95,197 results in DigitaltMuseum:

Brev

Brev

Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av sex sidor skrivna på fram- och baksidan på två pappersark, det första vikt. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck, vilket är övergående från svart till rött på första sidan, sedan fortsätter skriften helt i rött. På fjärde sidan är anteckningar i blyerts skrivna upp-och ned på sidan. Detta benämns här som Sida 7. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] [längst upp på sidan två ord: om eller ann –[?]] Esther min Hvad det var länge sedan jag var hos dej. Denna måna har varit som sex må nader. En gång för länge sedan hade jag en af mina lyckligaste somrar. Då for jag så godt som dagligen [överstruket: på gl-[?] ] i kanot på ett härrligt vatten att möta dej. Och alltid mötte du mej med kyssar. Jag höll din lilla mycke spada kropp [överstruket ord] intill mej. Och dina armar slingrade du om halsen på mej. [överstruket: Ibland] Kändes jag mej den sommaren ensam satte jag bara kanoten i sjön Nu. Ensam är jag hela dagar- na. Alltid är jag ensam. alltid Jag går ständigt i ett tomrum som jag får vakta mej för med dej i famn är det mjukt och varmt rundt mej. Då finns inget tomrum. . [Sida 2] Esther min. Jag tål inte ensam- heten. Jag ---[?] och stugga tankar och aningar slår mej mjuk. Nej jag vill inte skrfva så Jag bonar ramar och [överskrivet ord] gör gamla dåliga taflor nya och kokar the och röker pipa och drömmer och längtar och bannar och går hen[?] och åter och går hit igen o[?] pysslar och ornar [överstruket: pra] och pratar för mej själf och söker efter anlednin gar att slippa göra just det jag för tillfället borde gora. Sådan är jag Fy. men det vet du Hvarför är du kär i mej Esther. Det borde du inte vara. Det är oförståndigt Nej jag vet inte hvad jag skrifer . [Sida 3] Visst ska du hålla af mej Vet du Esther. Jag finner mej så oduglig så dålig och allting så hopplöst. Sej [överskrivet ord] mej hvad som strägt taget har värde på denna jorden Hvad är godt hvad är ondt Själf hör jag inte hit. Jag måtte vara död för länge sedan. Männniskorna tål jag inte. Jag ser likgiltigt på deras stormandater. Jag är likgiltig för det som för dem har värde. [överskrivet: f[?]] Numera förstår jag knappast ett konstverks värde. Det är visserligen det vackraste hos manniskorna men ändå värdelöst. Sej mej hvarför vi lefva. Människorna lefva för att lura och klå hvarandra. Är det lönt . [Sida 4] att våndas och lida för att skapa ett konstverk som i bästa fall skall hänga i en sal i ett hus, någonstans på jorden. Numera arbetar jag inte under glädje som förr och jag är trött på allt. Jag är full af mot- sägelser. Ingenthing kan jag hålla mej fast vid. Jag bara glider. Hvart vet jag inte Dina bref. (Jag måste säja dej det) läser jag inte mera med samma glädje som förr. Jag har dej på mitt samvete. [överstruket: V—[?] –[?]] Jag har tagit dej och vid mej klänger du dej fasst [överstruket: Jag] vid mej. Jag som är sämre än intet var rakt ingen hållhake. Ett lif du Esther kan inte fyllas af kyssar och lycks- lighetsdrömmar och jag [kommentar: upp och ner på detta blad finns en annan text skriven med blyerts. Den återges längst ner här på sida 7.] . [Sida 5] bäfvar för verkligheten och alvaret och min egen kraft- lösa ynklighet. Jag vill inte mera blifva f-r[?] jag vill ingen thing ty jag vet inte hvad jag vill. Somna vid din sida [överstruket: och boja[?] ] från allt h-r[?] och sedan få börja med klara tankar och klart mål – det kanske jag vill. Förstår du mej. Jag gör det stundtals, inte Jag är 23 år, begåfvad som konstnär säja de och älskad af dej, det vet jag och ändå trött. Esther min. Du måste du måste förlåta mej det här sorgliga brefvet. Jag har så många gånger förr . [Sida 6] gjordt dej lessen att det nu borde vara tillräckligt Men jag får göra dej glad en annan gång Här har du i korta drag mitt tillstånd för närvarande Din brors exlibris har jag ännu inte lyckats åter komma men jag skall fortsatta [överskrivet: mej] med försöken. Du måste skrifva mej den text han önskar [överstruket: och jag m---[?]] namnets längd och utsende m.m. [inritat streck] Du frågar om jag är lycklig och ber mej skrifva och . [Sida 7] [skrivet med blyerts upp och ner på sida 4] N---[?] om de 15 Teckningarna 1. Ett gammalt bergtroll. 2. 3. [överstruket: 4 5] Illustrationer till Peter Schlemil 4 5 ” ” Lille Zakris 6 – 15 ” ” --[?] A---a[?] [överskrivet: Wall] Wahlenbergs sagosamling Lange Lange sedan Nummerna stå på --- nas[?] baksidor

