Brev 1907-02-10 från Erik till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck.
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1
]Vidinge 10/2 07
Käre vän!
Tack för ditt bref! Det glä-
der mig mycket att höra att
du (ni för att korrigera i Esters
stil!) trifs bra och tycker om
dig i din nya värdighet af
äkta man. Ert bref gladde
mig så mycket mer, som
man sagt mig, att Ni bå-
da vore förargade på mig
af för mig okänd anled-
ning – nå orsaker kunde
nog finnas, jag har alltid
varit en björn och jag tror
det är hopplöst att försöka
.
[Sida 2]
bli något annat i den vä-
gen. Som du väl vet, är det
slut mellan mig och Signe
och det är jag ledsen öfver,
ty Signe och jag passade trots
allt så bra tillsammans –
åtminstone passade hon för
mig – men det skulle väl
gå sönder, kan jag tro, tack
var min ofvannämda e-
genskap af björn, som inte
låter i någon nämnvärd
grad förändra sig. Emeller-
tid är jag inte någon sör-
jande Job, utan plitar och
står i och blaskar med mi-
na teckningar och akvareller
.
[Sida 3]
Det är alldeles märkvärdigt
hvad ens synpunkter förän-
dras så här ute i ensamhe-
ten och naturen! Min upp-
fattning har blifvit alldele(s)
omkastad, och finge du se
mina saker nu skulle du
inte känna igen dem. Nå-
om det är bättre, ”vet Gud
allena”, men nu vet jag
havd jag vill, och det har
jag inte vetat på länge.
Och en härlig känsla är det
att veta sin begränsning
och inte behöfva trampa på
måfå åt alla håll – och
komma på afvägar! Det
.
[Sida 4]
är ju, som sagdt, inte så
alldeles säkert att det är bätt-
re för det, men det blir –
det blir! – Här är vinter
den ena dan och vår den
andra, den ena dagen gå
vi till Sundskär och den
andra ro vi – så fort det
blir ostlig vind bryter isen
upp och vräker bort, så
kastar vinden om och isen
fryser ihop igen, det ena
stora isblocket öfver det
andra, rätt i vädret och
kors och tvärs upptornade
mot hvarandra, så det
är ett riktigt arbete att
.
[Sida 5]
måste halas långa sträckor
öfver den upptornade och
sammangyttrade fasta isen
ut till öppet vatten, och
många gånger händer det
att man möter mer eller
mindre breda isbroar i vägen
som man då måste ”brånga”
sig igenom. Det är alltid
dagsgöra och ett helsickes
besvär – men det är kärt
besvär. Posten är som bud-
skap från en annan värld
och man kommer till handels-
boden med samma känslor,
hvarmed man som barn träng
de sig genom den uppslagna
.
[Sida 6]
salsdörren in till julgranen
och julbordet med sina glada
öfverraskningar. Får man något
blir man glad värre, och blir
man utan, så tröstar man
sig med nästa postdag. – Jag
hade bref från Nisse Tamm
härförliden – han är som du
vet i Rom, och han skrifver
att där är sträng vinter med
mycken snö, och på en foto-
grafi som han skickar med,
ser man palmerna och kak-
tusarna i Monte Princio dig-
na under snö, alldeles som
granarna i våra skogar.
Jojo, det soliga Italien!
.
[Sida 7]
En finne, som legat i Siena
några månader, skrifver, att
han inte ens hemma i Fin-
land, björnlandet, upplefvat
en strängare vinter än där
nere – där ”solen ler och druf
vor och oranger mogna”. Och
där finns inga eldstäder! Här
är sig likt, med undantag
af snön och de frusna vattnen
-- ja d.v.s. en del saker äro ju
lite förändrade förstås – Nystes
bygga om sin lillstuga, gum-
man Söderman är sjuk och
ligger på lasarettet i Telje,
och Lina följer snart efter,
tänker jag, hon spottar snus
.
[Sida 8]
och blod om hvartannat och
ser riktigt usel ut. Richard
Söderman, sonen, är hemma
för att öfverta gården, men
”den förbannade tjyfgubben”
som ”borde hängas”, vill inte
lämna den för skapligt pris,
tycker han – få se hur det
går. Annars är det ingenting
nytt – jag orkar inte skrifva
mera och du (ni) orka(r) inte
läsa mera, så det får bli
punkt. Skrif snart endera
af Er, om det är med er
bekvämlighet öfverensstämmande
Att du skall hälsa Ester, be-
höver jag väl inte säga.
din vän Erik
[skrivt på tvären längs vänster sida: Hälsa Pelle ganska mycket!
![Brev 1907-02-10 från Erik till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck.
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1
]Vidinge 10/2 07
Käre vän!
Tack för ditt bref! Det glä-
der mig mycket att höra att
du (ni för att korrigera i Esters
stil!) trifs bra och tycker om
dig i din nya värdighet af
äkta man. Ert bref gladde
mig så mycket mer, som
man sagt mig, att Ni bå-
da vore förargade på mig
af för mig okänd anled-
ning – nå orsaker kunde
nog finnas, jag har alltid
varit en björn och jag tror
det är hopplöst att försöka
.
