1873 bytte han skola från läroverket i Halmstad till Göteborgs högre Elementarläroverk. På detta läroverk gick det bättre för August, troligtvis på grund av bättre klasskamrater. Under denna tid var han aktiv i föreningen Balder, vilken var en förening för gymnaster. Denna förening gav ut en tidning vid namn Brage i vilken August flitigt skrev dikter. Han skrev även prosa, då han började intressera sig för sagor och berättelser, vilket han i framtiden skulle komma att utmärka sig i. Han började även med teater, vilket han i framtiden också sysslade med en del, i form av soaréer. På läroverket i Göteborg skötte han sig bättre än i Halmstad och fick bättre betyg.
Efter tiden som student i Göteborg funderade August tillsammans med familjen om vad han skulle jobba med i framtiden. Mamma Lisa föreslog präst, då hon själv var av klockarsläkt, och detta funderade August på. I slutändan, dock, ville han inte bli präst - istället bestämde han sig för att bli doktor. Detta tyckte mamma var bra, för på så vis kunde han hela folk kroppsligt istället för själsligt Han började studera på Uppsala universitet 1877 där han först började på den filosofiska fakulteten, för att senare 1879 börja på den medicinska fakulteten. Under sin tid i Uppsala avvek han genom sin klädsel, vilken var sydd av hans egna föräldrar. Att han fortfarande bar dessa visar att han var stolt över sin bakgrund. Han blev mycket populär i hela sin studentnation, till stor del på grund av sin förkärlek för folkkultur och berättande, och höll tillexempel föreläsningar och soaréer. Med dessa soaréer åkte han också landet runt för att visa upp och sälja biljetter, för att få ihop pengar till sitt pluggande. Med dessa uppvisningar blev han tämligen känd och omtyckt i hela landet, så till den grad att han fick skjuta upp några uppvisningar för att folk så gärna ville se honom. Han studerade utomlands ett tag, främst i Paris och Wien där han lär ha främst intresserat sig för syfilidologi, det vill säga syfilis och dess potentiella botemedel.
Som läkare etablerade sig Bondeson i Göteborg, som specialist inom hud- och könssjukdomar. Under utbildningen hade han haft tillfälliga tillstånd att arbeta som läkare bland annat som stadsläkare i Falkenberg och biträdande läkare på Ronneby Brunn, en kuranstalt. Man ser att han i början av sin karriär ofta oroade sig över sin ekonomiska situation då han hade studielån, hyra och kostnad av möbler att oroa sig för. Som läkare tjänade han dock nog med pengar för detta att lösa sig. August trivdes som läkare, men det var ett tufft och tidskrävande jobb och under flera perioder av sitt liv var han tämligen överarbetad. Han skaffade därför en hushållerska, så han skulle slippa hushållssysslorna.
August spenderade alltså mycket av sitt liv som läkare överarbetad av att försöka räcka till som såväl läkare, folklivsupptecknare, författare och trädgårdsexpert. Detta varade ända in i slutet av hans liv. Han var under sina sista år en aktivt praktiserande läkare samtidigt som han skrev sin kändaste bokserie Skollärare John Chronschoughs memoarer och arbetade med utgivningen av den. Under denna tid drabbades August av psykisk ohälsa, vilket ledde till att han blev tvungen att ta tjänstledigt. Han blev så småningom friskare och började jobba igen, men blev snart inlagd än en gång för allvarlig psykisk störning med psykotiska inslag. Denna gång tillfrisknade August inte och han avled 1906, 52 år gammal.
Genom sitt långa liv hann August samla in mycket värdefullt till folklivsforskningens förtjänst, både materiella och immateriella spår. Han åkte exempelvis på resor, för det mesta i södra Sverige, för att förvärva föremål till olika samlingar och institutioner. Böckerna och berättelserna August skrev ner hade ett stort fokus på allmogekulturen, likväl hans soaréer och visor. I böckerna beskrev han hur livet på landsbygden kunde se ut, ibland med hjälp av dialekt, vilket kommit att bli väldigt uppskattat på grund av dess kulturhistoriska värde. Augusts mest kända bokserie är Skollärare John Chronschoughs memoarer vilken handlar om folkbildningen i Sverige under 1800-talet. Han skrev många fler böcker under sitt liv - exempelvis Jon i Slätthult och Marknadsgubbar på Sjönevad. Till en början uppskattades inte dessa historier av lokalbefolkningen, då de menade att de målar en fel bild av folket. Med tiden förändrades dock denna åsikt och verken blev mer uppskattade.
