Dagerrotypist. Hade ca 1844-54 en fotografiateljé i Stockholm. Producerade såväl porträtt som några topografiska bilder. Han är också unik genom att även en del privata bilder bevarats av hustrun, och den egna trädgården vintertid.
About the object
aboutDagerrotypist. Hade ca 1844-54 en fotografiateljé i Stockholm. Producerade såväl porträtt som några topografiska bilder. Han är också unik genom att även en del privata bilder bevarats av hustrun, och den egna trädgården vintertid.
Johan Wilhelm Bergström, uppvuxen i ett av Stockholms många slumområden, började som glasblåsarlärling redan som 12-åring. Efter att tidigt ha erhållit gesäll- och mästarprov öppnade han ett eget glasmästeri 1833. Några år senare öppnade han även en mekanisk verkstad från vilken han levererade formar för pressning av glas till bl a Reimyre glasbruk. 1843 ändrades tulltaxorna vilket gjorde glasslipning olönsamt. Istället etablerade sig Bergström som fotograf under sommaren 1844 och blev snabbt en av Stockholms, sedermera Sveriges, mest ansedda dagerrotypister.
I sin ateljé, som till en början låg på Blasieholmen i Stockholm men efter en tid flyttades till Drottninggatan 71, var Bergström verksam till 1854. Bergström övertog mot Dervilles ateljé efter det att denne meddelade att han ämnade upphöra med sin verksamhet den 15 juni 1844. Det är inte känt om Bergström även gick i fotografisk lära hos fransmannen men ett intressant faktum är att Bergströms glassliperi 1843 även det låg på Drottninggatan.
Bergström företog bevisligen även resor på vilka han fotograferade.
Bergström i Norrköping
Den 21 maj 1845 meddelade J. W. Bergström att han ankommit Norrköping. I handelsman Gyllings trädgård vid Söder storgata erbjöd Johan Wilhelm Bergström 'Photografisk porträttering medelst Daguerreotyp'. Det här var den första gången som termen 'photografisk' användes i en annons i Norrköpings Tidningar.
Verksamheten aviserades vara igång alla dagar från klockan 9 till 17 i såväl klart som mulet väder. Bergström lät det också sägas att hans vistelse i staden skulle bli kort och uppmanade dem som avsåg att låta sig porträtteras att göra så snarast möjligt. Prov på Bergströms, som han själv uttryckte det, noggrannhet och finess fanns utställda i Nissens bokhandel.
Priset anpassades efter storlek och infattning men något prisexempel finns inte i annonsen. Inte heller nämndes något om de plåtstorlekar som Bergström hade att erbjuda. Genom en annons som infördes i Aftonbladet ett år tidigare vet vi ändå vilket värde Bergström initialt satte på sin egen talang. Den 27 juni 1844 meddelade Bergström i den stockholmsbaserade tidningen att han hade öppnat en porträttateljé i på Blasieholmen. I ateljén i Stockholm angav Bergström priserna vara '4, 5, 6:32, 8 och 10 samt 16:32 R:dr. banko och deröfver.' Det stora prisspektrumet vittnar om att han i sin fasta ateljé erbjöd ett varierat sortiment. Bergström riktade sig mot en bred målgrupp och satsade uppenbarligen stort redan från start.
Priser och sortiment kan naturligtvis ha ändrats inför besöket i Norrköping och sannolikt höll sig den ambulerande Bergström med ett begränsat sortiment och en efter det justerad prislista.
Bergström fortsatte att annonsera under sin vistelse i Norrköping. Innehållet är detsamma förutom att affärstiden utökades med två timmar och han höll då öppet mellan klockan 8 och 18. Efter två veckor i Norrköping flaggade Johan Wilhelm Bergström för att han avsåg att återvända till Stockholm tre dagar senare. Bergström passade på att tacka för den välvilja som visats honom och meddelade att porträtteringen i lokalen i Gyllings trädgård skulle fortgå tiden ut.
I sin inledande annons nämnde Bergström aldrig att han hade tillgång till en lokal vilket han gjorde i den avslutande. Orsaken till varför är inte närmare sökt men ett rimligt antagande får anses vara att dåligt väder påkallat tillägget. Mot bakgrund av att ett tillfredsställande ljusinsläpp var avgörande och att han höll till i en trädgård kan det möjligen ha rört sig om ett växthus.
Johan Wilhelm Bergström erbjöd enligt annonser införda i Norrköpings Tidningar 'photografisk porträttering' i handelsman Gyllings trädgård vid Söder Storgatan under några veckor runt månadsskiftet maj/juni 1845.
Fotografi utan negativnummer klistrat på katalogkortet.
/Maria Maxén 2008-03-06
Dagerrotyp i ram, porträtt av drottning Josefina av Sverige (1807-76), höftbild, sittande i trekvartsprofil. Kvinnan klädd i krinolin med hårt snörd midja och armbågslånga ärmar. En svart spetssjal draperad runt delar av överkropp och armar. Båtringat dekolletage, mörkt halsband, hängande örhängen. Frisyr med mittbena, håret slätkammat över öronen, baktill hårknut. I bakgrunden till höger draperi.
