1
10
100
Brev 1904-01 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av tio sidor skrivna på fem tunna, vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rosa bläck. BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik i Jönköping Januari 1904 . Esther!! Skal du forlofva dej du? -----Jasså ---- Ja. Jag bör och skall lämna fältet utan strid. Han är naturligtvis en stor karl med höghatt och med mustacher och kanske skägg och allting. Utan strid går jag. Men det är inte . [Sida 2] därför, att jag inte kan svära på, att jag inte nästa vecka möter nå- got ännu vackrare Jag vill göra [överskrivet: det] – och du med. Men äktenskapet, den där långa, långa sam lifnaden, den - vet du hvad Strindberg säger i ett af sina dramatiska arbeten? Kanske han lju- ger, men han brukar aldrig ljuga. ”Jag har sett ett äktenskap på nära håll och det . [Sida 3] var vidrigt.” Kanske det inte stod ”vidrigt” men ordet var kraftigt. Låt mej slippa tala om det. Jag erkänner att jag inte kan det En sak har jag ändå fått för mej. Om du inte kan tänka på ho- nom, den med [överskrivet: hvik] hvilken du skall förlofva dej, samtidigt känna en kän [en bit av bokstäverna är borta i marginalen på denna och de följande raderna] la af samhörighet NU så kanske en tid komm mer då du skall göra det. Nota bene du högakt . [Sida 4] honom och han älskar dej. Jag menar det omöj- ligt, att inte älska fa dren till sitt egna barn sitt egna lilla lifs För barn är ändå det vack raste som finns. Barn är englar på jorden. [nästan utplånat ord] bör kunna uträtta mycke Där har du lite alvar Du som bett om det får skylla dej själf. Jag tycker det låter tillgjordt och lessamt. Hon har rest nu, flickan [Sida 5] därför att jag är rädd inte Nä då! Du har själf en gång sagt: ”Lofva mej att aldrig döda John” och jag skall inte döda. Utan blodsutgjutelse vill jag lämna fältet. Men bed mej inte tala alvarsamt i sådana svåra saker som äktenskap och äktenskaplig lycka. Inte just nu Jag begriper ingenting af det där. Inte alls Jag tror inte jag vet hvad sann kärlek . [Sida 6] är. Det måtte vara nå- gonting kollosalt – Jo – kanske ändå – - Men jag är ung än en tid – jag vill ännu älska allt som är vackert och skönt och om jag känner ett okufligt begär att kyssa något vackert, vackert om det nu är linierna i munnen eller färgen eller det hela, så gör jag det. Hvarför skulle jag inte få det hva? Skulle jag inte få det . [Sida 7] med de blå ögonen och skrattet. Nu står artelie [bokstäver har försvunnit i marginalen på vissa rader] så tom och hånande. Jag har glömt bort meningen med den, meningen att jag skall arbeta där. Vet du, jag känner mej som ett stort kräk. Du säge att jag är vek. men det vill jag inte vara. En god vän skref mej här om året att jag var svag och lättrörd. Är det [överstruket ord] så du menar? Svag är jag nog. Du vill jag skall förvåna världen. Det tror [Sid 8] jag inte går. Jag är nog svag. Nä. vet du. Det är var också alvar och lessamt Jag är så lessam. Jag skrifver det här sängliggande eller rättare sängsittande. Jag har varit sjuk. rätt mycke sjuk säjer dom. Egentligen borde jag skrifva om det här s.k. brefvet. Men dett får vara. Bed mej inte bränna dina bref Jag vill gömma dem som min största skatt och när [på de följande två raderna tycks orden ha varit skrivna över ett veck] jag en gång blifver vigd vi en flicka skall hon och jag [texten fortsätter högst upp på samma sida skrivet upp och ner] lösa ---[?] tillsammans. finner hon ingen glädje i det låter jag genast skilja mej. Farväl John . [Sida 9] Ja precist det-samma som mellan tanke och handling! Det är nog så. Hva? I så fall föredrar jag att handla. Lefva för nuet, njuta för stunden, men undvik lidandet. Jag tror jag alltid har gjort så. Smärtan kan vara en njutning det tror jag mej ha märkt, men det går en stege ned i den afgrund du kallar för allvar. Ma kan inte kasta sig i den, so . [Sida 10] sammans. Sen åker vi nog upp till Dej till- sammans. Du tar väl vänligt emot oss? Mej får du lof att vara alra mäst vänlig emot. Den 24 hyr jag en våning på Grand och så en frack och så sätter jag mej i stora salongen och väntar. Mottagningen börjar kl. 11 f.m. Gå med till till K---[?] kl. 7 f.m. så tror jag du skall kom ma in Häls. John
