Översvämning vid Labackavägen cirka 1990.
Ävan - en besvärlig å i 400 år
Sedan 1600-talet har bönderna i Kållered och Fässberg haft besvär med att få Ävan att hålla sig i sin fåra. I Thure Bjerrhedes berättelse från 1991 om Ävan frågar han sig om den nu är tämjd. Idag 2020 ställer vi oss fortfarande frågan.
Översvämningarna i Kållered är verkligen ett gammalt problem. Det finns dokumenterat sedan 1600-talet.
Bäcken genom Kållered ”Ävan eller Ävaån” genomgår sedan några månader omfattande arbeten på grund av återkommande kraftiga översvämningar, särskilt de senare åren. Jag skickar här en passning till tjänstemännen i Mölndals kommun, ån har i alla tider kallats för Ävan eller Ävaån och ska inte kallas något annat.
Följande sammanställning är gjord 1991 av Thure Bjerrhede (1918-2004), publicerad i skrift nr 8, Kållereds Hembygdsförening. Thure avslutar sin sammanställning i positiva ordalag. ”Ävan är tämjd”. Detta kom på skam skulle det visa sig! Jag har förkortat och redigerat Thures berättelse.
Thure Bjerrhede 1991
Labackavägen cirka 1980.
Foto: Harry Moum
"Ävan” kallas bäcken som går fram i dalgången mellan Kållered och Mölndal. Den börjar i Heljered, tar med sig små biflöden här och där och förenar sig slutligen med Mölndalsån i Forsåker.
Redan den 10 februari 1662 utfärdade tingsrätten föreskrifter om hur bäcken skulle grävas, ”tre alnars bredd i botten och fem alnars bredd upptill”. Ingen gjorde vad som skulle göras.
Härads Syne Rätten kompletterade bestämmelserna i ett utslag 1748, 86 år senare, som innebar fördjupning av bottennivån. Markägarna ålades att göra jobbet. Det gick dåligt med den saken.
Det behövdes naturligtvis att samtliga, utan undantag, skulle utföra sina åliggande men att åstadkomma ett sådant samarbete visade sig vara mycket svårt.
Skrivelse från markägarna
Labackavägen år 2019.
Foto: Inge Börjesson
År 1861, 113 år senare, kom en skrivelse till markägarna från myndigheterna lydande:
(Texten är ordentligt förkortad.) Olof Pettersson i Tårekulla, Carl Johan Sandberg på Ekan och Börje Andersson på Röckingen (Alegårdsslätt) förordnas till uppsyningsmän öfver det stora diket, Äfvan kallat. Dessa skulle underrätta alla, som inte gjort sitt jobb, att de ska se till att göra det innan den 15 september då en besiktning kommer.
Skrivelsen gav ingen effekt, trots hot om uppsyningsmän och länsmansinspektion.
Kålleredsbönderna var så missnöjda med fässbergarnas insatser att de lät ärendet gå vidare till häradsrätten och instämde Fässbergs markägare för att få bättring till stånd.
Målet kom upp vid tinget i Kärra den 24 oktober 1864. Kärandesidan, kålleredsborna, företräddes enligt fullmakt av Niclas Jonasson på Bölet, medan svarandena från Fässberg mestadels inställde sig personligen.
Innan rättens utslag meddelades hade emellertid en överenskommelse träffats mellan parterna, fässbergsborna erkände bristerna, trots att ett par av dem fronderade.
Häradsrätten fastställde i sitt utslag överenskommelsen, som grundades på 1748 års bestämmelser. Dessa innebar att samtliga dikningsskyldiga skulle röja Ävan både till bredd och djup innan den 1 september 1865. Gjorde man inte det riskerade man att någon annan fick utföra arbetet och den dikningskyldige betalar för jobbet.
Ingen brydde sig.
Gullevi Persson står på en naturlig isbana – åkrarna vid Kärret, cirka 1955.
Foto ur Kållereds Hembygdsförenings arkiv.
1917 erhöll markägarna ett statligt lån ur odlingslånefonden för torrläggning av vattensjuka marker.
När medel nu fanns tillgängliga kunde utgrävningsarbetet äntligen utföras och bäckfåran gavs större bredd och djup och kunde därmed svälja större vattenflöde. Detta innebar en betydlig förbättring, men helt säker mot översvämningar blev dock inte Ävan.
På 1960-talet förbättrades förhållandena genom att Kållereds kommun grep in. Kärret var nu inte längre jordbruksmark utan industriområde. Mark inlöstes och bäckfåran gavs en ny och rakare sträckning på ömse sidor om dåvarande kommungränsen.
Efter denna åtgärd torde ingen översvämning ha skett, även om Labackavägens nedsänkning under motorvägen någon gång har ”lagts i blöt”, så i stort sett får man väl anse att Ävan numera är tämjd.”
Så långt Thure Bjerrhedes berättelse. Det kom trots allt att bli fler översvämningar kring Ävan och upprensningar har skett flera gånger sedan insatserna under 1960-talet. Men översvämningarna har fortsatt.
Nu är förstoringen av bron över Ävan vid Labackavägen färdigställd, och vi avvaktar höstregnen med intresse.
Order this image