[Sida 2]
bli något annat i den vä-
gen. Som du väl vet, är det
slut mellan mig och Signe
och det är jag ledsen öfver,
ty Signe och jag passade trots
allt så bra tillsammans –
åtminstone passade hon för
mig – men det skulle väl
gå sönder, kan jag tro, tack
var min ofvannämda e-
genskap af björn, som inte
låter i någon nämnvärd
grad förändra sig. Emeller-
tid är jag inte någon sör-
jande Job, utan plitar och
står i och blaskar med mi-
na teckningar och akvareller
.
[Sida 3]
Det är alldeles märkvärdigt
hvad ens synpunkter förän-
dras så här ute i ensamhe-
ten och naturen! Min upp-
fattning har blifvit alldele(s)
omkastad, och finge du se
mina saker nu skulle du
inte känna igen dem. Nå-
om det är bättre, ”vet Gud
allena”, men nu vet jag
havd jag vill, och det har
jag inte vetat på länge.
Och en härlig känsla är det
att veta sin begränsning
och inte behöfva trampa på
måfå åt alla håll – och
komma på afvägar! Det
.
[Sida 4]
är ju, som sagdt, inte så
alldeles säkert att det är bätt-
re för det, men det blir –
det blir! – Här är vinter
den ena dan och vår den
andra, den ena dagen gå
vi till Sundskär och den
andra ro vi – så fort det
blir ostlig vind bryter isen
upp och vräker bort, så
kastar vinden om och isen
fryser ihop igen, det ena
stora isblocket öfver det
andra, rätt i vädret och
kors och tvärs upptornade
mot hvarandra, så det
är ett riktigt arbete att
.
[Sida 5]
måste halas långa sträckor
öfver den upptornade och
sammangyttrade fasta isen
ut till öppet vatten, och
många gånger händer det
att man möter mer eller
mindre breda isbroar i vägen
som man då måste ”brånga”
sig igenom. Det är alltid
dagsgöra och ett helsickes
besvär – men det är kärt
besvär. Posten är som bud-
skap från en annan värld
och man kommer till handels-
boden med samma känslor,
hvarmed man som barn träng
de sig genom den uppslagna
.
[Sida 6]
salsdörren in till julgranen
och julbordet med sina glada
öfverraskningar. Får man något
blir man glad värre, och blir
man utan, så tröstar man
sig med nästa postdag. – Jag
hade bref från Nisse Tamm
härförliden – han är som du
vet i Rom, och han skrifver
att där är sträng vinter med
mycken snö, och på en foto-
grafi som han skickar med,
ser man palmerna och kak-
tusarna i Monte Princio dig-
na under snö, alldeles som
granarna i våra skogar.
Jojo, det soliga Italien!
.
[Sida 7]
En finne, som legat i Siena
några månader, skrifver, att
han inte ens hemma i Fin-
land, björnlandet, upplefvat
en strängare vinter än där
nere – där ”solen ler och druf
vor och oranger mogna”. Och
där finns inga eldstäder! Här
är sig likt, med undantag
af snön och de frusna vattnen
-- ja d.v.s. en del saker äro ju
lite förändrade förstås – Nystes
bygga om sin lillstuga, gum-
man Söderman är sjuk och
ligger på lasarettet i Telje,
och Lina följer snart efter,
tänker jag, hon spottar snus
.
[Sida 8]
och blod om hvartannat och
ser riktigt usel ut. Richard
Söderman, sonen, är hemma
för att öfverta gården, men
”den förbannade tjyfgubben”
som ”borde hängas”, vill inte
lämna den för skapligt pris,
tycker han – få se hur det
går. Annars är det ingenting
nytt – jag orkar inte skrifva
mera och du (ni) orka(r) inte
läsa mera, så det får bli
punkt. Skrif snart endera
af Er, om det är med er
bekvämlighet öfverensstämmande
Att du skall hälsa Ester, be-
höver jag väl inte säga.
din vän Erik
[skrivt på tvären längs vänster sida: Hälsa Pelle ganska mycket!](https://ems.dimu.org/image/013AmtMaBU3K?dimension=1200x1200)
![Brev 1907-02-10 från Erik till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck.
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1
]Vidinge 10/2 07
Käre vän!
Tack för ditt bref! Det glä-
der mig mycket att höra att
du (ni för att korrigera i Esters
stil!) trifs bra och tycker om
dig i din nya värdighet af
äkta man. Ert bref gladde
mig så mycket mer, som
man sagt mig, att Ni bå-
da vore förargade på mig
af för mig okänd anled-
ning – nå orsaker kunde
nog finnas, jag har alltid
varit en björn och jag tror
det är hopplöst att försöka
.
[Sida 2]
bli något annat i den vä-
gen. Som du väl vet, är det
slut mellan mig och Signe
och det är jag ledsen öfver,
ty Signe och jag passade trots
allt så bra tillsammans –
åtminstone passade hon för
mig – men det skulle väl
gå sönder, kan jag tro, tack
var min ofvannämda e-
genskap af björn, som inte
låter i någon nämnvärd
grad förändra sig. Emeller-
tid är jag inte någon sör-
jande Job, utan plitar och
står i och blaskar med mi-
na teckningar och akvareller
.
