11,955 results in DigitaltMuseum:

Segel

MATTSS0N, CARL EMANUEL

Sprisegel av linneväv. Linet har växt, beretts och vävts på Stora Askerön, där seglet sytts av en grannfru till båtbyggare. Möjligen kallades hon Meli på Stéa, Emilia Aronsson. Spriseglet har använts till en klinkbyggd 14 fots eka, UM015683), Orusteka, rundbottnad, också kallad lurja. Byggd på Stora Askerön Norums socken i Bohuslän av Carl Mattsson (1844 - 1937). Aktertoft och fyra tofter. Avsedd för segel. Segeltoften ändrad, varför hålet för masten saknas. Ekan är uppmätt i juni 1983 av Staffan Claesson och Peter Skanse och presenteras på s. 108 - 109 i boken Båtar i Bohuslän, del 1 med följande text: "Bröderna Carl och Conrad Mattsson sysslade med båtbyggeri. Till en början arbetade man tillsammans med byggandet av ekor, jullar och vässingar. Senare kom Carl att arbeta i huvudsak ensam. Någon yngre fick dock hjälpa till och hålla mot vid nitning och nagling, samt vid en del andra arbetsmoment som krävde att man var två. Ekorna byggdes i det lilla byggeskjulet alldeles intill boningshuset. Virket fick man oftast från Ucklum. Stockarna bogserades hem efter ekan till stranden i Flundrevik på östra sidan av ön. Här sågades furuvirket upp till entums bordläggningsbrädor. Dessa hyvlades sedan för hand med oxhyvel och blev alltså omkring sjuåttondels tum när de var klara att användas. Sågningen skedde med långsåg på ett såglag. Senare köptes virket färdigsågat från Vassereöd. Den uppmätta ekan är byggd med ek i kölbord, stråkköl, akterstäv, rangårdslister och laskbrickor, furu av hög kvalité i bordläggningen, gran i ässingar och spant och slutligen ene i naglarna. Skrovet, som nu är lackat såväl in- som utvändigt, har tidigare varit struket med fintjära. Spriseglet är av linneduk. Enligt muntlig uppgift har linet såväl odlats som beretts på Stora Askerön. En kvinna i ett av grannhusen har vävt duken och sytt seglet. Övergången till att sy segel av köpt bomullsduk skedde här först några år in på 1900-talet. Ekan är i det närmaste helt oförändrad sedan sekelskiftet. Endast segeltoften och skockorna är utbytta." Sammanhör med UM015684-UM015688, mast, spristake, årpar, mall. För uppgifter om insamlingen från Stora Askerön, se UM15587. Se Bilagepärmen UM15587, UM15683. Fyra st. färgdia 24x36. 1 st.kopia Sv/v.10x17,5, se UMFA053827. Följande beskrivning är hämtad ur Wilhelm Ängermarks hemsida om Askeröarna, avsnittet Om orden 'andöva' och 'lurja': "Lurja" (lûrja) är namnet på en vanlig roddbåt, som också kallas "eka" (ega). Det är en vanlig roddbåt som kan ros av en eller två personer. Den har i stället för stäv en platt för och är försedd med platt akter (raga) med vrickehål, eller som en båtbyggare på Orust sa: "E ega har raga både fram å bag". På kusten runt Stora och Lilla Askerön och angränsande vatten använde invånarna, de bofasta, aldrig ordet "eka eller ega" om denna båttyp. Detta ord ansågs förnämt och användes endast av "badgäster". Om man frågar befolkningen i Svanesund så är det känt, men kommer man längre norrut visar det sig att ordet "lurja" ersätts så småningom av "ega". Hembygdsforskaren Herbert Christensson i Brandseröd i Ljungs sn berättade att "de gamle kalla ega så". Söderut förekommer ordet kanske i norra delen av Hakefjorden och västerut i norra delen av Stigfjorden. Erik Johansson på Råssön (född 1908) använde ordet men sade att det var vanligare förr." Litt: Claesson, S., Skanse, P.: Båtar i Bohuslän, s. 108-109. Internetkälla 2010: http://www.angermark.se/om-orden-andoeva-och-lurja

