326 results in DigitaltMuseum:

Ådalshändelserna

Ådalshändelserna

Ådalen ligger längs med Ångermanälven och var innan industrialiseringen ett område med en liten befolkning. I industrialismens framväxt började efterfrågan på träprodukter så som timmer och papper öka lavinartat. Ådalen visades sig då vara ett perfekt ställe att anlägga träindustrier som sågverk och pappersmassefabriker. Detta då Ådalen låg strategiskt till, på Ångermanälven kunde trästockarna flottas ned ifrån inlandet. Sen kunde produkterna skeppas iväg på stora båtar till resten av Sverige och världen. Ådalshändelserna börjar med att arbetarna som arbetade på Graningekoncernens fabriker i Sandviken och Utansjö hade gått i strejk för att sympatisera med arbetarna på företagets fabrik Marma-fabriken, nere i Söderhamn, Hälsingland. På Marma-fabriken hade arbetarna gått i strejk för att de inte accepterade den lönesänkningen som ledningen föreslog. I Ådalen valde då Graningekoncernens ledning att ta in strejkbrytare till fabrikerna i Sandviken och Utansjö. Strejkbrytarna, alltså personer som gick in och arbetade i industrier när de anställda strejkade, samordnades av Arbetsgivarföreningen. Strejkbrytarna sågs som förrädare och kallades för svartfötter av de strejkande arbetarna och deras sympatisörer. Motståndet mot strejkbrytare var speciellt stort i just Ådalen. Flera personer, bland annat den lokala polisen, hade varnat för att skicka upp strejkbrytare till Ådalen för att det skulle orsaka oro och upplopp. Men Graningekoncernen var fasta i sitt beslut. Så den 13 maj 1931 kom strejkbrytarna fram till Ådalen för att arbeta. Detta väckte stor ilska hos befolkningen, både bland arbetare och bland övriga invånare i området. Ådalens befolkning mobiliserar sig och tågar samma dag, med banderollen `För Marma-arbetarnas seger´, ned till fabriken i Sandviken där lastfartyget Milos låg i hamn. Strejkbrytarna var i färd att lasta fartyget med pappersmassa. När tåget kom fram utsattes strejkbrytarna för hot och våld och tvingades in till Kramfors för att göra avbön framför en stor folkmassa. Efter denna händelse låter landshövdingen för Västernorrlands län, Karl Stenström, sända efter militär från Sollefteå för att bevaka sammandrabbningarna i Ådalen. De 60 militärerna, ledd av kapten Nils Mesterton, kommer fram på natten till 14:e maj till Sprängvikens tågstation och lastar av sina vapen. Redan den natten drabbar arbetarna och militären samman i Lunde, där skotten dagen efter föll. Arbetarna kastar stenar och militären rökbomber. Torsdagen den 14:e maj är det Kristihimmelsfärdsdag och männen är finklädda i kostym och hatt. På Frånö Folket hus har fackförbundens ledare från fabrikerna i Ådalen samlats för att diskutera en arbetsnedläggning, alltså strejk, på alla industrierna i Ådalen i protest för insättande av strejkbrytarna på Graningekoncernens fabriker. Utanför har en stor folkmassa samlats. Det verkar som de spontant beslutar sig att tåga mot Lunde där militärerna har gömt sig för att skydda strejkbrytarna. Flera tusentals personer går i tåget som blir kilometervist långt. Den klassiska bilden av demonstrationståget är tagen av arbetaren Evert Edberg som arbetade på massafabriken på Svanö. Han var själv en del av demonstrationståget. Han sprang framför tåget med sin nya kamera och två glasplåtar. Med sin kamera framför tåget tar han en av den mest ikoniska bilden i svensk historia. Glasplåten förvaras idag i Västernorrlands museums fotoarkiv. När demonstranterna nådde Lunde var stämningen spänd. Från militärernas håll tycker man sig höra skott avlossas från demonstranterna. Samtidigt trycktes täten framåt av rörelsen i det kilometerlånga tåget. En militär föll av sin häst och de första skotten avlossades från militären. Truppens befälhavare kapten Mesterton ropar: ”Halt, i lagens namn stanna, annars skjuts här skarpt!” Strax efter kommenderar Mesterton ”Eld!” Skotten, och dess rikoschetter, som militären avlossade skadade fem personer och dödade lika många. En av de dödade var inte med i demonstrationståget, utan stod på en gård som åskådare när hon blev träffad och förblödde. Skotten slutade då en person i demonstrationståget, alltså inte militären, Tore Andersson trumpetade signalen för eldupphör. På platsen var det nu kaos. Senare framkom det att ingen av demonstranterna hade med sig skjutvapen. Skotten sände chockvågor genom hela Sverige. En kommission bildas för att utreda händelserna. Det var ett stort arbete, då det finns många olika vittnesmål av vad som verkligen hände. Kommissionens arbete ledde fram till en ändring i den svenska ordningsmakten. Vid tiden för Ådalshändelserna kunde inte polismännen arbeta utanför sina egna kommuner. Efter händelserna i Ådalen inför Sverige en statspolis som kunde stärka den ofta mansvaga polisen på landsbygden. I led med detta förbjöds militären att agera som ordningsmakt vid civila sammankomster så som demonstrationer. Fyra av de fem döda i Ådalshändelserna ligger idag vid samma gravsten på Gudmundrå kyrkogård i Kramfors. De döda fördes i ett långt tåg av sörjande till kyrkogården.

