Brunnsparken, Göteborg

Brunnsparken, är en central plats (torg och trafikknutpunkt) i centrala Göteborg. Den är belägen mellan Nordstan och Arkaden och mellan två av Göteborgs äldsta gator, Norra Hamngatan och Södra Hamngatan (egentligen avgränsar Stora Hamnkanalen i norr). Med sin centrala placering "Inom Vallgraven" och mitt bland flera köpcentrum är platsen en populär mötesplats. Trafikknutpunkt Platsen domineras av spårvagnshållplatserna som omgärdar Brunnsparken från tre håll. Tillsammans med Drottningtorget strax österut fungerar Brunnsparken som ett nav för spårvagnstrafiken i Göteborg som nästan alla linjer passerar. Detta kompletteras av Centralstationen och Nils Ericsonterminalen till ett centrum för all kollektivtrafik i Göteborg. Brunnsparken är en av Sveriges mest trafikerade kollektivtrafikknutpunkter med omkring 120 spårvagns- och 130 bussavgångar i timmen i rusningstrafik, det vill säga 4 avgångar i minuten, på 10 hållplatser. Som jämförelse kan nämnas att Stockholms tunnelbanas stora knutpunkt T-centralen har 130 avgångar i timmen i tunnelbanetrafik, kring 260 avgångar inräknat pendeltåg, spårvagn och buss som också utgör en del av kollektivtrafiken. Då Brunnsparken sammanlagt har 250 avgångar per timme (både spårvagn och buss), är den troligtvis den näst mest trafikerade räknat i antalet avgångar. Historia Brunnshuset på 1840-talet. Etymologi

Brunnsparken, Helsingfors

Brunnsparken (finska: Kaivopuisto, på slang även Brunsan eller Kaivari) är en sydlig stadsdel och en park i Helsingfors stad och en del av Ulrikasborgs distrikt. Parken är en av Helsingfors äldsta och mest kända parker. Brunnsparken har dessutom cirka 500 invånare som bor i dyra villor mellan parken och havet. Också många diplomater bor där. Brunnsparken är tillika en av de stadsdelar med allra högst andel svenskspråkiga, 34,5 %. Brunnsparken fick sin början på 1830-talet när ett bad anlades på en bergig udde utanför Helsingfors. Eftersom den ryska noblessen inte fick resa utomlands för nöjets skull, blev Helsingfors, som en del av det ryska storfurstendömet Finland, under några årtionden en kosmopolitisk badort som var populär bland societeten i Sankt Petersburg. Efter Krimkriget på 1860-talet upphörde reseförbudet och badverksamheten dalade. År 1866 övergick området till staden och blev allmän park. Badhuset förstördes under fortsättningskriget 1944, men Brunnshuset hör än i dag till Helsingfors populäraste nattklubbar, som är öppen reguljärt endast under sommaren. På Brunnsparkens högsta punkt finns Ursas observatorium och på östra sidan med havsutsikt finns marskalk Mannerheims hemmuseum. USA, Storbritannien och Frankrike har sina ambassader i Brunnsparken. Under Första maj samlas de finskspråkiga studenterna i Brunnsparken, medan de finlandssvenska samlas i Kajsaniemiparken. I villan på Parkgatan 4 fungerade det svenskspråkiga läroverket Svenska samskolan i Helsingfors (Pontan) åren 1916-1952. Externa länkar Statistisk information left|Sommarkonsert i Brunnsparken 2005

Brunnsparken, Örebro

Parkteatern i Brunnsparken. Brunnsparken är en folkpark belägen i stadsdelen Adolfsberg i Örebro. Den ligger på den plats där det på 1600-talet inrättades en kurverksamhet kring en hälsobrunn, vilket ett värdshus från 1802 fortfarande vittnar om. År 1934 flyttade folkparksverksamheten hit från Rynninge. I och med detta tillkom ett flertal byggnader på platsen. Adolfsbergs hälsobrunn Så kallade surbrunnar stod på modet under 1600-talet. Allmogen hade sedan länge känt till förekomsten av brunnsvatten i området. Området kallades då Örebro hälsobrunn eller Eriksbergs hälsobrunn. Det var först i början av 1700-talet som området blev allmänt känt. Omkring år 1760 byggde man en åttkantig brunnspaviljong och ett brunnshotell i två våningar. Anläggningen bekostades av borgerskapet i Örebro och förvaltades av magistraten. Initiativtagare var landshövding Adolf Mörner, och det är efter honom som brunnen och hela stadsdelen fick sitt namn. Brunnen moderniserades i början av 1800-talet ett bolag som drevs av överstelöjnant J.G. Aminoff, till en idyllisk och borgerlig bad- och brunnsort. Det nuvarande brunnshuset härstammar från 1901. Under 1800-talet tillkom ytterligare byggnader och villor. År 1900 byggdes restaurangen. Brunnen hade sin storhetstid under 1800-talet och tidiga 1900-talet. Brunnsrörelsen las ner år 1934. Brunnen har inspirerat Hjalmar Bergman till händelserna i "Iglinge surbrunn" i romanen Herr von Hancken.