Klart skepp, del 5: fregatt av Bellona-klass

När Sjöhistoriska skulle byggas var ett av kraven att det skulle finnas plats för museets stora samling av örlogsmodeller. Idag visas ett urval av dessa i utställningen Klart skepp. Modellerna berättar om svenska flottans fartyg från stormaktstiden och fram till idag. I den femte delen av vår artikelserie tittar vi närmare på Bellona-fregatterna, som ritades av den banbrytande skeppskonstruktören Fredrik Henrik af Chapman. De byggdes i rekordfart med hjälp av nya metoder och fick namn efter gudinnor.

Ett viktigt led i Gustav III:s utrikespolitik under 1780-talet var en mer aggressiv linje mot Danmark och Ryssland, inte minst för att förflytta fokus från inrikes problem. En förutsättning för detta var en starkare krigsmakt; särskilt den svenska högsjöflottan var eftersatt och behövde förnyas. Kungen drev därför igenom det mest ambitiösa nybyggnadsprogrammet i flottans historia, men det hade knappast kunnat genomföras lika effektivt utan den unikt begåvade Fredrik Henrik af Chapman (1721–1808).

Skeppsbyggeri som vetenskap

Chapman, som var son till invandrade engelska föräldrar, började sin karriär vid olika skeppsvarv i Göteborg för att senare studera skeppsbyggeri utomlands. Vid återkomsten till Sverige gick han i kronans tjänst som skeppskonstruktör och steg i graderna för att till slut utnämnas till chef för örlogsvarvet i Karlskrona.

F H af Chapman i sin arbetsjacka. Porträtt av Lorens Pasch d.y. daterat 1778. Foto: Nationalmuseum | Public domain

Tidigt strävade Chapman efter att tillämpa vetenskapliga rön inom skeppsbyggeriet, som präglades av ”höftande” och varierande konstruktionslösningar från fartyg till fartyg. Ofta ledde detta till oförutsägbara resultat. En undersökningskommission konstaterade till exempel att en hel del av de större örlogsfartyg som byggts under frihetstiden var mindre lyckade. Många gånger hade det också tagit orimligt lång tid att få nybyggena färdiga.

Detta, menade Chapman, var ett slöseri med kronans pengar som måste förebyggas genom enhetlighet och optimerade byggmetoder. Kritiken gjorde att han kom på kant med etablissemanget i Karlskrona, inte minst skeppsbyggarfamiljen Sheldon som länge hade haft en dominerande ställning. Enligt den "gamla skolan" vägde hantverkskunnande och lång erfarenhet tyngre än matematiska beräkningar. Nu såg man sina positioner hotade och motarbetade Chapman efter bästa förmåga.

Upprustning av flottan

Kring 1780 innehöll den svenska högsjöflottan en ganska brokig samling större fartyg där många hunnit bli föråldrade. Gustav III ville förstärka och modernisera sin flotta, men konflikten mellan traditionalister och nytänkare gjorde det svårt att enas om hur man skulle gå vidare.

Till slut fick Chapman tillsammans med generalamiralen af Trolle kungens förtroende att lägga upp ett ambitiöst nybyggnadsprogram. Åren 1782–85 skulle tio linjeskepp och tio fregatter komma att byggas vid örlogsvarvet i Karlskrona efter Chapmans ritningar och under hans ledning.

Fartygen byggdes enligt samma noggranna specifikationer och för att kunna hålla högsta möjliga arbetstakt användes förmonterade delar – en tidig form av serietillverkning.

Örlogsvarvet i Karlskrona, troligen hösten 1782. Fartygen som håller på att byggas i bakgrunden bör vara Kronprins Gustav Adolf och Bellona. Akvarell av C A Gosselman. Foto: Sjöhistoriska museet | Public domain

Bellona-fregatterna

Den första av fregatterna (som var mindre än linjeskeppen och främst användes för spaning och eskorttjänst) blev Bellona, döpt efter den romerska krigsgudinnan. Hon påbörjades parallellt med linjeskeppet Kronprins Gustav Adolf i juli 1782 och de båda fartygen färdigställdes på rekordsnabba fyra månader.

Efter samma ritningar byggdes sedan ytterligare nio fregatter som alla fick namn efter romerska, grekiska och fornnordiska gudinnor: Minerva, Venus, Diana, Fröja, Thetis, Camilla, Galathea, Eurydice och Zemire.

Fregatten Eurydices galjonsbild, tillverkad av bildhuggaren Johan Törnström. Foto: Oliver Lindkvist/SMTM | CC BY-SA

Fregatterna i Bellona-klassen ansågs ha mycket goda seglingsegenskaper och kombinerade snabbhet med respektingivande eldkraft. De var tänkta att vid behov kunna ingå i den så kallade slaglinjen, där fartygen seglade på rad och besköt fienden med bredsidor från kanonerna.

