1900-talets Södertälje kanal

Just nu pågår utbyggnaden av Nordens största sluss – nämligen den i Södertälje kanal. Den har tjänat sjöfarten väl genom de senaste 95 åren.

År 1924 invigdes det stora kanalbygge som ersatte 1819 års smalare och krokigare anläggning. Mellan åren 1917 och 1924 byggde staten den nya kanalen för att möjliggöra att större lastfartyg skulle kunna nå hamnarna i Västerås, Köping och Stockholm på Mälarsidan. Den modernaste tekniken för sin tid användes, t ex ångdrivna grävskopor, pumpar och en tillfällig spårväg för transport av jord- och grusmassor. Dessutom var man den gången mån om att dokumentera bygget – så fotografen Fritz Pettersson anlitades. Glasnegativen till de fotografier som berättar om det avancerade tekniska projektet finns idag i Sjöhistoriska museets samlingar.

Här kan man följa arbetet från anläggningen av transportjärnvägen till de väldiga schakten som grävdes i morän och grus. Här finns även bilder som visar hur slussens kraftiga betongkonstruktion göts och där de speciella slussportarna som var själv-tätande genom sin ihåliga ”tårtbitsform”. Eftersom fallhöjden är så pass liten behövde slussportarna inga dammluckor. Slussen klarar även vattentryck från bägge håll.

Den tekniska termen är att slussen försågs med sektorportar med vertikal axel. Bland annat finns också en bild tagen inuti kajkonstruktionen längs slussens ena sida.

Efter sju år och kostnader på 8,8 miljoner kronor kunde kanalen invigas av kung Gustaf V i november 1924. Invigningsgästerna reste med s/s Visby bl.a. under de nykonstruerade öppningsbara broarna för både lands- och järnväg.

Att hitta ett bra sätt att ta sig fram med båt över Södertälje var ingen ny idé. En skriftlig källa från 1430-talet talar om ett påbörjat kanalprojekt och även en del fynd från järnåldern berättar att man sannolikt dragit sina båtar i grunda vatten just på platsen där staden Södertälje idag ligger. När grävningsarbetena för den gamla kanalen gjordes, i början av 1800-talet, hittade man två flytetyg som var dekorerade med huvuden i fören. Dock förstördes de av sig själva i luft och solljus.

Text: Fredrik Blomqvist, intendent