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1904-01 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av tio sidor skrivna på fem tunna, vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rosa bläck. BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik i Jönköping Januari 1904 . Esther!! Skal du forlofva dej du? -----Jasså ---- Ja. Jag bör och skall lämna fältet utan strid. Han är naturligtvis en stor karl med höghatt och med mustacher och kanske skägg och allting. Utan strid går jag. Men det är inte . [Sida 2] därför, att jag inte kan svära på, att jag inte nästa vecka möter nå- got ännu vackrare Jag vill göra [överskrivet: det] – och du med. Men äktenskapet, den där långa, långa sam lifnaden, den - vet du hvad Strindberg säger i ett af sina dramatiska arbeten? Kanske han lju- ger, men han brukar aldrig ljuga. ”Jag har sett ett äktenskap på nära håll och det . [Sida 3] var vidrigt.” Kanske det inte stod ”vidrigt” men ordet var kraftigt. Låt mej slippa tala om det. Jag erkänner att jag inte kan det En sak har jag ändå fått för mej. Om du inte kan tänka på ho- nom, den med [överskrivet: hvik] hvilken du skall förlofva dej, samtidigt känna en kän [en bit av bokstäverna är borta i marginalen på denna och de följande raderna] la af samhörighet NU så kanske en tid komm mer då du skall göra det. Nota bene du högakt . [Sida 4] honom och han älskar dej. Jag menar det omöj- ligt, att inte älska fa dren till sitt egna barn sitt egna lilla lifs För barn är ändå det vack raste som finns. Barn är englar på jorden. [nästan utplånat ord] bör kunna uträtta mycke Där har du lite alvar Du som bett om det får skylla dej själf. Jag tycker det låter tillgjordt och lessamt. Hon har rest nu, flickan [Sida 5] därför att jag är rädd inte Nä då! Du har själf en gång sagt: ”Lofva mej att aldrig döda John” och jag skall inte döda. Utan blodsutgjutelse vill jag lämna fältet. Men bed mej inte tala alvarsamt i sådana svåra saker som äktenskap och äktenskaplig lycka. Inte just nu Jag begriper ingenting af det där. Inte alls Jag tror inte jag vet hvad sann kärlek . [Sida 6] är. Det måtte vara nå- gonting kollosalt – Jo – kanske ändå – - Men jag är ung än en tid – jag vill ännu älska allt som är vackert och skönt och om jag känner ett okufligt begär att kyssa något vackert, vackert om det nu är linierna i munnen eller färgen eller det hela, så gör jag det. Hvarför skulle jag inte få det hva? Skulle jag inte få det . [Sida 7] med de blå ögonen och skrattet. Nu står artelie [bokstäver har försvunnit i marginalen på vissa rader] så tom och hånande. Jag har glömt bort meningen med den, meningen att jag skall arbeta där. Vet du, jag känner mej som ett stort kräk. Du säge att jag är vek. men det vill jag inte vara. En god vän skref mej här om året att jag var svag och lättrörd. Är det [överstruket ord] så du menar? Svag är jag nog. Du vill jag skall förvåna världen. Det tror [Sid 8] jag inte går. Jag är nog svag. Nä. vet du. Det är var också alvar och lessamt Jag är så lessam. Jag skrifver det här sängliggande eller rättare sängsittande. Jag har varit sjuk. rätt mycke sjuk säjer dom. Egentligen borde jag skrifva om det här s.k. brefvet. Men dett får vara. Bed mej inte bränna dina bref Jag vill gömma dem som min största skatt och när [på de följande två raderna tycks orden ha varit skrivna över ett veck] jag en gång blifver vigd vi en flicka skall hon och jag [texten fortsätter högst upp på samma sida skrivet upp och ner] lösa ---[?] tillsammans. finner hon ingen glädje i det låter jag genast skilja mej. Farväl John . [Sida 9] Ja precist det-samma som mellan tanke och handling! Det är nog så. Hva? I så fall föredrar jag att handla. Lefva för nuet, njuta för stunden, men undvik lidandet. Jag tror jag alltid har gjort så. Smärtan kan vara en njutning det tror jag mej ha märkt, men det går en stege ned i den afgrund du kallar för allvar. Ma kan inte kasta sig i den, so . [Sida 10] sammans. Sen åker vi nog upp till Dej till- sammans. Du tar väl vänligt emot oss? Mej får du lof att vara alra mäst vänlig emot. Den 24 hyr jag en våning på Grand och så en frack och så sätter jag mej i stora salongen och väntar. Mottagningen börjar kl. 11 f.m. Gå med till till K---[?] kl. 7 f.m. så tror jag du skall kom ma in Häls. John
