305 results in DigitaltMuseum:

Grönskande tider

Grönskande tider

För att kunna njuta av snittblommor i hemmet har vaser av olika storlek och material använts. Vasen KLM 35165 är tillverkad i Timmernabben av Tillinge nya fabrik 1910-1920. Vasen är troligen formgiven av Harald Hammer som i början av 1900-talet framställde både blomvaser och ytterkrukor med färgade glasyrer i exempelvis rött eller grönt. Det var något som var helt olikt de tidigare så typiska produkterna som tillverkats vid Tillingegruppens samtliga fabriker. AB Kalmar glasbruk var i drift från 1947 till 1957 och vid bruket tillverkades bland annat vaser. Företaget startades och drevs av Arnold Glave som även drev Termosindustri från 1945 till 1949. Den danska designern Tora Pors var verksam vid Kalmar glasbruk från 1947 till 1954. Hon arbetade med en teknik där hon tecknade med färgad glasstav direkt på det varma glaset. Därefter lades ett nytt glaslager över dekoren så att den kom att ligga ingjuten i glaset. Tekniken som kallas överfångsteknik går att se på vasen KLM 35312:21. Ett annat litet men ändå viktigt föremål var blomhållaren, även kallad blomfakir, som användes för att göra blomsterarrangemang i vaser eller skålar. I samlingarna finns hållare av både glas och keramik. I blomhållaren finns tätt med hål där blomstjälkar kan träs ner och på så sätt få ett extra stöd. För att pryda hemmet har även ytterkrukor använts. Ytterkrukan KLM 41958 är tillverkad under 1930-talet vid Bo Fajans i Gävle och formgiven av Ewald Dahlskog. Den har använts på Wimmerströmska gården i Västervik och det är inte helt omöjligt att en kaktusväxt har stått i krukan, vilket var populärt under den tiden. Under 1800-talets slut blev blombordet som möbel en mycket viktig inredningsdetalj då intresset för att inreda med blommor var stort. Blomborden tillverkades i rotting, gjutjärn eller trä. Ovan går det att se två varianter av blombord i rotting som var typiska för den tiden. Trädgårdsmöbler var från början något som endast förekom i påkostade trädgårdar som herrgårdsparker och liknande. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet spred sig trädgårdsmöbler till fler trädgårdar, även utanför de mer exklusiva miljöerna. I samlingarna finns en soffa, ett bord samt pallar i gjutjärn som tillverkades omkring år 1850 av J. & C. G. Bolinders Mekaniska Verkstad i Stockholm. Företaget grundades 1844 i Stockholm av bröderna Jean Bolinder och Carl Gerhard Bolinder. Det kom att bli ett av Sveriges främsta industriföretag och under 1800-talets andra hälft hade Bolinders en omfattande produktion av gjutjärnsartiklar där flertalet tillverkades efter engelska modeller. Bland annat tillverkades just trädgårdsmöbler och urnor men även blombord och andra föremål. Soffan, bordet och pallarna inkom till samlingarna 1935 från Stina Kreugers sterbhus, Kalmar. I museets samlingar finns utöver möbler även en trädgårdsurna med Bolinders som tillverkare. Av betydligt senare modell är de färgglada solstolarna som lyser upp tillvaron ordentligt! Intresset för växer och trädgård kommer troligen att hålla i sig framöver oavsett om du är personen som gillar att plantera eller bara njuta av solen sittandes i en skön möbel.