Minnestavla

Minnestavla

Minnestavla bestående av avfotograferade menyer och teckningar. Centralt i tavlan finns menyn från Leonard Lindens 40-årsfest som ägde rum 1901-01-31. Menyn som mestadels är på franska är omgärdad av karikatyrteckningar som skildrar Lindens liv från födseln i Lindesberg 1861, via skolgången och konfirmationen till hans europaresor och övertagandet av järnvägshotellet och restaurangen i Katrineholm 1897. Det hela kröns av en vapensköld med födelseåret 1861, jubileumsåret 1901 och datumet 31/1. Till vänster om födelsedagsmenyn finns en bild med en stiliserad lind där kronan omgärdar ett runt porträtt av Linden som i sin tur inramas av en lagerkrans. Porträttet visar Linden i halvprofil iklädd mörk kavaj och stärkkrage samt framträdande vaxade mustascher. Under lövkronan finns på varsin sida om trädstammen Västmanlands och Södermanlands snedställda landskapsvapen med hertigkronor, under vapensköldarna finns en rosett. Trädets rötter bildar bokstäverna "LS". Till höger om rötterna finns signaturen "JS 1901". Till höger om födelsedagsmenyn finns en bild med tre foton mot ett tecknat lövverk och sidenband. Fotografierna föreställer Katrineholms järnvägsstation, Grand Restaurant Kneippbaden i Norrköping och en tredje oidentifierad byggnad. På sidenbandet mellan fotografierna finns texten "Kofvan kommer kofvan går". Även den här bilden har signaturen "JS 01". I mitten under födelsedagsmenyn finns ytterligare två bilder. Den högra visar en meny som hålls upp av Linden själv klädd i jaquette med väst och den karaktäristiska blomman i knapphålet. Han har handen i fickan och en stram uppsyn som möjligen lättas upp en aning av den yviga mustaschen. Det är möjligt att menyn kommer från Lindens 50-årdag. Till vänster finns en meny för en 65-årsdag, troligen för Fredrik Wilhelm von Oelreich. Bilden består av ett flertal små foton på främst sörmländska slott och herrgårdar men även Katrineholm C och Villa Linden. Överst finns en teckning på ett barn i sin vagga som dricker cognac direkt ur flaskan. På vaggans gavel finns intitialerna "L. B. v. O." under en adelskrona och där står två bevingade soldater med foten på vaggans medar med gevären vid sin sida. Runt bilden löper en humlegirlang. Under teckningen finns årtalen 1848 och 1913 och datumet 15/2 och därunder ett portträtt, sannolikt av von Oelreich själv, i mörk kostym. Fotot är krönt av en adelskrona och under finns en otydlig vapensköld, Södermanlands vapen. Bilderna är monterade på en blekbeige kartong och har fått linjerade konturer runt sig. Den tunna träramen har en enkel men förgylld pärla och är i övrigt mörkbetsad. På baksidan finns en stämpel i rött och svart från ramverkstaden LS Mählquist i Katrineholm.