Närmast kvadratisk, rikligt ornamenterad ram av guldförgylld pressad plåt. Dagerrotypens baksida inslagen i mönsterpressad svart papp som monterats mot plåtramen. Vit pappersetikett med texten: "Daguerreotyp af J. W. Bergström." Högst upp på plåtramen rund metallring för upphängning.
/Maria Maxén 2008-08-29
Sexkantig lykta med ett yttre av mässing och rektangulära glasrutor. Inuti finns två gasarmar med kranar samt deras respektive cylindriska lampglas och strumpor.
Huvudliggaren:
"Daguerreotypi, sittande man, skjortbröstet täckt av en långhalsduk; nymonterad under glas; ovanligt stor; ink. från hovfotografen Oscar Halldin, Stockholm. Gåva 30/ ...
Huvudliggaren:
"Daguerreotypi, sittande man, skjortbröstet täckt av en långhalsduk; nymonterad under glas; ovanligt stor; ink. från hovfotografen Oscar Halldin, Stockholm. Gåva 30/12 1935 av Nordiska museets vänner."
Dagerrotyp / daguerreotyp.
Katalogkort:
"Daguerrotyp i ram, porträtt, självporträtt av fotograf Johan Wilhelm Bergström (1812-1881). Sittande, höftbild, fas h., iklädd rutiga byxor, bonjour, vit skjorta och mönstrad halsduk. Glasad. Kantlist av rutat, enkelt, vitt papper. Baksida av gult papper.
Johan Wilhelm Bergström (1812-1881) växte upp i en fattig snickarfamilj på Kungsholmen. Vid 12 års ålder började han som glasblåsarlärling och tog gesäll- och mästarprov i tonåren. 1833 öppnar han eget glasmästeri och 1839 är han först i Sverige med tillverkning av formar för pressglas. 1843 gör en ändring i tulltaxorna glasslipningen omöjlig, varför Bergström beställer sin första daguerrotypiutrustning från Paris. Sommaren 1844 öppnar han sin egen ateljé. Fram till ungefär 1855 är B. sedan den ledande daguerrotypisten i Stockholm. Han utvidgar sedan ateljén till en mekanisk fabrik. Bl.a. bygger han åskledare till Jakobs kyrka och gör förgyllda ljuskronor till Vita havet på Stockholms slott. Vid 1850-talets början är han en av de ledande industrimännen i Stockholm. Han dör 1881 som en förmögen fabrikör. (Uppgifter från 'Den sv. fotografins historia 1840-1940', Pär Rittsel och Rolf Söderberg, Bonnier Fakta 1983.
Glaset grumligt."
/A. Arfvidsson, mars 1994
Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.
Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.
I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se 2008-04-10
Huvudliggaren:
"Daguerreotypi, dam, som sitter i karmstol med hög rygg, handkolorerad under glas; list av pressat guldpapper; 'Daguerreotyp af I.W. Bergström'; ink. från hovfotogra ...
Huvudliggaren:
"Daguerreotypi, dam, som sitter i karmstol med hög rygg, handkolorerad under glas; list av pressat guldpapper; 'Daguerreotyp af I.W. Bergström'; ink. från hovfotografen Oscar Halldin, Stockholm. Gåva 30/12 1935 av Nordiska museets vänner."
Dagerrotyp / daguerreotyp.
Katalogkort:
"Daguerrotyp i ram, porträtt av okänd kvinna, höftbild, fas h., sittande i karmstol med högt ryggstycke. Klädd i småmönstrad klänning med armbågslånga ärmar, bara, sluttande axlar samt halssmycke. Lutar sin hö. arm mot hakan. Kinderna handkolorerade. Helt glasad ram. Passepartout av vitt papper och tryckt dekorativt mönster i guld samt längst ned: 'Daguerreotype af J. W. Bergström'. 8-kantlig dagöppning med guldlinjer närmast bilden. Kantlist av mönsterpressat, förgyllt papper. Bakstycke av blått, mönsterpressat, glansigt papper. Del av kantlisten borta. Skavd. Bilaga. (Se äv. 205.455-467).
/A. Arfvidsson, april 1994
Johan Wilhelm Bergström (1812-1881) blev vår främste daguerrotypist. Han föddes i en snickarfamilj på Kungsholmen och avled som förmögen fabrikör. B. beställde 1843 en daguerreotyputrustning från Paris av bokhandlare Bonnier och öppnade egen ateljé sommaren 1844. I tio år är Bergström därefter den ledande daguerreotypisten, men utvecklade samtidigt sin verkstad till mekanisk fabrik och blir så framgångsrik att han överger fotograferandet. "Som daguerrotypist höjer han sig över sina samtida. I vardagsproduktionen är han jämn och skicklig. Många bilder är inramade i ornamenterade ramar av pressad mässing från den egna verkstaden."
/Källa: Den svenska fotografins historia 1840-1940, se ref.
Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.
Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.
I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se