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1904-01 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av tio sidor skrivna på fem tunna, vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rosa bläck. BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik i Jönköping Januari 1904 . Esther!! Skal du forlofva dej du? -----Jasså ---- Ja. Jag bör och skall lämna fältet utan strid. Han är naturligtvis en stor karl med höghatt och med mustacher och kanske skägg och allting. Utan strid går jag. Men det är inte . [Sida 2] därför, att jag inte kan svära på, att jag inte nästa vecka möter nå- got ännu vackrare Jag vill göra [överskrivet: det] – och du med. Men äktenskapet, den där långa, långa sam lifnaden, den - vet du hvad Strindberg säger i ett af sina dramatiska arbeten? Kanske han lju- ger, men han brukar aldrig ljuga. ”Jag har sett ett äktenskap på nära håll och det . [Sida 3] var vidrigt.” Kanske det inte stod ”vidrigt” men ordet var kraftigt. Låt mej slippa tala om det. Jag erkänner att jag inte kan det En sak har jag ändå fått för mej. Om du inte kan tänka på ho- nom, den med [överskrivet: hvik] hvilken du skall förlofva dej, samtidigt känna en kän [en bit av bokstäverna är borta i marginalen på denna och de följande raderna] la af samhörighet NU så kanske en tid komm mer då du skall göra det. Nota bene du högakt . [Sida 4] honom och han älskar dej. Jag menar det omöj- ligt, att inte älska fa dren till sitt egna barn sitt egna lilla lifs För barn är ändå det vack raste som finns. Barn är englar på jorden. [nästan utplånat ord] bör kunna uträtta mycke Där har du lite alvar Du som bett om det får skylla dej själf. Jag tycker det låter tillgjordt och lessamt. Hon har rest nu, flickan [Sida 5] därför att jag är rädd inte Nä då! Du har själf en gång sagt: ”Lofva mej att aldrig döda John” och jag skall inte döda. Utan blodsutgjutelse vill jag lämna fältet. Men bed mej inte tala alvarsamt i sådana svåra saker som äktenskap och äktenskaplig lycka. Inte just nu Jag begriper ingenting af det där. Inte alls Jag tror inte jag vet hvad sann kärlek . [Sida 6] är. Det måtte vara nå- gonting kollosalt – Jo – kanske ändå – - Men jag är ung än en tid – jag vill ännu älska allt som är vackert och skönt och om jag känner ett okufligt begär att kyssa något vackert, vackert om det nu är linierna i munnen eller färgen eller det hela, så gör jag det. Hvarför skulle jag inte få det hva? Skulle jag inte få det . [Sida 7] med de blå ögonen och skrattet. Nu står artelie [bokstäver har försvunnit i marginalen på vissa rader] så tom och hånande. Jag har glömt bort meningen med den, meningen att jag skall arbeta där. Vet du, jag känner mej som ett stort kräk. Du säge att jag är vek. men det vill jag inte vara. En god vän skref mej här om året att jag var svag och lättrörd. Är det [överstruket ord] så du menar? Svag är jag nog. Du vill jag skall förvåna världen. Det tror [Sid 8] jag inte går. Jag är nog svag. Nä. vet du. Det är var också alvar och lessamt Jag är så lessam. Jag skrifver det här sängliggande eller rättare sängsittande. Jag har varit sjuk. rätt mycke sjuk säjer dom. Egentligen borde jag skrifva om det här s.k. brefvet. Men dett får vara. Bed mej inte bränna dina bref Jag vill gömma dem som min största skatt och när [på de följande två raderna tycks orden ha varit skrivna över ett veck] jag en gång blifver vigd vi en flicka skall hon och jag [texten fortsätter högst upp på samma sida skrivet upp och ner] lösa ---[?] tillsammans. finner hon ingen glädje i det låter jag genast skilja mej. Farväl John . [Sida 9] Ja precist det-samma som mellan tanke och handling! Det är nog så. Hva? I så fall föredrar jag att handla. Lefva för nuet, njuta för stunden, men undvik lidandet. Jag tror jag alltid har gjort så. Smärtan kan vara en njutning det tror jag mej ha märkt, men det går en stege ned i den afgrund du kallar för allvar. Ma kan inte kasta sig i den, so . [Sida 10] sammans. Sen åker vi nog upp till Dej till- sammans. Du tar väl vänligt emot oss? Mej får du lof att vara alra mäst vänlig emot. Den 24 hyr jag en våning på Grand och så en frack och så sätter jag mej i stora salongen och väntar. Mottagningen börjar kl. 11 f.m. Gå med till till K---[?] kl. 7 f.m. så tror jag du skall kom ma in Häls. John