[Sida 3]
Det är alldeles märkvärdigt
hvad ens synpunkter förän-
dras så här ute i ensamhe-
ten och naturen! Min upp-
fattning har blifvit alldele(s)
omkastad, och finge du se
mina saker nu skulle du
inte känna igen dem. Nå-
om det är bättre, ”vet Gud
allena”, men nu vet jag
havd jag vill, och det har
jag inte vetat på länge.
Och en härlig känsla är det
att veta sin begränsning
och inte behöfva trampa på
måfå åt alla håll – och
komma på afvägar! Det
.
[Sida 4]
är ju, som sagdt, inte så
alldeles säkert att det är bätt-
re för det, men det blir –
det blir! – Här är vinter
den ena dan och vår den
andra, den ena dagen gå
vi till Sundskär och den
andra ro vi – så fort det
blir ostlig vind bryter isen
upp och vräker bort, så
kastar vinden om och isen
fryser ihop igen, det ena
stora isblocket öfver det
andra, rätt i vädret och
kors och tvärs upptornade
mot hvarandra, så det
är ett riktigt arbete att
.
[Sida 5]
måste halas långa sträckor
öfver den upptornade och
sammangyttrade fasta isen
ut till öppet vatten, och
många gånger händer det
att man möter mer eller
mindre breda isbroar i vägen
som man då måste ”brånga”
sig igenom. Det är alltid
dagsgöra och ett helsickes
besvär – men det är kärt
besvär. Posten är som bud-
skap från en annan värld
och man kommer till handels-
boden med samma känslor,
hvarmed man som barn träng
de sig genom den uppslagna
.
[Sida 6]
salsdörren in till julgranen
och julbordet med sina glada
öfverraskningar. Får man något
blir man glad värre, och blir
man utan, så tröstar man
sig med nästa postdag. – Jag
hade bref från Nisse Tamm
härförliden – han är som du
vet i Rom, och han skrifver
att där är sträng vinter med
mycken snö, och på en foto-
grafi som han skickar med,
ser man palmerna och kak-
tusarna i Monte Princio dig-
na under snö, alldeles som
granarna i våra skogar.
Jojo, det soliga Italien!
.
[Sida 7]
En finne, som legat i Siena
några månader, skrifver, att
han inte ens hemma i Fin-
land, björnlandet, upplefvat
en strängare vinter än där
nere – där ”solen ler och druf
vor och oranger mogna”. Och
där finns inga eldstäder! Här
är sig likt, med undantag
af snön och de frusna vattnen
-- ja d.v.s. en del saker äro ju
lite förändrade förstås – Nystes
bygga om sin lillstuga, gum-
man Söderman är sjuk och
ligger på lasarettet i Telje,
och Lina följer snart efter,
tänker jag, hon spottar snus
.
[Sida 8]
och blod om hvartannat och
ser riktigt usel ut. Richard
Söderman, sonen, är hemma
för att öfverta gården, men
”den förbannade tjyfgubben”
som ”borde hängas”, vill inte
lämna den för skapligt pris,
tycker han – få se hur det
går. Annars är det ingenting
nytt – jag orkar inte skrifva
mera och du (ni) orka(r) inte
läsa mera, så det får bli
punkt. Skrif snart endera
af Er, om det är med er
bekvämlighet öfverensstämmande
Att du skall hälsa Ester, be-
höver jag väl inte säga.
din vän Erik
[skrivt på tvären längs vänster sida: Hälsa Pelle ganska mycket!](https://ems.dimu.org/image/013AmtMaBU3Q?dimension=1200x1200)
![Brev 1907-02-10 från Erik till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck.
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1
]Vidinge 10/2 07
Käre vän!
Tack för ditt bref! Det glä-
der mig mycket att höra att
du (ni för att korrigera i Esters
stil!) trifs bra och tycker om
dig i din nya värdighet af
äkta man. Ert bref gladde
mig så mycket mer, som
man sagt mig, att Ni bå-
da vore förargade på mig
af för mig okänd anled-
ning – nå orsaker kunde
nog finnas, jag har alltid
varit en björn och jag tror
det är hopplöst att försöka
.
[Sida 2]
bli något annat i den vä-
gen. Som du väl vet, är det
slut mellan mig och Signe
och det är jag ledsen öfver,
ty Signe och jag passade trots
allt så bra tillsammans –
åtminstone passade hon för
mig – men det skulle väl
gå sönder, kan jag tro, tack
var min ofvannämda e-
genskap af björn, som inte
låter i någon nämnvärd
grad förändra sig. Emeller-
tid är jag inte någon sör-
jande Job, utan plitar och
står i och blaskar med mi-
na teckningar och akvareller
.
[Sida 3]
Det är alldeles märkvärdigt
hvad ens synpunkter förän-
dras så här ute i ensamhe-
ten och naturen! Min upp-
fattning har blifvit alldele(s)
omkastad, och finge du se
mina saker nu skulle du
inte känna igen dem. Nå-
om det är bättre, ”vet Gud
allena”, men nu vet jag
havd jag vill, och det har
jag inte vetat på länge.
Och en härlig känsla är det
att veta sin begränsning
och inte behöfva trampa på
måfå åt alla håll – och
komma på afvägar! Det
.
