226 results in DigitaltMuseum:

Lars Magnus Ericssons minnesrum

Lars Magnus Ericssons minnesrum

Det märkliga rummet har två våningar och en golvyta på 75 kvm. Runt andra våningen sträcker sig en bred läktare som man når med en spiraltrappa från nedre planet. Den praktfulla inredningen är helt i hondurasmahogny; väggar, trappa, räcken och möbler. Taket är rikt utsmyckat med en originell stuckatur med telefonmotiv, bland annat telefonerande amoriner i hörnen. Stolparna på balkongräcket och i trappan är utsirade med telefondetaljer i mahogny. Även i fönstergardinerna går telefonmotiven igen. Telefoner och telefondetaljer har överallt komponerats in i dekoren. Rummet användes ju för att visa företagets produkter för köpare och i utställningsskåpen som då stod i rummet exponerades telefonapparater, mikrofoner, hörtelefoner, signalklockor, induktorer, brandlarm och telegrafapparater. I de fasta väggskåpen hade man kataloger över bolagets produkter i stort antal, arbetsbeskrivningar och arbetsorder. På de stora borden i rummet låg album med fotografier över telefonapparater och växlar och anläggningar. Lars Magnus Ericsson överlät sina fabriker till AB L.M. Ericsson & Co 1896 och verksamheten vid Tulegatan expanderade. Lars Magnus avgår som VD och styrelseordförande 1900. Med tiden blir verksamheten trångbodd. Efter 1918 fungerade rummet som avlöningskontor och verkstadsutrymme. Efter att bolaget flyttat till ett nytt huvudkontor på Kungsgatan, i södra Kungstornet 1925, iordningställdes rummet 1930 till ett museum för att firmans egen personal skulle kunna studera olika apparaters utveckling. När bolaget 1940 flyttade till nya lokaler i Midsommarkransen rustades rummet upp och blev till ett minnesrum över den svenska telefonindustrins grundare. Det överlämnades i gåva till Stockholms stad, en gåva som 1915 överfördes till Tekniska museet. Rummet flyttades 1976 över till Tekniska museet, där det kan ses i sitt ursprungliga skick. Att montera ner ett helt rum och sedan sätta upp det igen var ett arbete som krävde stor yrkesskicklighet för att inte göra någon åverkan på tak, väggar och inredning. Speciellt taket med dess rika stuckatur erbjöd stora svårigheter att ta ner och sätta upp utan någon nämnvärd skada.

2
Semestertider

Semestertider

Att resa för nöjes skull, som turist, kräver både pengar och ledig tid. I början av 1900-talet var betald semester ingen självklarhet. Men olika grupper bland tjänstemän hade vid denna tid några veckors betald semester. Gällande arbetarskyddslag rekommenderade även arbetsgivare att ge sina arbetare fyra dagars semester. Vissa arbetare med kollektivavtal kunde få ut minst sju dagars semester. Den första semesterlagen 1938 införde Sverige sin första semesterlag. Alla arbetstagare fick rätt till två veckors betald semester per år, för att återhämta sig från arbetet. För arbetare och människor med begränsad ekonomi blev cykeltur med övernattning i tält eller på vandrarhem en vanlig form av semester i Sverige. Efter andra världskriget, på 1950-talet, började allt fler ha råd att köpa bil och nu växte bilturismen fram. Turismen i äldre tider Föregångare till dagens turism fanns under 1600- och 1700-talen. Då gick resor till brunnsorter belägna vid mineralkällor. Där kunde resenärer ”dricka brunn”, vilket ansågs hälsosamt. Dessa resmål följdes under 1800-talets mitt av havsbadorter. De anlades längs den svenska Västkusten och Östersjö kusten, ofta i anslutning till en tidigare brunnsort. Under 1800-talets sista decennier växte fjällturismen fram. Resandet underlättades nu av bland annat utbyggnaden av nya kommunikationer som ångbåtstrafik och järnväg. Lästips: Rosengren, Annette (1979). När resan var ett äventyr: om resor i Sverige under tusen år. Stockholm: Natur och kultur i samarbete med Nordiska museet.e

RE:USE!

