Created with Sketch.

Alexander Fleming

miniatyr|Fleming tar emot Nobelpriset av Gustaf V. miniatyr|200px|En matador saluterar Alexander Fleming för hans livräddande upptäckt av penicillin, Plaza de Oriente i Madrid. Sir Alexander Fleming, född 6 augusti 1881 på gården Lochfield nära Darvel i East Ayrshire i Skottland, död 11 mars 1955 i London, var en brittisk (skotsk) bakteriolog. Han är känd för att 1928 ha upptäckt penicillinet. År 1945 fick han tillsammans med Ernst Boris Chain och Howard Walter Florey Nobelpriset i fysiologi eller medicin. De senare hade båda från 1939 arbetat med att isolera, rena, testa och massproducera Flemings grundupptäckt. Biografi Efter att 1906 ha tagit examen vid St. Mary's Hospital Medical School vid University of London började Fleming genomföra experiment för att ta fram antibakteriella ämnen som inte var skadliga för människan. Han tjänstgjorde under första världskriget i Royal Army Medical Corps, men bedrev samtidigt forskning. År 1918 återvände han till St. Mary's Hospital Medical School, där han forskade om bakterier och undervisade i bakteriologi. År 1928 blev han professor i ämnet, en position han behöll fram till sin pensionering 1948. År 1921 upptäckte och isolerade Fleming lysozym, ett enzym som finns i vävnader och avföringen från vissa djur och har en antibiotisk effekt. Fleming upptäckte penicillinet 1928. Detta skedde genom en slump eftersom han lämnade en odiskad bakterieodling när han åkte på semester. Svampen i bakterieodlingen, vilken egentligen var penicillin (Penicillium chrysogenum, då känd under synonymen Penicillium notatum), avlägsnade de bakterier han hade studerat. Och kvar på brickan fanns mögelsvampen och bakterierna som hade flytt från svampen. Fleming förstod, när han kommit tillbaka från sin semester, att han upptäckt något intressant. Han forskade vidare och uppfann således penicillinet. Först 1941 började dock penicillinet att användas på människor. 1945 tilldelades Fleming Nobelpriset tillsammans med Howard Walter Florey och Ernst Boris Chain. Fleming valdes in i Royal Society 1944 och adlades 1945.

Fleming (släkt)

'' Fleming, eller Flemming, är en dansk och svensk uradelssläkt, som anses ha en flamländsk härstamning. Släkten omtalas första gången i Danmark 1315 Danmarks Adels Aarbog, rettelse/tilføjelse. Dansk Adelsforening, DAA 1911:567 och utgrenades i Sverige med Claus Flemming till Nynäs.Thiset, Hiort-Lorenzen, Bobé, Teisen. Danmarks Adels Aarbog. Dansk Adelsforening, DAA 1892:145 Släkten omfattar flera riddare och länsmän, inklusive riksråd i Danmark-Norge samt Sverige och den tillhörde högadeln. En tysk fogde i Pommern förde 1354 ättens vapen, men hans släktskap med de övriga ättemedlemmarna är oklart.Nationalencyklopedin, multimedia plus 2000 Släkten skall inte förväxlas med den tyska ätten Flemming. Danska ätten Flemming Flemming även Fleming är känd i Danmark från 1315 och härstammade troligen från flamländare utvandrade från Flandern i nuvarande Belgien. I Danmark har det funnits flera släkter som burit namnet. Den adliga släkten dog ut 1545. Vapen Den danska släktens sköld var delad i fem bjälkar i guld och rött. I vart och ett av de röda fälten fanns tre gyllene bollar, på hjälmen fanns liknande uppdelade fartygshorn, där i de röda bjälkarna fanns åtta gyllene klot, fördelade 3 - 3 - 2. Hjälmprydnad med horn med tre tistelblommor. I äldre beskrivningar förekommer ett rött torn med 11 eller 13 flikar, växelvis röda och gyllene och i tornets port en jungfru med utslaget hår och en spegel i händerna. I Pommern beskrivs vapnet som 3 röda korsbalkar på ett silverfält,