Solarna i Karlstad

I Karlstads-Tidningen 1931 påstods att den verkliga Sola i Karlstad var Louise Linroth, herrgårdsfröken på Gustafsviks herrgård utanför Kristinehamn. I en artikel om gården stod: En gång Värmlands största och finaste egendom, där Sola i Karlstad föddes den 20 januari 1784. Louise Linroth blev mest känd för eftervärlden genom sitt äktenskap med Georg Adlersparre, som gjorde revolution och avsatte kungen år 1809. Genom deras bevarade kärleksbrev kan vi ta del av deras romans och Adlersparres vurm för hennes skönhet.

I Värmlands Museums samlingar finns en liten gipsskulptur av Christian Eriksson. Den heter Sola i Kalsta i och är tillverkad 1934, konstnärens avsikt var att denna skulle stå på torget i Karlstad. Skulpturen föreställer en kvinnogestalt som sitter ovanpå ett solur. Hon är naken och runt huvudet formar hennes hår en strålkrans. På ryggen har hon stora vingar. Den ena vingen är fälld snett bakåt, den andra är nedvikt så att hon nästan sitter på den. I den positionen gör vingarna inget slående intryck, men deras storlek och form är i klass med de som sitter på den ikoniska gudinneskulpturen Nike från Samothrake. Man anar att om denna Solafigur skulle resa på sig och sträcka ut sina vingar skulle hon göra ett mäktigt intryck. Sola är här ingen värdshusflicka, utan en helt och hållet mytologisk figur.

Vid firandet av Karlstads 350-årsjubileum den 29 maj 1934 arrangerades en parad som inkluderade historiska och mytiska figurer, bland annat Sola i Karlstad. Hon gestaltades av Alva Kjellin som var dotter till Värmlands Museums chef Helge Kjellin. Alva Kjellins Solafigur var dock inte placerad i någon av de historiska delarna av festtåget. Hon gick i stället i den sektion som hade rubriken 1934 tillsammans med bilar, motorcyklar, trämassaindustrin och scouterna. Sola ansågs här alltså inte vara en figur som hörde hemma i 1700-talet, utan presenterades tillsammans med det man ville lyfta som representanter för det framåtsträvande och framgångsrika Värmland. Hon var klädd i blommig klänning och en hatt, och ger inte intryck av att föreställa Eva Lisa Holtz eller någon annan historisk person.

Kvinnor utklädda till mytiska Solagestalter fanns också med i de Barnens Dag-parader som var populära vid 1900-talets början. I Karlstads Barnens Dag-tåg 1908 poserade en ung kvinna till häst med en solliknande huvudbonad. Hon skulle gestalta Guldet men publiken tolkade henne som Sola i Karlstad. På ett foto av Karl Nyström syns i 1923 års Barnens Dag-tåg en kvinna till häst med en solliknande huvudbonad. Den dräkt hon bär ser inte ut att föreställa en värdshusvärdinna utan för snarare tankarna till en gudinna eller änglagestalt.

I december 1895 publicerade Karlstadtidningen en historia som påstods ha berättats upprepade gånger av ”en originell gubbe, gamle Lars Magnus Zettervall” som bodde i garvare Falks gård:

Sola i Karlstad var en ung, blond, storväxt flicka, med utseende som en af forntidens sköldmör, en af dessa blonda, härliga gestalter, som finnas beskrifna i Goternas sagor. Hon lefde i början af detta århundrade och var fosterbarn i ett förmöget borgarhus. Redan som ”byxtös” hade hon en mängd beundrare inom hela staden, och allmänt ansågs hon vara den vackraste flicka, som kunde finnas. Hon var dessutom en duktig, stark och frisk tös, som ej var ledsen att vara med om ett riktigt snöbollskrig med pojkarne. Skolpojkarne afgudade henne, och det var af dem hon fick namnet Solen, som sedermera på god värmländska förvandlades till Sola.

Flickan hette Carin och hade redan som 15-åring en pojkvän som var gymnasist och hette Harald. Deras kärlekssaga blev dock kort och fick ett tragiskt slut – båda drunknade i Klarälven under en badutflykt vid Borgmästarholmen.

År 1904 publicerades en roman med titeln Solen i Karlstad av Gunnar Forssman. I boken är Sola en bonddotter vid namn Elsa som sviker sin trolovade, gifter sig med en greve och blir grevinnan Elsa Lohufvud. Snart blir hon änka, men berättelsen slutar lyckligt då hon återförenas med sin ungdomskärlek. På flera ställen i boken sägs att benämningen Solen i Karlstad har använts om flera andra värmländska skönheter genom åren, bland annat en generalsdotter och en prästdotter. En av de många karaktärerna i den invecklade intrigen uttrycker det som så:

förövrigt är man i Karlstad mycket benägen för att se solar.