RE:USE!

Utställningen RE:USE! tar upp tidlösa och aktuella frågor om konsumtion och identitet och ger idéer om hur vi skapar en bättre och hållbar livsstil. I utställningen RE:USE! får du bland annat se föremål och foton ur museets samlingar som berättar om äldre tiders bruk och återbruk, avfall och skräp. Det handlar om stenålderns flintavall och kökkenmödding, rester av medeltida kamtillverkning, nystan av gamla fiskgarn för vävning av trasmattor, kläder som lagats eller återanvänts som isolering, strandskräp från olika länder som flöt iland på stränder i Bohuslän 2002, vrakfynd från 1700-talet, en samling ljuster skänkta av Skrot-Jansson i Uddevalla, kläder och smycken tillverkade av tillvarataget hår från människa, vardagsföremål av plast och de föremål som plasten skulle imitera, fotografier på temat återbruk, sophantering, pappersinsamling och översvämning. Dessa och ännu fler exempel kan du också ta del av i utställningen här på DigitaltMuseum. RE:USE! är framförallt världens första 3D-utskrivna utställning i 100% återvunnet material. Bohusläns museum vill hitta sätt att bygga utställningar utan att producera onödigt mycket avfall och prova hur cirkulära flöden kan fungera i praktiken. Därför ville vi undersöka om det är möjligt att använda lokalt skräp för att bygga utställningsrum som efteråt kan återvinnas fullt ut. Allt skräp som använts kommer från Bohuslän, till exempel fiskenät, brännbart avfall, plast från havet och spill från industrier. 3D-utskrift är ett intressant alternativ eftersom produktionen skapar minimalt med nytt spill och kan använda återvunnet material. På så vis får sådant som setts som skräp ett nytt användningsområde. Kanske kan 3D-utskrift bli en framtida metod för att ta tillvara plasten som annars hamnar i våra hav? Tankar och fakta som lyfts i utställningen RE:USE! är: Vad är skräp? Plastpåsen din mormor slängde finns kvar i havet Det används en gång men försvinner aldrig Din läskburk kan döda en ko Vi konsumenter dumpar mer skräp än industrierna Spökgarnen slutar aldrig att fiska Gårdagens skräp är dagens historiska fynd Återbruk är inget nytt Det cirkulära sliter mindre Grumsestriden sillperioden i Bohuslän, ett av Sveriges första miljöproblem Industriell revolution och massproduktion Skrothandlare Jansson i Uddevalla museets hovleverantör Tidningsåtervinning efter kriget Ben- och lumphandel Vrakning Innan plasten fanns Plasten finns överallt Havet som soptipp Att inte sopsortera är ett lagbrott Konsumtionshetsen. Våra älskade prylar Framtidens identitet: Ett icke-ägande? Förändra för framtiden tips för en mer hållbar livsstil

