Östfronten under första världskriget
Östfronten var en krigsskådeplats i Central- och Östeuropa under första världskriget. Termen är i kontrast till västfronten. Trots geografisk separation påverkade händelserna på de två krigsskådeplatserna varandra starkt.
Den strategiska uppmarschen
Den tyska kringplanen för Ostfronten byggde i hög grad på en underskattning av den ryska militära kapaciteten. Schlieffenplanen baserades på att det skulle ta minst sex veckor innan de ryska trupperna hunnit mobiliseras och föras fram till gränsen.Första världskriget, Band 3. Östfronten 1914-1920 - från Tannenberg till det Rysk-polska kriget, Michael S. Neiberg & David Jordan. s. 16.
Till Ostpreussens försvar mot den väntade ryska invasionen bildade de i denna del av riket förlagda tre armékårer jämte reservkårer, lantvärnstrupper och fästningsbesättningar 8:e armén (omkring 200 000 man, under befäl av generalöverste Max von Prittwitz), vilken i början av augusti uppmarscherade med en del i linjen Soldau-Ortelsburg vid gränsen mot Polen, en del vid Insterburg med front mot Litauen och resten som strategisk reserv och omedelbart gränsskydd. Östra gränsens försvar i övrigt anförtroddes åt lantvärns- och landstormsavdelningar. I övre Schlesien sammandrogs två lantvärnsfördelningar med flera trupper (omkring 40 000 man) till en lantvärnskår under general von Woyrsch. Redan 2 augusti överskred kosackpatruller gränsen till Ostpreussen norr om Osovets, och den 4 augusti ryckte tyskt kavalleri in i Ryssland öster om Eydtkuhnen.
I enlighet med den österrikiska krigsplanen, som avsåg att med en stark armégrupp inbryta i Polen mellan Weichsel och Västra Bug för att slå därvarande stridskrafter, innan de hunnit samlas, allt under det en svagare grupp i trakten av Lemberg skyddade Galizien, bildades följande arméer, som 8-14 augusti samlades på nedanstående platser, nämligen 1:a armén (Viktor von Dankl), 140 000 man, vid nedre San; 4:e armén (Moritz Auffenberg von Komaróv), 140 000 man, vid mellersta San (omkring Jaroslav); 3:e armén (von Brudermann), 150 000 man, vid Lemberg med kavalleriet (3-4 kavallerifördelningar) framskjutet till Brody; Hermann Kövess arméavdelning, avsedd att ingå i 2:a armén, 100 000 man, framför Karpaterpassen i linjen Stryj-Stanislau samt lantvärns- och landstormsavdelningar på yttersta högra flygeln vid Horodenka (nordöst om Kolomea) och Czernowitz (i Bukovina). Vänstra flygeln tryggades dels av kåren von Kummer, 15 000 man, vid Kraków, dels av den förenämnda lantvärnskåren Woyrsch, som från Schlesien ryckt in i Polen väster om Kielce. I operationsplanen ingick även en offensiv mot Serbien, vilken skulle utföras av 2:a, 5:e och 6:e arméerna, tillsammans 280 000 man, vilka sammandrogs på gränsen mot nämnda land. Genom att 3 arméer av österrikiska hären sändes mot Serbien, splittrades krafterna, så att fronten i östra Galizien (mot Ivanov) blev för svag. Högste befälhavare blev ärkehertig Fredrik med general Franz Conrad von Hötzendorf som generalstabschef (och verklig ledare av operationerna).
Den österrikiska planen såg mycket bra ut på pappret, men krävde mycket omfattande trupptransporter. Den byggde även på avancerade avgöranden kring vilka nationaliteter som skulle sättas in på vilka frontavsnitt. Det visade sig att kommunikationssystemet överbelastades och trupprörelserna fördröjdes avsevärt. Många enheter fick marschera i dagar för att komma fram till de järnvägsstationer de beordrats, bara för att upptäcka att det där inte fanns några tåg som kunde transportera dem till fronten.Första världskriget, Band 3. Östfronten 1914-1920 - från Tannenberg till det Rysk-polska kriget, Michael S. Neiberg & David Jordan. s. 27-28.