Hålahults sanatorium - en fristad för de lungsjuka

Ett par mil norr om Örebro ligger Hålahults sanatorium. Det gigantiska byggnadskomplexet uppfördes som sanatorium för tuberkulossjuka för 120 år sedan. Tuberkulos var på den tiden en ganska vanlig men mycket farlig och inte sällan dödlig lungsjukdom. Hålahult var ett av fyra så kallade Jubileumssanatorier som öppnade samtidigt i Sverige med medel från Konung Oscar II:s jubileumsfond. Syftet med dessa folksanatorier var att de skulle ”göra vård å sanatorierna tillgänglig för landets i ekonomiskt hänseende mindre lyckligt lottade befolkning”.

Kvinnor vilar utomhus i en skogshall vid Hålahult. Foto: Okänd, Örebro läns museum.

Kring förra sekelskiftet var det fortfarande fattigt i Sverige. Många människor bodde trångt och dragigt, fick för lite och dålig mat, hade långa arbetsdagar och fysiskt krävande arbeten. Det sägs att de som kom till Hålahult ska ha känt sig friskare och fulla av hopp redan då de kom innanför portarna. Kontrasten mot det vanliga livet var säkert stor för många. Sjukdomsbehandlingen grundade sig på vila, näring, rörelse och frisk luft.

Sjuksal på Hålahults sanatorium. Samtliga personer okända. Foto: Erik Herman Andersson, Örebro läns museum.

De första 25 åren var Hålahult ständigt fullbelagt. Man hade plats för 104 patienter fördelade på 38 sjukrum i de två flyglarna, kvinnorna bodde i den västra, männen i den östra.

Några av patienterna låg i tvåbäddsrum. Det fanns också salar med åtta bäddar och ett mindre antal enskilda rum. Foto: Okänd, Örebro läns museum.
Manliga patienter i skogshall, Hålahult. Foto:Erik Herman Andersson, Örebro läns museum.

En viktig del av behandlingen var vila i frisk luft. Ca fem timmar varje dag ordinerades patienterna utomhusvila i skyddat läge. Utefter flyglarnas sidor fanns liggverandor och i skogen byggdes skogshallar för samma syfte. Även ljusterapi med kvicksilverkvartslampor förekom.

Underläkarens expedition med forlaniniapparat och operationsbord. Foto: Okänd, Örebro läns museum.
Behandlingsrum för ljusterapi med kvartslampa. Foto: Okänd, Örebro läns museum.

Sjukdomen uppträdde ofta i samband med puberteten. Ungefär två tredjedelar av de intagna var mellan 16 och 30 år. Man ansåg att det fanns en psykologisk eller själslig dimension i diagnosen och man trodde att man faktiskt kunde sörja sig till tuberkulos. På Hålahult strävade man efter att lyfta bort allt som bidrog till sorg och bekymmer. Alla visste att dödligheten var hög, vilket självklart bidrog till att de sjuka kände sig nedstämda. Förutom de fysiskt vårdande åtgärderna hölls daglig morgonandakt förutom söndagarnas gudstjänster. Patienterna underhölls också med regelbundna konserter och föreläsare. Donatorer skänkte rika gåvor av musikinstrument, tidskrifter och sällskapsspel. Där fanns ett bibliotek med över 3000 böcker.

De kvinnliga patienternas dagrum med både en orgel och ett piano. Foto: Okänd, Örebro läns museum.

Sanatoriet hade en styrelse som utsåg en överläkare som fungerade som verkställande chef. Vidare fanns underläkare, syssloman, predikant, sekreterare och laborator. Av de fyra sjuksköterskorna var en översköterska. Tre av dem kom från Svenska diakonianstalten och den fjärde från Örebro stad- och läns sjuksköterskeförening. Vidare fanns ett stort antal biträden av olika slag, sömmerska, tvätterska, kusk, eldare och trädgårdsmästare med flera. För de flesta av dem ingick tjänstebostad i lönen och alltså bodde de också på området.

Sanatoriets laborator i arbete Foto: Okänd, Örebro läns museum.
Underläkare J.B. Sundström och några av sköterskorna har kafferast. Bilden från juli-augusti 1915. Foto: Okänd, Örebro läns museum.
Vykort från Hålahult, "Ponte Corvo". Promenader och utomhusvistelse var en del av vardagen för patienterna. Foto:Olof Lilljeqvists Konstförlag, Örebro läns museum.

Det var självklart viktigt med kontakten med omvärlden. Man lät till och med göra vykort med motiv från Hålahult. Man hade egen poststation med postgång dagligen. Sanatoriets postadress var Hålahult och telefonnumret Nora 42.

Syster Rut Larsson, klädd i diakonisköterske-dräkt. Foto: Okänd, Örebro läns museum.

Tuberkulos är en infektionssjukdom som orsakas av tuberkelbakterien. Den drabbar framförallt lungorna och kan leda till döden. Behandlingstiden på sanatorierna varierade men låg i regel på ett par månader. Hade behandlingarna på Hålahult någon verkan? Blev de intagna friska? Enligt jubileumsskriften 1925 var den positiva utskrivningsfrekvensen i medeltal 80%. Under de första 25 åren dog 137 män och 81 kvinnor på Hålahult.

I mitten av 1900-talet sjönk antalet fall kraftigt i Sverige på grund av bättre levnadsförhållanden och effektiv vaccinering. Sanatorieverksamheten upphörde på Hålahult 1953. Sedan dess har byggnaderna haft andra funktioner.

Foto:Per Torgén, Örebro läns museum.

Efter sanatorietiden togs byggnaderna över av Örebro läns landsting. Så småningom bildade landstinget ett eget museum och delar av inredningen från Hålahults sanatorieepok togs omhand. Samlingen finns i dag på länsmuseet, bland annat porslinet med jubileumsfondens emblem.

De äldre fotografierna i artikeln är från tiden 1915 - 1921. Källor: Hålahults sanatorium 1900-1925, en minnesskrift. Wikipedia: Tuberkulos.

Örebro läns museums samlingar

Bilder från Hålahult från Örebro läns museums samlingar

1 comment

  • Trevlig artikel jag länkade den från Wikipedia

    se video hur man kan göra https://youtu.be/d5dsxqWrUZM

    Länkade wiki sidor med mall https://w.wiki/LRT

Leave a comment or send an inquiry

Share to