[Sida 4]
är ju, som sagdt, inte så
alldeles säkert att det är bätt-
re för det, men det blir –
det blir! – Här är vinter
den ena dan och vår den
andra, den ena dagen gå
vi till Sundskär och den
andra ro vi – så fort det
blir ostlig vind bryter isen
upp och vräker bort, så
kastar vinden om och isen
fryser ihop igen, det ena
stora isblocket öfver det
andra, rätt i vädret och
kors och tvärs upptornade
mot hvarandra, så det
är ett riktigt arbete att
.
[Sida 5]
måste halas långa sträckor
öfver den upptornade och
sammangyttrade fasta isen
ut till öppet vatten, och
många gånger händer det
att man möter mer eller
mindre breda isbroar i vägen
som man då måste ”brånga”
sig igenom. Det är alltid
dagsgöra och ett helsickes
besvär – men det är kärt
besvär. Posten är som bud-
skap från en annan värld
och man kommer till handels-
boden med samma känslor,
hvarmed man som barn träng
de sig genom den uppslagna
.
[Sida 6]
salsdörren in till julgranen
och julbordet med sina glada
öfverraskningar. Får man något
blir man glad värre, och blir
man utan, så tröstar man
sig med nästa postdag. – Jag
hade bref från Nisse Tamm
härförliden – han är som du
vet i Rom, och han skrifver
att där är sträng vinter med
mycken snö, och på en foto-
grafi som han skickar med,
ser man palmerna och kak-
tusarna i Monte Princio dig-
na under snö, alldeles som
granarna i våra skogar.
Jojo, det soliga Italien!
.
[Sida 7]
En finne, som legat i Siena
några månader, skrifver, att
han inte ens hemma i Fin-
land, björnlandet, upplefvat
en strängare vinter än där
nere – där ”solen ler och druf
vor och oranger mogna”. Och
där finns inga eldstäder! Här
är sig likt, med undantag
af snön och de frusna vattnen
-- ja d.v.s. en del saker äro ju
lite förändrade förstås – Nystes
bygga om sin lillstuga, gum-
man Söderman är sjuk och
ligger på lasarettet i Telje,
och Lina följer snart efter,
tänker jag, hon spottar snus
.
[Sida 8]
och blod om hvartannat och
ser riktigt usel ut. Richard
Söderman, sonen, är hemma
för att öfverta gården, men
”den förbannade tjyfgubben”
som ”borde hängas”, vill inte
lämna den för skapligt pris,
tycker han – få se hur det
går. Annars är det ingenting
nytt – jag orkar inte skrifva
mera och du (ni) orka(r) inte
läsa mera, så det får bli
punkt. Skrif snart endera
af Er, om det är med er
bekvämlighet öfverensstämmande
Att du skall hälsa Ester, be-
höver jag väl inte säga.
din vän Erik
[skrivt på tvären längs vänster sida: Hälsa Pelle ganska mycket!](https://ems.dimu.org/image/013AmtMaBU7h?dimension=1200x1200)
![Brev 1907-02-10 från Erik till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck.
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1
]Vidinge 10/2 07
Käre vän!
Tack för ditt bref! Det glä-
der mig mycket att höra att
du (ni för att korrigera i Esters
stil!) trifs bra och tycker om
dig i din nya värdighet af
äkta man. Ert bref gladde
mig så mycket mer, som
man sagt mig, att Ni bå-
da vore förargade på mig
af för mig okänd anled-
ning – nå orsaker kunde
nog finnas, jag har alltid
varit en björn och jag tror
det är hopplöst att försöka
.
[Sida 2]
bli något annat i den vä-
gen. Som du väl vet, är det
slut mellan mig och Signe
och det är jag ledsen öfver,
ty Signe och jag passade trots
allt så bra tillsammans –
åtminstone passade hon för
mig – men det skulle väl
gå sönder, kan jag tro, tack
var min ofvannämda e-
genskap af björn, som inte
låter i någon nämnvärd
grad förändra sig. Emeller-
tid är jag inte någon sör-
jande Job, utan plitar och
står i och blaskar med mi-
na teckningar och akvareller
.
[Sida 3]
Det är alldeles märkvärdigt
hvad ens synpunkter förän-
dras så här ute i ensamhe-
ten och naturen! Min upp-
fattning har blifvit alldele(s)
omkastad, och finge du se
mina saker nu skulle du
inte känna igen dem. Nå-
om det är bättre, ”vet Gud
allena”, men nu vet jag
havd jag vill, och det har
jag inte vetat på länge.
Och en härlig känsla är det
att veta sin begränsning
och inte behöfva trampa på
måfå åt alla håll – och
komma på afvägar! Det
.
[Sida 4]
är ju, som sagdt, inte så
alldeles säkert att det är bätt-
re för det, men det blir –
det blir! – Här är vinter
den ena dan och vår den
andra, den ena dagen gå
vi till Sundskär och den
andra ro vi – så fort det
blir ostlig vind bryter isen
upp och vräker bort, så
kastar vinden om och isen
fryser ihop igen, det ena
stora isblocket öfver det
andra, rätt i vädret och
kors och tvärs upptornade
mot hvarandra, så det
är ett riktigt arbete att
.
