Varför är området viktigt att bevara?
Kristinedal är kulturhistoriskt intressant, då det speglar småhusets växande roll i 1960-talets bostadsbyggande. Under efterkrigstiden ändrade småhusbyggandet karaktär. Det traditionella 1½-planshuset med träpanel ersattes av enplans- och suterränghuset med fasadtegel, och nya, mer utsträckta planlösningar avlöste den traditionella korsplanen. Detta nya småhusideal syns tydligt i bebyggelsen i Kristinedal.
I det moderna samhället skulle alla ha egen bil vilket avspeglas i Kristinedal. Garagen och den nya typen av byggnad, carporten, har getts hög status med en medveten gestaltning.
Inom kommunen finns flera småhusområden från denna period. Bebyggelsen i Kristinedal har till skillnad från många av de andra områdena fortfarande kvar sin ursprungliga karaktär. Underhåll och ändringar har genom åren oftast utförts varsamt och med stor respekt för byggnadernas arkitektoniska kvaliteter. På så sätt har de höga estetiska värden som präglar bebyggelsen bibehållits.
Viktiga karaktärsdrag och kvalitéer
Sammanhängande arkitektonisk gestaltning
Fristående villor och kedjehus är utformade på lite olika sätt; här finns bland annat både enplansvillor och suterränghus med entrén förlagd i anslutning till en carport, men också hus med entré och garage i suterrängvåningen.
Området har dock en sammanhängande arkitektonisk gestaltning som binder ihop de olika byggnadstyperna. Gemensamma teman vad gäller fasadmaterial och färgsättning är viktiga ingredienser för helheten. Bärande idéer är rött fasadtegel med inslag av blå respektive vit träpanel, synliga bärande, ljusa betongkonsoler, flacka tak med mörk beläggning samt vita markerade carportar som står i kontrast mot de mörka förrådsbyggnaderna.
Carportarna och garagens höga status
En helt ny byggnadstyp som uppstod under 1960-talet var carporten. I det moderna samhället skulle alla ha egen bil och hur parkeringarna skulle lösas blev därför en av 1960-talets viktigaste planeringstekniska frågor. I småhusområdena var det naturligt, att parkeringen löstes i anslutning till den egna bostaden, och carport eller garage blev standard.
I Kristinedal har carportar och garage getts en hög status genom en medveten gestaltning som ger karaktäristiska inslag till helheten. Carportarna markeras genom en bred vit sarg, i en del av husen återkommer inslaget som ett smalt vitt fält längs med ena fasadens långsida. Carportens sarg och det smala fasadfältet står i kontrast mot omgivande mörka tegelfasader och ursprungligen mörka förrådsfasader.
Radhusen i området är utformade med en indragen suterrängvåning, dit entré och garage förlagts. Denna markeras genom de betongkonsoler som bär upp övervåningen. Konsolernas utformning utgör en karakteristisk del av husens arkitektoniska gestaltning. Entrédörrar och garagens portar står ursprungligen i kontrast mot omgivande vägg.
Privat och gemensamt
En viktig del av områdets karaktär är spelet mellan det privata och det gemensamma. Fasaderna mot gatan är huvudsakligen utformade med rött fasadtegel och få fönsteröppningar, vilket ger byggnaderna ett slutet intryck. Husen vänder sig istället mot en inre trädgård, där fasaderna har en öppnare karaktär med stora fönsterytor och vit träpanel. De hus som har större kringliggande trädgårdar avgränsas mot gemensamma gatustråk och kringliggande parkytor med låga staket eller häckar.
Fler foton
Order this image