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1904-01 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av tio sidor skrivna på fem tunna, vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rosa bläck. BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik i Jönköping Januari 1904 . Esther!! Skal du forlofva dej du? -----Jasså ---- Ja. Jag bör och skall lämna fältet utan strid. Han är naturligtvis en stor karl med höghatt och med mustacher och kanske skägg och allting. Utan strid går jag. Men det är inte . [Sida 2] därför, att jag inte kan svära på, att jag inte nästa vecka möter nå- got ännu vackrare Jag vill göra [överskrivet: det] – och du med. Men äktenskapet, den där långa, långa sam lifnaden, den - vet du hvad Strindberg säger i ett af sina dramatiska arbeten? Kanske han lju- ger, men han brukar aldrig ljuga. ”Jag har sett ett äktenskap på nära håll och det . [Sida 3] var vidrigt.” Kanske det inte stod ”vidrigt” men ordet var kraftigt. Låt mej slippa tala om det. Jag erkänner att jag inte kan det En sak har jag ändå fått för mej. Om du inte kan tänka på ho- nom, den med [överskrivet: hvik] hvilken du skall förlofva dej, samtidigt känna en kän [en bit av bokstäverna är borta i marginalen på denna och de följande raderna] la af samhörighet NU så kanske en tid komm mer då du skall göra det. Nota bene du högakt . [Sida 4] honom och han älskar dej. Jag menar det omöj- ligt, att inte älska fa dren till sitt egna barn sitt egna lilla lifs För barn är ändå det vack raste som finns. Barn är englar på jorden. [nästan utplånat ord] bör kunna uträtta mycke Där har du lite alvar Du som bett om det får skylla dej själf. Jag tycker det låter tillgjordt och lessamt. Hon har rest nu, flickan [Sida 5] därför att jag är rädd inte Nä då! Du har själf en gång sagt: ”Lofva mej att aldrig döda John” och jag skall inte döda. Utan blodsutgjutelse vill jag lämna fältet. Men bed mej inte tala alvarsamt i sådana svåra saker som äktenskap och äktenskaplig lycka. Inte just nu Jag begriper ingenting af det där. Inte alls Jag tror inte jag vet hvad sann kärlek . [Sida 6] är. Det måtte vara nå- gonting kollosalt – Jo – kanske ändå – - Men jag är ung än en tid – jag vill ännu älska allt som är vackert och skönt och om jag känner ett okufligt begär att kyssa något vackert, vackert om det nu är linierna i munnen eller färgen eller det hela, så gör jag det. Hvarför skulle jag inte få det hva? Skulle jag inte få det . [Sida 7] med de blå ögonen och skrattet. Nu står artelie [bokstäver har försvunnit i marginalen på vissa rader] så tom och hånande. Jag har glömt bort meningen med den, meningen att jag skall arbeta där. Vet du, jag känner mej som ett stort kräk. Du säge att jag är vek. men det vill jag inte vara. En god vän skref mej här om året att jag var svag och lättrörd. Är det [överstruket ord] så du menar? Svag är jag nog. Du vill jag skall förvåna världen. Det tror [Sid 8] jag inte går. Jag är nog svag. Nä. vet du. Det är var också alvar och lessamt Jag är så lessam. Jag skrifver det här sängliggande eller rättare sängsittande. Jag har varit sjuk. rätt mycke sjuk säjer dom. Egentligen borde jag skrifva om det här s.k. brefvet. Men dett får vara. Bed mej inte bränna dina bref Jag vill gömma dem som min största skatt och när [på de följande två raderna tycks orden ha varit skrivna över ett veck] jag en gång blifver vigd vi en flicka skall hon och jag [texten fortsätter högst upp på samma sida skrivet upp och ner] lösa ---[?] tillsammans. finner hon ingen glädje i det låter jag genast skilja mej. Farväl John . [Sida 9] Ja precist det-samma som mellan tanke och handling! Det är nog så. Hva? I så fall föredrar jag att handla. Lefva för nuet, njuta för stunden, men undvik lidandet. Jag tror jag alltid har gjort så. Smärtan kan vara en njutning det tror jag mej ha märkt, men det går en stege ned i den afgrund du kallar för allvar. Ma kan inte kasta sig i den, so . [Sida 10] sammans. Sen åker vi nog upp till Dej till- sammans. Du tar väl vänligt emot oss? Mej får du lof att vara alra mäst vänlig emot. Den 24 hyr jag en våning på Grand och så en frack och så sätter jag mej i stora salongen och väntar. Mottagningen börjar kl. 11 f.m. Gå med till till K---[?] kl. 7 f.m. så tror jag du skall kom ma in Häls. John