Messages from the Stars  - ERIC MAGASSA

Messages from the Stars - ERIC MAGASSA

I DIALOG MED SAMLINGARNA Magassas urval av objekt i samlingarna har huvudsakligen en anknytning till nuvarande Demokratiska republiken Kongo, Kongo-Kinshasa. Vid förra sekelskiftet var landet en belgisk koloni, först kung Leopold II tyranniska stat Kongostaten (1885–1908), som efter internationella protester blev kolonin Belgiska Kongo (1908-1960). Många europeiska länder hade kolonier i Afrika vid tiden och mycket svenskt sjöfolk anställdes som sjömän och navigatörer som tog med sig föremål från sina resor hem till Sverige. Därmed började en etnografisk insamling av föremål till museerna. Uddevalla Museum fick under 1800- och 1900-talet flera donationer av bohuslänningar som tjänstgjort i området. En av dem var Elmer Göransson som under sin 30-åriga vistelse bl.a. var befälhavare på flodångare på Kongofloden. När han år 1932 avslutade sin tjänstgöring var han både skeppsfartygsinspektör för hela den belgiska flottan i övre Kongo, t.f. chef för hydrografiska tjänsten samt hamnkapten i Leopoldville, nuvarande Kinshasa. Under sina resor i landet förvärvade han en stor mängd föremål som han senare skänkte till Uddevalla Museum i flera omgångar. Redan 1914 mottogs en uppstoppad krokodil, senare skänktes samlingar av vapen, trähantverk, textilier, masker och annat lokalt hantverk. Samlingen ställdes på 1960-talet ut i det så kallade Kongorummet på Uddevalla Museum. Göransson kom att bli en av museiföreningens hedersledamöter. Ernst William Nomell från Uddevalla gav sig ut i världen som lättmatros. I Sydafrika anställdes han av finansmannen och kolonisatören Cecil Rhodes och arbetade som ingenjör vid diamantbolaget De Beer i Kimberley. På 1920-talet skänkte han en samling föremål från Sydafrika till Uddevalla Museum, bl.a. träskulpturer av människor och djur. I den nu aktuella utställningen finns många av dessa föremål med eller återgivna som foton. HYLLSEKTIONER I MAGASINET Eric Magassa har valt att redovisa sitt urval så som det ligger i museets magasin på hyllsektioner som målats om inför utställningen. Att redovisa dem direkt utan att lägga dem i montrar gör att föremålen inte blir de exotiska statusföremål de en gång ansågs vara när de togs emot. Objekten inordnas istället i Magassas eget kosmos. Sett i ljuset av den grymma koloniala historien representerar dessa föremål idag en historia om övergrepp och förtryck. Konstnärer och forskare har under de senaste decennierna just studerat arkiv och museisamlingar runtom i världen utifrån ett postkolonialt perspektiv, som innefattar institutionskritik. En del föremål återbördas också numera till sina ursprungsländer. Museernas föremålssamlingar kan ses som traditionsbärare, som genom konstnärliga ingrepp kan omtolkas och omforma vår syn på dem och lyfta fram frågor kring föremålens historia och migration. UTSTÄLLNINGSRUMMET OMVANDLAS Magassa omvandlar även konsthallens vita rum till något annat – närmast ett storskaligt abstrakt måleri som skapar en miljö som tonar in i de övriga verken. De klassiskt modernistiska vita gallerirummet, som på senare år kritiserats för att representera en dominerande västerländsk kanon i konstvärlden, förvandlas till ett rum där perspektiven förskjuts och färg, musik, verk och upplevelse samverkar. Föremålen och verken i utställningen korresponderar i en ny kontext som lyfter fram nya betydelser och tolkningar av dem. PRESENTATIONEN PÅ DIGITALT MUSEUM Här presenteras de föremål och foton som visas i utställningen Messages from the Stars. Museikatalogens äldre registeruppgifter kan innehålla språkbruk och termer som skildrar människor och platser på ett föråldrat och stötande vis. Även i bilagda tidningsartiklar finns motsvarande uttryck och analyser. Vi är medvetna om att tillgängliggörandet är etiskt problematiskt men väljer att behålla äldre text eftersom den är del av samlingarnas historia och hjälper oss förstå och identifiera den tidsanda och syn på världen som rådde vid insamlandet. I takt med att vi uppdaterar information för att bättre beskriva innehåll låter vi därför gammal information finnas kvar under särskild rubrik.