[Sida 5]
måste halas långa sträckor
öfver den upptornade och
sammangyttrade fasta isen
ut till öppet vatten, och
många gånger händer det
att man möter mer eller
mindre breda isbroar i vägen
som man då måste ”brånga”
sig igenom. Det är alltid
dagsgöra och ett helsickes
besvär – men det är kärt
besvär. Posten är som bud-
skap från en annan värld
och man kommer till handels-
boden med samma känslor,
hvarmed man som barn träng
de sig genom den uppslagna
.
[Sida 6]
salsdörren in till julgranen
och julbordet med sina glada
öfverraskningar. Får man något
blir man glad värre, och blir
man utan, så tröstar man
sig med nästa postdag. – Jag
hade bref från Nisse Tamm
härförliden – han är som du
vet i Rom, och han skrifver
att där är sträng vinter med
mycken snö, och på en foto-
grafi som han skickar med,
ser man palmerna och kak-
tusarna i Monte Princio dig-
na under snö, alldeles som
granarna i våra skogar.
Jojo, det soliga Italien!
.
[Sida 7]
En finne, som legat i Siena
några månader, skrifver, att
han inte ens hemma i Fin-
land, björnlandet, upplefvat
en strängare vinter än där
nere – där ”solen ler och druf
vor och oranger mogna”. Och
där finns inga eldstäder! Här
är sig likt, med undantag
af snön och de frusna vattnen
-- ja d.v.s. en del saker äro ju
lite förändrade förstås – Nystes
bygga om sin lillstuga, gum-
man Söderman är sjuk och
ligger på lasarettet i Telje,
och Lina följer snart efter,
tänker jag, hon spottar snus
.
[Sida 8]
och blod om hvartannat och
ser riktigt usel ut. Richard
Söderman, sonen, är hemma
för att öfverta gården, men
”den förbannade tjyfgubben”
som ”borde hängas”, vill inte
lämna den för skapligt pris,
tycker han – få se hur det
går. Annars är det ingenting
nytt – jag orkar inte skrifva
mera och du (ni) orka(r) inte
läsa mera, så det får bli
punkt. Skrif snart endera
af Er, om det är med er
bekvämlighet öfverensstämmande
Att du skall hälsa Ester, be-
höver jag väl inte säga.
din vän Erik
[skrivt på tvären längs vänster sida: Hälsa Pelle ganska mycket!](https://ems.dimu.org/image/013AmtMaBU7k?dimension=1200x1200)
![Brev 1907-02-10 från Erik till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck.
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1
]Vidinge 10/2 07
Käre vän!
Tack för ditt bref! Det glä-
der mig mycket att höra att
du (ni för att korrigera i Esters
stil!) trifs bra och tycker om
dig i din nya värdighet af
äkta man. Ert bref gladde
mig så mycket mer, som
man sagt mig, att Ni bå-
da vore förargade på mig
af för mig okänd anled-
ning – nå orsaker kunde
nog finnas, jag har alltid
varit en björn och jag tror
det är hopplöst att försöka
.
[Sida 2]
bli något annat i den vä-
gen. Som du väl vet, är det
slut mellan mig och Signe
och det är jag ledsen öfver,
ty Signe och jag passade trots
allt så bra tillsammans –
åtminstone passade hon för
mig – men det skulle väl
gå sönder, kan jag tro, tack
var min ofvannämda e-
genskap af björn, som inte
låter i någon nämnvärd
grad förändra sig. Emeller-
tid är jag inte någon sör-
jande Job, utan plitar och
står i och blaskar med mi-
na teckningar och akvareller
.
[Sida 3]
Det är alldeles märkvärdigt
hvad ens synpunkter förän-
dras så här ute i ensamhe-
ten och naturen! Min upp-
fattning har blifvit alldele(s)
omkastad, och finge du se
mina saker nu skulle du
inte känna igen dem. Nå-
om det är bättre, ”vet Gud
allena”, men nu vet jag
havd jag vill, och det har
jag inte vetat på länge.
Och en härlig känsla är det
att veta sin begränsning
och inte behöfva trampa på
måfå åt alla håll – och
komma på afvägar! Det
.
[Sida 4]
är ju, som sagdt, inte så
alldeles säkert att det är bätt-
re för det, men det blir –
det blir! – Här är vinter
den ena dan och vår den
andra, den ena dagen gå
vi till Sundskär och den
andra ro vi – så fort det
blir ostlig vind bryter isen
upp och vräker bort, så
kastar vinden om och isen
fryser ihop igen, det ena
stora isblocket öfver det
andra, rätt i vädret och
kors och tvärs upptornade
mot hvarandra, så det
är ett riktigt arbete att
.
[Sida 5]
måste halas långa sträckor
öfver den upptornade och
sammangyttrade fasta isen
ut till öppet vatten, och
många gånger händer det
att man möter mer eller
mindre breda isbroar i vägen
som man då måste ”brånga”
sig igenom. Det är alltid
dagsgöra och ett helsickes
besvär – men det är kärt
besvär. Posten är som bud-
skap från en annan värld
och man kommer till handels-
boden med samma känslor,
hvarmed man som barn träng
de sig genom den uppslagna
.
[Sida 6]
salsdörren in till julgranen
och julbordet med sina glada
öfverraskningar. Får man något
blir man glad värre, och blir
man utan, så tröstar man
sig med nästa postdag. – Jag
hade bref från Nisse Tamm
härförliden – han är som du
vet i Rom, och han skrifver
att där är sträng vinter med
mycken snö, och på en foto-
grafi som han skickar med,
ser man palmerna och kak-
tusarna i Monte Princio dig-
na under snö, alldeles som
granarna i våra skogar.
