267 results in DigitaltMuseum:

Tidsvalvet

Tidsvalvet

Genom tid och rum I en tågkupé på 1940-talet behöver tre barn som drabbats av kriget din hjälp. Vid matplatsen är det dags att servera dagens rätt. Blir det pizza, nävgröt eller laxkotlett? Hemma i någons egna rum är det skönt häng med serietidningar, spel och 80-talslåtar på blandband. I Magiska garderoben händer något märkligt när du provar kläder framför spegeln och i Levande biblioteket vaknar saker till liv och berättar spökhistorier en gång i kvarten. På din resa möter du barn från olika tider och deras minnen, drömmar och historier. Men det verkar som om en del historier håller på att glömmas bort? Ett viktigt uppdrag I ett särskilt uppdrag kan du bli en "skaffare" som samlar in glömda historier och sparar dem i museet för all framtid. Ledtrådar gömmer sig bland magiska botemedel, suddiga fotografier, ärvda kläder och gamla orättvisor. Här går du till historien Din historia är också viktig, för att framtidens människor ska veta hur det är att vara barn idag. Innan du går kan du lämna din egen berättelse i Minnesmaskinen, så sparas den i museet och du går till historien! Baserat på verkliga händelser Ja, det har hänt på riktigt! I Tidsvalvet får du ta del av verkliga historiska händelser och berättelser från barn som har levt på riktigt. Några barn har fått nya namn och ibland har flera barns minnen sammanflätats till ett barns berättelse, men allt bygger på livshistorier i Nordiska museets samlingar.

Lars Magnus Ericssons minnesrum

Lars Magnus Ericssons minnesrum

Det märkliga rummet har två våningar och en golvyta på 75 kvm. Runt andra våningen sträcker sig en bred läktare som man når med en spiraltrappa från nedre planet. Den praktfulla inredningen är helt i hondurasmahogny; väggar, trappa, räcken och möbler. Taket är rikt utsmyckat med en originell stuckatur med telefonmotiv, bland annat telefonerande amoriner i hörnen. Stolparna på balkongräcket och i trappan är utsirade med telefondetaljer i mahogny. Även i fönstergardinerna går telefonmotiven igen. Telefoner och telefondetaljer har överallt komponerats in i dekoren. Rummet användes ju för att visa företagets produkter för köpare och i utställningsskåpen som då stod i rummet exponerades telefonapparater, mikrofoner, hörtelefoner, signalklockor, induktorer, brandlarm och telegrafapparater. I de fasta väggskåpen hade man kataloger över bolagets produkter i stort antal, arbetsbeskrivningar och arbetsorder. På de stora borden i rummet låg album med fotografier över telefonapparater och växlar och anläggningar. Lars Magnus Ericsson överlät sina fabriker till AB L.M. Ericsson & Co 1896 och verksamheten vid Tulegatan expanderade. Lars Magnus avgår som VD och styrelseordförande 1900. Med tiden blir verksamheten trångbodd. Efter 1918 fungerade rummet som avlöningskontor och verkstadsutrymme. Efter att bolaget flyttat till ett nytt huvudkontor på Kungsgatan, i södra Kungstornet 1925, iordningställdes rummet 1930 till ett museum för att firmans egen personal skulle kunna studera olika apparaters utveckling. När bolaget 1940 flyttade till nya lokaler i Midsommarkransen rustades rummet upp och blev till ett minnesrum över den svenska telefonindustrins grundare. Det överlämnades i gåva till Stockholms stad, en gåva som 2015 överfördes till Tekniska museet. Rummet flyttades 1976 över till Tekniska museet, där det kan ses i sitt ursprungliga skick. Rummet visas för grupper med förbokning. Att montera ner ett helt rum och sedan sätta upp det igen var ett arbete som krävde stor yrkesskicklighet för att inte göra någon åverkan på tak, väggar och inredning. Speciellt taket med dess rika stuckatur erbjöd stora svårigheter att ta ner och sätta upp utan någon nämnvärd skada.