Brev

Brev

Brev 1904-01 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av tio sidor skrivna på fem tunna, vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rosa bläck. BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik i Jönköping Januari 1904 . Esther!! Skal du forlofva dej du? -----Jasså ---- Ja. Jag bör och skall lämna fältet utan strid. Han är naturligtvis en stor karl med höghatt och med mustacher och kanske skägg och allting. Utan strid går jag. Men det är inte . [Sida 2] därför, att jag inte kan svära på, att jag inte nästa vecka möter nå- got ännu vackrare Jag vill göra [överskrivet: det] – och du med. Men äktenskapet, den där långa, långa sam lifnaden, den - vet du hvad Strindberg säger i ett af sina dramatiska arbeten? Kanske han lju- ger, men han brukar aldrig ljuga. ”Jag har sett ett äktenskap på nära håll och det . [Sida 3] var vidrigt.” Kanske det inte stod ”vidrigt” men ordet var kraftigt. Låt mej slippa tala om det. Jag erkänner att jag inte kan det En sak har jag ändå fått för mej. Om du inte kan tänka på ho- nom, den med [överskrivet: hvik] hvilken du skall förlofva dej, samtidigt känna en kän [en bit av bokstäverna är borta i marginalen på denna och de följande raderna] la af samhörighet NU så kanske en tid komm mer då du skall göra det. Nota bene du högakt . [Sida 4] honom och han älskar dej. Jag menar det omöj- ligt, att inte älska fa dren till sitt egna barn sitt egna lilla lifs För barn är ändå det vack raste som finns. Barn är englar på jorden. [nästan utplånat ord] bör kunna uträtta mycke Där har du lite alvar Du som bett om det får skylla dej själf. Jag tycker det låter tillgjordt och lessamt. Hon har rest nu, flickan [Sida 5] därför att jag är rädd inte Nä då! Du har själf en gång sagt: ”Lofva mej att aldrig döda John” och jag skall inte döda. Utan blodsutgjutelse vill jag lämna fältet. Men bed mej inte tala alvarsamt i sådana svåra saker som äktenskap och äktenskaplig lycka. Inte just nu Jag begriper ingenting af det där. Inte alls Jag tror inte jag vet hvad sann kärlek . [Sida 6] är. Det måtte vara nå- gonting kollosalt – Jo – kanske ändå – - Men jag är ung än en tid – jag vill ännu älska allt som är vackert och skönt och om jag känner ett okufligt begär att kyssa något vackert, vackert om det nu är linierna i munnen eller färgen eller det hela, så gör jag det. Hvarför skulle jag inte få det hva? Skulle jag inte få det . [Sida 7] med de blå ögonen och skrattet. Nu står artelie [bokstäver har försvunnit i marginalen på vissa rader] så tom och hånande. Jag har glömt bort meningen med den, meningen att jag skall arbeta där. Vet du, jag känner mej som ett stort kräk. Du säge att jag är vek. men det vill jag inte vara. En god vän skref mej här om året att jag var svag och lättrörd. Är det [överstruket ord] så du menar? Svag är jag nog. Du vill jag skall förvåna världen. Det tror [Sid 8] jag inte går. Jag är nog svag. Nä. vet du. Det är var också alvar och lessamt Jag är så lessam. Jag skrifver det här sängliggande eller rättare sängsittande. Jag har varit sjuk. rätt mycke sjuk säjer dom. Egentligen borde jag skrifva om det här s.k. brefvet. Men dett får vara. Bed mej inte bränna dina bref Jag vill gömma dem som min största skatt och när [på de följande två raderna tycks orden ha varit skrivna över ett veck] jag en gång blifver vigd vi en flicka skall hon och jag [texten fortsätter högst upp på samma sida skrivet upp och ner] lösa ---[?] tillsammans. finner hon ingen glädje i det låter jag genast skilja mej. Farväl John . [Sida 9] Ja precist det-samma som mellan tanke och handling! Det är nog så. Hva? I så fall föredrar jag att handla. Lefva för nuet, njuta för stunden, men undvik lidandet. Jag tror jag alltid har gjort så. Smärtan kan vara en njutning det tror jag mej ha märkt, men det går en stege ned i den afgrund du kallar för allvar. Ma kan inte kasta sig i den, so . [Sida 10] sammans. Sen åker vi nog upp till Dej till- sammans. Du tar väl vänligt emot oss? Mej får du lof att vara alra mäst vänlig emot. Den 24 hyr jag en våning på Grand och så en frack och så sätter jag mej i stora salongen och väntar. Matlagningen börjar kl. 11 f.m. Gå med till till K---[?] kl. 7 f.m. så tror jag du skall kom ma in Häls. John

