Tådene gamla kyrka

Tådene gamla kyrka var en kyrkobyggnad i Tådene i Skara stift. Den var församlingskyrka i Tådene församling. Kyrkan revs år 1878 då en ny kyrka uppfördes i närheten, den nuvarande Tådene kyrka. Den omgivande gamla kyrkogården vårdas och används ännu. Det enda idag återstående av kyrkan är en senare tillbyggnad som räddades för att användas till kapell. Kyrkans läge Tådene kyrka ligger helt nära sätesgården Storeberg och en intill Storebergsåns utlopp i Vänern. Kyrkogården är lågt liggande strax intill stranden. På dess södra sida har passerat en väg och mot sjön är en hamn som förr varit till betydelse. Trots kyrkans låga läge intill Vänern är inte platsen sur. Detta problem finns i grannsocknarna Kedum och Tranum som därför ibland använde gravplats här Sallander, Hans (utg.): Beskrivningar från 1700-talet efter manuskript i Sundholmska samlingen, Falköping 1978, sid 94, 96, 97.. Även långt innan kristendomen fick fäste här har marken varit helig och använts av byborna. Området kring kyrkogården har i forna tider varit ett höggravfält med resta stenar som åtminstone till viss del återstod vid 1700-talets början ”Ättebackar, i hvilka fordom funnits stycken af Krukor finns vid pass 100 alnar från Kyrkan”; Sallander, Hans (utg.): Beskrivningar från 1700-talet efter manuskript i Sundholmska samlingen, Falköping 1978,sid 97; samt ”Östsöder om kyrkion i gärdet är en gammal grafplatz medh några upreste grååstenar”, Hadorph, Johan; Reseanteckningar, etc. sid 74.. Församlingskyrkan och Prästbolet Prästgården är uppbyggd på sätesgården Storebergs ägor. Efter att Algot Krumme år 1339 testamenterat delar av sin gård Tådene (nuvarande Storeberg) till kyrkan kunde kyrkoherden, curatus Siggo, flytta dit från Marbogården vid Norra Kedums kyrka. Detta skulle skett år 1349 då Tådene blev moderkyrka Warholm, Joh. W.: Skara stifts herdaminne, förra delen, 1871, sid 582 med not *.. Genom Algots donation erhöll han patronatsrätten i hela församlingen Lindskog P. E. Försök till en korrt beskrifning om Skara stift, faksimil 1985, sid 295.. I gengälld fick han en gravplats i kyrkan och läsande av själamässa en gång i veckan i evärldlig tid åt sig Svenskt diplomatarium, band 4, häfte 2, 1856, brev nr 3419, sid 655-656. Han gav prästbordet andelar i de gods som Götulf arrenderat, samt gods såsom Dotteren, Loberg och Väster Guldhög, ger 1 mark silver till Marie kyrkan (i Skara), S:t Olofs kyrkan (i Skara), till svartbröderna i Skara och till gråbröderna i Skara, till biskopen i Skara som betalning på sin skuld sin svarta häst med mundering. Till sin maka sin bruna gångare och till dottern Ingrid en ny gryta. Till sin son Nils sitt svärd och sin dolk och sadel och betsel. Till kyrkoherden i Tun sin stora båt och till kyrkoherden i Händene sin isgrå livhäst; Det latinska brevet delvis översatt till svenska i Fridolf Ödberg: Förteckning på äldre handlingar, Västergötlands fornminnesförenings tidskrift, band: 3, häfte 3-4, 1912.. Testamentet bevarades i original länge i kyrkan. Men vid slutet av 1600-talet inhämtades det till Stockholm varvid det snart försvann Svenskt diplomatarium, band 4, häfte 2, 1856, sid 655, not *).. Församlingen bestod av de fyra socknarna Tådene, Lava, Tranum och Kedum. Pastorsbostället var Prestebohlet, 1 mantal Lindskog P. E. Försök till en korrt beskrifning om Skara stift, faksimil 1985, sid 294-95. och låg nära inpå sätesgården Storeberg. Dess jordbruk gav 90 skpr årligt utsäde och 100 eller 120 stackars höslag. Största ängen kallades Doctorn och var innestängt med hägn. Förutom denna äng ingick en skog som kallades Smedsbergen. Dessutom tillhörde en liten del av en allmänning, fiskevatten och en rörvass i sjön . Det finns en mycket unik och intressant notis om Tådenes gamla Prästgård. Den är en anteckning av kyrkoherden Andreas Beronis och lyder enligt följande; Från thet år jagh blef förordnat till Tådennes församling intill närvarande år 1648, då jag thetta skref, hafver jagh på egen bekostning bygt alla the hus som på prästebohlet bygde äro, stora som små, i bohlgård, ladegård och fägård, undantagande sängkammaren, som lutar åt ånan, then gambla stallen, jemte porten och gambla fårhusen, theras gaflar och tak jag ock upprättat hafver. Då jagh tog vid Tådennes prästebohl och församling, som vart år 1626, vart ther för mig intet inventarium mera än 3 gambla låsar, en nyckel till alla tre, then ene låsen af råst aldeles förderfvat Warholm, Joh. W.: Skara stifts herdaminne, förra delen, 1871, sid 583.. År 1777 utbyttes prästgården till säteriet Gröneberg i norra Kedums socken när Kedum åter blev moderkyrka Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige, Stockholm 1865, band 7, sid 321..

