Brev -Jönköpings läns museum / DigitaltMuseum

Brev 1907-02-10 från Erik till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1 ]Vidinge 10/2 07 Käre vän! Tack för ditt bref! Det glä- der mig mycket att höra att du (ni för att korrigera i Esters stil!) trifs bra och tycker om dig i din nya värdighet af äkta man. Ert bref gladde mig så mycket mer, som man sagt mig, att Ni bå- da vore förargade på mig af för mig okänd anled- ning – nå orsaker kunde nog finnas, jag har alltid varit en björn och jag tror det är hopplöst att försöka . [Sida 2] bli något annat i den vä- gen. Som du väl vet, är det slut mellan mig och Signe och det är jag ledsen öfver, ty Signe och jag passade trots allt så bra tillsammans – åtminstone passade hon för mig – men det skulle väl gå sönder, kan jag tro, tack var min ofvannämda e- genskap af björn, som inte låter i någon nämnvärd grad förändra sig. Emeller- tid är jag inte någon sör- jande Job, utan plitar och står i och blaskar med mi- na teckningar och akvareller . [Sida 3] Det är alldeles märkvärdigt hvad ens synpunkter förän- dras så här ute i ensamhe- ten och naturen! Min upp- fattning har blifvit alldele(s) omkastad, och finge du se mina saker nu skulle du inte känna igen dem. Nå- om det är bättre, ”vet Gud allena”, men nu vet jag havd jag vill, och det har jag inte vetat på länge. Och en härlig känsla är det att veta sin begränsning och inte behöfva trampa på måfå åt alla håll – och komma på afvägar! Det . [Sida 4] är ju, som sagdt, inte så alldeles säkert att det är bätt- re för det, men det blir – det blir! – Här är vinter den ena dan och vår den andra, den ena dagen gå vi till Sundskär och den andra ro vi – så fort det blir ostlig vind bryter isen upp och vräker bort, så kastar vinden om och isen fryser ihop igen, det ena stora isblocket öfver det andra, rätt i vädret och kors och tvärs upptornade mot hvarandra, så det är ett riktigt arbete att . [Sida 5] måste halas långa sträckor öfver den upptornade och sammangyttrade fasta isen ut till öppet vatten, och många gånger händer det att man möter mer eller mindre breda isbroar i vägen som man då måste ”brånga” sig igenom. Det är alltid dagsgöra och ett helsickes besvär – men det är kärt besvär. Posten är som bud- skap från en annan värld och man kommer till handels- boden med samma känslor, hvarmed man som barn träng de sig genom den uppslagna . [Sida 6] salsdörren in till julgranen och julbordet med sina glada öfverraskningar. Får man något blir man glad värre, och blir man utan, så tröstar man sig med nästa postdag. – Jag hade bref från Nisse Tamm härförliden – han är som du vet i Rom, och han skrifver att där är sträng vinter med mycken snö, och på en foto- grafi som han skickar med, ser man palmerna och kak- tusarna i Monte Princio dig- na under snö, alldeles som granarna i våra skogar. Jojo, det soliga Italien! . [Sida 7] En finne, som legat i Siena några månader, skrifver, att han inte ens hemma i Fin- land, björnlandet, upplefvat en strängare vinter än där nere – där ”solen ler och druf vor och oranger mogna”. Och där finns inga eldstäder! Här är sig likt, med undantag af snön och de frusna vattnen -- ja d.v.s. en del saker äro ju lite förändrade förstås – Nystes bygga om sin lillstuga, gum- man Söderman är sjuk och ligger på lasarettet i Telje, och Lina följer snart efter, tänker jag, hon spottar snus . [Sida 8] och blod om hvartannat och ser riktigt usel ut. Richard Söderman, sonen, är hemma för att öfverta gården, men ”den förbannade tjyfgubben” som ”borde hängas”, vill inte lämna den för skapligt pris, tycker han – få se hur det går. Annars är det ingenting nytt – jag orkar inte skrifva mera och du (ni) orka(r) inte läsa mera, så det får bli punkt. Skrif snart endera af Er, om det är med er bekvämlighet öfverensstämmande Att du skall hälsa Ester, be- höver jag väl inte säga. din vän Erik [skrivt på tvären längs vänster sida: Hälsa Pelle ganska mycket! Photo: Jönköpings läns museum