Johnson 2.0

Johnson 2.0

I Bohusläns museums app JOHNSON 2.0 kan du som besökare uppleva och återupptäcka Johnsonsamlingen via mobiltelefonen. Vi vänder oss särskilt till unga målgrupper som gärna upptä cker sin omvärld via mobilen, men också vuxna som vill fördjupa sig i samlingen på ett nytt sätt. Syftet med appen är att utforska nya kreativa sätt att ge konstnärlig och pedagogisk fördjupning i den äldre konsten och att skapa korsbefruktningar mellan dåtid och samtid. Appen är under utveckling och kommer att vara fä rdig under hösten 2019. Under våren 2019 har en första del av appen tagits fram. OM UTSTÄLLNINGEN ”VISIONER” Varje vår har bildtreorna på Akademi Sinclair sin traditionella examensutställning på Bohusläns museum. Samarbetet mellan Uddevalla gymnasieskola och Bohusläns museum initierades 1996 och är sedan dess årligen återkommande. Som en del i 2019 års elevutställning ”Visioner” kan publiken också se verk av eleverna i Johnsonsamlingen. I ett samarbete mellan Bohusläns museum och konstnären och apputvecklaren Johan Ejerblom har 18 elever på Aademi Sinclair arbetat med parafraser som upplevs i mobilen genom appen JOHNSON 2.0. Tanken med samarbetet är att eleverna får vara delaktiga i utvecklingen av ett digitalt verktyg för att förmedla nya upplevelser av den äldre konsten. Pedagogiken bygger på delaktighet i hela processen frå n det enskilda verket till den gemensamma presentationen. Genom det samarbetet hoppas vi att en yngre generation kan förhålla sig till äldre konst på ett kreativt sätt och skapa en dialog i tid och rum som bygger på delaktighet. HUR DU ANVÄNDER APPEN JOHNSON 2.0 Appen använder sig av tekniken "augmented reality" för att digitalisera konsten i Johnsonsamlingen på Bohusläns museum. Appen upplevs bäst på plats i förhållande till originalverket men fungerar även digitalt som hä r via DigitaltMuseum eller i tryck på papper. För att testa appen hemma: Klicka på en av målningarna du ser, den förstoras om du klickar en gång till eller ladda gratis ner målningen och skriv ut den. Rikta mobilens kamera mot målningen så kommer ett nytt verk visas. För att få info om vem som skapat verket, klicka på "i" i menyraden. För att fota klicka på kameraknappen i menyraden. JOHNSON 2.0 har tagits fram med medel från Västra Götalandsregionen och Bohusläns museum och är utvecklad av: Agneta von Zeipel, Curator Konsthallen / Bohusläns museum, Birgitta Å hlund, Curator Pedagogik/Konst och Johan Ejerblom, konstnärlig konsult och apputvecklare. OM BOHUSLÄNS MUSEUM Ett av flera profilområden för museet är att vara en angelägen arena för samtidskonst. Bohusläns museum vill förena musees kulturhistoriska verksamhet med livaktig publik verksamhet kring samtidskonsten. Konsthallen har bedrivit en omfattande verksamhet sedan 1992, med inriktning mot samtidskonst tillsammans med konstnä rer, konstinstitutioner i regionen, nationellt och internationellt. OM JOHNSONSAMLINGEN Johnsonsamlingen består av 67 verk som spänner från holländsk och flamländsk 1600-tal fram till svenskt sekelskifte. Samlingen är en donation från affärsmannen John Johnson till Uddevalla stad 1953. Den består av 67 verk och omfattar både svensk och internationell konst av hög klass, från holländskt och flamländskt 1600-tal via 1800-talets Düsseldorfmåleri och fram till svenskt sekelskifte med verk av Zorn, Liljefors och Josephson - modernare än så fick det inte bli enligt John Johnson. John Johnson var född i Naverstad 1861 i norra Bohuslän, men efter avslutad skolgång i Uddevalla flyttade han till Göteborg och blev så småningom en framgångsrik affä rsman och vinhandlare. Han flyttade senare till Stockholm med sin norska fru och deras två söner och bosatte sig där. Med tiden kom han att bli alltmer intresserad av konst och började samla såväl konst som antikviteter och konstföremål. Som samlare var John Johnson särskilt förtjust i äldre flamländskt och holländskt 1600-tals må leri och i samlingen finns stilleben av yppersta kvalité av Willem Claesz Heda och Jan Davidsz de Heem. Några andra mycket intressanta verk, internationellt sett, är Jacob Jordaens målning Oskulden mellan dygden och lasten och Jan Breughls verk De fyra årstiderna. I samlingen finns också fina porträtt från olika århundraden, där Bartholomeus van der Helst Porträtt av okänd dam från 1600-talet, är ett sällsynt fängslande verk. Paret Johnson flyttade på äldre dagar till Ulricehamn på grund av hustruns svaga hälsa, då luften där skulle vara särskilt hälsosam. Hon gick bort redan 1932. Han kom att leva i ytterligare 19 år, men förde då ett tillbakadraget liv i sitt burgna hem. I Ulricehamn kallades han rätt och slätt för ”miljonären”. John Johnson ville gärna att de verk han samlade på skulle vara speciella i något avseende. Dels skulle de vara av hög kvalité och tillhöra det bästa som konstnären gjort, därutöver gärna vara förkn ippade med en anekdot eller händelse. Som samlare var han en smula konservativ, men han var en av få stora privatsamlare vid den här tiden. John Johnson tänkte först donera samlingen till Ulricehamn, men efter en tvist erbjöds samlingen till Uddevalla stad, som placerade den i det gamla museet på Kungsgatan. När det nya Bohusläns museum stod fä rdigt 1984 inrymdes samlingen i den sal, där den nu visas permanent, Johnsonhallen. HOW TO USE The app uses augmented reality to digitize the art in the Johnson Collection at Bohusläns museum in Uddevalla. The app is best experienced at Bohusläns museum, but you can also try the app here via digitaltmuseum.se. Open one of the painting s on the screen or print it out for free. Point your phone's camera at the painting and a new painting will be seen through the app. To see info about the artist, press the "i" button in the menu. To take a photo, press the camera button in the menu.