2
Stickat i samlingarna

Stickat i samlingarna

Stickning är idag ett populärt handarbete, som ger kreativ avkoppling för många på fritiden. Likväl var det ganska sent i tiden som handstickningen blev vanligt i Sverige. Under 1500- och 1600-talen importerades stickade lyxvaror, såsom strumpor, vantar och tröjor av silke. Så småningom, vid 1600-talets mitt, började stickningen med ullgarn att utövas i landet. Men först på 1700-talet blev handstickningen allmän i Sverige. Tekniken kom i och med det att ersätta den sedan vikingatiden använda nålbindningstekniken för tillverkning av vantar, sockor, mössor. Stickning i Sverige Konsten att sticka kom till Sverige via Danmark, till Halland och Skåne, och till Gotland via tyska handelsmän. I dessa områden utvecklades husbehovsstickningen av olika plagg till en viktig bisyssla och inkomstkälla till jordbruket. Här kunde både män, kvinnor och barn vara sysselsatta med stickning. Kringvandrande handelsmän sålde sedan varorna vidare i landet. Vid 1800-talets början bidrog den ökade tillgången på bomull att stickningstekniken utvecklades. Tack vare bomullens fasthet kunde genombrutna spetsmönster skapas. Av vitt garn stickades finare strumpor, vantar, spetsar och täcken. På 1700-talet hade de första stickmaskinerna kommit till Sverige och vid 1800-talets slut hade de utvecklats till att bli lättanvända, och kunde spridas till hemmen. I flera mindre samhällen på landsbygden skapades hemindustrier, som gav viktig inkomst till många kvinnor. Maskinstickade varor blev nu mer lättillgängliga på landsbygden. 1900-talet Stickade plagg fick under slutet av 1800-talet ny funktion som elastiska och värmande ytterplagg i människors begynnande sport- och friluftsliv. Under1940-talets beredskapsår, under andra världskriget, handstickade frivilliga personer stora mängder av strumpor, vantar, hjälmskydd med mera till soldater i fält. Efter kriget var det brist på varor och hemstickade jumprar, kjolar, klänningar blev ett mode. På 1970-talet uppstod en stickningsvåg som en del av gröna vågen-rörelsens protest mot det moderna konsumtionssamhället. Med rörelsen följde intresse för självhushållning och äldre tekniker. Stickning av plagg blev ett fritt skapande med många färger och mönster. Handstickningen fick på nytt ett enormt uppsving under 1980-talet. Med grova stickor gick det nu fort och lätt att sticka fylliga tröjor. Handstickning intresserar många människor. I vissa perioder har stickning varit mer populär, under andra mindre. För många är stickningen ett uttryck för egen kreativitet, skaparglädje, återhämtning, där sysslan med händerna blir ett konkret användbart resultat. Lästips: Nylén, Anna-Maja (1981[1975]). Hemslöjd: den svenska hemslöjden fram till 1800-talets slut. 4. uppl., 3. tr. Älvsjö: Skeab. Snidare, Uuve (1991). Stickning: en lustfylld konst. Stockholm: Brevskolan. Wintzell, Inga (1976). Sticka mönster: historiskt om stickning i Sverige. Stockholm: Nordiska museet. Wintzell, Inga (1988). Stickning i svenska landskap. Levande textil. Svenska turistföreningens årsbok 1988.

Bytt är bytt, kommer aldrig mer igen

Bytt är bytt, kommer aldrig mer igen

Bokmärkets historia Det är svårt att veta exakt när det första bokmärket kom. Det fanns en stor efterfrågan på bokmärken långt innan det litografiska trycket tog fart i mitten av 1800-talet. Människan har i alla tider haft behov av att uttrycka sig med bilder och dekorera sin omgivning. Men att köpa böcker, tavlor eller fint dekorerade möbler krävde stora summor pengar. Här blev de små färgglada bilderna lösningen. Redan på 1400-talet såldes träsnittsblad, liknande bokmärken, på marknader. Under 1500-talet var böcker mycket dyrt. Istället köptes småbilder för att göra egna album om släkten och viktiga händelser. Under 1700-talet använde man handmålade bilder för att pryda möbler, askar och fat. Man lackade fast bilderna på möblerna för att skapa ett lyxigt och orientaliskt utseende. På 1860-talet hade man kommit så långt att små bilder i färg kunde tryckas i stora mängder till lågt pris och därmed hade bokmärket fötts. Hur mycket bokmärken kostade på 1800-talet finns det ingen uppgift om. Men vi vet att två halvark, A4-storlek tillsammans, kostade ca en krona vid 1970-talets början. Bokmärken tillverkades även som reklampremier från olika företag. De användes i ett pedagogiskt syfte i skolan, därför såldes hela ark med alfabetet, flaggor, djur mm. I skolan bytte barn bokmärken med varandra på rasterna, för att utöka sin samling och skapa vänskapsband. Idag är det till största del samlandet som är syftet med bokmärken, där vissa sällsynta kartor kan gå för tusentals kronor på auktioner. Den svenska tillverkningen kom igång i början av 1940-talet. Andra världskriget gjorde det svårt att få tag på de vackra bokmärkena från framförallt Tyskland och England. Eric F. Olsson & Co blev den största svenska tillverkaren med ca 250 olika bokmärkeskartor. Andra svenska tryckerier var Sagokonst, Alga, Gunnar Wallén, Williams förlag, Hemmets journal sk. ”premiebokmärken”, AB John Fröberg sk. ”Finspångsmärken”, Frisk & Ralf, Bromma kortförlag och Egmont Kärnan. Några av de konstnärer som gjorde originalteckningarna var Maj Lindman, Helge Artelius, Evalisa Agathon, Jenny Nyström, Lucie Lundberg, Stina Broomé, Ewa Schildt, Einar Norelius, Kerstin Frykstrand, Maja Synnergren och Britt-Lis Erlandsson.