Lövskugga. John Alinder. Porträtt 1910-32

Lövskugga. John Alinder. Porträtt 1910-32

Fotograf John Alinder föds 1878 i Sävasta i Altuna socken, ca 5 mil väster om Uppsala. Han förblir hembygden trogen under hela sitt liv. Föräldragården, jordbruket han förväntas ta över, tackar han nej till, i stället ägnar Alinder sig åt diversearbete, men framför allt blir han en självlärd fotograf. Alinder fångade ögonblicken innan något stelnar och det märks att han känner personerna han fotograferar väl. De är lugna och trygga i sig själva, de visar fotografen – och därmed oss som betraktar bilderna- en tillgivenhet och öppenhet som vittnar om förtrogenhet och tillit: barn placerade på stolar, vänner uppflugna i träd, arbetare, pigor, familjer, konfirmander och gamla damer, ofta avbildade mot en fond av lövverk och spretig grönska genombruten av sol. Vi möter deras blickar som om de ser oss och säger: nu lever du men en gång levde vi. Utställningen som visades på Upplandsmuseet byggde på ett urval av den stora Alindersamling på drygt 8000 glasplåtar som ägs och förvaltas av Upplandsmuseet. Bilderna, som i sin helhet finns tillgängliga på DigitaltMuseum, utgör också viktiga dokument över en gången tids vardags- och arbetsliv. Alinder fotade ofta människor i arbete eller på väg till eller ifrån arbetet. Det kunde vara dikesgrävning, städning, potatisplockning, tröskning, isupptagning eller andra sysslor som utfördes i trakterna. I den här digitala utställningen visar vi de bilder som var med i den fysiska utställningen ”Lövskugga John Alinder, porträtt 1910–32”, som visades i våra utställningslokaler i Uppsala.

