Gunnar, Enar och Gösta.

Foto på Johannes och Maria Anderssons barn i Kroken. Gunnar till vänster är störst sen Enar och minst Gösta. Stod man inte helt stilla en bra stund när fotot skulle tas, så blev personen suddig. Gösta tog över hemgården och brukade den. Gösta hade hästar. Det var en glädje för mig Irma Winbo, som var häst tokig i min ungdom. Jag fick ha en nordsvensk häst vid namn Pålle som min egen. Den blev mycket ompysslad. Jag var inte gammal när Gösta gick långa promenader i skogen med hästen, och mig på hästryggen. Det var så som jag lärde mig att hålla balansen barbacka på en hästrygg. Jag började sedan rida ensam på Pålle. Senare fick jag följa med min syssling Inger Andersson i Sandtorp till den enda ridskola som då fanns i området. Det var ridskolan på Kobergs slott. Vi red mycket tillsammans Inger och jag. Inger hade en egen häst,och jag lånade Göstas häst. Detta var före hästhysterin kom bland de unga flickorna. Nu i början av 1960- talet fick jag smyga med att jag red, det skulle man inte ägna sig åt som flicka, det var överklassen, som hade hästar att rida på, så var den gängse åsikten. Jag och Inger i Sandtorp berättade inte för mina föräldrar att vi varje vecka åkte med Doktorinnan och Veterinärinnan till Koberg och red. En generation före mina föräldrar, då hade de en fast inrutning i tillvaron. I fallande ordning kom, Gud, Konungen, Adelsmannen Hjärta på Främmestads Egendom, Rättaren, Torparen, Far och mor och sist du själv. Jag kom ju från en bondefamilj, så vi låg snäppet högre, fast man fick inte på vis umgås med Doktorn och Veterinärens familj.