Det tidiga 1900-talets versioner av Sola har inte så mycket gemensamt med den värdshusservitris som bär namnet idag. Berättelsen om Eva Lisa Holtz som Sola i Karlstad fanns redan under 1800-talet, men det var inte förrän efter 1945 som den slog igenom som den ”sanna historien”. Eva Lisa Holtz är en person som har funnits i verkligheten, men nutidens bild av henne präglades framför allt av två herrar – hotelldirektören Henry Odén och historieskrivaren Mats Ronge. Odén var direktör för stadshotellet och med anledning av hotellets 75-årsjubileum 1945 lät han inreda en salong i hotellet till Solas ära. Till salongen beställdes en väggmålning som därefter kom att bilda skola för hur Sola framställdes – med 1700-talskläder, blonda lockar och skummande ölbägare. Odén skrev också boken Bland kungar och kavaljerer, där han diktade upp en fantasifull berättelse om den sköna Mamsell Holtz.

På 1950-talet skrev Mats Ronge (1893-1962) två böcker som båda innehåller var sitt kapitel som berättar om att Eva Lisa Holtz var den verkliga Sola i Karlstad. Han svävar inte ut riktigt lika mycket som Odén men påstår att hon blev tidigt föräldralös trots att det i kyrkböckerna framgår att hon upp i vuxen ålder bodde tillsammans med sin mamma och mormor. Mormor fanns med fram till dess att Eva Lisa var i 15-årsåldern och mamma Emerentia dog först 1773, när Eva Lisa hade hunnit fylla 34 år. Både Odén och Ronge betonade Mamsell Holtz status som singel och utan familjeband. Eva Lisa Holtz hade inga egna barn, men hon hade en fosterdotter och hann också bli fostermormor till två små flickor. Odén skrev att hon aldrig hade någon romans, men möjligen stämmer det inte riktigt. I husförhörslängden för åren 1795-1799 finns ett 20-tal personer i Eva Lisa Holtz hushåll, bland dem sekreteraren Anders Löfgren som står långt ner i listan. Där står också ”flickan Märta”, född i Sunne 1792. Märta hade funnits i hushållet sedan hon var nyfödd eller mycket liten. Hennes efternamn var Ros, men det är oklart vilka hennes föräldrar var. Under följande femårsperiod finns ett tiotal personer i hushållet. Nu står både Löfgren och Märta överst i listan tillsammans med Eva Lisa, som om de vore en familj. Märta kallas ”fosterflicka”. I husförhörslängden för 1805-1809 kallas Märta fosterdotter och Löfgren finns fortfarande med. Det går inte att säga med någon säkerhet vilken relation Eva Lisa Holtz och Anders Löfgren hade till varandra, men mycket talar för att han inte bara var en hyresgäst.

Eva Lisa Holtz fosterdotter Märta Ros gifte sig med en Emanuel Wolling och fick en dotter, Lovisa Charlotta. Exakt ett år senare, någon månad före Eva Lisas död år 1818, fick de ytterligare en dotter som döptes till Sofia. I början av 1820-talet framgår det i husförhörslängden att Märta hade blivit änka. Kvar fanns bara ett barn, dottern Tekla Euphemia, född 1820. Märta gifte om sig med bokbindaren Peter Hernlöf och år 1825 föddes dottern Sophia Helena. I oktober 1828 dog Märta. Hernlöf bodde därefter på olika adresser med de båda flickorna, men 1831 splittrades familjen och Tekla Euphemia hamnade på fattighuset, 11 år gammal. Hon växte upp och blev sömmerska och flyttade till Kristinehamn vid 35 års ålder. På 1890-talet återfinns hon i husförhörslängderna för Floda i Södermanland, fortfarande ogift. Hon dog 1896 i en ålder av 76 år. Här slutar kanske spåren av morsarvet efter den kvinna som 200 år efter sin död blivit något av en ikon och sinnebilden för en dam med ”skinn på näsan”. Vad som är dikt och vad som är verklighet spelar möjligen inte så stor roll. Sagorna om olika mytiska Solafigurer har smält samman med arkivens vittnesmål om en företagsam gästgiverska och format en gestalt som har blivit en älskad symbol för solstaden Karlstad.

Artikeln är en sammanfattning av den längre artiken Den skiftande Solen i Karlstad ur tidskriften Wermlandica, vol. 2.

Källor:

Ay Hermansson, Liza (2021). Den skiftande Solen i Karlstad. En studie av historiebruk kring Solagestalten. Karlstads Universitet.

Riksarkivet Stockholm Husförhörslängder, Karlstads domkyrkoförsamling Död- och begravningsböcker, Karlstads dokkyrkoförsamling