Marinlotta Stina Werner
Samtidigt som andra världskriget rasade runt Sveriges gränser sökte sig den då 22-åriga hemmafrun Stina Werner till Lottakåren i Karlskrona. Året var 1943 när Werner blev marinlotta i Karlskrona marinlottakår där hon förblev aktiv i över 30 år.
Livet som lotta
Stina Werner gick flera utbildningar inom Lottakåren, bland annat för telefonlottor och i förplägnadstjänst. Under kriget deltog hon i övningar med Hemvärnet men återgick sedan till Marinlottakåren. Mellan 1944 och 1974 satt Stina Werner i kårens styrelse.
Under åren som lotta fick Stina Werner ta emot flera utmärkelser, den allra finaste 1969 när hon tilldelades en kunglig guldmedalj för sina tjänsteår. Stina Werner lämnade Lottakåren 1974, året före sin död. Under sin tid som lotta engagerade hon sig särskilt i kårens alla insamlingar. Hon såg också till att vara med när nya värnpliktiga ryckte in för att hjälpa till.
Stina Werners första lottauniform
Några år efter Stina Werners död skänkte hennes familj den första uniform som hon använt under sin tid i som marinlotta till Marinmuseum. Den finns idag bevarad i museets samlingar.
Om Lottakåren
Kvinnor har hela tiden funnits i och runt det svenska sjöförsvaret men har genom historien gjorts osynliga och anonyma. När Lottakåren bildades 1924 fick kvinnor en möjlighet att engagera sig mer formellt i försvaret av landet. Syftet med att bilda kåren var att kvinnor skulle bidra genom att samla in pengar, delta i förplägnadstjänst (det vill säga matlagning med mera) och genom att sprida information om försvaret. Lottakåren finns kvar idag och engagera nu cirka 5 000 personer.