När Spanska sjukan drabbade Sverige

Spanska sjukan hade drabbat de stridande arméerna under första världskriget, men den saken hade man föga förvånande hållit tyst om. Det anses ha varit de amerikanska soldaterna som förde med sig smittan till Europa på våren 1918. Eftersom den svenska Krigsmakten inte varit medveten om faran så var man heller inte förberedd när sjukdomen slog till i samband med inkallelserna till regementsövningarna hösten 1918. Värst drabbat var Västmanlands regemente i Västerås. Där ryckte soldaterna in den 10 september och redan den 16 var 240 man sjuka. Sjukdomen tycks ha spritts av värnpliktiga från Värmland. Eftersom man inte hade klart för sig hur allvarlig sjukdomen var gick det några dagar innan övningarna avbröts. Redan från början hade de sjuka isolerats i improviserade förläggningar men det rådde brist på sjukvårdspersonal. Frivilliga anmälde sig dock, bland andra regementschefen Jockum Åkermans hustru, Martina. Det första dödsfallet inträffade den 18 september och när epidemin var över den 21 oktober hade 96 personer avlidit. Av dessa var 88 värnpliktiga, tre befäl och fem tillhörde sjukvårdspersonalen. Av de sistnämnda var tre frivilliga rödakorssystrar.

Vid andra regementen var dödssiffrorna mycket lägre, som vid Gotlands regemente. Där insjuknade 720 man varav endast fyra dog. Det jämförelsevis låga dödstalet kan förklaras med att man utökade den så kallade luftkuben (den öppna ytan) med 15 kubikmeter och med ett maximalt antal av 14 man per sjuksal. Man införde också ett minimumavstånd av en meter mellan sängarna och permissionsförbud till de socknar som var värst drabbade.

Vid Dalregementet i Falun avled endast två man av de 800 som insjuknade. Denna låga siffra berodde på att de smittade skickades hem för att undvika spridning av epidemin vid regementet. Utöver detta så isolerades de sjuka, vilket ytterligare minskade risken för spridning. Det finns däremot inga uppgifter på om de hemsända soldaterna spridde smittan i sina hemsocknar. Vissa regementen tycks inte alls ha drabbats, till exempel Svea livgarde i Stockholm. Inte heller föreligger några uppgifter från regementena i Skåne.

När Försvarsmakten just nu håller på att upprätta fältsjukhus till stöd för den civila sjukvården är situationen en annan. Dock är det svårt att låta bli att tänka på att vi för 15 år sedan hade 14 fältsjukhus, idag har vi knappt två.

Text: Thomas Roth, 1:e intendent vid Armémuseum.

Litteratur: Åman, Margareta, Spanska sjukan: den svenska epidemin och dess internationella bakgrund. Uppsaliensis Academiae, 1990