Jojo, det soliga Italien!
.
[Sida 7]
En finne, som legat i Siena
några månader, skrifver, att
han inte ens hemma i Fin-
land, björnlandet, upplefvat
en strängare vinter än där
nere – där ”solen ler och druf
vor och oranger mogna”. Och
där finns inga eldstäder! Här
är sig likt, med undantag
af snön och de frusna vattnen
-- ja d.v.s. en del saker äro ju
lite förändrade förstås – Nystes
bygga om sin lillstuga, gum-
man Söderman är sjuk och
ligger på lasarettet i Telje,
och Lina följer snart efter,
tänker jag, hon spottar snus
.
[Sida 8]
och blod om hvartannat och
ser riktigt usel ut. Richard
Söderman, sonen, är hemma
för att öfverta gården, men
”den förbannade tjyfgubben”
som ”borde hängas”, vill inte
lämna den för skapligt pris,
tycker han – få se hur det
går. Annars är det ingenting
nytt – jag orkar inte skrifva
mera och du (ni) orka(r) inte
läsa mera, så det får bli
punkt. Skrif snart endera
af Er, om det är med er
bekvämlighet öfverensstämmande
Att du skall hälsa Ester, be-
höver jag väl inte säga.
din vän Erik
[skrivt på tvären längs vänster sida: Hälsa Pelle ganska mycket!](https://ems.dimu.org/image/013AmtMaBU7n?dimension=1200x1200)
![Brev 1907-02-10 från Erik till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck.
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1
]Vidinge 10/2 07
Käre vän!
Tack för ditt bref! Det glä-
der mig mycket att höra att
du (ni för att korrigera i Esters
stil!) trifs bra och tycker om
dig i din nya värdighet af
äkta man. Ert bref gladde
mig så mycket mer, som
man sagt mig, att Ni bå-
da vore förargade på mig
af för mig okänd anled-
ning – nå orsaker kunde
nog finnas, jag har alltid
varit en björn och jag tror
det är hopplöst att försöka
.
[Sida 2]
bli något annat i den vä-
gen. Som du väl vet, är det
slut mellan mig och Signe
och det är jag ledsen öfver,
ty Signe och jag passade trots
allt så bra tillsammans –
åtminstone passade hon för
mig – men det skulle väl
gå sönder, kan jag tro, tack
var min ofvannämda e-
genskap af björn, som inte
låter i någon nämnvärd
grad förändra sig. Emeller-
tid är jag inte någon sör-
jande Job, utan plitar och
står i och blaskar med mi-
na teckningar och akvareller
.
[Sida 3]
Det är alldeles märkvärdigt
hvad ens synpunkter förän-
dras så här ute i ensamhe-
ten och naturen! Min upp-
fattning har blifvit alldele(s)
omkastad, och finge du se
mina saker nu skulle du
inte känna igen dem. Nå-
om det är bättre, ”vet Gud
allena”, men nu vet jag
havd jag vill, och det har
jag inte vetat på länge.
Och en härlig känsla är det
att veta sin begränsning
och inte behöfva trampa på
måfå åt alla håll – och
komma på afvägar! Det
.
[Sida 4]
är ju, som sagdt, inte så
alldeles säkert att det är bätt-
re för det, men det blir –
det blir! – Här är vinter
den ena dan och vår den
andra, den ena dagen gå
vi till Sundskär och den
andra ro vi – så fort det
blir ostlig vind bryter isen
upp och vräker bort, så
kastar vinden om och isen
fryser ihop igen, det ena
stora isblocket öfver det
andra, rätt i vädret och
kors och tvärs upptornade
mot hvarandra, så det
är ett riktigt arbete att
.
[Sida 5]
måste halas långa sträckor
öfver den upptornade och
sammangyttrade fasta isen
ut till öppet vatten, och
många gånger händer det
att man möter mer eller
mindre breda isbroar i vägen
som man då måste ”brånga”
sig igenom. Det är alltid
dagsgöra och ett helsickes
besvär – men det är kärt
besvär. Posten är som bud-
skap från en annan värld
och man kommer till handels-
boden med samma känslor,
hvarmed man som barn träng
de sig genom den uppslagna
.
[Sida 6]
salsdörren in till julgranen
och julbordet med sina glada
öfverraskningar. Får man något
blir man glad värre, och blir
man utan, så tröstar man
sig med nästa postdag. – Jag
hade bref från Nisse Tamm
härförliden – han är som du
vet i Rom, och han skrifver
att där är sträng vinter med
mycken snö, och på en foto-
grafi som han skickar med,
ser man palmerna och kak-
tusarna i Monte Princio dig-
na under snö, alldeles som
granarna i våra skogar.
Jojo, det soliga Italien!
.