Brev

Brev

Brev 1910-10-10 från John Bauer till Esther Bauer, bestående av fyra sidor skrivna på båda sidor av två pappersark tillhörande Hotell Hellman, samt kuvert. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. På sista raden, efter ”jag vill.” finns en liggande oval inritad. . BREVAVSKRIFT: . [Kuvert, framsida: Upptill till vänster, tryckt text: Hotell Hellman Augusta Johnson Stockholm Upptill till höger: ett rött frimärke, Sverige 10 öre Två stämplar med samma text: STOCKHOLM 10.10.10.6 – 7 AFG 1 LBR] . Fru Esther Bauer Björkudden Grenna . [Kuvert, baksida: tre stämplar, två oläsliga. Stämpeln i mitten: GRENNA 11 10 1910] . [Sida 1] [Upptill till vänster, tryckt text: Hotell Hellman Innehafvare: Augusta Johnson Stockholm Riks tel. 46 50 Allm. tel. 87 01 Upptill till höger, tryckt text: Stockholm den…..19….] [inskrivet på den tryckta raden, efter ”den”: Måndag] Kära Esther min. Jag fick ditt bref dag på morgonen Tack skall du ha för att du skref någongång. Du har väl strängt tagit aldrig trott att att jag skulle komma hem med både villa och matta nu. och du skall inte tro det heller. Om du tänker efter lite så förstår du nog, hvilken svårighet det blir för oss att komma till något resultat med villaköp. Emellertid vet jag nu hur det ser ut i Sörmland med hafvet och jag tror nog att du också skulle kunna bo där. Hela lördagen for jag småvägar fram- och tillbaka och resultatet blef hufvudsakligen en g---d[?] förkylning I gå söndag tillbringade jag ute hos Cyrus med brännande tinningar och svidande bröst. Det ä katarr och det gör så ondt när jag hostar. I dag på morgonen var det värst men nu tycks det ha lossat lite därför att jag legat inne ätit medicin och haft . [Sida 2] 5. 1. en tröja om halsen. – I fredags satte jag mej i förbindelse (som det heter) med Tjäders byrå – de hade ett par ställen som kanske i någon mån kunde tillfredsställa oss – emell—[?] skall jag i morgon få närmare be- sked om en egendom som de [överstruket: som[?]] anse skulle passa oss. Villa i villa- samhällena finns nog tusen – men – Tjäders ä emellertid den största byrån och de komma at tillskrifva mej när något passande inflyter. Snälla Tösen! Det var inte alls mitt alvar att hyra ”Udden” ett år till. Jag inser ju så väl att det inte går i längden Jag träffade Pelle Collin i torsdagskväll och var med honom hemma – Han bor vackrare än någon annan människa högst uppe i skandalhuset på söder. Jag afundades honom rummen – mera för din än för min egen räkning – I lördags kväll var jag hos Tant Julia och åt sill – (Det var bara Viktor och jag) Tant är sej lik. Som du ser har fästandet inte varit så våldssamt som du tycks antga Någon teater har jag annu inte varit på och inte blir det väl heller mattor har jag gett mig tusan på . [Sida 3] 2 att köpa och jag har utvecklat en beundransvärd energi och tröttat ut mycke folk med att rulla ut mattor. Jag har till och med varit på Söder och träffat folk. Engelska ma- gasinet har emellertid det bästa [överskrivet: så] t o.m. så bra saker att jag inte kan välja bara för det. Men du kommer ju snart hit – se du där finns orientaliska mattor (tjocka tjocka) till ungefär samma pris som Kide- minster. Och Kideminster ha de i bra mönster och färger, men naturligtvis inte så som man vill ha det – rigtigt . [Sida 4] Så ha de en slags hårmattor som se användbara ut och kokos ha de också mycke bättre än någon annan Ja – tösen Det är ju en ganska viktig sak, som vi båda ska trampa på och jag vore så lycklig om du kunde säga ditt omdöme om mattan innan den köptes – [överskrivet: det] du, det är rutor på den matta jag skulle villa ha – så de. Ajö med dej så länge älska nu inte den lille Engelsmannen allt för mycke – I morgon kväll far jag härifrån om allt går som jag vill. Din John