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1904-01 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av tio sidor skrivna på fem tunna, vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rosa bläck. BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik i Jönköping Januari 1904 . Esther!! Skal du forlofva dej du? -----Jasså ---- Ja. Jag bör och skall lämna fältet utan strid. Han är naturligtvis en stor karl med höghatt och med mustacher och kanske skägg och allting. Utan strid går jag. Men det är inte . [Sida 2] därför, att jag inte kan svära på, att jag inte nästa vecka möter nå- got ännu vackrare Jag vill göra [överskrivet: det] – och du med. Men äktenskapet, den där långa, långa sam lifnaden, den - vet du hvad Strindberg säger i ett af sina dramatiska arbeten? Kanske han lju- ger, men han brukar aldrig ljuga. ”Jag har sett ett äktenskap på nära håll och det . [Sida 3] var vidrigt.” Kanske det inte stod ”vidrigt” men ordet var kraftigt. Låt mej slippa tala om det. Jag erkänner att jag inte kan det En sak har jag ändå fått för mej. Om du inte kan tänka på ho- nom, den med [överskrivet: hvik] hvilken du skall förlofva dej, samtidigt känna en kän [en bit av bokstäverna är borta i marginalen på denna och de följande raderna] la af samhörighet NU så kanske en tid komm mer då du skall göra det. Nota bene du högakt . [Sida 4] honom och han älskar dej. Jag menar det omöj- ligt, att inte älska fa dren till sitt egna barn sitt egna lilla lifs För barn är ändå det vack raste som finns. Barn är englar på jorden. [nästan utplånat ord] bör kunna uträtta mycke Där har du lite alvar Du som bett om det får skylla dej själf. Jag tycker det låter tillgjordt och lessamt. Hon har rest nu, flickan [Sida 5] därför att jag är rädd inte Nä då! Du har själf en gång sagt: ”Lofva mej att aldrig döda John” och jag skall inte döda. Utan blodsutgjutelse vill jag lämna fältet. Men bed mej inte tala alvarsamt i sådana svåra saker som äktenskap och äktenskaplig lycka. Inte just nu Jag begriper ingenting af det där. Inte alls Jag tror inte jag vet hvad sann kärlek . [Sida 6] är. Det måtte vara nå- gonting kollosalt – Jo – kanske ändå – - Men jag är ung än en tid – jag vill ännu älska allt som är vackert och skönt och om jag känner ett okufligt begär att kyssa något vackert, vackert om det nu är linierna i munnen eller färgen eller det hela, så gör jag det. Hvarför skulle jag inte få det hva? Skulle jag inte få det . [Sida 7] med de blå ögonen och skrattet. Nu står artelie [bokstäver har försvunnit i marginalen på vissa rader] så tom och hånande. Jag har glömt bort meningen med den, meningen att jag skall arbeta där. Vet du, jag känner mej som ett stort kräk. Du säge att jag är vek. men det vill jag inte vara. En god vän skref mej här om året att jag var svag och lättrörd. Är det [överstruket ord] så du menar? Svag är jag nog. Du vill jag skall förvåna världen. Det tror [Sid 8] jag inte går. Jag är nog svag. Nä. vet du. Det är var också alvar och lessamt Jag är så lessam. Jag skrifver det här sängliggande eller rättare sängsittande. Jag har varit sjuk. rätt mycke sjuk säjer dom. Egentligen borde jag skrifva om det här s.k. brefvet. Men dett får vara. Bed mej inte bränna dina bref Jag vill gömma dem som min största skatt och när [på de följande två raderna tycks orden ha varit skrivna över ett veck] jag en gång blifver vigd vi en flicka skall hon och jag [texten fortsätter högst upp på samma sida skrivet upp och ner] lösa ---[?] tillsammans. finner hon ingen glädje i det låter jag genast skilja mej. Farväl John . [Sida 9] Ja precist det-samma som mellan tanke och handling! Det är nog så. Hva? I så fall föredrar jag att handla. Lefva för nuet, njuta för stunden, men undvik lidandet. Jag tror jag alltid har gjort så. Smärtan kan vara en njutning det tror jag mej ha märkt, men det går en stege ned i den afgrund du kallar för allvar. Ma kan inte kasta sig i den, so . [Sida 10] sammans. Sen åker vi nog upp till Dej till- sammans. Du tar väl vänligt emot oss? Mej får du lof att vara alra mäst vänlig emot. Den 24 hyr jag en våning på Grand och så en frack och så sätter jag mej i stora salongen och väntar. Mottagningen börjar kl. 11 f.m. Gå med till till K---[?] kl. 7 f.m. så tror jag du skall kom ma in Häls. John
