Familjen Magnusson poserar i sin trädgård vid "Fredriks" Hallen 1:2 (nuvarande Färåsvägen), okänt årtal. Från vänster: bonden Fredrik Magnusson (1855 - 1936), dottern Valborg "Bol...

About the object

• IdentifierA0810
• Avbildad - namn
  • Magnusson, Fredrik
  • Magnusson, Valborg "Bolla" (1898 - 1970)
    • History

      Valborg Magnusson - liv fyllt av arbete, besvikelser och olyckor

      Makarna Fredrik och Maria Magnusson på gården Hallen hade sju barn, fem pojkar och två flickor. Näst yngst var dottern Valborg född 1898, även kallad "Bolla". Hennes liv blev ett liv fyllt av arbete, besvikelser, olyckor och sjukdomar. Tyvärr var hon också ett negativt samtalsämne i stugorna på 1920-30 talen. De fyra bröderna utvandrade till Amerika och också system Olga åkte.

      Den femte brodern dog efter en kort tids sjukdom i 30-årsåldern. Valborg blev hemmadottern som fick bistå föräldrarna. Hon hade ett trevligt sätt, humor, snäll och hjälpsam, lätt för skratt och aldrig hörde man henne klaga. I ungdomen träffade Valborg en man, och det blev bestämt om giftermål. Lysning skedde i laga ordning men till bröllopet behagade mannen ifråga ej komma. Hur kände Valborg sig? Hon väntade deras gemensamma barn som föddes den 8 februari 1922. Han fick namnet Tage. Valborg blev då en ensamstående mor. Att få ett barn i huset när det redan var ekonomiskt svårt var inte lätt! Valborg som tidigare varit ute och arbetat i familjer och på så vis tjänat lite extra pengar till uppehället, fick nu stanna hemma.

      Efter några år blev Valborg bekant med en sommargäst i Heljered Sörgård, men åter blev det en besvikelse. Hon blev med barn och lämnad ensam. Det blev en son, Karl-Uno, född den 24 februari 1927.

      Valborg tog mycket väl hand om sina pojkar och med föräldrarna blev de den familj som jag lärde känna och tycka om.

      Tage, den äldsta sonen, omtalade för oss jämnåriga barn att hans pappa var död. Karl-Unos pappa skickade någon gång, ej regelbundet, de 50 kr Valborg skulle ha i månaden. När barnen kunde klara sig hemma hos morfar och mormor började Valborg åter gå ut på arbete, t ex vårrengöring hos Anderssons på Bölet eller hos kapten Gustavsson i Böletslid. Den sistnämnda familjen var väldigt snälla mot henne på många sätt. Mat, lön och kläder till sig och barnen fick hon ofta med sig hem, hon räknades hos familjen Gustavssons som en vän till dem.

      Hemma på kvällarna fick Valborg hjälpa till med tvätt och andra i hemmet förekommande göromål. Särskilt mycket att göra var det när sommargästerna skulle komma. Allt skulle vara rent och städat. Hos Magnussons fanns det ej något att anmärka på i den vägen. Trots slit och umbärande var dessa år för Valborg någorlunda bra.

      Men en vacker sommarmorgon den 26 juni 1935 kom olyckan åter till Valborg. Tage och en pojke som var sommargäst, begav sig till Bergsjön (Färås tjärn) för att bada. Sommargästpojken begav sig ut på djupt vatten men han var ej simkunnig. Tage försökte rädda honom men blev själv neddragen och båda drunknade. För detta liv fick Valborg i efterhand mottaga en Carnegiemedalj och 200 kr.

      Medaljen satte hon på gravstenen vid Kållereds kyrka.

      Detta blev ett hårt slag för Valborg och morföräldrarna. Tage hade fyllt 13 år och blivit till stor glädje för dem och börjat hjälpa till där hemma.

      Ett år senare hittades Fredrik, Valborgs far, död vid huggkubben. Mamman, Valborg och Karl-Uno kunde inte fortsätta med gården längre utan arrenderade ut markerna. Men prövningarna bara fortsatte. Sonen Karl-Uno insjuknade 1940 i en reumatisk sjukdom och låg på lasarettet i flera omgångar. Den 29 juni 1941 avled han.

      Valborg och modem kämpade ensamma och försörjde sig så gott som möjligt. Man hyrde fortfarande ut till sommargäster och man hade Marias pension.

      År 1945 avled Maria och Valborg stod ensam i livet. Visserligen levde systern Olga, men hon vistades på mentalsjukhus sedan en knappt ettårig Amerikavistelse i 17-årsåldern. Troligen hade hon varit med om någon händelse som gjorde att hon blev sjuk. Olga berättade aldrig om vad det kunde ha varit. Hon blev kvar på sjukhuset hela sitt liv och avled där 1966.

      Valborgs bröder i Amerika hörde av sig i brev vid enstaka tillfällen. Någon gång gjorde de ett besök i sitt gamla hemland. När Valborg sålde gårdens marker fick hon skicka över deras andelar.

      Men åren som följde blev nog Valborgs bästa trots allt. Bror Johansson, som i flera år varit sommargäst på Hallen, flyttade samman med Valborg. Med Bror fick Valborg en verklig livskamrat, och ett fast stöd i livet. Tillsammans rustade de upp det gamla huset. Men nej - åter blev Valborg ensam, Bror rycktes hastigt bort 1968.

      Nu klarade hon sig inte längre ensam på Hallen utan framlevde sina sista levnadsår i en lägenhet på Vommedalsvägen. Valborg Magnusson avled den 6 februari 1970. Trots alla bekymmer och besvärlighet var Valborg en god mor och en god dotter, en vänlig och glad människa. Livet ville dock inte så lite som le mot henne!

      / Gördis Johansson

      Text från: "Tjugo kvinnor i Kållered under 150 år"

    • Födelseort,Västra Götaland Mölndal Kållered Hallen Hallen 1:2 Färåsvägen "Fredriks", "Valborgs"
    • DigitaltMuseumSearch in «Magnusson, Valborg "Bolla"»
  • Magnusson, Maria
• Avbildad, ortSverige Västra Götaland Mölndal Kållered Hallen Hallen 1:2 Färåsvägen "Fredriks", "Valborgs"
• General subject termGrupporträtt
• Specific subject termsFamilj Kläder Bostadshus Tomt och trädgård
• Subject

  Familjen Magnusson poserar i sin trädgård vid "Fredriks" Hallen 1:2 (nuvarande Färåsvägen), okänt årtal.

  Från vänster: bonden Fredrik Magnusson (1855 - 1936), dottern Valborg "Bolla" Magnusson (1898 - 1970) samt hustrun Maria Magnusson (1863 - 1945). Boningshuset syns i bakgrunden.

  Relaterat motiv: A1662.

• Type Photograph