Brev 1907-02-10 från Erik till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck. . BREVAVSKRIFT: . [Sida 1 ]Vidinge 10/2 07 Käre vän! Tack för ditt bref! Det glä- der mig mycket att höra att du (ni för att korrigera i Esters stil!) trifs bra och tycker om dig i din nya värdighet af äkta man. Ert bref gladde mig så mycket mer, som man sagt mig, att Ni bå- da vore förargade på mig af för mig okänd anled- ning – nå orsaker kunde nog finnas, jag har alltid varit en björn och jag tror det är hopplöst att försöka . [Sida 2] bli något annat i den vä- gen. Som du väl vet, är det slut mellan mig och Signe och det är jag ledsen öfver, ty Signe och jag passade trots allt så bra tillsammans – åtminstone passade hon för mig – men det skulle väl gå sönder, kan jag tro, tack var min ofvannämda e- genskap af björn, som inte låter i någon nämnvärd grad förändra sig. Emeller- tid är jag inte någon sör- jande Job, utan plitar och står i och blaskar med mi- na teckningar och akvareller . [Sida 3] Det är alldeles märkvärdigt hvad ens synpunkter förän- dras så här ute i ensamhe- ten och naturen! Min upp- fattning har blifvit alldele(s) omkastad, och finge du se mina saker nu skulle du inte känna igen dem. Nå- om det är bättre, ”vet Gud allena”, men nu vet jag havd jag vill, och det har jag inte vetat på länge. Och en härlig känsla är det att veta sin begränsning och inte behöfva trampa på måfå åt alla håll – och komma på afvägar! Det . [Sida 4] är ju, som sagdt, inte så alldeles säkert att det är bätt- re för det, men det blir – det blir! – Här är vinter den ena dan och vår den andra, den ena dagen gå vi till Sundskär och den andra ro vi – så fort det blir ostlig vind bryter isen upp och vräker bort, så kastar vinden om och isen fryser ihop igen, det ena stora isblocket öfver det andra, rätt i vädret och kors och tvärs upptornade mot hvarandra, så det är ett riktigt arbete att . [Sida 5] måste halas långa sträckor öfver den upptornade och sammangyttrade fasta isen ut till öppet vatten, och många gånger händer det att man möter mer eller mindre breda isbroar i vägen som man då måste ”brånga” sig igenom. Det är alltid dagsgöra och ett helsickes besvär – men det är kärt besvär. Posten är som bud- skap från en annan värld och man kommer till handels- boden med samma känslor, hvarmed man som barn träng de sig genom den uppslagna . [Sida 6] salsdörren in till julgranen och julbordet med sina glada öfverraskningar. Får man något blir man glad värre, och blir man utan, så tröstar man sig med nästa postdag. – Jag hade bref från Nisse Tamm härförliden – han är som du vet i Rom, och han skrifver att där är sträng vinter med mycken snö, och på en foto- grafi som han skickar med, ser man palmerna och kak- tusarna i Monte Princio dig- na under snö, alldeles som granarna i våra skogar. Jojo, det soliga Italien! . [Sida 7] En finne, som legat i Siena några månader, skrifver, att han inte ens hemma i Fin- land, björnlandet, upplefvat en strängare vinter än där nere – där ”solen ler och druf vor och oranger mogna”. Och där finns inga eldstäder! Här är sig likt, med undantag af snön och de frusna vattnen -- ja d.v.s. en del saker äro ju lite förändrade förstås – Nystes bygga om sin lillstuga, gum- man Söderman är sjuk och ligger på lasarettet i Telje, och Lina följer snart efter, tänker jag, hon spottar snus . [Sida 8] och blod om hvartannat och ser riktigt usel ut. Richard Söderman, sonen, är hemma för att öfverta gården, men ”den förbannade tjyfgubben” som ”borde hängas”, vill inte lämna den för skapligt pris, tycker han – få se hur det går. Annars är det ingenting nytt – jag orkar inte skrifva mera och du (ni) orka(r) inte läsa mera, så det får bli punkt. Skrif snart endera af Er, om det är med er bekvämlighet öfverensstämmande Att du skall hälsa Ester, be- höver jag väl inte säga. din vän Erik [skrivt på tvären längs vänster sida: Hälsa Pelle ganska mycket! Photo: Jönköpings läns museum