332 results in DigitaltMuseum:

The Cat´s Tail

The Cat´s Tail

I ett rum fyllt av föremål som fossiler, böcker, snäckor och en modell av planetsystemet sitter en rullstolsburen lysmask och pratar med en fladdermus. ”Jag skulle vilja berätta för dig vad jag funderar på” säger lysmasken till fladdermusen. Därefter påbörjas en lång utläggning som tar upp existentiella frågeställningar kring universum, tiden och skapelsen. Fladdermusen lyssnar på lysmaskens funderingar samtidigt som den utför en rad mystiska experiment i bakgrunden. Scenerna är från filmen ”Le rond universel” (2012) av Lisa Jeannin och Rolf Schurmaans som finns i Borås konstmuseums samling. Verket visas tillsammans med andra verk ur Konstmuseets samling i utställningen ”The Cat’s Tail” som har utformats i relation till 2018 år skulpturbiennal, ”A Grin without a cat”. Frågeställningar som tas upp i biennalen fortsätter och breddas i verk från skilda epoker och med olika uttryck. Verken i utställningen plockar upp trådar kring perception och minne i relation till omvärld och historia samt olika strategier att hantera de begränsningar och utmaningar som samhälleliga roller och förväntningar kan innebära. Individens plats i världen och förhållande till makt vävs samman med det vardagliga och privata. Konstnärer i utställningen: Kristina Abelli Elander, Jonas Dahlberg, Nathalie Djurberg och Hans Berg, Marie Louise Ekman, Carin Ellberg, Mats Hjelm, Kristina Jansson, Lisa Jeannin och Rolf Schurmaans, Gittan Jönsson, Eva Klasson, Beth Laurin, Gerhard Nordström, Anna Sjödahl, Pernilla Zetterman och Johan Zetterquist.

Zero City

Zero City

Utställningen visar hur framtidens stad, med hjälp av teknik och innovation, skulle kunna se ut men tar även besökarna bakåt i tiden för att visa hur bilsamhället har växt fram. Genom att förstå vilka problem bilarna löste, och vilka nya utmaningar de samtidigt ställde oss inför, kan vi skapa en mer hållbar framtid tillsammans. I luften ovanför svävar några av museets imponerande flygmaskiner och i utställningen I Backspegeln hittar du retrofordon i mängder. En familjekombi fullpackad med campingutrustning, badleksaker och en kanot på taket väcker barndomsminnen om bilsemestrar till liv. Följ med till hamnen, kraftverket, köpgatan, bakgatan, torget och de andra delarna och möt olika aspekter av hur man kan planera framtidens klimatsmarta och behagliga stad. Visste du att i början av 1900-talet fanns ett hundratal registrerade bilar i Sverige. Idag finns över fem miljoner. I utställningen kan du höra mer om de första fordonen och hur bilsamhället växte fram. Genom att förstå vilka problem bilarna löste och vilka nya utmaningar som de samtidigt skapade kan vi börja skapa en mer hållbar framtid tillsammans. Se några av museets historiska fordon som Sveriges första bil, T-Forden och 30-talets lyxåk som visas – här finns också cyklar, mopeder och en klassisk familjebil fullpackad för campingsemester. Genom att förstå vilka problem bilarna löste och vilka nya utmaningar som de samtidigt skapade kan vi börja skapa en mer hållbar framtid tillsammans. I Tekniska museets fordonssamling finns flera rariteter bilar, motorcyklar och mopeder. Bland annat hittar du Sveriges första bil, första bilen i Sverige som fick fortkörningsbot, första svenska tillverkade brandbilen och ägare till bilen som fick Sveriges första körkortet. Kort sagt så har vi många ”första” i museet. Här hittar vi inte bara historiska ikoner utan återupplever även nostalgiska minnen bland vardagsbilar, mopeder och cyklar från olika generationer.