Kvinnor, konst, kollektivitet

Kvinnor, konst, kollektivitet

Med anledning av att kvinnlig och allmän rösträtt infördes för hundra år sedan uppmärksammar vi kvinnan och hennes olika roller - tilldelade, som tagna - som individ såväl som kollektiv. I utställningen presenteras verk ur Konstmuseets samling skapade av kvinnliga konstnärer i ett möte mellan generationer, historia och samtid. Utställningen knyter även an till biennalens tematik om kollektivitet och vi möter exempel på verk som på olika sätt skildrar hur kvinnor genom historien organiserat sig för ett gemensamt mål. Det kan handla om att gå samman för att kräva utökade rättigheter, som i verket Upp till kamp av Kerstin Adde-Johansson där vi möter ett demonstrationståg med kvinnor som höjer sina nävar på barrikaderna. Eller om den kvinnliga erfarenheten och gemenskapen som skildras i gobelängen Förort, kvinnoghetto av Sandra Ikse-Bergman. Förutsättningarna för kvinnor att etablera sig som konstnärer med samma villkor och möjligheter som sina manliga kollegor har föregåtts av kämpande, vid många tillfällen har det kollektiva och organiserade samarbetet varit avgörande. Situationer där kvinnor stöttar varandra och ges möjlighet att utforska en alternativ kollektiv samhällsordning på kvinnors villkor undersöks av Sisters of Jam, som utgörs av systrarna Moa och Mikaela Krestesen. Verket First you love it, then you hate it, then you come together är en del av ett projekt där de utforskat den kollektiva samvaron på Women's Art Colony Farm i Poughkeepsie. Farmen grundades av Kate Millet, som med sin kritik mot patriarkatet och dess upprätthållande av givna maktstrukturer har varit en av feminismens främsta företrädare. Även artisten Jenny Wilson tolkar Kate Millet Farm och dess symboliska värde i videon A million miles from civilization. Kvinnors oavlönade arbete i hemmet löper som en röd tråd i ett flertal verk i utställningen. I Anna Sjödahls Dukat bord bjuds vi in i vardagslivet och möter måltiden som kollektivt sammanhang. Måltiden som ofta omsorgsfullt och länge förberetts av kvinnan, vars plats ofta varit i hemmet och i köket i synnerhet. I Petra Hultmans verk Arbete i hemmet möter vi bilder av husmodern - den ideala hemmafrun, modern och hustrun. I verket synliggörs kvinnans tilldelade och regisserade roll i det kollektiva samhällsbygget. Dessa frågeställningar lyfts även i Gittan Jönssons dammsugande kvinna i verket Lev som vanligt och i Maja-Lisa Bengtssons verk Forntida slavar. Kvinnans associerade roll som omvårdande går igen i verk som Helene Billgrens Syster med bricka, men kan även ses som en hyllning till alla lågavlönade kvinnodominerande yrkeskategoriers hårda slit genom tiderna. Verket väcker även samtida referenser till den rådande pandemin och vårdpersonalens intensiva arbete. I denna utställning lyfts kvinnan ur olika perspektiv, men får även symbolisera underrepresenterade grupper i stort. När rösträtten blev verklighet för hundra år sedan var det inte bara kvinnor som fick möjlighet att rösta, utan även andra grupper i samhället som inte tidigare ansetts ha rätt att säga sin sak. Även senare har det förekommit begränsningar i rösträtten vilket uteslutit människor från att göra sin röst hörd. Med denna bakgrund kan vi fundera på vilka som får ta plats och höras i dagens konstvärld, samhälle och debatt. Medverkande: Kerstin Abram-Nilsson, Kerstin Adde-Johansson, Barbro Andréen, Maja-Lisa Bengtsson, Helene Billgren, Cecilia Edefalk, Nathalia Edenmont, Carin Ellberg, Katrine Helmersson, Petra Hultman, Sandra Ikse-Bergman, Gittan Jönsson, Berit Lindfeldt, Ninnan Santesson, Sisters of Jam (Moa &Mikaela Krestesen), Anna Sjödahl, Kristina Stark, Jenny Wilson, Pernilla Zetterman, Ulla Zimmerman

Share to