Harry Martinson blev nästan Västeråsare

Hösten 1963 diskuterar Västerås kulturnämnd möjligheten att utse en fastighet på Kyrkbacken till kulturbostad. Dit vill man locka en känd kulturperson som skall skänka glans åt staden, och namnet på allas läppar är ingen mindre än författaren Harry Martinson. Han nämns första gången i kulturnämndens protokoll den 7 oktober 1963 där det står att Martinson ”med entusiasm förklarat sig beredd att mottaga en hedersbostad på Kyrkbacken”.

Det är Västerås stadsarkivarie och kulturnämndens sekreterare Sven Olsson som kläckt idén, och tillsammans med Gösta Sjöberg skriver de samma år ett brev till stadsfullmäktige, där de argumenterar för valet av Harry Martinson. Den gamle sjömannen skulle passa i arbetarstaden Västerås, skriver de, och konstaterar att Kyrkbacken har både sjömanstraditioner och diktartraditioner. Erik Axel Karlfeldt hade ju bott där under sin tid som gymnasist vid Läroverket. De avrundar brevet så här:

Det verkliga skälet till att nämnden engagerat sig för tanken på att bereda Harry Martinson en fristad på Kyrkbacken ligger emellertid djupare än så. Harry Martinson är sedan gammalt en vän av Västerås. Han har ett par gånger gjort inspirerande framträdanden i av nämnden arrangerade evenemang. Han har med gott resultat engagerat sig för stadshusets utsmyckning. Han älskar Stifts- och landsbiblioteket som byggnad och institution framför andra svenska bokens helgedomar, och den i en av våra lokala tidningar framförda tanken, att han skulle kunna tjäna som något slag av andlig eforus för vårt bibliotek, är honom icke främmande. Han är också fascinerad av staden Västerås, den unga, växande, arbetande staden – men ock staden med spänningar mellan gammalt och nytt. Och han har röjt en avsikt att till Västerås stad testamentera sin unika samling av skeppsmodeller med motiv alltifrån Egyptens Mellersta rike intill 1700-talets slut. Den samlingen skulle passa bra på Kyrkbacken.

Martinson hade själv uttalat sig offentligt uppskattande. ”Min fru och jag bor lite avsides här i Gnesta, och nu när barnen har flugit ut är det lite ensamt. I längden är jag för mitt arbete ganska beroende av att bo i en stad. Därför är jag tacksam och glad för den här idén.” (Dagens Nyheter, 1963-10-09) Vid samma tid bjuds han in som kulturnämndes gäst att hålla föredrag i Läroverkets aula, vilket han gör under rubriken "Kulturbegreppet - dess innehåll och föränderlighet". Bilden ovan, där Martinson står med sin familj på Rektorsgatan, är tagen i samband med detta.

I slutet av året bestämmer kulturnämnden att det är fastigheten Fabian 5 med adress Blåsbogatan 8 som skall bli kulturbostad. Det rör sig om två sammanbyggda hus med fem små lägenheter som man vill slå samman till en stor familjebostad på ca 160 kvadratmeter. Där finns också uthus och en tomt på 300 kvadratmeter, tillräckligt stor för att erbjuda parkeringsplats åt en personbil. För renovering av husen öronmärks en summa på 150,000 kr ur kulturfondens budget.

Men tiden går och Harry Martinson börjar tvivla. Han bor kanske ändå rätt så bra i sitt hus i Vårdinge utanför Gnesta. Kulturnämnden söker honom på nytt sommaren 1964, och i protokollet från den 29 september antecknas att Martinson ”givit uttryck åt sin besvikelse över att projektet att bygga nytt åt honom längre norrut vid Blåsbogatan förfallit. Han hade röjt stor tveksamhet inför de trånga utrymmena i fastigheten Fabian nr 5, och han hade velat se tiden an. Ett senare brev med hemställan om klarare besked hade av Harry Martinson lämnats obesvarat…”

Några dagar senare skriver dagstidningarna att Martinson har tackat nej till kulturbostaden på Kyrkbacken i Västerås. ”En smula besvikna är Västeråsborna just nu sedan det blivit klart att Harry Martinson tackat nej till erbjudandet…”, står det i Dagens nyheter från 1964-10-02. ”Men Harry Martinson tyckte tydligen att han har det bäst där han nu bor, nämligen i lugn miljö någonstans i Sörmland. Nu får kulturnämnden i Västerås, som absolut skall ha en berömd författare eller konstnär i kulturgården, se sig om efter någon annan som är pigg på att flytta sina bopålar till Kyrkbacken.”

Så blir det också. Kulturnämnden fortsätter att se sig om efter någon som kan flytta in i kulturbostaden på Blåsbogatan 8. I protokollet från 28 februari 1966 väger man mellan ”en diktare med viss Västeråsanknytning” och ”ett namn utan sådan anknytning med klang inom svensk litteratur”. Fältet var alltså brett och namn som förekommer i diskussionen är till exempel Björn-Erik Höjer och Gunnar Ekelöf. Den 13 maj samma år väljer nämnden att tillfråga Bo Setterlind, som svarar att han visserligen gärna skulle använda kulturbostaden som skrivarstuga, men att han för övrigt tänker bo kvar med sin familj i Strängnäs, där han har ett ansenligt tvåvåningshus på Regementsgatan 36.

Det blir till slut författaren Lars Gustafsson som flyttar in på Kyrkbacken. I Kulturnämndens protokoll från den 6 juni uppges att Gustafsson kontaktats och att han tackat ja. Kulturbostaden går alltså till en riktig västeråsare, som inte bara är född och uppvuxen i staden, som studerat vid Rudbeckianska skolan, och som emellanåt skriver om Västerås i sina romaner. Han bor också redan i Västerås, i ett radhus på Gideonsberg.

Sedan 2021 bär en del av botaniska trädgården hans namn. Lars Gustafssons plats ligger i trädgårdens nordvästra hörn, närmast Nya annexet.