Klänning

HENRIKSDOTTER, KRISTINA

410 Mått/Vikt B 138 NERTILL ÄL 49 cm 594 Landskap BOHUSLÄN 503 Kön KVINNA 394 Landskap BOHUSLÄN Rutig klänning av tätvävt, hemmavvät tyg i tuskaft. Bottenfärgen är brunt (naturligt färgad brun ull?) och rutor bildas av horisontella ränder i svart, rött och grönt och vertikala i grönaktigt blått och vitt (nu närmast beige). De blå och vita ränderna är av växtfiber, troligen lin. Tyg av denna typ (hemvävt, både ull och lin i varp, ofta också halvyllegarn som inslag, vilket det dock troligen inte är här) kallas "värken", på norska och danska "hvergarn". Dessa ord kan förekomma som beteckning på tygprover i äldre tygprovsamlingar. Modellen har figursytt liv, vid kjol och långa ärmar. Sk nyrokokoklänning med princesskärning fram på livet och två långa insnitt från midjan och uppåt bak. Framflyttad axelsöm. Snäva ärmhål, men små kilar överst vid livets sidsömmar. Motveck fram på ärmen upptill vid ärmhålet och nertill runtom där ärmen avslutas med en påsydd manschett. Sprund nertill bak på ärmen och manschetten knäpps ihop med hyska och hake. Kjolen består av fyra raka våder, har många små veck lagda framåt där fram och större veck lagda bakåt på sidorna och där bak så att kjolvidden koncenteras bak för att få den rätta silhuetten. Klänningen har öppning mitt fram längs livet och ca 20 cm ner i kjoldelen. På livets högra sida finns en knäppkant sydd av ett ylletyg i brunt, rött, vitt med annan rutning. Runt halsen invändigt finns en remsa av samma tyg. Knäppning med hyskor och hakar, 11 st från början, nu saknas en hyska och två hakar (en sitter fast i motsvarande hyska). Livet och ärmarna är fodrade med olika kvaliteter av linne- och bomullstyg. På kjolfållens insida finns ett linneband fastsytt. Klänningen är från 1830-talet. Tyget till den vävdes av hemspunnet garn från egna får och den syddes för hand av Kristina Henriksdotter f 16/11 1811 på Gullholmen. Kristina Henriksdotter gifte sig med Bernt Larsson (Fall?), f 10/7 1816, torpare under Simon Vikström, Näset Orrevik, Bokenäs. Paret hade fem barn. Givaren hade övertagit klänningen av sin mor Hulda Rutgersson, f 1887. Kristina Henriksdotter var Huldas farmor. (Kristina Henriksdotters föräldrar hette Henrik Christensson och Johanna Nilsdotter, f 1786. De vigdes 1809.) Klänningen uppmärksammades av hemslöjdskonsulent Kerstin Tjäder (numera Lychou) vid hemslöjdsinventering 1973. Hål i mitt fram sömmen. Sliten och blekt nertill längs fållen. Flera småhål vid vecken nertill på ärmarna och bak både på liv och kjoldel. Bristningar på livet fram på några ställen och på manschetternas insidor. Rostfläckar invändigt vid halsringningen. På 1800-talet slog klänningen igenom som plaggtyp även på landsbygden och ersatte en klädsel bestående av livstycke och midjekjol eller kort livstycke med fastsittande kjol. Den här klänningen är troligen inspirerad av nyrokokons borgerliga kvinnoklädsel med vida krinolin-kjolar (kjolar vars vidd hölls ut med hjälp av stålställning). Håkan Liby som skrivit om dräktskick i Medelpad (se litt.) daterar de folkliga nyrokokoklänningarna till ett par decennier före och efter 1850, vilket stämmer bra med uppgifterna om denna klänning. Litt; Liby, Håkan 1984: Folkligt dräktskick och folkdräktsrörelsen i Medelpad, länsmuseet Murberget Härnösand, Rapport nr 8. s 41-44 om klänningen i folkligt dräktskick, se spec sidan 42 om "folkliga nyrokokoklänningar".

3,281 results in Örebro läns museum:

2,779 results in Västergötlands museum:

2,102 results in Kulturparken Småland / Smålands museum:

Share to