Midvinterfest 2022 – Slöjden och kvinnorna

Midvinterfest 2022 – Slöjden och kvinnorna

MIDVINTERFEST är en formgiven utställning med ett brett utbud av hållbar, lokalt tillverkad slöjd och konsthantverk. Midvinterfest är också en arena för nutida skickliga slöjdare, smyckes- och konsthantverkare från Västra Götaland. Vid årets jurybedömda utställning deltar 67 kvinnor som arbetar i material och tekniker som textil, keramik, trä, stickat, lappteknik, återbruk, tovat, nålbindning, vävt, silver, koppar och läder. Allt det nya som visas i Midvinterfest är till salu och kan köpas direkt, precis som i en butik. Det gör också att utställningen förändras under tiden som den pågår. Midvinterfest är en perfekt plats och tillfälle att köpa årets julklapp om du själv inte förmår att sticka en tröja åt någon du tycker om, eller varför inte skämma bort dig själv eller någon med ett helt unikt slöjd- eller konsthantverk skapat i Bohuslän? UTSTÄLLNINGENS TEXTER: SLÖJD – FÖR VARDAGENS BEHOV BEHOVET AV ATT SLÖJDA har alltid funnits. Före industrialismen var det en livsnödvändighet för att klara vardagens behov av produkter. Det som tillverkades var kläder, hemtextilier, husgeråd, möbler, arbets- och transportredskap. DE PRODUKTER KVINNOR TILLVERKADE I HEMMET var ofta textila. I de bohuslänska kustsamhällena var det kvinnorna som tillverkade tåliga och varma kläder åt sina män och söner som skulle ut på sjön. Kläderna torkade långsamt på grund av det salta vattnet. Med yllekläder närmast kroppen kunde man ändå hålla sig varm trots att man blev blöt. För tillverkning av kläder behövde kvinnorna kunna både väva, sy och sticka. FÖREMÅL I MONTRAR TILL HÖGER: SÖMNADSPROV Oblekt bomullstygbit med prov på olika textila tekniker – knapphål, lagningar och sömmar. På papplappen står: "SKAFTÖ SKOLDISTRIKT, Grundsunds slöjdskola, Lärarinna Christina Jakobsson. Eleven Christina Olsson, 10 år". I samlingarna finns också fiskarvantar i dockstorlek i rosa (!) ullgarn med två tummar som Christina Olsson stickat. HEMSYDDA YLLEKALSONGER med halvlånga ben. Tillverkade av kraftigt hemvävt halvylletyg i kypert med varp av vit bomull, inslag av brunt ullgarn. UNDERSKJORTA i kypertvävt oblekt halvylle. VANTAR OCH SOCKAR stickade i blandning av ull och kvinnohår, vilket gav varma och vattenavstötande kläder. Med två tummar på varje vante kunde fiskaren vända på vanten när den blev våt på insidan av handen under arbetet på sjön. SYDVÄST av bomullstyg som sedan oljats in för att stå emot väta. REKTANGULÄRA MÄRKDUKAR av tuskaftvävt bomullstyg med korsstyngsbroderi och petit points av silke. Dukarna gjordes både för att öva och som bevis på kunnighet i broderikonsten. På 1800-talet blev det vanligt med korsstygn. SYBEHÖR i form av syskrin, nålbrev och nåldynor. MÅLNINGAR OCH FOTOGRAFIER: VID FÖNSTRET Kvinna och flicka handarbetar vid det infallande dagsljuset. Målning av August Hagborg (1852 – 1921). Se gärna motivet i original i Johnsonhallen på våning. NYOLJADE OLJEKLÄDER hänger på tork. Konstnär Carl Gustaf Bernhardson, (1915 – 1998). SYENDE FLICKA. Konstnär Carl Wilhelmson, (1866 – 1928). FISKARE OCH EN POJKE. Möjligen Grundsund, 1870-tal. Foto Tekniska museet. Fotograf Carl Curman (1833 – 1913). FÖREMÅL I MONTER I MITTEN: LAPPTÄCKET MED PAISLEYMÖNSTER i täckstickning har tillverkats och ägts av Amalia Johannesson Olsdotter,(1866-1951). Amalia, som kallades Mali, föddes och växte upp i Svenneby socken i Tanums kommun. Hon fick i tidig