Televerket

miniatyr|300px|Fönster "Rikstelefon" i gamla telefonkiosken miniatyr|300px|En vanlig syn förr i tiden miniatyr|300px|Fasaden på Televerkets hus, Östersund Televerket var fram till 1 juli 1993 ett verk som ägde och drev Sveriges telenät, TV-nät och mobila nät. Det grundades genom regeringsbeslut i februari 1853. Redan från starten var verket både en myndighet och ett affärsdrivande verk (ett statligt företag med inkomster och egen verksamhet). Från 1920-talet fram till 1993 hade verket de facto ett monopol på telefoni i hela Sverige, även om något monopol i strikt lagteknisk mening aldrig existerade. Verket grundades som Kongl. Elecktriska Telegraf-Werket. Namnet förenklades 1871 till Kongl. Telegrafverket och 1903 ändrades stavningen till Kungl. Telegrafverket men under 1946 kapades "Kungl." bort och till hundraårsjubileet 1953 kortades namnet till Televerket. Historia Telegrafverkets administrativa ledning Telegrafverket var ett statligt verk som lydde under civildepartementet och som hade till uppgift att ombesörja befordringen av telegram och förmedla utväxlingen av telefonsamtal. Telegrafverket räknar sin tillkomst från 1853, då telegramtrafiken tog sin början på den första i Sverige byggda elektriska telegrafledningen mellan Stockholm och Uppsala. I början av 1880-talet infördes telefonen, och därmed ökades verkets arbetsområde avsevärt.

Telefonkiosk

miniatyr|stående=1.3|Dubbelkiosken på Kornhamnstorg i Stockholm. Telefonkiosk är en liten kur eller ett väderskydd med en telefon på allmän plats, vid torg eller på annat trafikerat ställe, från vilken allmänheten mot avgift kan föra telefonsamtal. Som betalningsmedel används telefonkort, kontokort eller mynt. Telefonen är ansluten till det fasta telefonnätet. Historik stående|Svensk äldre telefonkiosk miniatyr|stående|Telefonkiosk i Karbenning Telefonkiosker med telefonautomat började i slutet av 1800-talet placeras ut för att ett större antal skulle kunna använda sig av telefonnätet. I Berlin började man använda "offentliga fjärrsamtalsplatser" 1881. Det rörde sig då inte om kiosker utan telefonerna installerades i postkontor och offentliga inrättningar, till exempel restauranger. Den första riktiga telefonkiosken började användas i London 1903. I Storbritannien lanserades den klassiska Red telephone box av General Post Office 1924. I bland annat Storbritannien, Tyskland och Sverige utvecklades telefonkioskerna av de statliga telefonbolagen som senare delats upp och helt eller delvis privatiserats. Kioskernas utförande har varierat genom åren och moderniserats. Den klassiska brittiska modellen ersattes till exempel under 1960-talet av en modern kantig variant med stora glasytor. I Sverige kom liknande modeller i Televerkets orangea färg under samma period. Materialet har också skiftat, de tidiga kioskerna tillverkades i trä och senare i material som stål samt betong. Under 1960- och 1970-talet började de tillverkas i hårdplast. Under 1980-talet inleddes en omställning av telefonkioskernas betalsystem från mynt till telefonkort. I Västtyskland och Sverige kom även nya handikappanpassade modeller.

Röd telefonkiosk

Telefonkiosker i Covent Garden, september 2007 Röd telefonkiosk (Red telephone box) är den klassiska brittiska telefonkiosken som ritades av Giles Gilbert Scott. Förutom i Storbritannien återfinns modellen på Malta, Bermuda och Gibraltar samt tidigare brittiska kolonier och medlemmar av Samväldet. Dessa röda färg valdes för att göra den väl synlig. Modellen skapades i sin första version i samband med en tävling för att ta fram en ny modell i London 1924 efter kritik mot den variant som General Post Office använde. Kiosktypen fick en större spridning utanför London i och med modellen K6 som togs fram 1935 och tusentals tillverkades och utplacerades och ersatte då de flesta sedan tidigare existerande kiosker. När K6-modellen introducerades 1925 fanns 19 000 telefonkiosker och fram till 1980-talet tillkom tusentals kiosker. 1980 fanns det cirka 73 000 telefonkiosker i Storbritannien. 1952 ändrades kronans utformning i samband med Drottning Elizabeths tillträde. 1959 följde utvecklingen av en ny modell men arbetet slutade på prototypstadiet. 1968 lanserades en modern variant, modell K8 som ritades av Bruce Martin. 11 000 tillverkades och kom framförallt att ersätta den klassiska modellen enbart när gamla kiosker inte längre gick att reparera. K8-modellen går också i en något ljusare röd färg, Poppy Red. Modellen har senare ersatts av KX-serien i olika utföranden. Cirka 2000 kiosker av den klassiska modellen har listats och finns kvar i bruk, främst ute på landsbygden. En stor del har också sålts av och har nya användningsområden, till exempel som plats för att byta böcker. Externa länkar