Visorna samlade han in från folk han besökte under sina resor i södra Sverige. Han skrev ner dem och noterade även ner musiken i form av noter på ett fåtal av dem. En av de tre visböckerna han släppte kallade han Visor på Ätradalens bygdemål och i den samlade han in 54 olika visor, alla nedskrivna på dialekt. Utöver den skrev han August Bondesons visbok I & II i vilka han kom upp i cirka 400 visor.
Den materiella samlingen är en annan del av Augusts gärning som folklivsforskare. Han kom på grund av sitt intresse av folkets kultur i kontakt med Artur Hazelius, grundaren av både Skansen och Nordiska museet. I samråd med varandra samlade August in cirka 50 föremål till Nordiska museet. Utöver dessa föremål finns det även en tro att han hjälpte få in Oktorpsgården från Slöinge till Skansen, men detta är ännu varken bekräftat eller nekat. Han samlade dock inte bara för Hazelius. I Hallands kulturhistoriska museums samlingar finner man idag cirka 280 föremål insamlade av honom vilka härrör från hans privata samling och har kommit museet till del efter hans död. Föremålen har stor bredd och innehåller allt från ett knogjärn och en hillebard till stolpskänkar och golvur. Dessa föremål kom in till museet 1916, det vill säga året museet skapades. Det finns även uppgifter, tidningsinsändare, att han hjälpte till att skapa Kulturen i Lund.
August Bondeson var en mycket produktiv person. Han hann, för att nämna några, verka som författare, visartist, doktor och folklivsforskare under sina 52 år vid liv, och mycket respekterad inom alla dessa områden. I ett flertal tidningar kan man se att August hann bli tämligen känd, och ofta omtalas i tidningarna från sin tid. Ett exempel på detta kan man se på hur Västra Dagbladet Skaraborg beskriver hans folklivsskildring i en tidning från 1902: “Till allt detta kommer, att Bondeson i sina berättelser vetat att på ett behagligt, aldrig tyngande sätt lägga ner ett kulturhistoriskt, etnografiskt material af erkänt värde” (1902-02-05)
Vid Augusts död 1906 skrevs många fina ord om honom som person och hans livsverk i tidningar runt om i hela Sverige. Dock försvinner han från tidningarna bara några år efter sin död och tappar sin popularitet. Detta har onekligen bidragit till en sämre allmän kunskap om honom och hans verk, men detta betyder inte att hans arv försvunnit helt. På ett flertal platser hittar man idag hans namn på gator - exempelvis i Göteborg, där han var verksam som doktor, och i Falkenberg kommun, nära där han föddes. Vidare finns hans barndomshem kvar och förvaltas av Hallands kulturhistoriska museum.
Augusts barndomshem, som han kallade Fågelboet, ligger i Vessigebro i Falkenberg kommun. Att huset fortfarande finns kvar har vi främst att tacka Augusts familj för, mer specifikt systern Jenny och systersonen Håkan. De två hade diskuterat länge om att bevara huset i Augusts ära och 1936, två år efter Jennys död, skänktes Fågelboet till Varbergs museiförening som är en av stiftarna till Hallands kulturhistoriska museum vilka förvaltar byggnaden. Fågelboet har genomgått ett vissa renoveringar och en mindre utbyggnad men är fortfarande lik sitt ursprungliga utseende och används idag som ett personmuseum över August.
Museet har öppet några dagar om året och kan öppnas efter beställning.
Denna artikel har berört August Bondesons liv och gärningar till folklivsforskningen. Han lyckades i sitt liv samla in mycket material från den snabbt försvinnande allmogekulturen, både ab det materiella och immateriella kulturarvet. Han hade en stor personlig samling och delar av den, ungefär 300 föremål, finner man på Hallands Kulturhistoriska Museum andra material samlade han in för Nordiska museets räkning. Utöver föremål samlade han på immateriella ting, såsom visor och berättelser. Han skrev praktiskt taget hela sitt liv och det mesta handlade om allmogekulturen, och i några av sina böcker skrev han på dialekt. Han samlade även visor från södra Sverige varav alla visor skrevs ner i dialekt. Idag, jämfört med förr, har han fallit i glömska och denna artikels mål var att berätta om August Bondeson och öka kunskapen om honom och hans gärningar för museiverksamheten och folklivsforskningen i Sverige.