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1904-01 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av tio sidor skrivna på fem tunna, vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rosa bläck. BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik i Jönköping Januari 1904 . Esther!! Skal du forlofva dej du? -----Jasså ---- Ja. Jag bör och skall lämna fältet utan strid. Han är naturligtvis en stor karl med höghatt och med mustacher och kanske skägg och allting. Utan strid går jag. Men det är inte . [Sida 2] därför, att jag inte kan svära på, att jag inte nästa vecka möter nå- got ännu vackrare Jag vill göra [överskrivet: det] – och du med. Men äktenskapet, den där långa, långa sam lifnaden, den - vet du hvad Strindberg säger i ett af sina dramatiska arbeten? Kanske han lju- ger, men han brukar aldrig ljuga. ”Jag har sett ett äktenskap på nära håll och det . [Sida 3] var vidrigt.” Kanske det inte stod ”vidrigt” men ordet var kraftigt. Låt mej slippa tala om det. Jag erkänner att jag inte kan det En sak har jag ändå fått för mej. Om du inte kan tänka på ho- nom, den med [överskrivet: hvik] hvilken du skall förlofva dej, samtidigt känna en kän [en bit av bokstäverna är borta i marginalen på denna och de följande raderna] la af samhörighet NU så kanske en tid komm mer då du skall göra det. Nota bene du högakt . [Sida 4] honom och han älskar dej. Jag menar det omöj- ligt, att inte älska fa dren till sitt egna barn sitt egna lilla lifs För barn är ändå det vack raste som finns. Barn är englar på jorden. [nästan utplånat ord] bör kunna uträtta mycke Där har du lite alvar Du som bett om det får skylla dej själf. Jag tycker det låter tillgjordt och lessamt. Hon har rest nu, flickan [Sida 5] därför att jag är rädd inte Nä då! Du har själf en gång sagt: ”Lofva mej att aldrig döda John” och jag skall inte döda. Utan blodsutgjutelse vill jag lämna fältet. Men bed mej inte tala alvarsamt i sådana svåra saker som äktenskap och äktenskaplig lycka. Inte just nu Jag begriper ingenting af det där. Inte alls Jag tror inte jag vet hvad sann kärlek . [Sida 6] är. Det måtte vara nå- gonting kollosalt – Jo – kanske ändå – - Men jag är ung än en tid – jag vill ännu älska allt som är vackert och skönt och om jag känner ett okufligt begär att kyssa något vackert, vackert om det nu är linierna i munnen eller färgen eller det hela, så gör jag det. Hvarför skulle jag inte få det hva? Skulle jag inte få det . [Sida 7] med de blå ögonen och skrattet. Nu står artelie [bokstäver har försvunnit i marginalen på vissa rader] så tom och hånande. Jag har glömt bort meningen med den, meningen att jag skall arbeta där. Vet du, jag känner mej som ett stort kräk. Du säge att jag är vek. men det vill jag inte vara. En god vän skref mej här om året att jag var svag och lättrörd. Är det [överstruket ord] så du menar? Svag är jag nog. Du vill jag skall förvåna världen. Det tror [Sid 8] jag inte går. Jag är nog svag. Nä. vet du. Det är var också alvar och lessamt Jag är så lessam. Jag skrifver det här sängliggande eller rättare sängsittande. Jag har varit sjuk. rätt mycke sjuk säjer dom. Egentligen borde jag skrifva om det här s.k. brefvet. Men dett får vara. Bed mej inte bränna dina bref Jag vill gömma dem som min största skatt och när [på de följande två raderna tycks orden ha varit skrivna över ett veck] jag en gång blifver vigd vi en flicka skall hon och jag [texten fortsätter högst upp på samma sida skrivet upp och ner] lösa ---[?] tillsammans. finner hon ingen glädje i det låter jag genast skilja mej. Farväl John . [Sida 9] Ja precist det-samma som mellan tanke och handling! Det är nog så. Hva? I så fall föredrar jag att handla. Lefva för nuet, njuta för stunden, men undvik lidandet. Jag tror jag alltid har gjort så. Smärtan kan vara en njutning det tror jag mej ha märkt, men det går en stege ned i den afgrund du kallar för allvar. Ma kan inte kasta sig i den, so . [Sida 10] sammans. Sen åker vi nog upp till Dej till- sammans. Du tar väl vänligt emot oss? Mej får du lof att vara alra mäst vänlig emot. Den 24 hyr jag en våning på Grand och så en frack och så sätter jag mej i stora salongen och väntar. Mottagningen börjar kl. 11 f.m. Gå med till till K---[?] kl. 7 f.m. så tror jag du skall kom ma in Häls. John