Brev

Brev

Brev 1909-07-07 från Esther Bauer till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna på båda sidor av tre pappersark (det ena vikt). Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. På sista raden finns två liggande, spetsiga ovaler inritade före ”Din”. Förmodligen saknas sidorna 5-8. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Vidinge d. 7/7 09 Min John Jag sitter och ser på dina kort och kysser dej. Jag skulle vilja stå bakom din stol och böja ditt hufvud bakåt och kyssa, kyssa dej. Jag är [överstruket: att] allt bra kär i dej John. Nu skall jag gå och bada, och ligga på de varma släta stenarna och tänka på dej. Jag är ensam i stugan och mår . [Sida 2] utmärkt. De små barnen må också utmärkt och de hälsa dej så mycket – Nej – [överstruket: oläsligt] nu måste jag gå och bada. Nu är kl 10 på kvällen. JahnErik har kommit hem från Furusund utan att ha bref med sej från dej. Johnne min – hvad betyder det. ditt [överstruket: fina] sista bref fick jag i fredags och nu är det onsdag e.f. Du skall ju skrifva hellst för hvarje dag – åtminsto- ne för hvarannan. I kväl tycks det blåsa upp till . [Sida 3] storm efter att ha varit vackert hela dagen. Vi ha fört ut kalfvar till en liten ö ute i viken, du kan tro att det var lustigt att se kalfvarna när de kommo ut ur ladugården och fingo se så mycket som de aldrig i sitt korta lif sett förr. När de kommo ut på skäret gingo de på buskar och berg – de förstodo inget och de kunde inte bedöma afstånd. Vi förde dem på den stora segelbåten . [Sida 4] 4 3 God natt med dej min egen John. Kyss mej. Jag längtar – 8/7. Jag ville vara hos dej och se dina teckningar. Behöfver du inte mej till modell? Du ska få se hur fet jag blifvit då du kommer hit. sista veckan tyngde jag 8 hg. Fortsätter jag så väger jag mot 60 kg. ännu är det förstås bara 49. Har du varit och fått tagit bort dina Polyper som du har i näsan? annars gör det genast . [Kommentar: Förmodligen saknas sidorna 5-8] . [Sida 9] 9. Jag skall ut på, jag skall gå upp på ett berg så att jag ser hafvet, så blir det kanske bättre. God natt med dej min egen rare man. Sof godt och dröm om mej. 9/7 I dag är det gråväder. Måsar och Tärnor skrika utanför mitt fönster. de ha fått mat i dag. Sjömans har fått en half tunna strömming på sina ”skjötar” i morse och måsarna få innanmätet, de flaxa så att det glittrar hvitt för ögonen och deras skrik verkar . [Sida 10] 10. haf. [överstruket ? ?] Det blåser nordan och jag var för en stund sedan ute på den yttersta udden, hvad vågorna bråkade och fröste. du minns väl grynnan som är strax utanför, den lyste mörk i vågdalarna men när gågorna kommo blef den skummande hvit. Hafvet är hemskt, jag vill inte ha dej där nere, då hoppade jag själf dit också bara jag träffade dej, Johnne min, då du kommer skall jag bara med segelbåt emot dej. Tag icke kanoten med dej. . [Sida 11] sid. 11 älskade vännen min. i morgon skall Martin segla [inskrivet: till landet] om vädret tillåter, så får du då detta bref. Tycker du att du inte får bref nog ofta? Skrif ofta till mej, jag blir så glad för hvarje bref, skrif om dina teckningar, skrif om de bodar och om du seglar mycket. Du har väl de vattentäta skotten verkligen vattentäta och . [Sida 12] 12 så skall du ha en lifboj med [överstruket: ?] i båten och den skall du ha på dej när du seglar – lyd nu snällt och var rädd om dej för min skull. Gruffa- och Spink börja att bli väluppfostrade hundar, de ha varit inne hela efter- middagen, för det har reg- nat, och de ha uppfört sej väl. God natt med dej Din [överstruket: Esther-] Lisa . [inskrivet längst upp till höger på Sida 1: ] Hälsa alla de dina. Har pappa kommit hem igen?

