En kanon från havets botten

En sommardag i slutet av juli eller början av augusti år 1525 lämnar några fartyg hamnen i Kalmar. Dagarna före avfärden har fartygen gjorts klara för resan till Stockholm och på ett av dem, en stor kravel, ligger två kanoner surrade på däck. Den ena av kanonerna är en så kallad kartov, den tidens grövre artilleripjäser, och på eldröret syns såväl ett antal franska liljor som en den danske kungens vapensköld. Seglatsen går till en början bra men väl inne i Stockholms skärgård ränner fartyget med de lastade kanonerna på en undervattensgrynna med sådan kraft att det efter en stund går till botten. Hela fartyget tillsammans med den värdefulla lasten är förlorad och vraket blir liggande på en klipphäll på 35 meters djup i den norra delen av Nämdöfjärden.

"Örlogsskepp från Gustav Vasas tid." Lavering av Jacob Hägg. Sjöhistoriska museet. Public domain.

År 1991 blir polisen i Stockholm uppmärksammade på att några privatpersoner hade offentliggjort färgbilder av två mycket gamla kanoner. Bilderna hade inte publicerats i Sverige och syftet var att kanonerna skulle säljas utomlands. Enligt polisen fanns det detaljer som tydde på att kanonerna olagligen hade bärgats från ett vrak i Nämdöfjärden. En undersökning av vraket med undervattensfarkost och dykare visade på två avtryck i botten som väl passade in på de båda kanoner som nu erbjöds till försäljning. Eftersom inga eldrör kunde hittas tvingades dock polisen att lägga ner utredningen året därpå och det dröjde fram till 1998 innan den kunde återupptas. Då fick polisen ett nytt tips som ledde till en husrannsakan i Västergötland där de båda kanonerna mycket riktigt påträffades. Det gjordes då ingen närmare bestämning av deras historia, men i den följande rättegången konstaterade domstolen att de tillhörde staten och de överlämnades till Riksantikvarieämbetet. En av kanonerna var smyckad med franska liljor och den danske kungens vapensköld, och det är den vi ska koncentrera oss på härifrån.

Kanonens ursprung

Gustav Vasa, svensk kung 1523-1560. Foto: Annelie Karlsson, Statens maritima och transporthistoriska museer. CC BY SA.

Drygt tio år senare publicerar antikvarien Carl-Henrik Ankarberg vid länsstyrelsen i Stockholms län en rapport där han försöker härleda kanonernas ursprung. Ankarbergs teori är att åtminstone en av dem från början var en gåva från den franske kungen Frans I till sin svåger kung Christian II, dansk unionskung under det tidiga 1500-talet. Sammanlagt gav Frans I sex kanoner, som benämndes som liljekartover, till Christian II. Tre av kanonernas öde är känt; en exploderade, en annan smältes ner och en tredje förlorades till sjöss under Stora nordiska kriget. Vart de andra tog vägen har inte varit bekant för eftervärlden, men möjligen fördes åtminstone en av dem till Visby för att användas i försvaret mot upprorsmakaren Gustav Vasa. Det vittnesmål som bäst berättar de märkvärdiga eldrörens historia är Clement Rentzels berättelse om Gustav Vasas tid före och vid makten. Rentzel var en tysk legoknekt som hade värvats av Gustav Vasa från Livland (en historisk region i nuvarande Estland och Lettland). Han var inledningsvis drabant, det vill säga en slags livvakt åt den blivande kungen, men klättrade i hierarkin och blev sedermera såväl borgarråd i Stockholm som hövitsman.

Rentzels lycka vände dock på när han senare anklagades för att vara en del i en komplott mot Gustav Vasa. Enligt åtalet planerade ett antal personer i kretsen kring kungen att placera en sprängladdning under hans stol i Storkyrkan. Rentzel fängslades men undkom det då nästan obligatoriska dödsstraffet. Tiden i fängelse ägnade han åt att författa berättelsen om kungen i milt sagt hyllande ordalag, kanske hoppades han få bli frigiven.

Renztels berättelse om kanonen

Eldröret som återfanns på botten av Nämdöfjärden. Oliver Lindkvist, Statens maritima och transporthistoriska museer. CC BY SA.

Rentzel beskriver hur kanoner som erövrats på Gotland lastas på skeppet Lybska Svanen för att seglas till Stockholm. Skeppet springer dock läck och för att rädda åtminstone lasten sätts det på grund vid Ölands kust, varifrån kanonerna hämtas till Kalmar slott. När befälhavaren på slottet, Berend von Melen, hamnar i konflikt med Gustav Vasa erövrar den senare slottet. 48 fiender tas tillfånga och avrättas, endast två ”drängars” liv sparas. Med slottet återerövras emellertid eldrören av svenskarna som lastar dem på ett nytt fartyg för att frakta dem till Stockholm. Som bekant sjunker även detta skepp och kanonerna förloras i havets djup i drygt 450 år. Gustav Vasa iscensatte flera misslyckade försök att bärga dem, kanske låg de på för stort djup.

Det går alltså att konstruera en logisk och trovärdig händelsekedja från Frans I till kanonen som sedermera beslagtogs och överlämnades till Riksantikvarieämbetet. Eldröret fyndfördelades så småningom till Sjöhistoriska museet och finns i dag utställa på Marinmuseum i Karlskrona. Det är ett sällsynt föremål från 1500-talets början och flottans födelse och det kopplar till kända personer ur det förflutna; Clement Rentzel, Gustav Vasa och Berend von Melen för att nämna några. Det faktum är eldröret också sannolikt är en av de kartover som Frans I skänkte till Christian II är i sig en smärre sensation.

Kanonens symbolik

Eldrörets vapensköld i närbild. Statens maritima och transporthistoriska museer. CC BY SA.

Ornamenteringen på eldröret är i sig en intressant historia. På eldröret syns som tidigare nämnt ett antal franska liljor, som borde härröra från den franske kungen. Under syns en vapensköld som alltså tillhör den danske unionskungen Christian II. Skölden är krönt av en kunglig krona och indelad i fyra fält med varsitt motiv. I övre vänstra fältet syns tre leoparder, en symbol för Danmark. Idag är leoparderna utbytta till lejon. Vad som är heraldiskt lite udda med leoparderna är att de vänder ansikten mot betraktaren, något som bara lejon brukar göra i sådana här sammanhang. Till höger om leoparderna syns den svenska symbolen med tre kronor och nere till vänster den norska symbolen med ett lejon beväpnad med en hillebard. Att alla tre nationernas symboler syns knyter an till att Christian II var unionskung och därmed regent över alla tre länder. Mer oväntat är då det nedre högra fältet där en drake med krona är avbildad. Detta är traditionellt symbolen för den som är kung över slaverna. I mitten av vapenskölden sitter en mindre sköld, detta är den danska kungaättens vapen och signalerar alltså vilken släkt som för närvarande innehar tronen.

Lästips

Carl-Henrik Ankarbergs artikel Två svenska "Nationalmonument" - dekorerade med den danske kungens vapen ger en fördjupning i kanonens historia och en intressant teori om vilken kanon det rör sig om. Clement Rentzels Berättelse om; hörande till Konung Gustaf I:s historia är måhända svårläst men ett intressant dokument om Gustav Vasas tid vid makten.

Översta fotografiet: Oliver Lindkvist, Statens maritima och transporthistoriska museer. CC BY SA.

Text: Johan Löfgren, Statens maritima och transporthistoriska museer.

Add a comment or suggest edits

Leave a comment or send an inquiry

Order this image

Share to