British - så in i Norden

British - så in i Norden

Brittiskt på nordiska På 1800-talet exploderar teknikutvecklingen inom tryck och textil. Storbritannien tar täten och ger oss nya mönster och textilbegrepp, många med ursprung i Storbritanniens kolonialvä lde. Britterna uppfinner inte tartanrutan eller manchestertyget men man paketerar om mönstren och tygerna och sprider dem över hela världen som sina egna. Vi tänker inte längre på ursprunget. Tyger och mönster få r namn efter sitt utseende eller platsen där de framställs. I Sverige anammar vi både plagg och ord. Vi lånar ofta in de brittiska orden rakt av, som trenchcoat, eller försvenskar en smula, som stretchigt. Punk på Savile Row Länge var Frankrike modemetropolen nummer ett men med franska revolutionen hoppar herrmodet över engelska kanalen. Den välskräddade kostymen, helst uppsydd på Savile Row, blir en världskä ndis. Plagget växer fram ur de brittiska fritidskläderna men platsar snart i finsalongerna. Det brittiska lantlivet med jakt, ridning och promenader har också sin egen klädstil i tyger som tweed, manchester och klä de. Lantlivslooken inspirerar oss stort i Norden. Att britterna är duktiga på fotboll är väl känt men alla kanske inte vet att de också konstituerade reglerna för många av de sporter vi utö var idag, inklusive modeidealet. Dessutom har de ungas kläd- och livsstilar påverkats starkt av den brittiska musikscenen och en rad subkulturer.

