Willow - ett älskat mönster genom århundraden

Det tryckta Willowmönstret bygger på är ett vanligt förekommande handmålad kinesisk dekor från Qianlong-perioden, 1736-1795. Det kinesiska porslinet skiljer sig dock från föremål till föremål vad gäller mönstret. Det fanns vid den här tiden inget begrepp om hur det ’skulle’ se ut.

Willow eller the Willow pattern är en av världens mest kända keramikdekorer. Namnet Willow kommer från pilträden i dekorens landskap, och är det engelska ordet för trädens släkte Salix. Motivet kan enkelt sägas vara: ett antal öar (oftast tre eller fyra) i ett kinesiskt vattenlandskap, på öarna finns pagoder, öarna är sammanlänkade med broar och på broarna ses människor passera hållandes parasoll. På de så kallat ’äkta’ varianterna på dekoren finns även i förgrunden två duvor flygande över landskapet tillsammans. Den första (koppar)tryckta Willowdekoren gjordes i England omkring 1780 och blev under det tidiga 1800-talet mycket spritt. Därefter förändrades inte mycket på de centrala mönstren, men bårderna kunde bli något olika under de år som gick. Generellt är de grafiska nonfigurativa äldre än de föreställande bårdvarianterna, exempelvis den så kallade insektsbården med moskiter (en grupp tropiska blodsugande myggor och knott) omväxlande med blommor.

Stekfat, engelsk tillverkning, Thomas Fell & Co. Företaget fanns i Newcastle-upon-Tyne och producerade varor 1817-1890 och använde koppartryck, en överförings- eller transfer-tryckmetod, från 1830-tal...

Dekorens saga

Kring dekoren skapades en saga, vars äldsta variant är bevarad från 1840-talet. Berättelserna om Willow är många och varierade. Generationer av barn i England har fått sin morgongröt serverad i sådana tallrikar, säkert undrande över de främmande husen, människorna som springer över bron och de två duvorna som svävar över vattnet. Kanske någon barnflicka eller annan vuxen berättade sagan, som är ganska ryslig, som hon hört den från sitt barndomshem. Det var en gång…
För länge sedan fanns det en mäktig och ond mandarin (mandarin är en västerländsk benämning på en ämbetsperson i det kejserliga Kina) i De sju Flodernas Provins. När mandarinen blev gammal drog han sig tillbaka till sitt präktiga hus byggt i två våningar, en sällsynthet i Kina. Där vandrade den gamle mannens vackra dotter Koong-Se. I skymningen mötte hon sin älskade, den gode skrivaren Chang. När den onde mannen upptäckte de ungas möten lät han bygga en palissad av bamburör för att hindra Chang från att smyga in till Koong-se. Koong-se var tidigt bortlovad till en annan mäktig mandarin, Ta-Jin. När persikoblommorna slog ut skulle Ta-jin hämta sin brud. Så var det bestämt.

Uppe i sin väl bevakade kammare satt Koong-Se och såg ut över floden. Någonstans där borta fanns Chang, som hon aldrig skulle återse. Men så hände det att Koong-se skymtade en ovanlig farkost som gled fram i månskenet mot hennes paviljong. Den lilla båten var ett nötskal med segel av papper. På seglet hade Chang präntat en dikt där han säger att när persikoträden blommar och när pilblommorna faller ned i floden, då skall också han sjunka som lotusblomman under vattnet. Koong-se skriver sitt svar med broderi-nål på en bit elfenben. Hon bönfaller Chang att i tid rädda henne från den mäktige Ta-jin. Strax innan persikoträdens blommor slog ut kom Ta-jin till den gamle mandarinens hus. Han blev mottagen med osedvanliga ärebetygelser, och en stor bankett väntade honom. Otaliga skålar risvin dracks och snart somnade värd och gäst över det dignande bordet. Tjänarna tog tillfället i akt att förnöja sig med det överblivna vinet och ingen märkte när Chang smög in för att hämta Koong-se och fly med henne. När den gamle mandarinen vaknar ur sitt hus och får veta att Koong-se har flytt, skriker han av raseri och rusar efter de unga. Ta-jins vrede är lika stor, han svär att hans förlorade brud och hennes älskade ska dö. Tjänare och soldater söker de älskande, men återvänder utan resultat. Efter några dagar och nätter på floden stannar Changs båt en morgon vid en liten ö. Koong-se och Chang stiger iland, bygger en enkel koja och börjar odla jorden. Så väl sköter de unga sin mark att ryktet snart når alla i De Sju Flodernas Provins. Även Ta-jin får höra det. När persikoblommorna åter slår ut nalkas Ta-jin den lilla ön med sitt följe. Den obeväpnade Chang genomborras av ett svärd, i förtvivlan rusar Koong-se in i huset, sätter det i brand och omkommer i lågorna. Men gudarna har alltid sett med blida ögon på stor och sann kärlek. De förvandlar Koong-se och Chang till duvor, som i evighet svävar över den kinesiska floden… Källa för berättelsen: boken Rörstrand av Anne-Marie Herlitz-Gezelius. Värt att notera är att berättelsen finns i många versioner och trycktes redan på 1800-talet på svenska. Under senare hälften av 1800-talet påverkade sagan servisens utseende, och dekoren blev likformad för att bättre passa sagans innehåll.

Willowmönstret i svensk tillverkning

Willowmönstret började användas av Rörstrandsfabriken 1826, då i en ålderdomlig version som ibland kallats ”1826 års mönster”, som senare ersattes med en modernare variant som fanns i produktion fram till 1888 samt 1911-1929 (även tillverkning i Göteborg, på Göteborgs porslinsfabrik, vad gäller den sistnämnda perioden). Gustafsberg tillverkade Willow i standardvariant 1880-1901 och 1916-1958. Fler exempel på Willowdekoren:

Terrin, ett tydligt exempel på att inte all Willow är blåvit. Inv. nr. 1M16-76551 är helt i svartvitt.

Willowmönster tillverkade av Rörstrand.

M16-7522
1M16-7522
1M16-7522
1M1-74879
1M16-74879

Willowmönster tillverkade av Gustafsberg.

1M16-78284.
1M16-78284
1M16-70403
1M16-70403

Willowmönstret användes på många olika föremål och modeller och anpassades efter ytor och former.

1M16-48818
1M16-43568

Tryckt dekor kombinerat med reliefdekor, tillverkat av Worcester 1858. Här har man varit extra generös och klämt dit en ’extra’ duva på tekannans pip.

Add a comment or suggest edits

Leave a comment or send an inquiry

Order this image

Share to