ålder lära sig att arbeta flitigt. Hon gifte sig med Johan Johannesson från Bolstad i Dalsland. Mali och Johan fick sex barn, fyra söner och två döttrar. Täcket hittades på en loge på 1990-talet och släktingar minns att det låg i Amalias hem på Gerlesborg på en uppbäddad gästsäng. Läs gärna mer om Mali på Digitalt museum. Hon beskrivs som en väldigt stark och god person, hennes släkt i Svenneby socken kallades ”Malisar”. SPINNROCK, från 1850-talet i blå originalfärg, en så kallad Solbergarock. KORG MED GARNNYSTAN från folklivsmålaren och konstnären Carl Gustaf Bernhardsons hem på Skaftö. MÅLNINGAR OCH FOTOGRAFIER: TÄCKSTICKNING ÅR 1913. Lysekil. Fotograf Hugo Hallgren. TÄCKESTICKANDE KVINNOR PÅ SKAFTÖ. Täckstickning innebar att man sydde genom dubbelt tyg med vaddering emellan i en stickstol. Konstnär Carl Gustaf Bernhardson, (1915–1998). LINBEREDNING OCH SPÅNAD. Foto Ljungskile hembygdsförening. Fotograf: okänd. SLÖJD TILL FÖRSÄLJNING - AVSALU UNDER BÖRJAN AV 1800-TALET ökade befolkningen i antal i Sverige. Det behövdes nya sätt att försörja sig på. Slöjden gav möjligheter till inkomst. FÖRENINGEN BOHUSLÄNS VIRKNING År 1934 bildade fyra damer föreningen Bohusläns Virkning som var ett nödhjälpsarbete åt den bohuslänska befolkningen. Föreningens uppgift var också att utveckla virkningstekniken i Bohuslän. Föreningen fanns mellan 1934 och 1954. Karin Sanne från Morlanda på Orust var den drivande kraften i föreningen. Karin inventerade äldre mönster, skaffade fint lingarn och engagerade kunniga kvinnor. Cirka tvåhundra kvinnor runt om i Bohuslän ägnade sig åt bohusvirkning. FÖRENINGEN BOHUS STICKNING Landshövdingskan Emma Jacobsson blev 1936 kontaktad av Augusta Teng och Helga Karlsson från Fågelviken på Härnäset i Bohuslän. Augusta och Helga hoppades att Emma skulle kunna ordna avlönat hemarbete för stenhuggarnas hustrur eftersom arbetslöshet var stor bland stenhuggarna. Emma Jacobsson bildade föreningen Bohus Stickning 1939. Emma ordnade stickkurser för intresserade kvinnor och stickkurserna var en av förutsättningarna för att denna hemindustri blev så framgångsrik som den blev. Kurserna gjorde inte bara att kvinnorna lärde sig att sticka enligt högt ställda krav, utan stärkte kvinnorna också socialt. En veckas semestervistelse på annan ort ingick i förmånerna. Semester var annars ett okänt begrepp för landsbygdens kvinnor vid denna tid. Bohus Stickning blev en världssuccé. Hemstickade plagg i exklusiv design och i material av högsta kvalitet, oftast angoragarn, var kännetecknet och framgången för Bohus Stickning. Emma Jacobsson var själv en skicklig designer men anlitade också flera professionella mönsterkonstnärer som Vera Bjurström, Anna-Lisa Mannheimer Lunn, Ulla E:son Bodin, Karin Ivarsson, Annika Malmström-Bladini och Kerstin Olson. Bohus Stickning fanns på exklusiva varuhus i USA, Kanada, Schweiz, Frankrike och Danmark och plaggen var omtyckta och åtråvärda. Emma Jacobsson avvecklade verksamheten 1969. Stickerskorna kunde få bättre betalt på annat håll och produkter tillverkade i nya syntetiska material var svåra att konkurrera med. I samband med Bohusläns museums utställning 1999 ”Bohus stickning 1939 - 1969” inledde Bohusläns museum ett samarbete med företrädare för Bohus Stickning och textilformgivare Solveig Gustafsson. De följande åren väckte Solveig liv i Bohus Sticknings mönsterskatt genom att återskapa det ena mönstret efter det andra. Solveig är idag pensionerad och hennes