Det var vanliga tjejer som knappast utmärkte sig på något negativt sätt. Kafé Pärlan (Gamla Riksvägen 54) var samlingspunkt för oss ungdomar och dit kom ”alla”.

Under den senare tiden av flickhemmets existens förändrades elevunderlaget som togs emot. Det blev fler och fler som hade allvarliga drogproblem och den sortens vård hade inte personalen utbildning för.

I Gunnar Hillerströms bok ”Skolor i Kållered” kan man läsa det här: ”Under mitten av 1950-talet utsattes verksamheten för svår kritik, bland annat i pressen, en kritik som efter undersökning av vederbörande myndighet visade sig vara helt obefogad. Verksamheten blev svårt lidande av detta. Det ledde till att ledningspersoner avgick och flyttade från Kållered. Detta var början till slutet för verksamheten på flickhemmet”.