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1904-01 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av tio sidor skrivna på fem tunna, vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rosa bläck. BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik i Jönköping Januari 1904 . Esther!! Skal du forlofva dej du? -----Jasså ---- Ja. Jag bör och skall lämna fältet utan strid. Han är naturligtvis en stor karl med höghatt och med mustacher och kanske skägg och allting. Utan strid går jag. Men det är inte . [Sida 2] därför, att jag inte kan svära på, att jag inte nästa vecka möter nå- got ännu vackrare Jag vill göra [överskrivet: det] – och du med. Men äktenskapet, den där långa, långa sam lifnaden, den - vet du hvad Strindberg säger i ett af sina dramatiska arbeten? Kanske han lju- ger, men han brukar aldrig ljuga. ”Jag har sett ett äktenskap på nära håll och det . [Sida 3] var vidrigt.” Kanske det inte stod ”vidrigt” men ordet var kraftigt. Låt mej slippa tala om det. Jag erkänner att jag inte kan det En sak har jag ändå fått för mej. Om du inte kan tänka på ho- nom, den med [överskrivet: hvik] hvilken du skall förlofva dej, samtidigt känna en kän [en bit av bokstäverna är borta i marginalen på denna och de följande raderna] la af samhörighet NU så kanske en tid komm mer då du skall göra det. Nota bene du högakt . [Sida 4] honom och han älskar dej. Jag menar det omöj- ligt, att inte älska fa dren till sitt egna barn sitt egna lilla lifs För barn är ändå det vack raste som finns. Barn är englar på jorden. [nästan utplånat ord] bör kunna uträtta mycke Där har du lite alvar Du som bett om det får skylla dej själf. Jag tycker det låter tillgjordt och lessamt. Hon har rest nu, flickan [Sida 5] därför att jag är rädd inte Nä då! Du har själf en gång sagt: ”Lofva mej att aldrig döda John” och jag skall inte döda. Utan blodsutgjutelse vill jag lämna fältet. Men bed mej inte tala alvarsamt i sådana svåra saker som äktenskap och äktenskaplig lycka. Inte just nu Jag begriper ingenting af det där. Inte alls Jag tror inte jag vet hvad sann kärlek . [Sida 6] är. Det måtte vara nå- gonting kollosalt – Jo – kanske ändå – - Men jag är ung än en tid – jag vill ännu älska allt som är vackert och skönt och om jag känner ett okufligt begär att kyssa något vackert, vackert om det nu är linierna i munnen eller färgen eller det hela, så gör jag det. Hvarför skulle jag inte få det hva? Skulle jag inte få det . [Sida 7] med de blå ögonen och skrattet. Nu står artelie [bokstäver har försvunnit i marginalen på vissa rader] så tom och hånande. Jag har glömt bort meningen med den, meningen att jag skall arbeta där. Vet du, jag känner mej som ett stort kräk. Du säge att jag är vek. men det vill jag inte vara. En god vän skref mej här om året att jag var svag och lättrörd. Är det [överstruket ord] så du menar? Svag är jag nog. Du vill jag skall förvåna världen. Det tror [Sid 8] jag inte går. Jag är nog svag. Nä. vet du. Det är var också alvar och lessamt Jag är så lessam. Jag skrifver det här sängliggande eller rättare sängsittande. Jag har varit sjuk. rätt mycke sjuk säjer dom. Egentligen borde jag skrifva om det här s.k. brefvet. Men dett får vara. Bed mej inte bränna dina bref Jag vill gömma dem som min största skatt och när [på de följande två raderna tycks orden ha varit skrivna över ett veck] jag en gång blifver vigd vi en flicka skall hon och jag [texten fortsätter högst upp på samma sida skrivet upp och ner] lösa ---[?] tillsammans. finner hon ingen glädje i det låter jag genast skilja mej. Farväl