efterträdare, textilhantverkare och sjökapten Pernille Silfverberg, tar idag fram stickpaketen och tillhandahåller även materialet till garnet genom sina angorakaniner. FÖREMÅL I MONTER TILL VÄNSTER: VIRKAD DUK I MÖNSTER ”BOHUSSTJÄRNAN” och ett påbörjat arbete, båda av Berit Thorburn, Morlanda. JUMPER, ”BLÅ SKIMMER” ur Bohus Sticknings mönsterflora/utbud. Design Anna Lisa Mannheimer Lunn, 1949. Jumpern är stickad till Ann-Marie Jungerfelt, av hennes mamma Ester Pettersson. Ester Pettersson var en av alla kvinnor som stickade för Bohus Stickning. MÖSSA OCH STICKAD HALSDUK I MÖNSTRET BLÅ SKIMMER. Mönstret är stickat i åtta olika nyanser av blått, grått och grönt i eja- och angoragarn. Mosstickad mellandel i ljusblått garn. STICKPAKET FÖR KOFTA i gamla rundstickningen för mönstret Blå skimmer i angoraull. Samtliga plagg är original. STICKA PÅ BESTÄLLNING Ester Kjärrström, (1895–1974), ägde en sybehörsaffär i Smögen där hon bland annat sålde garner. Ester stickade också på beställning. Hon stickade på sin stickmaskin och inspirerades av tröjor från den brittiska övärlden, bland annat denna ”blåtröja” som var mycket omtyckt av fiskare runt Nordsjön. Intill ligger en stickbeskrivning för en så kallad strandkofta för damer, kanske just en sådan som den Ester stickat här! STICKMASKINEN ” Favorit” tillverkad 1920. Köpt på auktion på Orust 1990 efter David Andersson och har troligen använts av Davids syster som ägnade sig åt hemstickning för avsalu. MINNESTAVLOR Ett exempel på en bisyssla som ofta utfördes av kvinnor var tillverkning av minnestavlor. På 1800-talet tillverkades minnestavlor över människor som avlidit men det kunde också vara till bröllop eller andra högtidsdagar. Det var handgjorda bilder som kunde bestå av enkla teckningar, pappersklipp eller silhuettklipp, dikter och namn. FOTOGRAFIER OCH MÅLNING: FOTO MED BOHUSLÄNSKA VIRKNINGSMÖNSTER, gåva från Anna Stina Johansson. INTERIÖR från huvudbyggnaden på Morlanda Säteri. Fru Karin Sanne (1882 - 1955) sitter i lilla salongens soffa. Fotograf: Maria Lundbäck. STICKTRÄFF I TANUMSHEDE 1945. Foto Göteborgs universitetsbiblioteks arkiv. EMMA JACOBSSON (1883–1977). I garnlagret på Guldheden 1964. Fotograf Stig T Karlsson BYSÖMMERSKAN Från sekelskiftet 1900 förekom det kringvandrande sömmerskor i Bohuslän. Folklivsmålaren Carl Gustaf Bernhardson har i en av sina målningar skildrat denna kringvandrande sömmerska. Från ö till ö färdades dessa kvinnor och alltid i sällskap med den tidens nymodighet - symaskinen. Sömmerskorna var ständigt upptagna med sitt nyskapande av allt i klädväg. När det var färdigsytt på ett ställe, fick någon av männen ta symaskinen på ryggen och transportera den till nästa ställe eller segla den till nästa ö tillsammans med sömmerskan. PÅ MOTSTÅENDE VÄGG: BANDEROLL från Vävskolan, Uddevalla hemslöjd. Målad text på bomullsväv ”KÖP JULKLAPPARNA PÅ VÄVSKOLAN”. Tillverkad på 1900-talets förra hälft. Efter original i Bohusläns museums samlingar. PRYDNADSRYA FRÅN JÖRLANDA, 1800-talets senare hälft. Knuten på vävd botten i svart, vitt, grönt och rött ullgarn. Centralt mönster av krabba innanför bård med omgivande mönster. Bokstäver och årtal: ”AAS 1869”. Initialerna är ryans ägare. AAS står troligtvis för antingen Adiel Andersson, född 1846 i Hakebol, Jörlanda eller hans far Anders Andersson, född 1823 på samma ort. Tillverkaren är okänd men liknande ryor med krabbamönstret har tillverkats i Sävelycke, granngården till den gård ditt