Hilda Sandberg: En kvinna som fick en hårdare tillvaro än många andra

Visst fanns det några människor som fann nåd i hennes ögon, men de var lätträknade. Antingen var hon vän eller ovän med medmänniskorna, något mellanläge fanns inte.

Hur kunde hon bli sådan? Vi får leta i hennes bakgrund och levnadsöde.

I Kållereds hembygdsarkiv finns det ett 40-tal kartonger med Sageredhistoria och där finns även många uppgifter om Hilda.

Det hela börjar på ett privat barnbördshus i Annedal i april 1887, då föddes Hilda Birgitta Olsson. I hennes journal står det att både moder och fader är okända. Så kunde man göra förr om man kunde betala för sig. Några barnmorskeelever står som faddrar. Vem har bidraget med efternamnet Olsson? Någon anknytning till fadern?

Hilda placerades på barnhem och senare i fosterhem. Den längsta tiden på en gård i Hjärtum. Troligen vet hon vid denna tid inte vem som är hennes biologiska föräldrar.

Efter konfirmationen fick hon ge sig ut att arbeta och hon var i några år kökspiga på Ströms herrgård och på Torskogs slott i Göta Älvdalen. Man förstår att hon tidigt fick kämpa sig fram – hårt arbete formade henne från barnsben.

Enligt uppgift fick hon lära sig att bli en bra kokerska. Hon kom 1917 att bli anställd som husa hos rektor Håkan Jönsson. Han hade öppnat ett vård- och skolhem där för som man då sa sinnesslöa. Hilda blev husa i hans privata villa på Stretered.

I Kållered blev hon bekant med en bonde på en stor gård – Sagered. Gården var visserligen delad men ändå rejält tilltagen.

Anders Sandberg var i 50-årsåldern när han träffade Hilda och de gifte sig 1923. Några månader senare föddes deras enda barn Helge.

På gården bodde också Anders mor och bror. Efter några år dog svärmodern och Anders övertog gården. Brodern Robert köptes ut men blev kvar hela livet som dräng på gården.

Någon gång på 1950-talet fick hon kontakt med sin mor, som levt ett helt annat liv i Göteborg. Josefina Mosslund hette modern och hon hade en mycket fin mode- och hattaffär i Rosenlund, Göteborg. Där sålde hon fina kreationer till de förmögna damerna i Göteborg. Detta var fjärran från Hildas slit på Sagered. Hur hon fick reda på moderns namn vet vi inte och fadern tror vi att hon aldrig fick veta något om. I hennes arkiv finns det inga noteringar.

Hilda blev änka tidigt på 1950-talet och kom, förutom gården, att ägna sig åt sonen Helges uppfostran. Han var aldrig riktigt intresserad av jordbruk, hans vurm var fotografering, bilar och jazzmusik. Man kan förstå att Hilda inte var så förtjust i detta. Inga tänkbara svärdöttrar föll heller Hilda i smaken. Senare träffade Helge en kvinna men hon var frånskild, och detta diskvalificerade henne i Hildas ögon. Han fick bli särbo med henne i stället. Helge arbetade halvtid på ett rederikontor i Göteborg och bistod bara delvis i skötseln av jordbruket.

Hilda dog 1973. Ser man tillbaka på hennes liv blev hela livet ett slit och fullt av besvikelser. Detta kom att forma henne till den hårda och i mångas ögon arga kvinnan hon var. Hade hon tillåtits växa upp med sin mamma och kanske blivit biträde i den fina modeaffären, hade allt kunnat bli annorlunda.