Den anonyme läroboksförfattaren

Läroboksförfattare blir sällan stjärnor på författarhimlen. I fallet Daniel Grundell räcker det inte ens att läroböckerna använts i stor utsträckning och dessutom ligger till grund för en mängd uppslagsord i Svenska Akademiens ordbok.

År 1705 utgavs den första tryckta läroboken på svenska i artillerivetenskap, Nödig underrättelse om artilleriet till lands och siös, som enligt dess författare ”lär att med krut kunna skjuta, kasta och spränga”. Vetenskapliga texter om artilleriet innehåller allt som oftast hänvisningar till läroboken ifråga, och en stor mängd artilleritekniska uppslagsord får härifrån sin beskrivning i Svenska Akademiens ordbok. Författaren – Daniel Grundell (död 1716) – är dock en svårfångad individ.

Daniel Grundells verk Nödig underrättelse om Artilleriet till lands och siös ... (1705). Fotograf: Torkel Edenborg

Daniel Grundell fick sin militära utbildning i Stockholm, blev konstapel inom sjöförsvaret 1696, men permitterades ett år senare för att tjänstgöra i den brittiska örlogsflottan, på ett hundra kanoners fartyg. Han begav sig efter avslutat uppdrag till London och sökte anställning inom lustfyrverkeriet, den del av fyrverkeriet som användes i samband med festligheter, hos landsmannen och artilleriöversten Martin Böckman (ibland Beckman). Sir Martin (adlad 1685 av kung James II) var en högt skattad chefsingenjör, pyrotekniker och artilleriofficer i brittisk tjänst med ansvaret för en rad kustbefästningar tillika den förste chefen för The Royal Laboratory i Woolwich. Grundell blev troligen genom Sir Martin presenterad för den ryske tsaren, Peter I. Denne ville anställa honom som kapten. Han tackade nej, trots att tsaren utfärdat officersfullmakt, återvände snart hem till Sverige och tjänstgjorde vid artilleriskolan i Karlskrona i egenskap av ”Informations-Officer”.

Vi känner till de yttre dragen av Grundells fortsatta militära karriär: han utnämndes till artillerilöjtnant 1698, kapten år 1700 (eller 1701) och amiralitetstygmästare 1712. Han ledde arbetet vid artillerikontoret i Karlskrona, som gick ut på att underhålla och utveckla sjöartilleriets materiel och utbilda dess personal. Han hade i uppdrag att göra ritningar till nya kanoner och genomförde några uppmärksammade försök med 18-pundiga ”slangor”, det vill säga kanoner, av olika längd. Eldröret som var en tredjedel längre kunde skjuta kulor ytterligare cirka 135 meter.

Daniel Grundell gifte sig med dottern till tygmästaren Johan Wilhelm Leijonfelt, Catharina Emerentia. Svärfadern innehade alltså det ämbete som Grundell så småningom övertog. Sannolikt spelade giftermålet och kontakten med Johan Wilhelm Leijonfelt en viktig roll i avancemanget till ämbetet som amiralitetstygmästare. Daniel Grundell utarbetade en handledning kring sjöartilleriet – En kort anledning till artilleriet, med bifogad utförligare beskrifning om arbetet der wid till siös, och dhe om skiepzbord öflige exercitierne med stycken – som ett komplement till svärfaderns exercisreglemente, vilket är tecken på deras nära relation. Tryckåret är okänt, men den trycktes hos Knut Wankif i Stockholm, sannolikt kring sekelskiftet 1700.

Målning föreställande flaggskeppet Kung Carl, byggt å Karlskrona örlogsvarv år 1694 av Charles Sheldon. Den visar fartyget, sett från tre håll. Osignerad. Fotograf: Erling Klintefors, Marinmuseum.

Under Stora nordiska kriget (1700–1721) var Grundell kommenderad till skeppen Prins Carl samt generalamiralen greve Hans Wachtmeisters skepp Göta Lejon och Konung Carl. På det sistnämnda lyckades han med ett kanonskott slå igenom segelduken på en dansk båt som befann sig minst 1 800 meter bort, vilket måste ha väckt stor uppståndelse. Fullträffen bekräftades av att båten tvingades vända tillbaka. Omkring 900 meter betraktades annars som det maximala avståndet för målskjutning.

Daniel Grundell illustrerar i sitt verk från 1705 användningen av en proportionalcirkel. Med hjälp av två passare kunde man mekaniskt beräkna skalorna på en artillerimåttstock. Fotograf: Torkel Edenborg

Grundell författade i huvudsak tre arbeten: läroboken från 1705 på 260 sidor, därtill en kort handledning om artilleriet till sjöss samt en skrift om lustfyrverkerier. Han var allmänt känd för sitt ”ovanliga kunskapsmått”, som det heter i Kungliga Vitterhetsakademiens noteringar. Grundell var även känd för sitt fina bibliotek, och kvar på Marinmuseum i Karlskrona finns idag hans eget exemplar av standardverket Artis magnae artilleriae, eller Den stora artillerikonsten, i en tysk utgåva från 1676, författat av den polsk-litauiske artilleripionjären Casimir Simienowicz.

Samtiden förväntade sig fler arbeten från hans penna men döden kom emellan. Hans bortgång beskrivs som ”förtidig”, vilket antyder att han dog ännu ung, den 10 maj 1716. Han efterlämnade sin för hans karriär så viktiga hustru, Emerentia Leijonfelt, som levde kvar på deras gård på Amiralitetsgatan, mittemot Karlskronavarvets vällingklocka.

Text: Anders Wesslén

Amiralitetsklockstapeln i Karlskrona omkring 1890. Marinmuseum

Ett antal ritningar utförda av Daniel Grundell

Ur Marinmuseums samlingar.

Lavering visande genomskärningen av en springbrunn, dekorerad med äldre kulor, bomber och krutkarduser. Utförd av Daniel Grundell. Marinmuseum

Add a comment or suggest edits

Leave a comment or send an inquiry

Share to