Första maj, välkommen

Första maj, välkommen

Göteborgskan Beda Hallberg (1869–1945) grundade Majblomman, på den tiden kallad ”förstamajblomman”. Det var ett resultat efter många års arbete inom Göteborgs frivilliga fattigvård och hennes starka engagemang för utsatta barn. 1907 såldes den första majblomman. På den tiden kostade den 10 öre, en kostnad som många hade råd att betala. Bedas idé med majblomman var att samla in pengar till förmån för kampen mot Tuberkulos bland barn. Hon ville att en klar majoritet av befolkningen skulle ha möjlighet att hjälpa till, därav denna enkla lilla blomma. Fast alla trodde inte på Bedas idé. Det fanns ett starkt motstånd och tvivel. Men i maj 1907 kunde man i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning läsa följande: ”Den blå blomman har vunnit en seger. Hela staden hyllar den. Öfverallt, hvart man kommer, ser man den på rockslag och kappor, i halsdukar och schalar. Affärsmannen, tjänstemannen, arbetare, gubben och barnet, konduktören i spårvagnen, polisen, kajåkaren, kusken – alla bär blomman och känner i luften att alla äro glada öfver att få vara med. Det är idealet bland idéer: enkel, entusiasmerande och gifvande”. Succén var ett faktum. Beda blev hyllad både nationellt och internationellt. Hon blev som enda kvinna nominerad vid stadsfullmäktigevalet i Göteborg 1912, sju år innan kvinnor fick rösträtt. Hon var den andra kvinnan i Sverige som fick statspension på livstid. Och än idag fortsätter Bedas sociala engagemang i de ca 580 lokalföreningarna runt om i Sverige. Idag är det dock inte Tuberkulos som ska bekämpas. Nu arbetar Majblomman för att motverka barnfattigdom i Sverige, genom att dela ut ekonomiskt stöd, påverka beslut och finansiera forskning.

Samlare och samlingar

Samlare och samlingar

Flera av konstnärerna har gjort ett urval ur museets samlingar som har relevans till det egna konstnärliga skapandet. Det kan röra sig om olika typer av objekt, alltifrån foto, textil eller andra föremål. Konsthallen/museet har vid ett flertal tidigare utställningstillfällen bjudit in konstnärer att förhålla sig till samlingarna, för att på så sätt skapa nya synsätt och gestaltningar kring dem. Samlingar innefattar vitt skilda områden – där konst, naturalier, textil, foto och föremål ingår, som givetvis präglats och påverkats av landskapet och dess näringar. Utställningen är tänkt att belysa det materiella och hur de påverkar oss och kan omskapas kreativt. Minnen och känslor kommer ofta tillbaka när vi får hålla i ett bekant föremål eller se ett familjefotografi. Ett förflutet väcks till liv, kanske minns vi ett samtal, en stämning eller bilder träder fram från barndomen – ibland ljusa, ibland mörka. Inom konsten finns det en över hundra år lång tradition av readymade, där konstnärer började använda sig av befintliga vardagsföremål i sin konst. Vardagliga ting har sedan kommit att användas av efterföljande konstnärsgenerationer. Dagens samtida konstnärer använder gärna sig av befintliga föremål i sina verk och inspireras och återanvänder också idéer i sitt kreativa skapande i förhållande till samlingar för att på så vis aktualisera dem. Utställningen kommer att visa en bredd av konstnärliga material och tekniker, såsom måleri, foto, collage och skulpturala installationer.

Share to