Brev

Brev

Brev 1905-10-17 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av sju sidor skrivna på bägge sidor av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck, ort och datum i svart. Brevet saknar underskrift. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Jönköping 17 okt. 1905. Kära Du ä sjuk min Esther. Dina tankar måste vara sjuka du få inte dö från mej hör du. Du få aldrig gå bort från mej Esther mina 30 år ville jag vara. konstnär ville jag vara. O Esther min. hvarför är jag då inte detta. Då hade jag kunna gifva dej ett hem eller ock vara . [Sida 2] [överstruket: m-n] redo att dö med dej [inskrivet: nu är [?] bara 23] Änn finns ju hoppet för mej att kunna bli något. Altså får jag inte då [överstruket: 2 oläsliga ord] kan jag ge dej ett hem. Kara [överstruket: älskade] Esther min. Jag svär dej. Jag skall gör allt allt, allt för att du och jag ska få ett bo att vara i. Det ä sjuka tankar din spådom att vi aldrig få hvaran du och jag. Du ska bli min lilla hustru. [överstruket: Esth] Du ska dela mitt lif och jag vill . [Sida 3] du ska bli lycklig Kara Esther hvarför skall jag som vill din lycka nest af alla människor, [överstruket: jag] [överskrivet: är] vara den människa som gör dej mest sorg. Men Esther hur vill du nu jag skall göra om du ska bli riktigt riktigt lycklig. Blir du lyckligare om vi förlofva oss. Manniskorna ska beklaga dej och tycka mej vara galen som utan alla existensmedel går och förlofvar mej och det är ju ändå för människorna . [Sida 4] vi förlofva oss. Gifta oss inför människorna kunna vi andå inte utan pängar mycke mindre lefva gifta. Esther min jag gör dej lessen igen. Vi ska ju kunna gifta oss det är bara Nu vi inte kunna det. Jag vill du skall vara glad Vi ega ju hvarandra redan vi skola alltid ega hvarandra. Hvad är det du fruktar att mista mej? Esther. När jag får rättighet att komma till dej, när jag [överstruket: kan ge/be] . [Sida 5] har ett bo, att be dej dela, ett litet litet och enkelt och torftigt, men endå ett bo för 2. [överstruket: Då har du mej Från den stunden] Då ska jag komma. Då ska jag högtidligt komma och be dej bli min Lilla hustru och vi ska för lofva oss, och gå arm i arm och visa oss för människor- na, och Jag [överstruket: med] skall ha upprätt hufvud därför att jag vet hvad jag kan gifva dej, Och vi ska låta lysa i kyrkor- na och be människorna hogtidligt om lof, [inskrivet: gi—a och betala p—ten ] men sedan gå vi från dem . [Sidan 6] och gömma oss i [överskrivet: b] vårt bo och lefva dem förutan Du och jag. Esther min Du och jag. Tycker du det låter så illa. Och när jag då blir lugn riktigt lugn och vet hvad jag vill i min konst. Då jag tidligt ser målen och kan arbeta. Då jag ser goda konstvert[?] [överskrivet: vacks/xa] fram under mina händer Ja du Esther vi ska också ha annat [överstruket: godt] som skall växa och bli goda. Esther Esther . [Sidan 7] skall [inskrivet] inte [överstruket: du] också du vara riktigt lugn och lycklig då. Och jag svär dej Esther min. Så skall det bli. Hör, du att jag vill det. Till något skall väl min vilja här i verlden räcka till

Brev

Brev

Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av sex sidor skrivna på bägge sidor av tre mindre pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. Brevet är oavslutat och saknar underskrift. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Esther min Jag tycker inte om dej i ditt sista bref. Du svamla hit och dit utan reda sådan får du inte vara Ty sådan är inte den Esther jag håller af. Du får inte skrifva så om dej själf som du gör. De 4 och 5 sidor af ditt bref har inte du skrifvet [överstruket: och] åtminstone int [bortrivet hörn] . [Sida 2] den Esther du förr har visat mej. Jag antar du var sådan när du var 16 år. men nu borde du visa dej äldre. Så där ja, nu ä det skrifvet och du har läst det Kanske jag inte borde skrifet det. Men jag kände det så. Jag blef ond på dej. aldrig förr har jag varit det. Det var som om jag finge ögonnen oppna för att se dej. den d[?] du var . [Sida 3] [överstruket: [?] det] och det [?] mot mej själf jag fick strida. Du som vill bli min lilla hustru. du får inte visa dej infor kam raterna [överstruket: i Stockholm] som en ytlig, slam- sig, kokett, bortskämd nyckfull och egenkär flickbyting. Vet du Esther, detta ä egen- skaper som ditt bref så tydligt [överskrivet: l] visar . [Sida 4] hvaför skrifver du så. Första gången jag läste ditt bref merkte jag det inte men andra gången fann jag hela brefvet dej ovärdigt jag Jag undantager naturligt vis den sista sidan [överstruket: där du.] Men hvar- för har inte mitt tal om det lilla torpet kunnat sätta prägel på hela ditt bref Esther min . [Sida 5] du blir lessen och ond på mej nu. Jag vet det och jag förtjänar det men skulle jag, för att inte nu göra dej lessen, dölja för dej de intryck ditt bref gifvit mej. Jag har satt dej så högt Esther. Och där uppe vill jag ha dej. Jag blir lessen när jag ser svaga om också mänskliga drag hos dej Esther min förlåt [inskrivet: E] mej att jag fodrar . [Sida 6] så mycke. Jag. Esther min. Du får inte

