I bersån på Olas gård 1910-tal. Från vänster sitter Maria Eriksson, Valdeborg Johansson med en katt i famnen, Josefina Eriksson och pigan Anna Carlsson.
I bersån på Olas gård 1910-tal. Från vänster sitter Maria Eriksson, Valdeborg Johansson med en katt i famnen, Josefina Eriksson och pigan Anna Carlsson. Mölndals stadsmuseum Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

Systrarna levde hela sitt liv tillsammans på Olas gård

Josefina ”Fina” Eriksson bodde hela sitt liv med sin syster på Olas gård i Kållered. När hennes andra syster dog i samband med en förlossning var det ”Fina” som tog sig an det nyfödda barnet Valdeborg.

Var mycket olika

Josefina ”Fina” Eriksson. Bild: James Bourns ateljé Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

Det sägs att de båda var som natt och dag. Josefina var den mer tänkande systern, skolad och filosofiskt lagd som höll sig inomhus, till finjobbet – som glansstrykerska.

Maria gick aldrig i skolan. Josefina var frälst. Maria ofrälst. Josefina bar klocka för att visa att hon levde i den moderna tiden då hon kanske behövde passa ett tåg till storstaden Göteborg. Maria levde i stället efter solen och årstiderna, var den praktiskt lagda systern och skötte gården. Båda systrarna förblev ogifta.

Äldre systern Johanna avled i samband med en förlossning

Systern Johanna, som bodde i Göteborg med sin familj, dör 1891 i barnsäng när hon föder sitt sjunde barn - en dotter vid namn Valdeborg Johansson.

Mostrarna på gården i Kållered tar sig an systerdottern Valdeborg. Josefina pendlar alltmer mellan Göteborg och Kållered, för att avlasta Valdeborgs far Gustav och samtidigt finnas till hands för sin syster Maria hemma på gården.

Framför allt blir det Josefina som tar hand om Valdeborg och fostrar henne som om hon vore hennes egen dotter. Valdeborg växer upp på Olas gård tillsammans med sina mostrar. Där hon fostras till att bli en självständig ung kvinna med ett starkt självförtroende med många intressen och vänner. Så småningom flyttar Valdeborg hemifrån för att utbilda sig till lärarinna.

Engagerad i missionsrörelsen

Symöte med Kållereds missionsförsamling på Olas gård, tidigt 1900-tal. I främre raden längst till höger sitter systern Maria Eriksson. Bild från Valdeborgs fotoalbum. Mölndals stadsmuseum Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

Livet på Olas gård går stillsamt vidare. Många kommer på besök och det bjuds på kaffe och bakverk. Böndernas kragar blir stärkta och glansiga.

Josefina är nöjd med livet trots de stundtals knapra tiderna. Hon får mer tid för sitt stora engagemang i missionsrörelsen där hon är en mycket aktiv medlem hela livet. Men det viktigaste är trots allt att finnas där för Valdeborg. Kärleken till systerdottern består genom hela livet. De brevväxlar flitigt.

Året innan Josefina fyller 70 år går systern Maria bort. Ungefär samtidigt bestäms det att Olas gård måste säljas och ett nytt hus byggs på andra sidan vägen.

Tvingades flytta

Josefina ”Fina” Eriksson fyller 70 år, 1926. Bild: Sandgrens Eftr., Långebro Attrbution-ShareAlike (CC BY-SA)

Josefina hinner fira sin 70-årsdag hemma på Olas gård i Kållered. Sedan måste hon flytta till det nya huset. Där finner hon sig dock aldrig till ro och blir mer och mer vilsen. De sista åren i livet pendlar hon mellan Sankt Jörgens sjukhus i Göteborg och det nya huset i Kållered.

Inlagd på Sankt Jörgens sjukhus, dör Josefina ”Fina” Eriksson vid 72 års ålder år 1928. Bara några dagar före sin död skriver Josefina brev till systerdottern Valdeborg. Brevet finns i dag bevarat i privat ägo.

Share to