Joseph Müllers Facebook – en porträttsamling från Kungliga Sjökrigsskolan

I Marinmuseums samlingar förvarades länge två röda mappar som bär en inpräglad påskrift i guld ”Gåva av lektor J. Müller till Kungl. Sjökrigsskolan”. De innehåller en samling porträttfotografier vars påskrifter på baksidorna avslöjar att de kommer från en man som heter Joseph Müller. Men vem var han och varför är hans gåva värd att bevara i Marinmuseums fotoarkiv?

Joseph Müller var en man med en intressant biografi. Som barn till föräldrar som konverterade till katolicismen fick han som skolbarn lämna Sverige när hans mor utvisades ur landet på grund av sin tro. Familjen emigrerade till Frankrike. Det katolska landet hade startat en insamling för att möjliggöra utvandringen av de drabbade familjerna.

Den lille Joseph fick fortsätta sin skolutbildning i Frankrike. De språkkunskaper som han förvärvade där skulle bli avgörande för hans vidare öde. Efter studier i Paris och Leipzig återvände han till Sverige och blev 1867 lärare i det franska språket på den nygrundade Kungliga Sjökrigsskolan (KSS).

Bredvid sitt arbete som lärare blev Joseph Müller en framgångsrik politiker som var mycket engagerad i sociala frågor. Det började med att han blev handsekreterare hos änkedrottning Josefina. Hon hade upprättat tre Välgörenhetsstiftelser som skulle stödja fattiga katolska kvinnor. Joseph Müller fick uppdraget att utarbeta reglementen och andra nödvändiga handlingar för anstalternas verksamhet. Senare blev han stadsfullmäktig i Stockholm och särskilt engagerad i fattigvårdsfrågor.

Som språkman var han inte bara verksam som lärare utan också författare till läroböcker i det franska språket och andra språkvetenskapliga verk. Hans huvudsakliga sysselsättning var dock hans tjänst som lektor på den Kungliga sjökrigsskolan. Från 1879 till 1908 var han trogen denna gamla institution som hade bestånd in mer än 120 år, innan den drogs in i omorganisationernas tidsålder.

Kungliga sjökrigsskolan bildades 1867 när utbildningen för sjöofficerare bröts los från den gemensamma kadettutbildningen på Kungliga krigsakademin på Karlberg Slott. Från flottans sida ansåg man att sjökadetterna måste börja sin bana i unga år för att bli ordentliga sjömän.

Så blev antagningsåldern 13-15 år, gentemot 20-årsåldern i den tidigare gemensamma kadettutbildningen. Studier vid Sjökrigsskolan var obligatorisk för alla flottans officerare utom vid krigstid. Utbildningstiden var 5-6 år och bestod av teoretiska läroämnen och praktiska övningar. Även humanistiska ämnen och språkundervisning i de stora sjöspråken engelska, franska och tyska skulle ingå. Den grundläggande utbildning skulle dock inte bara omfatta kunskapsförmedling utan eleverna skulle också ”vänjas vid den militära ordningen, takt och punktlighet”. Utbildningen skedde på land och till sjöss. Varje år skulle eleverna utbildas under sjöresor från maj till september.

De första åren höll skolan till i inhyrda lokaler på Vallgatan i Stockholm, innan man 1878 kunde flytta till den då nybyggda huset på Skeppsholmen – idag kallad ”Gamla sjökrigsskolan”. 1943 flyttade man vidare till Näsby slott innan skolan upphörde 1987 och blev införlivad med Marinen Krigshögskola i Hårsfjärden.

Under 120 år genomgick alla svenska sjöofficerare denna skola. När Joseph Müller lämnade KSS 1908 överlämnade han till skolan en gåva av två porträttalbum som innehåller ca 230 fotografier från skolans elever och lärare. Det är först och främst visitkorts- och kabinettsfotografier av enskilda personer men också en hel del gruppfoto av enskilda klasser. Ur påskrifter på baksidorna framgår att bilderna skickats av före detta elever och kollegor till deras gamla lärare Joseph Müller.

Bilderna samlades i två mappverk som består av kartonger av röd läderimitation med påskrift i guld. De fästes med metallklämmor på lösa kartongblad. Under varje bild finns den avbildade personens namn och tidsperioden som han tillbringade på KSS.

Merparten av alla bilder är visitkort. Visitkortporträtt var från dess genombrott ca 1860 tills tiden före första världskriget det mest populära fotoformat, som var ca 6 x 10 cm stor. Med detta mått fick åtta bilder plats på en hel fotoplatta. Det minskade kostnaderna och gjorde bilderna överkomliga för de stora folkmassorna. Den följande explosionen av fotoproduktionen kallades för ”kartomanie”. Det producerades milliontals varje år.