Byggnadsdetaljer av natursten

Byggnadsdetaljer av natursten

Natursten har sedan lång tid tillbaka använts i byggnationer i hela landet. De vanligaste typerna har varit olika sand-och kalkstenar. I Kalmar län har framför allt kalkstenen dominerat och beror till stor del på de tillgångar som finns på Öland. Stenen har varit viktig för ölänningarna och har tidigt använts som byggnadsmaterial lokalt, exempelvis till fornborgar, runstenar och stenmurar. På 1100-talet ökade behovet av kalksten för byggnation av kyrkor och deras utsmyckning och för kalkbruk, vilket gjorde att stenbrotten uppkom. Användningsområdet har varit brett, från gravhällar, golvplattor, trappstenar och arkitektur i kyrkobyggnader och slott, till vanliga bruksföremål. Mångsidigheten beror på kalkstenens framstående egenskaper, som dess hårdhet, täthet, vackra färg och att den är lätt att bearbeta. Stenhuggeriet som konst var beroende av yrkesskickligt folk och från så långt bakåt som medeltiden fanns ett stort antal stenhuggerier med mästare och gesäller som under generationer förde vidare de gamla traditionerna. Under 1500-talet spreds den öländska kalkstenen över hela Östersjöområdet, främst för att den lätt kunde transporteras på båt. Stenbrott som funnits länge på norra delen av ön är Alböke, Gillberga och Horns udde. Det är också på norra delen av Öland som de röda kalkstenstyperna är vanligare. Brotten på södra och mellersta Öland har huvudsakligen utnyttjats för andra syften än byggnadssten. Det var dock förbjudet för de öländska stenhuggarna att själva distribuera stenen. Enligt reglementen skulle den först gå via Kalmar, och bearbetas färdigt där, innan den transporterades vidare. Detta för att man ville ha en del av näringen och etablera ett stenhuggarämbete i staden. Med 1500-talet slog renässansens stilideal igenom. Stenhuggare från Holland, Italien, Frankrike och Tyskland anlitades nu framför allt av för byggnation av de kungliga slotten. I arkitekturen syns en dekorativ utsmyckning av fasaderna, i entréer, på gavlar, portaler och fönsteromfattningar. Bland de största byggnadsverken bestående av öländsk kalksten är Kalmar slott och Borgholms slott. Från mitten av 1600-talet sker i flera städer en förändring med nya stadsplaner med mer rätvinkliga gator och allmännyttiga byggnader. Ett exempel är Kavaljersporten i Kalmar stadsmur från 1697, som är byggd av öländsk kalksten. Förutom Stockholm, är Kalmar är den stad som har flest profanhus med naturstensportaler vilket kan förklaras av att stenhuggarämbetet som etablerades 1655 med Goldtsmidt och Bergsten som ledande stenhuggarfamiljer. Källa: Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. 1996. Natursten i byggnader, Stenen i tiden Från 1000-talet till 1940. Lund.

Gruvan (2017)

Gruvan (2017)

Gruvan med sina realistiska gruvarbetare och stämningsfull belysning i de gamla gruvgångarna är full av överraskningar, effekter och andra spännande inslag. Följ med på en resa genom trånga, mörka gruvgångar där du får uppleva hur det en gång så farliga arbetet i underjorden gick till hundratals år tillbaka i tiden. I Gruvans del med moderna gruvmiljöer finns fler upplevelser. Starta äventyret med gruvbussen, som tar dig ned i underjorden. Framme i den moderna gruvans kontrollrum kan du ta plats i borrsimulatorn – en styrhytt där du själv får styra den enorma borren in i bergväggen för att göra hål för sprängmedel och lasta malm. Här kan du också avfyra en rejäl salva med hjälp av knappar och spakar i ett riktigt sprängskåp som använts i Kirunagruvan. I den moderna gruvans kontrollrum möts du av mängder av skärmar för att följa metallernas och mineralens väg runt jorden. I skåp och lådor hittar du prover på 40 olika metaller och industrimineral som behövs för att tillverka en vanlig mobiltelefon. Här finns också mikroskop och andra verktyg för att testa och analysera borrkärnor från urberget. I den nya delen av Gruvan fortsätter berättelsen till nutid, och vi får se hur de en gång farliga arbetsplatserna numera liknar kontorsmiljöer och fikarum på vilken arbetsplats som helst. Vi får också träffa dagens gruvarbetare, avfyra sprängladdningar, åka buss långt ner i underjorden och prova att köra en borr- och lastningssimulator.