[Sida 7]
En finne, som legat i Siena
några månader, skrifver, att
han inte ens hemma i Fin-
land, björnlandet, upplefvat
en strängare vinter än där
nere – där ”solen ler och druf
vor och oranger mogna”. Och
där finns inga eldstäder! Här
är sig likt, med undantag
af snön och de frusna vattnen
-- ja d.v.s. en del saker äro ju
lite förändrade förstås – Nystes
bygga om sin lillstuga, gum-
man Söderman är sjuk och
ligger på lasarettet i Telje,
och Lina följer snart efter,
tänker jag, hon spottar snus
.
[Sida 8]
och blod om hvartannat och
ser riktigt usel ut. Richard
Söderman, sonen, är hemma
för att öfverta gården, men
”den förbannade tjyfgubben”
som ”borde hängas”, vill inte
lämna den för skapligt pris,
tycker han – få se hur det
går. Annars är det ingenting
nytt – jag orkar inte skrifva
mera och du (ni) orka(r) inte
läsa mera, så det får bli
punkt. Skrif snart endera
af Er, om det är med er
bekvämlighet öfverensstämmande
Att du skall hälsa Ester, be-
höver jag väl inte säga.
din vän Erik
[skrivt på tvären längs vänster sida: Hälsa Pelle ganska mycket!](https://ems.dimu.org/image/013AmtMaBU7p?dimension=1200x1200)
![Brev 1907-02-10 från Erik till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck.
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1
]Vidinge 10/2 07
Käre vän!
Tack för ditt bref! Det glä-
der mig mycket att höra att
du (ni för att korrigera i Esters
stil!) trifs bra och tycker om
dig i din nya värdighet af
äkta man. Ert bref gladde
mig så mycket mer, som
man sagt mig, att Ni bå-
da vore förargade på mig
af för mig okänd anled-
ning – nå orsaker kunde
nog finnas, jag har alltid
varit en björn och jag tror
det är hopplöst att försöka
.
[Sida 2]
bli något annat i den vä-
gen. Som du väl vet, är det
slut mellan mig och Signe
och det är jag ledsen öfver,
ty Signe och jag passade trots
allt så bra tillsammans –
åtminstone passade hon för
mig – men det skulle väl
gå sönder, kan jag tro, tack
var min ofvannämda e-
genskap af björn, som inte
låter i någon nämnvärd
grad förändra sig. Emeller-
tid är jag inte någon sör-
jande Job, utan plitar och
står i och blaskar med mi-
na teckningar och akvareller
.
[Sida 3]
Det är alldeles märkvärdigt
hvad ens synpunkter förän-
dras så här ute i ensamhe-
ten och naturen! Min upp-
fattning har blifvit alldele(s)
omkastad, och finge du se
mina saker nu skulle du
inte känna igen dem. Nå-
om det är bättre, ”vet Gud
allena”, men nu vet jag
havd jag vill, och det har
jag inte vetat på länge.
Och en härlig känsla är det
att veta sin begränsning
och inte behöfva trampa på
måfå åt alla håll – och
komma på afvägar! Det
.
[Sida 4]
är ju, som sagdt, inte så
alldeles säkert att det är bätt-
re för det, men det blir –
det blir! – Här är vinter
den ena dan och vår den
andra, den ena dagen gå
vi till Sundskär och den
andra ro vi – så fort det
blir ostlig vind bryter isen
upp och vräker bort, så
kastar vinden om och isen
fryser ihop igen, det ena
stora isblocket öfver det
andra, rätt i vädret och
kors och tvärs upptornade
mot hvarandra, så det
är ett riktigt arbete att
.
[Sida 5]
måste halas långa sträckor
öfver den upptornade och
sammangyttrade fasta isen
ut till öppet vatten, och
många gånger händer det
att man möter mer eller
mindre breda isbroar i vägen
som man då måste ”brånga”
sig igenom. Det är alltid
dagsgöra och ett helsickes
besvär – men det är kärt
besvär. Posten är som bud-
skap från en annan värld
och man kommer till handels-
boden med samma känslor,
hvarmed man som barn träng
de sig genom den uppslagna
.
[Sida 6]
salsdörren in till julgranen
och julbordet med sina glada
öfverraskningar. Får man något
blir man glad värre, och blir
man utan, så tröstar man
sig med nästa postdag. – Jag
hade bref från Nisse Tamm
härförliden – han är som du
vet i Rom, och han skrifver
att där är sträng vinter med
mycken snö, och på en foto-
grafi som han skickar med,
ser man palmerna och kak-
tusarna i Monte Princio dig-
na under snö, alldeles som
granarna i våra skogar.
Jojo, det soliga Italien!
.
[Sida 7]
En finne, som legat i Siena
några månader, skrifver, att
han inte ens hemma i Fin-
land, björnlandet, upplefvat
en strängare vinter än där
nere – där ”solen ler och druf
vor och oranger mogna”. Och
där finns inga eldstäder! Här
är sig likt, med undantag
af snön och de frusna vattnen
-- ja d.v.s. en del saker äro ju
lite förändrade förstås – Nystes
bygga om sin lillstuga, gum-
man Söderman är sjuk och
ligger på lasarettet i Telje,
och Lina följer snart efter,
tänker jag, hon spottar snus
.