Det lilla formatet var gjort för att betraktas från nära håll, alltså för privat bruk. Den äldre traditionen att byta miniatyrbilder med varandra för att uttrycka personliga relationer hade varit ett privilegium för de välbärgade. Visitkorten gjorde det nu möjligt för alla. Korten samlades i de nyligen uppkomna mediet fotoalbum där de formade en avbild av ägarens sociala relationer och en individuell livsberättelse.

Idag är dessa album betydande källor för biografiforskningen.

Bilder kan betraktas och användas på två olika sätt. Antingen som illustration, som ska bekräfta redan etablerad kunskap eller som historisk källa, som genom användning av vetenskaplig metodik kan generera ny kunskap. Det finns en gammal tradition i många länder att samla målade porträtt i separata porträttsamlingar. De ansågs i mindre utsträckning som konstverk utan mer som källor eller dokument ur vilka man kan utvinna historisk kunskap.

Kännedom av indelningen i olika bildkategorier är viktig för att kunna veta vilka rön man kan förvänta sig från en bild. Porträtt kan förmedla kännedom om hur en person såg ut, den representerar en specifik individ. Dessutom ansåg man i den äldre forskningstraditionen att en individs yttre kan vara en ledtråd till dess personlighet och psykologi.

Fotografier har länge varit underskattat som historiska källor, men det har ändrats under de senaste decennier. Fotografier tillåter att närma sig verkligheten starkare än andra konstnärliga produktioner eftersom de bara kan avbilda det som finns framför kameran, även om verkligheten framför linsen naturligtvis kan vara inscenerad eller manipulerad. Just visitporträtt är ju alltid iscensatta ateljéproduktioner.

Dessutom visar ett fotografi alltid bara ett moment, inga händelseförlopp. För att bedöma om en bild är representativ måste man har flera liknande bilder. För att kunna ställa komplexare forskningsfrågor och öppna möjligheten till empirisk forskning behövs det en större mängd likartade bilder.

På tiden där visitkortet uppfanns användes mest albuminpapper för att framställa kopior. Det var ett mycket tunt papper med en stark tendens att rulla ihop sig. Därför var det nödvändig att montera kopiorna på ett underlag av stark kartong. Hos dessa historiska monterade fotoformat är inte bara själva motivet en viktig kunskapskälla utan också monteringskartongen.

Utseendet och gestaltningen av kartonger följde med tidens mode och är idag ett viktigt hjälpmedel för datering av bilderna. De i början enkla och nakna kartongunderlag har med tiden i växande utsträckning gestaltats och försetts med påskrifter. Utformningen av skrift, dekorationer och färger ger viktiga ledtrådar för att fastställa produktionstiden.

Fotograferna använde kartongerna också som reklamyta. Den kan innehålla mycket information som namn, adresser, priser och service eller utmärkelser. Denna informationsrikedom gör bilderna till värdefulla källor för forskningen om fotografer, utvecklingen av enskilda personer, fotofirmor och fototekniken.

Baksidorna ger också plats för påskrifter. Dessa innehåller ofta biografisk information såsom levnadsdata, dateringen av bilden, autografer ock annan kontextinformation. Påskrifter dedikerat till mottagaren ger oss inblick i de personliga relationerna.

Just på grund av denna stora datamängd som gömmer sig i de gamla porträttalbumen med visit- och kabinettskort kan man jämföra de med dagens Facebook. Med dessa två album har Joseph Müller skapat en värdefull och representativ kunskapskälla om det svenska sjöofficerskår och en koncentrerad historia av KSS personal under skolans första 40 åren.

Text: Knud Weber

Källor:

Svenskt biografiskt lexikon Band 26 (1987-1989), sida 117.

”Kungl. Sjökrigsskolan 100 år”. D. 3, 1943-67, Stockholm : 1967

Sauer, Prof. Dr. Michael„Bilder als historische Quelle“, , 28.12.2005; https://www.bpb.de/themen/medien-journalismus/bilder-in-geschichte-und-politik/73099/bilder-als-historische-quellen/

Krispinsson, Charlotta ”Historiska porträtt som kunskapskälla”, , Malmö 2016

Dahlgren, Anna, ”Ett medium för visuell bildning- kulturhistoriska perspektiv på fotoalbum 1850-1950”, Riga 2013

Starl, Timm; ”Bild-Bestimmung. Identifizierung und Datierung von Fotografien 1839 bis 1945”, Marburg 2009