Brev

Brev

Brev 1903-12 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av åtta sidor skrivna på bägge sidor av två vikta, tunna pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rött bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik Dec 1903 . Kvinna! ty du är en Kvinna! . Jag har några dagar varit ute i markena norvdest. Jag har sett mej om efter en bygg- nadstomt. Jag har aren- derat ett halft tunnland. Jag fick inte köpat. Jag har arrenderat det på 49 år. Det är ungefär lagom för oss att lefva så länge. Det är inte . [Sida 2] roligt att lefva så länge att ens barn får försörja en. Jag hade först tänkt mej kojan i mörk granskog. Gammal, Där stigen skulle leda öfver mjuk varm mossa. Men på högsta åsen stod en hage af björkar. Om våren står marken där hvit af sippor. Det har folket förtäljt mig. Och björkana. – Du känner dem om våren – - De stodo hvita af rimfrost nu där uppe på åsen och marken var också hvit och ett tunnland af den . [Sida 3] marken kan jag nästan kalla min. Så var jag åter hemma och läste ditt bref. Där stod ”Barrdoft” ”barrdoft” Det ordet är grannt och vackert men det är falskt. Jag tackade Gud att jag ägde ett tunnland af björkhagen uppe på åsen Jag åker snart dit igen. Tänk dej. Jag köper bara en biljet och lägger mej på mjuka dynor och åker på 1 timma in i him melen. min hage af björkar på åsen. Där . [Sida 4] är allt hvitt, hvitt mark och stammar och grenar och kvistar. Hvitt, hvitt min Esthers färg. Hvem Esther är? Jo. Esther är namnet på den sommarfagraste mildaste och känsligaste medmänniskan. Det är egendomligt att skrifva så till dg Du har ju samma namn som hon – ha! Ni två sam ma namn. Det är ödets hånande iro ni. Hon har en mun . [Sida 5] af korall – nej rosor. Din är ju vidrig. Du har ju gulgröna ögon fulla af ondska och falsk stolthet. Hon har ett ögonpar som det lyser barngodhet och glädje ur och hvars couleur är sommarhim- melens om kvällningen i zenit. Och så har hon ett stort långt guldglänsande hår (ditt är ju stripigt vill jag minnas) Det håret glänser som friskt hafvstänk på nak- na klippor. Du känner ju det. Jag får låta mina . [Sida 6] valkiga händer sjunka i hennes hår. Jag får böja hennes hufvud bakåt och jag får kyssa hennes mun. Ja ni äro verkligen mycke olika. Jag trodde en gång för mycke, mycke länge, länge sedan (Jag tror det var här om dagen) att du och idealet skulle kunna vara samma person. Det var en dröm – en villa. Hva? Skrattar du? Ja grina du! Gärna det! Flatgrina af hjärtans lust! Jag tycker jag ser hur ettern [överstruket: f—gar] fradgar . [Sida 7] sej i dina syndiga mun- gipor. Lumpna Kvinna. En trogen vän. En vän som glädjes med mej och sörjer med mej sa mej [inskrivet i marginalen: (Hon är mörk)] i dag följande minnes- värda ord: ”Du bör vara lycklig, John! Har du inte kommit underfund med att det är lyckligast att älska olyckligt. Då ens kärlek inte är besvarad, inte kan besvaras, står alltjämt den tillbedda [överstruket][?] [överstruket][?] såsom idealet för ens syn. Försök inte att få din kärlek be- svarad, ty blefve den det hade du ryckt ned ditt . [Sida 8] ideal från höjden, hade fått det till verkligheten, till smutsen Din kärlek är renare som den nu är” - - - - - Ja hon har rätt Inte ens min Spink vill kyssa mej John P.S. Jag har nu läst igenom det här. Det är inget bref. [överstruket: Det] Tag det ändå som det är: En bild af mitt hjärta O- sammanhängande, såradt, sargat, stympadt, splittradt- - - Män Ändå Tack för kort och bref.