Digitala modeller

Digitala modeller

Utställningen Digitala modeller berättar om ett forskningsprojekt med samma namn. Projektet är ett samarbete mellan Tekniska museet och Umeå universitet. I gruppen arbetar både forskare från universitetet och medarbetare från museet. Projektet har med olika metoder skapat digitala kopior av delar ur Tekniska museets samlingar; Carl Sahlins bergshistoriska samling, Tekniska museets årsbok Daedalus och Christopher Polhems mekaniska alfabet. Genom att undersöka dessa digitala kopior på olika sätt, kan tidigare dolda berättelser om människor, miljöer och teknik komma fram. Arbetet utgår från forskningsfältet digital humaniora. Det är en metod och ett sätt som används för att forska i digitala arkiv- och föremålssamlingar. Digital humaniora handlar om att med datorns hjälp komma på nya sätt att forska om människa, kultur och teknik. Med hjälp av digitala verktyg kan till exempel stora textmaterial undersökas. Förutom de som forskar, är det vanligt att även programmerare hjälper till i arbetet. Med hjälp av digitala applikationer kan besökare i denna utställning interagera med föremål i en VR-miljö, eller lära sig mer om hur vi med datorns hjälp kan få fram information om stora textmängder som är svår att finna genom traditionell arkivforskning. I utställningen vill vi förmedla den forskning som pågår i projektet på ett lättförståeligt och lekfullt sätt. På så vis hoppas vi väcka nyfikenhet hos både barn och vuxna, att fortsätta att utforska museets samlingar och intressera sig för vilka möjligheter som tekniken skapar för forskningen. De tre materialkategorierna har under arbetets gång kallats ”Arbetspaket 1, 2 och 3” i följande ordning. Arbetspaket 1: Carl Sahlin var en storsamlare av Sveriges brukshistoria, han föddes 1861 i Skåne. Sahlin reste land och rike runt för att spara på dokument, böcker, kartor, ritningar, föremål och mycket mer. I arkivet på Tekniska museet finns omkring 1 800 arkivkartonger till brädden fyllda med information och föremål från hans resor. I utställningen Digitala modeller visas exempel från samlingen. Sahlin var mycket noggrann. Han skrev anteckningar om det mesta som han samlade in för att förklara mer om det för oss i framtiden. Arbetspaket 2: Tekniska museets årsbok Daedalus gavs ut mellan 1931 och 2017. Artiklarna i Daedalus handlar om teknik och innovationer, människor och miljöer, ja allt möjligt. Eftersom vi har skapat digitala kopior av alla dessa böcker, finns de nu tillgängliga på nätet. Det går även att söka efter sådant som du tycker är särskilt intressant som exempelvis bilar, gruvor, rymden, robotar och mycket mer. Arbetspaket 3: Christopher Polhem föddes 1661 och var en uppfinnare och industrimagnat. Han har kallats för ”Den svenska mekanikens fader”. Polhem skapade pedagogiska modeller utifrån sina uppfinningar, som kallas det mekaniska alfabetet. Med hjälp av det här alfabetet kunde mekanik enklare läras ut till studenter. De här modellerna i trä hade alla olika rörelser som kunde bindas samman och bilda mer avancerade rörelsemoment, ungefär som hur bokstäver i ett alfabet bildar olika ord. På DigitaltMuseum går det att se alla modeller ur Polhems mekaniska alfabet som museet har i sina samlingar. Där finns även omkring 46 000 poster med arkivmaterial från Carl Sahlins samling och på digitalamodeller.se går att läsa alla museets årsböcker från 1931 fram till 2017.

