Minnen från 15/37- Kustartilleribataljon m/37, 15,2 cm kustartilleribatteri m/37 och 15,2 cm kustartilleripjäs m/37

Det rörliga kustartilleriet har en drygt hundraårig historia. Denna historia finns nedtecknad bl a i Urban Sobeus bok Det rörliga svenska kustartilleriet 1902-1945 Militärhistoriska förlaget ISBN 91-852668-4-1 och i Sten Munk af Rosenschölds bok Svenskt rörligt kustartilleri – Förband och materiel, Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek ISBN 91-976100-0-3. Med hjälp av ovanstående publikationer beskrivs i denna artikel, översiktligt, anskaffning, utveckling och utnyttjande av Kustartilleribataljon m/37, 15,2 cm kustartilleribatteri m/37 och 15,2 cm kustartilleripjäs m/37.

I slutet av 1930- och i början av 1940-talet organiserades de anskaffade 15,2 cm kustartilleripjäserna m/37 i sju 15,2 cm kustartilleribatterier m/37. Sex av kustartilleribatterierna sammanförde i två kustartilleridivisioner och det sjunde kustartilleribatteriet blev ett självständigt kustartilleribatteri på Gotland. Kustartilleridivisionerna omorganiserades 1956 till två kustartilleribataljoner vardera innehållande två 15,2 cm kustartilleribatterier m/37 och ett 21 cm kustartilleribatteri m/42. Ett 15,2 cm kustartilleribatteri m/37 uppträdde självständigt i Östra Mellansverige och ett på Gotland. Utifrån det fasta kustartilleriets gruppering användes det rörliga kustartilleriet dels för att förstärka det fasta kustartilleriet och dels för att finnas där fast kustartilleri saknades. Exempel på där de rörliga kustartilleriförbanden var tänkta att gruppera var - vid Ålands hav - Bråviken - Karlshamn - Sydöstra och sydvästra Skåne - Lysekil

Kustartilleribatterierna organiserades så att de kunde uppträda självständigt. Det innebar att de hade resurser att genomföra egen radarspaning samt med optiska avståndsmätare och eldledningsradarstationer mäta in ett måls läge så noggrant att kustartilleripjäserna kunde riktas och bekämpa målet. Inledningsvis hade kustartilleribatterierna enbart optiska mätinstrument. För att räkna om mätvärdena från optiska mätare, och senare också från radarmätstationer, till hur kustartilleripjäserna skulle riktas användes olika mekaniska hjälpmedel.

Inbasmätare (Optisk avståndsmätare)
Eldledningsradar PA 31 under gruppering
Skjutbord
Korrektionsbord

Kustartilleribatterierna hade också eget luftvärn för att försvara sig mot flyganfall och enheter för skydd mot fiender på marken. Det fanns också kvalificerade resurser för förplägnad, reparationer och sjukvård.

Skarpskjutning 1950

Nio stycken kustartilleripjäser anskaffades 1939-1940 och 1943-1944 överfördes 14 stycken pjäser beställda av armén. Vid transport var pjäsen delad på två släpfordon, en lavettvagn och en eldrörsvagn. Vid gruppering överfördes eldröret från eldrörsvagnen till lavetten med en travers. Det var möjligt att under en kort sträcka förflytta sammansatt pjäs. Pjäsens vikt var då 14,8 ton. Inledningsvis hade vagnarna hjul med ytskikt av hårdgummi. Vagnarna fick gummihjul 1958-1960. Från början organiserades pjäserna i sju kustartilleribatterier med tre pjäser i varje kustartilleribatteri och två kustartilleripjäser i reserv. Det fanns två olika laddningar för att skjuta iväg projektilen. Max skjutavstånd var 17 000 meter respektive 23 000 meter. Kustartilleribatterierna organiserades om till fem kustartilleribatterier med fyra pjäser vardera och ett kustartilleribatteri med tre pjäser utgångsgrupperat på Gotland. Ett av de fem kustartilleribatterierna överfördes till Stockholms kustartilleriförsvar. I början på 1970-talet tillfördes kustartilleribatterierna modern eldledningsmateriel, Artillerieldledning 719 (Arte 719).

Grupperad Arte 719 Sten Munck af Rosenschöld

Kustartilleripjäserna fick målets läge, kurs och fart överfört digitalt till var sin ballistikräknare. Denna räknade ut en framförpunkt och angav sid- och uppsättning för pjäsens inriktning så att granat och mål skulle mötas i samma punkt.

Skarpskjutning 1978 i Villingsberg Tommy Erlandsson

Kustartilleribatterierna utgick 1985-1991 i takt med att 12 cm kustartilleribatterier m/80 tillfördes krigsorganisationen

Många är de befäl och soldater som har tjänstgjort vid ”det rörliga” och det finns många historier kring episoder som har inträffat. En del har till och med blivit vandringssägner. Kjell Silverbark (1931-2020) var under 20 år knuten till rörligt kustartilleri. Han har skrivit i Karlskrona Kustartilleriregementes Kamratförenings tidning Kustposten om olika händelser samt delat med sig av något minne. Andra som har delat med sig är Roland Hultgren och Olle Melin. Artiklar ur Kustposten och olika minnen återfinns på digitalt museum med hjälp av länken https://digitaltmuseum.se/021018873060/15-37-minnen

Add a comment or suggest edits

For å publisere en offentlig kommentar på objektet velger du «Skriv en kommentar». For å sende en henvendelse direkte til museet velger du «Send en henvendelse».

Leave a comment or send an inquiry

Share to