Adiel flyttade 1870. Många exempel på prydnadsryor med olika mönster har funnits och finns i Jörlandatrakten. Denna typ av rya användes vanligen som sängtäcke. Gåva till Bohusläns museum 2022 . HEMSLÖJDSRÖRELSEN NÄR DEN INDUSTRIELLA PRODUKTIONEN blev allt större i slutet av 1800-talet fick hemslöjden problem genom ökad konkurrens. Hemslöjd var hantverksmässig tillverkning av bruks- och prydnadsföremål. Det var också då som hemslöjdsrörelsen växte fram. Över hela landet bildades hemslöjdsföreningar som ordnade kurser i olika tekniker som linberedning, spinning, vävning, korgmakeri, halmflätning, träslöjd med mera. Kurserna var tänkta att utbilda i och uppmuntra till olika hantverk så att hantverkskunskapen inte gick förlorad. DET ARRANGERADES många utställningar där man visade hemslöjd. Utställningarna blev en arena för att visa äldre tekniker och för att uppmuntra till försäljning. En av de drivande krafterna inom hemslöjdsrörelsen var textilkonstnärinnan Lilli Zickerman. Lilli bildade ”Föreningen för Svensk hemslöjd” 1899. Hennes stora livsverk var att inventera folkliga textilier och resultatet blev cirka 20 000 bilder. Bilderna finns bevarade på Nordiska museet. Lilli Zickermans idéer blev vägledande för alla de hemslöjdsföreningar som bildades i början av 1900-talet över hela landet. FOTOGRAFIER: Lilli Zickerman, (1858–1949), sittandes vid hemslöjds-utställning i Stenungsund, sommaren 1924. Fotograf: Ingeborg Enander. GÖTEBORGS OCH BOHUS LÄNS HEMSLÖJDSFÖRENING och UDDEVALLA HEMSLÖJD GÖTEBORGS OCH BOHUS LÄNS HEMSLÖJDSFÖRENING bildades 1913 av häradsskrivare John Kleberg och hans syster Bertha Kleberg. Föreningen hade från början sitt säte i Askim och verksamheten bestod framför allt av kurser i vävning och växtfärgning. Kurserna hölls vår och höst i Uddevalla och på olika plaster i Bohuslän. Bertha Kleberg startade Vävskolan men hennes brorsdotter Gulli Kleberg tog sedan över som föreståndare. Gulli hade utbildat sig på Johanna Brunsons vävskola. Föreningen ville bland annat väcka intresset för dubbelvävnader eller finsketäcken, finnväv som det också kallades. GÖTEBORGS OCH BOHUS LÄNS HEMSLÖJDSFÖRENING upphörde 1935 och då fortsatte Gulli Kleberg att driva verksamheten i privat regi under namnet UDDEVALLA HEMSLÖJD eller ”HEMSLÖJDEN” fram till 1980. Verksamheten utökades med ett mindre försäljningsmagasin under hennes regi. I MONTERN FINNS TEXTILIER och fotografier från Göteborgs och Bohus Läns Hemslöjdsförening och Uddevalla hemslöjd ur Bohusläns museums samlingar, skänkta av Gulli Kleberg och Inga Carlström. Materialet består både av original insamlade av Berta Kleberg vid sekelskiftet samt tygprover vävda av vävlärare på Hemslöjden i Uddevalla. FRÅN VÄNSTRA SIDAN AV MONTERN NERIFRÅN: 1. MÖBELTYGPROVER i bomull, linne och ylle. 2. PROVVÄV rya 3. TEXTILPROVER upphämta i ylle och lin. 4. FINNVÄV, rekonstruktion av vävnadsfragment från tidig finnväv till höger, början av 1800-talets från Lilla Resby, Hålta. RÖD FINNVÄVSKUDDE, en bearbetning av Mari-Anne Askenström i projektet ”Tidlösa mönster” 1999 efter en originaltextil insamlad av Berha Kleberg. 5. TEXTILPROV tuskaft, munkabälte. 6. TEXTILPROV rosengång. 7. STICKAT, troligen tröjärm från ett stickat originalplagg. 8. KUDDE i krabbasnår. 9. TEXTILPROV flätad spets. 10. TEXTILPROV dräll, insamlat av Bertha Kleberg. 