Carl Lindhagen
miniatyr|Carl Lindhagens gravvård på Norra begravningsplatsen i Stockholm.
Carl Albert Lindhagen (i riksdagen kallad Lindhagen i Stockholm, senare i Äppelviken och i Ålsten), född 17 december 1860 i Katarina församling, Stockholms stad,Katarina församlings födelse- och dopbok över äkta barn 1860–1862, s. 81 död 11 mars 1946 i Bromma församling, Stockholms stad,Bromma församlings död- och begravningsbok 1946–1949, s. 9 var en svensk jurist och politiker; borgmästare i Stockholm 1903–1930 och riksdagsledamot (andra kammaren 1897–1917, första kammaren 1919–1940). Lindhagen var fram till år 1900 medlem i Folkpartiet, 1900–1907 i Liberala samlingspartiet, 1909–1917 i Socialdemokraterna, 1917–1921 i Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti och från 1923 återigen i Socialdemokraterna. Han bytte alltså parti fyra gånger.läst 2017-05-03
Han var son till Albert Lindhagen, bror till Anna och halvbror till Arthur Lindhagen.
Karriär
Lindhagen studerade juridik vid Uppsala universitet, där han blev jur.kand. 1883. Han blev sedan vice häradshövding 1886, assessor i Svea hovrätt 1891, t.f. revisionssekreterare 1893, ordinarie 1899 och efterträdde 1903 Frans Krook som borgmästare i Stockholms stad, en befattning som han innehade till 1930. Lindhagen var juridisk rådgivare åt exekutorerna av Alfred Nobels testamente, Ragnar Sohlman och Rudolf Liljeqvist 1897–1899, och sekreterare i Nobelkommittén 1899.
Politisk karriär
Carl Lindhagen invaldes 1897 i riksdagens andra kammare för Stockholms stads valkrets och han anslöt sig då till den liberala partigruppen folkpartiet. Han engagerade sig tidigt för att skydda småbrukare i Norrland mot skogsbolag som köpte upp deras skog. Hans arbete ledde till bildandet av Norrlandskommittén, där han blev ledamot, och senare till den Norrländska förbudslagen år 1906.Rentzhog, Torgärd (1991). "Norrlandsfrågan – Från 90-tal till 90-tal" i Fataburen 1991 Han arbetade också för kronotorparnas (se särskilt Juktåkolonin) och samernas rättigheter.