Maskinhallen (1996-2010)

Maskinhallen (1996-2010)

Sveriges första passagerarflygplan. I hallens tak hängde Sveriges första passagerarflygplan, en tysktillverkad Junker F 13 från 1923. Här fanns även en kopia av tysken Otto Lillienthals hängglidare från 1890-talet, en autogiro - helikopterns föregångare - från 1932, ett svensktbyggt exemplar av det berömda Blériot-flygplanet från 1911 och ett dubbeldäckat jaktplan, tillverkat vid Thulins fabriker i Landskrona 1917. Samuel Owens ångmaskin. Mitt i hallen står Sveriges äldsta bevarade ångmaskin. Det är en s k balansångmaskin som användes vid Höganäs stenkolsgruva från 1832 till 1909 för vattenpumpning. Maskinen, som är konstruerad efter skotten James Watts principer, byggdes på Kungsholmen i Stockholm av den inflyttade engelsmannen Samuel Owen. Ångmaskinen kom att betyda mycket för såväl industrin som transporter under 1800-talet och i utställningen visades ett stort antal ångmaskiner som representerar olika konstruktioner och användningsområden. I andra delar av Maskinhallen kunde man studera vilken teknik som använts inom andra energiområden. Muskler, vind och vatten. Muskelkraft från människor och djur var långt in på 1800-talet vår viktigaste källa till kraft. I det avsnitt som beskrev muskelkraft visades bl a en handdriven brandspruta från 1700-talet och äldre modeller av tramphjul och hästvandringar. I avsnittet som behandlade vindens kraft visades modeller av bla en väderkvarn, en vädersåg och Näsuddens vindkraftverk. Sverige är rikt på strömmande vatten och vattenkraften har haft stor betydelse genom historien. I vattenkraftavdelningen visades utvecklingen från enkla vattenhjul över 17- och 1800-talets avancerade gruvspel till våra dagars vattenturbiner. Ångmaskinen får konkurrens. Som ett alternativ till kolvångmaskinen utvecklades i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet ångturbinen. Två svenska bidrag till denna utveckling fanns representerade i utställningen: de Laval-turbinen och Ljungströmturbinen Ett annat alternativ till framförallt mindre ångmaskiner var varmluftmotorer. Inom denna grupp visades bl a svensken John Ericssons varmluftmaskin från 1855 och en modern stirlingmotor, tillverkad av Kockums 1979. Ett sista avsnitt behandlade förbränningsmotorer. Denna typ av maskiner, som i hög grad satt sin prägel på 1900-talet, utvecklades i mitten av 1800-talet - först med gas som drivmedel och senare med olika petroleumprodukter, som t ex fotogen och bensin. Från sparkcykel till SAAB Ecosport. Den ena halvan av Maskinhallen handlade om olika transportmedel. Här kunde man till en början följa cykelns utveckling från 1700-talets sparkcykel över 1800-talets höghjulingar och säkerhetsvelocipeder till dagens mountainbike. I ett annat avsnitt visades motorcykelns historia - från Sveriges första motorcykel, en tysk Hildebrand & Wolfmüller från 1894 till en Husaberg av 2000 års modell från Sveriges sista motorcykeltillverkare. Avsnittet om bilar inleddes med Gustaf Eriksons fotogendrivna åkvagn från 1897, den första bilen med förbränningsmotor som tillverkades i Sverige. Här stod även Stockholms första bil, en fransk Leon Bollée från 1897. Bland övriga bilar som visades kan nämnas: Scania från 1902, Scania-Vabis modell 1912, Ford modell T tillverkad 1922, SAAB 92, årsmodell 1952, Volvo PV 444 från 1949 och en SAAB Ecosport från 1992. Flygterassen. På den s k Flygterrassen, som man tog sig till via en trappa i Maskinhallen, visades flygets historia i Sverige med utblickar mot andra länder. Här fanns bland annat modeller av flygplan, luftskepp och ballonger, tidiga stjärnmotorer och radmotorer och Sveriges först reamotor. Uppe på terrassen kunde man även beskåda en riktig rymdsten och flaggor som varit på månen.

Share to