Bellona ingick i flottans västkusteskader under svensk-ryska kriget 1788–1790 och tillsammans med systerfartygen Diana och Venus erövrade hon den ryska fregatten Kildouin i Nordsjön hösten 1788.

Efter krigsslutet gjorde Bellona flera långresor och deltog i konvojexpeditioner för att skydda svensk handelssjöfart. 1791 seglade hon på kungens uppdrag till Marocko med gåvor till sultanen – i praktiken en muta för att skydda svenska handelsfartyg från de nordafrikanska pirater som härjade i Medelhavet.

Blyertsskiss av Bellona-fregatt signerad Jacob Hägg i Sjöhistoriska museets arkiv. Foto: Sjöhistoriska museet | Public domain

Under kriget mot Ryssland 1808–1809 ingick Bellona i den eskader som seglade till Gotland våren 1808 för att återta ön från rysk ockupation. Senare samma år var hon inblandad i strider i Finska viken.

Sensommaren 1809 deltog Bellona i en expedition för att slå tillbaka de ryska trupper som trängt in i Västerbotten. På väg tillbaka söderut gick hon på grund strax norr om Öregrund utanför Djursten på Gräsö 12 september 1809. Grundstötningen skedde med våldsam kraft och alla försök att få fartyget flott misslyckades. Med en erfarnare lots borde olyckan enkelt ha kunnat undvikas eftersom grundet var välkänt sedan tidigare. Last och besättning kunde räddas över till andra fartyg.

Ganska snart efter förlisningen bärgades de flesta kanonerna och annat av värde från vraket. År 1954 bärgades Bellonas roder och en del andra föremål i samband med att Lotsverket anlade en fyr nära vrakplatsen. Rodret och skeppsklockan ingår i Sjöhistoriska museets samlingar.

På Bellonas bärgade skeppsklocka, gjuten 1790, syns Gustav III:s namnchiffer. Foto: Sjöhistoriska museet | CC BY-SA

Flera av systerfartygen gick förlorade under den gustavianska tidens krig. Zemire fattade eld och exploderade vid den svenska flottans utbrytning ur Viborgska viken 1790 på grund av ett oskickligt manövrerat svenskt brännarfartyg.

Venus erövrades av ryssarna utanför norska kusten 1789 och deltog sedan i strider mot sina tidigare ägare. Irriterande nog för svenskarna lyckades hon under rysk flagg erövra ytterligare ett svenskt fartyg, linjeskeppet Rättvisan. Efter en händelserik karriär såldes hon 1807 av ryssarna till kungadömet Neapels flotta.

Venus besökte under rysk flagg England år 1796 och ritades då av vid örlogsvarvet i Sheerness. Foto: National Maritime Museum | Public domain
Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM CC BY-SA

Modellen

Den utställda modellen i skala 1:16 är tillverkad i modellkammaren vid Karlskrona örlogsvarv under Chapmans överinseende.

Amiral Carl Tersmeden, som sällan missade ett tillfälle att kritisera Chapman, ger i sina memoarer ett motvilligt erkännande av den höga nivån på modellerna: Vi gjorde sedan en tour att bese de nya modellerna på modellkammaren efter Chapmans ritningar till en fregatt och ett skepp, som nu byggdes, hvilka var efter halftumsskala på foten, ganska väl och propert med deras tackling och metallkanonbestyckning, admirabelt arbetade. Och hades under händer tvenne dylika med genomskärning, hvaraf man kunde se alla indelningar, ifrån kölen till halfdäcket. Sex handtvärkare eller modelleurer användes dageligen härtill, hvarigenom intet varf i Europa lärer finnas så försedt med alla slags fartygsmodeller, brukade i Europa och Asien, som här i Carlskrona.

Detaljer som kanonportar med avrundade hörn var typiska för F H af Chapman. Foto: Jonas Hedberg, Sjöhistoriska museet/SMTM | CC BY-SA

Tersmeden besökte modellkammaren i september 1785, och det verkar troligt att de fregattmodeller han beskriver är Ö22 samt genomskärningsmodellerna Ö23 och Ö11233.

Modellen som kan ses i Klart skepp (Ö22) visar inte ett specifikt fartyg, utan bara det gemensamma grundutförandet för fregatterna av Bellona-typ. Den saknar därför ornamentering eller namnbräda och visar inte heller de modifieringar som tillkom i verkligheten.

Modellens akterspegel saknar helt utsmyckningar. Foto: Jonas Hedberg, Sjöhistoriska museet/SMTM | CC BY-SA

Mer på DigitaltMuseum

Läs mer

Add a comment or suggest edits

For å publisere en offentlig kommentar på objektet velger du «Skriv en kommentar». For å sende en henvendelse direkte til museet velger du «Send en henvendelse».

Leave a comment or send an inquiry

Share to