11. BÄNKDYNA gjord i röllakan. Enligt litteraturen finns liljan som huvudform i Bohuslän, södra Västergötland och västra Småland. FOTOGRAFI: PERSONAL PÅ UDDEVALLA HEMSLÖJD. Från vänster Gulli Kleberg, (1897–1982), Karin Karlsson, Hanna Johansson, Ester Lundin, Hilda Olsson, Inga Carlström, (1915–1999) samt en elev. Fotograf: okänd 1940-tal. BERTHA KLEBERG OCH BOHUSDRÄKTEN ”DEN NYBILDADE HEMSLÖJDSFÖRENINGENS allmänna syfte är först och främst att främja hemslöjden i länet och att söka bringa denna åter till heders på ett sätt som lämpar sig för det moderna livets förhållanden. Ett viktigt led i detta arbete är tillvaratagandet av den gamla slöjd som ännu finnes kvar, för att med utgångspunkt få en fast bas för ett framtida arbete och genom att upptaga och i modern form tillämpa de gamla bohuslänska mönstren ge länets hemslöjd den egenartade karaktär den förr haft.” Bertha Kleberg ur Vägledning för Göteborgs och Bohus Läns Hemslöjdsförenings Historiska utställning å Realskolan i Uddevalla sommaren 1914. Bertha Kleberg bildade tillsammans med sin bror John Kleberg, Göteborgs och Bohus Läns Hemslöjdsförening. Bertha Kleberg var född på Rålanda i Skredsvik 1854. Hon var anställd som lärarinna i klädsömnad och vävning på folkhögskolan i Grebbestad. Hennes stora intresse var hembygden och dess folkdräkter. Hon ägnade hela sitt liv åt att ta fram den bohuslänska nationaldräkten. För att kunna göra det åkte hon runt i Bohuslän i häst och vagn och letade efter gamla klädrester på vindar och i vrår. På så vis försökte hon komma så nära som möjligt den typ av kläder som människor burit i Bohuslän under självhushållets dagar. ” Ingen bohuslänsk kvinna har under de senaste två decennierna varit så känd inom sitt landskap som Bertha Kleberg. ” FÖREMÅL I MONTER: Tyget visar utgångsmaterialet vid tillverkning av ett livstycke med krabbasnår. Tyget har anknytning till Bertha Kleberg och hennes arbete med att rekonstruera folklig dräkt i Bohuslän. Mörkblått livstycke med krabbasnår, färdigsytt. FOTOGRAFIER: Bertha Kleberg, (1854–1921), fotografi ur boken Bohuslänska folkminnen av David Arill,1922. KOPIA av ”Troligen den enda teckning i världen af en gammal Bohusdräkt 1850.” Akvarell från 1906, Bohusläns museums arkiv. ATELJÉFOTO med bild på två unga kvinnor i bygdedräkter (folkdräkter). Livstyckena, med invävda krabbasnårsmönster och smäck, har förlagor från Tjörn. Fotograf: Elin Magnison. FOTOGRAFI från överlämnandet av en bohuslänsk bygdedräkt till Drottning Silvia inför kungaparets besök i Uddevalla Nationaldagen 1984. Husmodersföreningens medlemmar Inga Carlström och Dagny Forster var de som lämnade över dräkten. Fotograf: Leif Schröder. UDDEVALLA VÄFSKOLA, 1919. Elever klädda i bland annat Bohusdräkt. Den äldre kvinnan i främre raden är troligen Bertha Kleberg. Fotograf: okänd. LUCIAFIRANDE hemma hos Gulli Kleberg på Strömstadsvägen i Uddevalla, på 1940-talet. Gulli Kleberg är kvinnan med bygdedräkt, nummer två från vänster i främre raden. Inga Carlström är lucia. Inga var verksam vid Hemslöjden i Uddevalla. Inga skänkte en samling av provtygbitar som tillhört Uddevalla hemslöjdsförening och som vävts upp av vävlärare, en del av samlingen var originaltextilier som Bertha Kleberg samlat in. Fotograf: David Almqvist. DRÄKTER I MONTER: BRUN MANSDRÄKT, snitten tagna efter original från Skee socken i Bohuslän. Gjord på beställning av fröken Bertha Kleberg efter 200 årig modell. Dräkten är oanvänd som klädsel och har endast tjänat som modell för tillverkning av bygdedräkter. Troligen tillverkad mellan 1900–1910. Gåva till Uddevalla Museum 