Jan Nyborg Gotlands Museum

Roosvals glasbitar

By Jenny Tingvall

Här ser ni några till synes oansenliga bitar av färgat och målat medeltida glas. Bitarna ligger i bruna papperspåsar, prydligt påskrivna med bläck. Handstilen tillhör konsthistorikern Johnny Roosval. Texten beskriver kortfattat men kärnfullt innehållet. På en påse står till exempel ”4 bitar svagdricksfärgadt”. Bitarna är insamlade av Roosval 1942.

Johnny Roosval var gift med skulptören och konstnären Ellen Roosval von Hallwyl. De uppförde Villa Muramaris strax norr om Visby. Huset, med ateljé och trädgårdsanläggning, stod klart 1917. Paret Roosvals närvaro och verksamhet på Gotland är en viktig del av grunden till dagens turism och sommarboenden. Roosval, född 1876, intresserade sig främst för medeltida kyrklig konst. Han blev 1918 professor i konsthistoria vid Stockholms högskola. På Gotland besökte han, ofta på cykel, de medeltida kyrkorna. Roosval är en av förgrundsfigurerna i arbetet med typologi och datering av medeltida skulptur och måleri. Mycket av hans arbete används än idag, även om en del har reviderats.

Papperspåsen med glasbitarna i. Jan Nyborg

I sin bok Gotländsk Vitriarius, De medeltida gotländska glasmålningarnas bestånd och historia, från 1950, studerar och beskriver han glasmålningarna och sätter in dem i ett sammanhang. (Vitrarius lat. Glasblåsare, Glasmålare). Allt med sin typiska blandning av vetenskapligt och poetiskt språk. Om målningarna i Ardre kyrka skriver han: ”Den ljusa, gröna tonen är revolt mot den äldre dalhemsandan, där den franska tvåklangen av mättat rubinrött och koboltblått förhärskade” (s 161). Roosval uppger att av bevarade medeltida glasfönster i Norden finns flest på Gotland.

Ellen Roosval von Hallwyl utanför parets sommarhem Muramaris på Gotland. Okänd

Under krigsåren 1939-1940 evakuerades på riksantikvariens order glasmålningar ur gotländska kyrkor. ”Ingenting är mera hjälplöst mot explosionernas lufttryck och brändernas hetta än de sköra glasen i sina nät av blyremsor” (s 2).

Glasen flyttades till fastlandet delvis på statens bekostnad men AB Gotlands Järnvägar och Ångfartygsbolaget Gotland hjälpte till genom fria resor. Glasen konserverades efter behov och fotograferades. Bilderna används i boken. Roosval var ledare för evakuering och konservering och fick ypperligt tillfälle att studera målningarna. Glasbitarna i påsarna samlades antagligen in under arbetet. Glasmålningarna återfördes när krigsfaran var över och kan ännu beskådas i landsbygdens kyrkor. De små glasbitarna finns i Gotlands Museum samlingar.