Hattar och mössor från Wigéns

Hattar och mössor från Wigéns

I Länsmuseets entréhall visas nu (2019-02-02 - 2019-05-12) ett tiotal hattar och mössor ur en gåva från AB Oscar Wigén. Välkomna att se det klädesplagg som ofta benämns som huvudsaken. En samling Wigénshattar Jönköpings läns museum mottog 1998 en stor samling hattar och mössor i gåva av AB Oscar Wigén i Tranås. Vid denna tid skedde den mesta produktionen i Wigéns fabrik i Estland. Administration, tillskärning, stockning, modellutveckling och uppsömnad av provkollektionen fanns dock fortfarande i Tranås, likaså pälssömnaden för hattar och mössor. 15 år senare, 2013, gick det anrika företaget Wigéns i konkurs. Företaget köptes upp av Amanda Christensen AB 2014, och verksamheten flyttades till Ulricehamn. Köparen övertog också Wigéns fabrik i Estland. Oscar Wigén Företaget Wigéns grundades av torparsonen Oscar Wigén redan 1906. Han föddes 1880 i Rumskulla (som då tillhörde Östergötland). Som 18-åring flyttade han till Tranås och började som expedit och mössmakarlärling i sin bror Carls affär. Under några år var bröderna Carl, Oscar och Wilhelm kompanjoner i firman, men 1906 blev Oscar ensam ledare för företaget. Tillverkningen bestod främst av hattar och mössor av tyg, i mindre omfattning av pälsbaretter, en platt, rund eller kantig huvudbonad. När Fritz Lundberg startade en fabrik för beredning och färgning av skinn i Tranås 1907, fick Wigéns möjlighet att skapa ny produktion av skinn och päls. På 1910- och 1920-talen tillverkade företaget därför även pälskragar. År 1925 kunde Wigéns börja med pälskonfektion. AB Oscar Wigén Under de följande årtiondena efter företagets grundande ökade både produktionen och personalstyrkan. När Oscar Wigén avled 1944 testamenterade han bolaget till personalen, eftersom han inte hade några barn. Som personalstiftelse fortsatte företaget att expandera och 1951 hade företaget en årlig omsättning på 10 miljoner. Som mest hade företaget över 300 anställda. 1955 invigdes en ny storartad fabriksbyggnad, som gav mycket uppmärksamhet. Företaget hade fyra avdelningar. En avdelning var för produktion av pälsvaror, och en avdelning var för produktion av huvudbonader av såväl tyg som päls. En tredje avdelning var för inköp och försäljning av beredda och råa skinn. Den fjärde avdelningen svarade för import och försäljning av färdiga mössor och hattar, huvudsakligen herrfilthattar, stråhattar och baskers. Uniformsmössor och studentmössor var också storsäljare hos Wigéns. Produktionen av pälskappor pågick fram till slutet av 1970-talet. Pälsbranschen kunde då inte längre konkurrera med billigare syntetiska kläder. Idag finns pälsproduktion i stor utsträckning i låglöneländer eller i länder där rättsliga påföljder för dålig djurhållning är svag. Lästips Fasth, Eije. 2011. Från torparson till storföretagare: berättelsen om Oscar Wigén och hans skapelse. Mjölby. Ängbom, David. 1964. Så blev Tranås pälsstaden. Tranås: Tranås pälsförening.ett tiotal hattar och mössor ur en gåva från AB Oscar Wigén. Välkomna att se det klädesplagg som ofta benämns som huvudsaken. En samling Wigénshattar Jönköpings läns museum mottog 1998 en stor samling hattar och mössor i gåva av AB Oscar Wigén i Tranås. Vid denna tid skedde den mesta produktionen i Wigéns fabrik i Estland. Administration, tillskärning, stockning, modellutveckling och uppsömnad av provkollektionen fanns dock fortfarande i Tranås, likaså pälssömnaden för hattar och mössor. 15 år senare, 2013, gick det anrika företaget Wigéns i konkurs. Företaget köptes upp av Amanda Christensen AB 2014, och verksamheten flyttades till Ulricehamn. Köparen övertog också Wigéns fabrik i Estland. Oscar Wigén Företaget Wigéns grundades av torparsonen Oscar Wigén redan 1906. Han föddes 1880 i Rumskulla (som då tillhörde Östergötland). Som 18-åring flyttade han till Tranås och började som expedit och mössmakarlärling i sin bror Carls affär. Under några år var bröderna Carl, Oscar och Wilhelm kompanjoner i firman, men 1906 blev Oscar ensam ledare för företaget. Tillverkningen bestod främst av hattar och mössor av tyg, i mindre omfattning av pälsbaretter, en platt, rund eller kantig huvudbonad. När Fritz Lundberg startade en fabrik för beredning och färgning av skinn i Tranås 1907, fick Wigéns möjlighet att skapa ny produktion av skinn och päls. På 1910- och 1920-talen tillverkade företaget därför även pälskragar. År 1925 kunde Wigéns börja med pälskonfektion. AB Oscar Wigén Under de följande årtiondena efter företagets grundande ökade både produktionen och personalstyrkan. När Oscar Wigén avled 1944 testamenterade han bolaget till personalen, eftersom han inte hade några barn. Som personalstiftelse fortsatte företaget att expandera och 1951 hade företaget en årlig omsättning på 10 miljoner. Som mest hade företaget över 300 anställda. 