1910 av Bertha Kleberg. EN KOMPLETT BYGDEDRÄKT FÖR KVINNA kallad Tjörndräkten eller Bohusdräkten, bestående av livstycke, midjekjol, särk, hätta med stycke, förkläde, kjolväska, strumpor och schal. Alla delar till den mycket välsydda dräkten är tillverkade för hand i början av 1980-talet av givarens svärmor, Ruth Odinger (1915 – 2014), Uddevalla. Gåva till Bohusläns museum 2012. KONSTSLÖJD - KONSTHANTVERK I BÖRJAN AV 1900-TALET användes begreppet konstslöjd för det som i dag kallas konsthantverk eller industriformgivning. Skillnaden mellan hemslöjd och konstslöjd är att konstslöjd har en mer estetisk avsikt att pryda, ej en praktisk funktion. TÄCKLEBO BRODERIAKADEMI startades av textilkonstnär Elsa Agelii, (f.1938), med syfte att visa broderiets möjligheter som konstnärligt uttrycksmedel och för att stärka samhörigheten mellan dem som broderar. Föreningen vill främja intresset för fritt broderi. Elsa Agelii är verksam på Gerlesborg. Konstverket, ”Innan Bohuslän blev svenskt”, är broderat av medlemmar i Täcklebo broderiakademi, under ledning av broderande konstnären Pian Bates. Motiven har tagits fram av broderiakademins medlemmar. Broderiet belyser Bohusläns äldre historia fram till 1600-talets försvenskning. Broderiet är tillverkat i Uddevalla och färdigställes 2008. VÄVNADEN ”Tupparna” är tillverkad 1975 av textilkonstnärinnan Elsa Pärs Berglund (1920–2005) som var verksam på Västkusten. Hon utbildade sig tidigt till bildkonstnär vid Valands konstskola i Göteborg. Hon var en skicklig figurtecknare men ägnade sig främst åt vävning. Framför allt vävde hon bildgobelänger och så kallade finnvävar, och med motiv med politiska undertoner. SLÖJDSKOLA OCH SLÖJDPEDAGOGIK SKOLÄMNET SLÖJD infördes i Sverige 1878. Slöjdundervisningen delades upp i trä och textil. Den som lade grunden till textilslöjdsundervisningen var pedagogen Hulda Lundin, syster till modisten och modeskaparen Augusta Lundin. Hulda Lundin utformade den Lundinska modellen, en pedagogisk metod som dominerade den svenska undervisningen i textilslöjd långt in på 1900-talet. Hon inrättade också ett slöjdlärarinneseminarium år 1882 som år 1913 blev en del av Handarbetets Vänner. FRÅN 1881 DREV REFORMPEDAGOGERNA Eva Rodhe (1836 – 1919) och Maya Nymann 1849 – 1939) Göteborgs praktiska skola. Maya Nymann var den första kvinnan som utbildade sig till slöjdlärare vid Nääs slöjdseminarium. Maya Nymann och Eva Rodhe, båda från Uddevalla, utarbetade en pedagogisk metod, ”The Connection link”, samt utvecklade slöjdritningar som blev väldigt populära i England och USA. Efter att Maya Nymann gått på Nääs sommaren 1882 blev det populärt för kvinnor att gå på Nääs. Runt sekelskiftet 1900 var nästan fyrtio procent av alla deltagare på träslöjdskurserna kvinnor. OTTO SALOMON skriver i ett brev om den första kursen som tog emot en kvinna på Nääs: ”Uti nämnda kurs deltog för första gången, till allmän förvåning och icke ringa bestörtning hos många äfven kvinnor, en kvinna, nämligen lärarinnan vid fröken Rhodes praktiska skola i Göteborg Fröken Maya Nyman, sålunda i detta avseende bröt isen.” SVERIGES FÖNSTER MOT VÄRLDEN – NÄÄS SLÖJDLÄRARSEMINARIUM NÄÄS SLÖJDLÄRARSEMINARIUM startade på 1872 av August Abrahamson och Otto Salomon. Skolan drevs fram till 1966. På Nääs utvecklade Otto Salomon idéer för skolslöjd som spreds långt utanför Sveriges gränser. Nääs kallades för Sveriges fönster mot världen och blev även en viktig arena för kvinnor att etablera sig