Brev

Brev

Brev odaterat från John Bauer till Ester Ellqvist bestående av åtta sidor. Huvudsaklig skrift handskriven med bläck. Namnunderskrift saknas. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare. Längst ner på sidan 5 finns en planskiss över stugan som nämns i brevet med text: Rum, Förstu, Skaferi kök, trappa till vinden, opp[--] ö spis med bakugn] . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Kära min Esther. Du är sysslolös min Esther. Du måste ta dig någon thing för. Något som du kan sätta in hela din energi i. Arbete är det enda som hjälper för din sjuka. Du är för mycke ensam med dig själf. Skratta inte åt mej, du min Esther. Jag vet och är öfvertygad om att jag har rätt och [--] kan jag inte få bli din läkare på detta sättet än så länge. Sätt in hela din viljekraft på att få atelje tillex. [överstruket: Det är] Du har ju ändå . [Sida 2] [överskrivet: sa] vilja. Det är ju skamligt att säga ”att du aldrig bryr dej om någonting nu- mera. Gör en kraftan- strängning Esther. Se dej omkring. Finns det ingen- ting som kan vara värdt ditt intresse. Det finns ju ändo så mycket vackert här i verlden bland allt det fula. Kan du inte glädja dej åt det. Du måste börja nu. Ansträng dej till ditt yttersta med din målning. Sätt in all din kraft och jag är säker på att intresset skall komma Jag är inte den rätte . [Sida 3] att hålla denna predikan men jag vet jag har rätt. Esther tro mej. För vår lyckas skull för- sök. Jag har farit på snoiga[?] landsvägar och jagat i stötynd skog. Under jakten kom jag till en liten grå stuga. Den stod öfvergifven och öppen. Mitt inne i karga skogen stod den. Min jaktlust tog slut och jag drömde om dej och mej. Jag mätte upp höjden på rummet för att se om mitt bokskap gick in. Jag drömde . [Sida 4] de möbler jag redan äger placerade där inne, jag drömde dej och renfällar na där och allt såg så varmt och hemtrefligt ut. Stugan har stor öppen hvitmenad spis Det är lågt till taket och dörrarna äro släta, gamla, låga och årliga[?]. En gammal rolig vägg och tagfast klocka stod kvar därinne. De tre fönster na äro låga och fyr rutiga. En liten bäck rinner nedanför stugan och man ser långt ut öfver skoshöjderna. Tor- pet ha hetat Bäcken, nu är det antagligen meningen . [Sida 5] att det skall förfalla men ännu kan det göras beboeligt. Jag har icke kunnat släppa den stugan. Gång på gång går mina tankar dit. Jag blir nog för ståndig och kastar nog snart det hela, men jag måste delgifva dej det. Du måste veta huru långt i enkelhet jag vågar gå i allvarliga tankar. Stugan är liten kanske för liten. Här har du förresten en planritning. . F[?] kan . [Sida 6] reda dej med 1 rum min Esther. [överstruket: Kunna vi reda] oss [överstruket: utan jungfru] Ensamma måste vi vara. En gamla gumma då och då att hjälpa till vid storstäd ning och disk. Ibland skulle jag laga maten åt dej och ibland du åt mej. Då finge du något att göra. Laga mat och damma och städa och ordna. [inskrivet kryss] Men så blefve vi tvinga de att sofva i samma rum kanske samma bädd och det går ju rakt inte men kanske jag skulle kunna reda ann ett rum åt mej i . [Sida 7] stugan [inskrivet kryss] Och jag skulle hugga ved och bära [överskrivet: ved och] vatt ten Kan du nöja dej med något så litet och torftigt och enkelt. Sej nej kan du. Kan du lefva i en sådan stuga midt i den stora skogen i ensamheten och tyst naden, fri från alla människor. Kan du lefva så [överstruket: och vänta på rikare tider.] Föga[?] dej nu inte. Jag kan ta dej på allvar . När [fläck] p[?] f[?] till stan måste du vara ensam. Nej Esther min, detta går inte . [Sida 8] Jag måste kanske resa för längre tid och då vore du ensam med stugan i skogen, lik en fattig tor- paränka. Nej Esther. Det trillar sönder som såp- bubblor bara därför att det är det enda möjliga sättet för oss att bilda vårt hem

Share to