[Sida 8]
och blod om hvartannat och
ser riktigt usel ut. Richard
Söderman, sonen, är hemma
för att öfverta gården, men
”den förbannade tjyfgubben”
som ”borde hängas”, vill inte
lämna den för skapligt pris,
tycker han – få se hur det
går. Annars är det ingenting
nytt – jag orkar inte skrifva
mera och du (ni) orka(r) inte
läsa mera, så det får bli
punkt. Skrif snart endera
af Er, om det är med er
bekvämlighet öfverensstämmande
Att du skall hälsa Ester, be-
höver jag väl inte säga.
din vän Erik
[skrivt på tvären längs vänster sida: Hälsa Pelle ganska mycket!](https://ems.dimu.org/image/013AmtMaBU7r?dimension=1200x1200)
![Brev 1907-02-10 från Erik till John Bauer, bestående av åtta sidor skrivna fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck.
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1
]Vidinge 10/2 07
Käre vän!
Tack för ditt bref! Det glä-
der mig mycket att höra att
du (ni för att korrigera i Esters
stil!) trifs bra och tycker om
dig i din nya värdighet af
äkta man. Ert bref gladde
mig så mycket mer, som
man sagt mig, att Ni bå-
da vore förargade på mig
af för mig okänd anled-
ning – nå orsaker kunde
nog finnas, jag har alltid
varit en björn och jag tror
det är hopplöst att försöka
.
[Sida 2]
bli något annat i den vä-
gen. Som du väl vet, är det
slut mellan mig och Signe
och det är jag ledsen öfver,
ty Signe och jag passade trots
allt så bra tillsammans –
åtminstone passade hon för
mig – men det skulle väl
gå sönder, kan jag tro, tack
var min ofvannämda e-
genskap af björn, som inte
låter i någon nämnvärd
grad förändra sig. Emeller-
tid är jag inte någon sör-
jande Job, utan plitar och
står i och blaskar med mi-
na teckningar och akvareller
.
[Sida 3]
Det är alldeles märkvärdigt
hvad ens synpunkter förän-
dras så här ute i ensamhe-
ten och naturen! Min upp-
fattning har blifvit alldele(s)
omkastad, och finge du se
mina saker nu skulle du
inte känna igen dem. Nå-
om det är bättre, ”vet Gud
allena”, men nu vet jag
havd jag vill, och det har
jag inte vetat på länge.
Och en härlig känsla är det
att veta sin begränsning
och inte behöfva trampa på
måfå åt alla håll – och
komma på afvägar! Det
.
[Sida 4]
är ju, som sagdt, inte så
alldeles säkert att det är bätt-
re för det, men det blir –
det blir! – Här är vinter
den ena dan och vår den
andra, den ena dagen gå
vi till Sundskär och den
andra ro vi – så fort det
blir ostlig vind bryter isen
upp och vräker bort, så
kastar vinden om och isen
fryser ihop igen, det ena
stora isblocket öfver det
andra, rätt i vädret och
kors och tvärs upptornade
mot hvarandra, så det
är ett riktigt arbete att
.
[Sida 5]
måste halas långa sträckor
öfver den upptornade och
sammangyttrade fasta isen
ut till öppet vatten, och
många gånger händer det
att man möter mer eller
mindre breda isbroar i vägen
som man då måste ”brånga”
sig igenom. Det är alltid
dagsgöra och ett helsickes
besvär – men det är kärt
besvär. Posten är som bud-
skap från en annan värld
och man kommer till handels-
boden med samma känslor,
hvarmed man som barn träng
de sig genom den uppslagna
.
[Sida 6]
salsdörren in till julgranen
och julbordet med sina glada
öfverraskningar. Får man något
blir man glad värre, och blir
man utan, så tröstar man
sig med nästa postdag. – Jag
hade bref från Nisse Tamm
härförliden – han är som du
vet i Rom, och han skrifver
att där är sträng vinter med
mycken snö, och på en foto-
grafi som han skickar med,
ser man palmerna och kak-
tusarna i Monte Princio dig-
na under snö, alldeles som
granarna i våra skogar.
Jojo, det soliga Italien!
.
[Sida 7]
En finne, som legat i Siena
några månader, skrifver, att
han inte ens hemma i Fin-
land, björnlandet, upplefvat
en strängare vinter än där
nere – där ”solen ler och druf
vor och oranger mogna”. Och
där finns inga eldstäder! Här
är sig likt, med undantag
af snön och de frusna vattnen
-- ja d.v.s. en del saker äro ju
lite förändrade förstås – Nystes
bygga om sin lillstuga, gum-
man Söderman är sjuk och
ligger på lasarettet i Telje,
och Lina följer snart efter,
tänker jag, hon spottar snus
.
[Sida 8]
och blod om hvartannat och
ser riktigt usel ut. Richard
Söderman, sonen, är hemma
för att öfverta gården, men
”den förbannade tjyfgubben”
som ”borde hängas”, vill inte
lämna den för skapligt pris,
tycker han – få se hur det
går. Annars är det ingenting
nytt – jag orkar inte skrifva
mera och du (ni) orka(r) inte
läsa mera, så det får bli
punkt. Skrif snart endera
af Er, om det är med er
bekvämlighet öfverensstämmande
Att du skall hälsa Ester, be-
höver jag väl inte säga.
din vän Erik
[skrivt på tvären längs vänster sida: Hälsa Pelle ganska mycket!](https://ems.dimu.org/image/013AmtMaBUC7?dimension=1200x1200)
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».