1955 invigdes en ny storartad fabriksbyggnad, som gav mycket uppmärksamhet. Företaget hade fyra avdelningar. En avdelning var för produktion av pälsvaror, och en avdelning var för produktion av huvudbonader av såväl tyg som päls. En tredje avdelning var för inköp och försäljning av beredda och råa skinn. Den fjärde avdelningen svarade för import och försäljning av färdiga mössor och hattar, huvudsakligen herrfilthattar, stråhattar och baskers. Uniformsmössor och studentmössor var också storsäljare hos Wigéns. Produktionen av pälskappor pågick fram till slutet av 1970-talet. Pälsbranschen kunde då inte längre konkurrera med billigare syntetiska kläder. Idag finns pälsproduktion i stor utsträckning i låglöneländer eller i länder där rättsliga påföljder för dålig djurhållning är svag. Lästips Fasth, Eije. 2011. Från torparson till storföretagare: berättelsen om Oscar Wigén och hans skapelse. Mjölby. Ängbom, David. 1964. Så blev Tranås pälsstaden. Tranås: Tranås pälsförening.ett tiotal hattar och mössor ur en gåva från AB Oscar Wigén. Välkomna att se det klädesplagg som ofta benämns som huvudsaken. En samling Wigénshattar Jönköpings läns museum mottog 1998 en stor samling hattar och mössor i gåva av AB Oscar Wigén i Tranås. Vid denna tid skedde den mesta produktionen i Wigéns fabrik i Estland. Administration, tillskärning, stockning, modellutveckling och uppsömnad av provkollektionen fanns dock fortfarande i Tranås, likaså pälssömnaden för hattar och mössor. 15 år senare, 2013, gick det anrika företaget Wigéns i konkurs. Företaget köptes upp av Amanda Christensen AB 2014, och verksamheten flyttades till Ulricehamn. Köparen övertog också Wigéns fabrik i Estland. Oscar Wigén Företaget Wigéns grundades av torparsonen Oscar Wigén redan 1906. Han föddes 1880 i Rumskulla (som då tillhörde Östergötland). Som 18-åring flyttade han till Tranås och började som expedit och mössmakarlärling i sin bror Carls affär. Under några år var bröderna Carl, Oscar och Wilhelm kompanjoner i firman, men 1906 blev Oscar ensam ledare för företaget. Tillverkningen bestod främst av hattar och mössor av tyg, i mindre omfattning av pälsbaretter, en platt, rund eller kantig huvudbonad. När Fritz Lundberg startade en fabrik för beredning och färgning av skinn i Tranås 1907, fick Wigéns möjlighet att skapa ny produktion av skinn och päls. På 1910- och 1920-talen tillverkade företaget därför även pälskragar. År 1925 kunde Wigéns börja med pälskonfektion. AB Oscar Wigén Under de följande årtiondena efter företagets grundande ökade både produktionen och personalstyrkan. När Oscar Wigén avled 1944 testamenterade han bolaget till personalen, eftersom han inte hade några barn. Som personalstiftelse fortsatte företaget att expandera och 1951 hade företaget en årlig omsättning på 10 miljoner. Som mest hade företaget över 300 anställda. 1955 invigdes en ny storartad fabriksbyggnad, som gav mycket uppmärksamhet. Företaget hade fyra avdelningar. En avdelning var för produktion av pälsvaror, och en avdelning var för produktion av huvudbonader av såväl tyg som päls. En tredje avdelning var för inköp och försäljning av beredda och råa skinn. Den fjärde avdelningen svarade för import och försäljning av färdiga mössor och hattar, huvudsakligen herrfilthattar, stråhattar och baskers. Uniformsmössor och studentmössor var också storsäljare hos Wigéns. Produktionen av pälskappor pågick fram till slutet av 1970-talet. Pälsbranschen kunde då inte längre konkurrera med billigare syntetiska kläder. Idag finns pälsproduktion i stor utsträckning i låglöneländer eller i länder där rättsliga påföljder för dålig djurhållning är svag. Lästips Fasth, Eije. 2011. Från torparson till storföretagare: berättelsen om Oscar Wigén och hans skapelse. Mjölby. Ängbom, David. 1964. Så blev Tranås pälsstaden. Tranås: Tranås pälsförening.

Share to