39 results in Nordiska museet Exhibition:

Dockskåp -  en värld i miniatyr

Dockskåp - en värld i miniatyr

I de tidiga skåpen hade köket och husgeråden en central plats, medan de ombonade sällskapsrummen blev allt viktigare i 1800-talets högborgerliga miljöer. Nymodigheter som vedspis, elektriskt ljus och badrum uppträdde tidigt i dockskåpen eftersom man ville ha det allra senaste. Nordiska museet äger ett femtiotal dockskåp och dockhus varav 15 stycken visas i utställningen. Det äldsta dockskåpet är från runt år 1700 och det yngsta är från 1992. Ca 1700: Nordiska museets äldsta dockskåp Dockskåpet har säteritak och symmetriska former. Det ser ut som en typisk 1600-talsherrgård och är också inrett och utrustat som en sådan. Skåpet var inte i första hand tänkt som en leksak utan tillhörde de vuxna familjemedlemmarna och användes i undervisningssyfte. Skåpet är inspirerat av de tidiga tyska och holländska dockhusen som gjordes höga och smala precis som borgarhusen var på den tiden. 1760: Det blå kabinettsskåpet Skåpets första ägare var Maria Catharina Falk som var liten flicka vid mitten av 1700-talet. Därefter har det gått i arv och ändrats. På väggarna hänger äkta porträtt på Marias och hennes makes släkt. I köket står en servis av fajans som tillverkades 1746 vid Rörstrands porslinsfabrik. Både skåp och inredning har rokokons mjuka former. 1860-tal: Dockskåp för många barn Dockskåpet är tillverkat av furu som betsats för att likna mahogny. Ägaren och inredaren av skåpet var fru Emilie Maria Kihlberg, född Svensson. Hon var dotter till en bryggeriägare i Göteborg. Skåpet stod i barnkammaren och ibland låste Emilie upp det så att hennes tio barn och tre styvbarn fick beskåda det. Inredningen följer sin tids borgerliga ideal med mycket textilier och minnessaker. 1992: ”Dallashuset” Det nyaste dockskåpet i utställningen. Utformningen av huset är kanske inspirerad av amerikanska teveserier. Skåpet har inte haft någon ägare, utan skänktes till Nordiska museet av tillverkaren Lundby of Sweden.

Julitas trädgård under 500 år

Julitas trädgård under 500 år

Rosor och rödbetsland. Palmhus och persikor. Föda och flärd. Få herrgårdar i Sverige kan idag visa upp en så omfattande park och trädgård som Julita gård. Herrgårdens trädgårdshistoria sträcker sig från Julita klosters odlingar, via kungsgård och välbärgat adelsgods, till sista ägaren Arthur Bäckströms romantiska parkanläggning från tiden omkring förra sekelskiftet. Från kartor och dokument i gårdens arkiv har trädgårdens verksamhet och förändring kunnat följas från 1870-talet till 1940-talet då Julita gård blev museum. Långt in på 1900-talet höll herrgårdarna stora trädgårdar, ofta handelsträdgårdar, och var mer eller mindre självförsörjande på grönsaker, frukt och bär. En välskött parkanläggning, för godsets ägare att njuta av och flanera i, hörde till. En trädgård för nytta och nöje kräver mycket arbete som planeras av en kunnig trädgårdsmästare med gedigen hantverksskicklighet. Då som idag. På Julita gård har, sedan 1990-talet, äldre kulturväxter samlats in för att visas upp och bevaras för framtiden. I Julita gårds genbank finns bland annat humle och sparris och om dem berättas det i utställningen. Den mest kända delen av gårdens genbank är troligen de 100-tals äppel- och päronträden. I Julitas fruktträdgård kan besökaren strosa runt i skuggan av Äs Baron, Stäringe Karin, Julita Gylling, eller någon av de många andra sorters fruktträd som finns här. Utställningen i Växthuset bygger på ett rikt bildmaterial och texter som berättar om trädgårdens historia och beskriver några av de växter som odlats och odlas här. Besökare kan även se ett urval av trädgårdsredskap, titta på Mina år på Julita i filmrummet och krypa in i en liten gräskoja med trädgårdens verkliga mästare.

Share to