och befästa sin plats inom pedagogiken. EN KURS PÅ NÄÄS var från år 1882 sex veckor under sommarhalvåret. För svenska lärare var undervisningen alltid avgiftsfri, medan kursavgifter infördes för utländska deltagare strax efter år 1900. Alla fick betala för kost, logi, material samt resorna till och från Nääs. Nääs var en internatskola som byggde på att deltagarna bodde på skolan eller så nära som möjligt. DET VAR VIKTIGT att delta i de roliga aktiviteter som ordnades. Lekar, danser och sång var en del av Nääs. Alla som gick kurs fick ett sånghäfte. Salomon brukade göra tre-fyra avbrott i varje föreläsning genom att säga: ”Nu tar vi en sång.” För Otto Salomon var det viktigt att deltagarna bortsåg från sociala och ekonomiska skillnader mellan deltagarna. Att alla skulle umgås med varandra. Han ansåg också att förståelse för det internationella var viktig. DEN TEORETSIKA UNDERVISNINGEN var viktigare än den praktiska på Nääs. Under kursen kunde ändå ingen bli tekniskt skicklig - de fick man öva upp någon annanstans under längre tid ansåg Otto Salomon. Män och kvinnor blandades i slöjdsalarna, men ibland delades grupperna in efter språk och kön. Att snickerislöjd krävde fysisk aktivitet och ibland kraftiga rörelser var en av anledningarna till att just träslöjd ansågs speciellt viktigt i barnens uppfostran. Så småningom kom Otto Salomon på att slöjden skulle kompletteras med träning av alla kroppens muskler. EN ARBETSDAG UNDER 1800-TALET: 07.00-08.00 Föreläsning; 08.00-08.30 Frukost; 08.30-12.00 Slöjdarbete; 12.00-12.30 Lunch; 12.30-16.00 Slöjdarbete;16.00-17.00 Middag och kaffe; 19.00-20.00 Föreläsning eller modelldiskussion; 20.00 Kvällsmål OTTO SALOMON MENADE att varje folkskollärare borde undervisa i både praktiska och teoretiska ämnen. Nääsmetoden innebar att eleverna arbetade efter modeller och ritningar. Inga förövningar fick förekomma. Allt arbete skulle resultera i fullt användbara och nyttiga föremål. I MONTRARNA VISAS FÖREMÅL INLÅNADE från August Abrahamsons stiftelse. Samtliga föremål användes vid Nääs slöjdlärarseminarium runt sekelskiftet 1900. Föremålen representerar verksamheten på Nääs; internat, lek och sång, slöjdkurser med modellbygge, blandade klasser, umgänge. Ett av fotografierna är från kungabesöket 1891. I DEN HÖGRA MONTERN finns ett svart pelarbord tillverkat at Maya Nymann samt ett inramat porträtt av henne som är privat inlån. TIDSLINJE: 1899 Föreningen för Svensk Hemslöjd grundas *1 1906 Hemslöjdsföreningen Konstfliten bildas och får senare namnet Bohusslöjd. Föreningen drev ateljéer, kurser och butiker i Göteborg. Bohusslöjd upphörde 2010 *2 1913 Göteborgs och Bohus Läns hemslöjdsförening bildas och övergår 1936 till Uddevalla hemslöjd som upphör 1980 1921 Statens instruktör i hemslöjd anställs 1934 Föreningen Bohusläns Virkning bildas och upphör 1954 1939 Föreningen Bohus Stickning bildas och upphör 1969 1947 Länshemslöjdskonsulenter börjar anställas 1981 Nämnden för hemslöjdsfrågor blir en självständig myndighet *1 Hemslöjden, Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund, är en ideell organisation som visar värdet av det handgjorda skapandet. Riksförbundet består av hemslöjdsföreningar på regional och lokal nivå, cirka 14 000 medlemmar och 90 föreningarna, över hela landet. *2 När föreningen Konstfliten bildades var det för att hjälpa duktiga slöjdare och konsthantverkare ute i länet. De behövde hjälp att sälja sina varor och konstnärligt stöd.

Share to