Örgryte gamla kyrkogård

Kyrkogården vid Örgryte gamla kyrka. Örgryte gamla kyrkogård. Örgryte gamla kyrkogård. Örgryte gamla kyrkogård vid Sankt Sigfrids plan i stadsdelen Bö i Göteborg är från 1200-talet. Där ligger många kända Göteborgsprofiler begravda, bland andra tre biskopar. Antalet gravar är 736. Historia Kyrkogården var ursprungligen ganska liten och omgiven av en stenmur, i vilken fanns en port på den västra och en på den norra sidan. Av räkenskaperna för 1680 framgår, att en Jon i Skåhr fått ersättning för 44 famnar stenmur kring kyrkogården, och att "Snickaren som giordhe portarna" fått betalt för sitt arbete. Ingångarna hade murade portar med tegeltäckt valv och dörrar av trä. I väster och sydväst låg utanför muren den så kallade kyrkbacken. Väster, söder och öster om kyrkan sluttade marken, och måste vid varje utvidgning av kyrkogården höjas genom fyllning. Vid båda ingångarna ersattes 1817 de förutvarande överbyggda portarna med portpelare, till vilka Justius Fredrik Weinberg gjort ritningen. I början av 1830-talet företogs en betydande utvidgning av kyrkogården åt väster och sydväst (se nedan), då muren flyttades nedanför kyrkbacken, och det mellanliggande partiet fylldes ut. Den västra porten följde med, och på grund av markens kraftiga lutning anlades den höga stentrappa, som nu leder upp till kyrkogården. Marken till utvidgningen skänktes av ägaren till Underås, kapten Lorenz Gjers, med villkoret att församlingen skulle i sin kyrka avskaffa "klingelpungsbruket" (användningen av håvar, försedda med små ringklockor). I öster begränsades kyrkogården av en mur, som i rät vinkel mot landsvägen sträckte sig i sydlig riktning till närheten av den Ludendorffska graven. Utmed den sydvästra gränsen gick muren ungefär parallellt med - och ett stycke från bäcken.

Port Said

Port Said ( Bor Sa'īd) är en viktig hamnstad i nordöstra Egypten och är även ett av Egyptens 29 guvernement. Staden ligger vid Suezkanalens mynning till Medelhavet och har cirka 700 000 invånare. Port Said grundades 1859 i samband med byggandet av Suezkanalen och fick sitt namn efter den dåvarande vicekungen i Egypten, Said Pascha. Port Said var rankat som nummer 1 bland egyptiska guvernement i Canadian International Development Agencys Human Development Index-mätning för 2007/08. Staden främsta industrier är relaterade till fiske, kemikalier, livsmedelproduktion och cigaretter. Port Said är dessutom en viktig hamn för Egyptens exportprodukter som bomull och ris samt som en bränslepåfyllning för fartyg som passerar genom Suezkanalen. Staden frodas som taxfree hamn samt som turistort speciellt under sommaren då dess medelhavsklimat tilltalar många egyptier från Kairo och landets södra delar. Staden är känd för sin fyr, Fyren i Port Said, som var den första byggnad i världen som byggdes av armerad betong då den färdigställdes 1869 i samband med Suezkanalens öppnande. Staden består av ett flertal gamla byggnader med stora balkonger i varje plan vilka ger staden ett särpräglat utseende. På östra sidan om Suezkanalen ligger bland annat stadsdelen Port Fouad, vilket gör att staden är belägen på både den afrikanska och asiatiska kontinenten. I Port Said spelades bland annat matcher vid världsmästerskapet i handboll för herrar 1999. Historia Port Said grundades av Said Pasha under annandag påsk, måndagen den 25 april 1859 då Ferdinand de Lesseps invigde kanalens byggande genom en symbolisk sving med en hacka. Sedan järnvägen mellan Kairo och Port Said öppnades 1904 blev Port Said snabbt en av Egyptens mest betydande exporthamnar.