John . [Sida 9] Ja precist det-samma som mellan tanke och handling! Det är nog så. Hva? I så fall föredrar jag att handla. Lefva för nuet, njuta för stunden, men undvik lidandet. Jag tror jag alltid har gjort så. Smärtan kan vara en njutning det tror jag mej ha märkt, men det går en stege ned i den afgrund du kallar för allvar. Ma kan inte kasta sig i den, so . [Sida 10] sammans. Sen åker vi nog upp till Dej till- sammans. Du tar väl vänligt emot oss? Mej får du lof att vara alra mäst vänlig emot. Den 24 hyr jag en våning på Grand och så en frack och så sätter jag mej i stora salongen och väntar. Mottagningen börjar kl. 11 f.m. Gå med till till K---[?] kl. 7 f.m. så tror jag du skall kom ma in Häls. John
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1904-01 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av tio sidor skrivna på fem tunna, vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rosa bläck. BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik i Jönköping Januari 1904 . Esther!! Skal du forlofva dej du? -----Jasså ---- Ja. Jag bör och skall lämna fältet utan strid. Han är naturligtvis en stor karl med höghatt och med mustacher och kanske skägg och allting. Utan strid går jag. Men det är inte . [Sida 2] därför, att jag inte kan svära på, att jag inte nästa vecka möter nå- got ännu vackrare Jag vill göra [överskrivet: det] – och du med. Men äktenskapet, den där långa, långa sam lifnaden, den - vet du hvad Strindberg säger i ett af sina dramatiska arbeten? Kanske han lju- ger, men han brukar aldrig ljuga. ”Jag har sett ett äktenskap på nära håll och det . [Sida 3] var vidrigt.” Kanske det inte stod ”vidrigt” men ordet var kraftigt. Låt mej slippa tala om det. Jag erkänner att jag inte kan det En sak har jag ändå fått för mej. Om du inte kan tänka på ho- nom, den med [överskrivet: hvik] hvilken du skall förlofva dej, samtidigt känna en kän [en bit av bokstäverna är borta i marginalen på denna och de följande raderna] la af samhörighet NU så kanske en tid komm mer då du skall göra det. Nota bene du högakt . [Sida 4] honom och han älskar dej. Jag menar det omöj- ligt, att inte älska fa dren till sitt egna barn sitt egna lilla lifs För barn är ändå det vack raste som finns. Barn är englar på jorden. [nästan utplånat ord] bör kunna uträtta mycke Där har du lite alvar Du som bett om det får skylla dej själf. Jag tycker det låter tillgjordt och lessamt. Hon har rest nu, flickan [Sida 5] därför att jag är rädd inte Nä då! Du har själf en gång sagt: ”Lofva mej att aldrig döda John” och jag skall inte döda. Utan blodsutgjutelse vill jag lämna fältet. Men bed mej inte tala alvarsamt i sådana svåra saker som äktenskap och äktenskaplig lycka. Inte just nu Jag begriper ingenting af det där. Inte alls Jag tror inte jag vet hvad sann kärlek . [Sida 6] är. Det måtte vara nå- gonting kollosalt – Jo – kanske ändå – - Men jag är ung än en tid – jag vill ännu älska allt som är vackert och skönt och om jag känner ett okufligt begär att kyssa något vackert, vackert om det nu är linierna i munnen eller färgen eller det hela, så gör jag det. Hvarför skulle jag inte få det hva? Skulle jag inte få det . [Sida 7] med de blå ögonen och skrattet. Nu står artelie [bokstäver har försvunnit i marginalen på vissa rader] så tom och hånande. Jag har glömt bort meningen med den, meningen att jag skall arbeta där. Vet du, jag känner mej som ett stort kräk. Du säge att jag är vek. men det vill jag inte vara. En god vän skref mej här om året att jag var svag och lättrörd. Är det [överstruket ord] så du menar? Svag är jag nog. Du vill jag skall förvåna världen. Det tror [Sid 8] jag inte går. Jag är nog svag. Nä. vet du. Det är var också alvar och lessamt Jag är så lessam. Jag skrifver det här sängliggande eller rättare sängsittande. Jag har varit sjuk. rätt mycke sjuk säjer dom. Egentligen borde jag skrifva om det här s.k. brefvet. Men dett får vara. Bed mej inte bränna dina bref Jag vill gömma dem som min största skatt och när [på de följande två raderna tycks orden ha varit skrivna över ett veck] jag en gång blifver vigd vi en flicka skall hon och jag [texten fortsätter högst upp på samma sida skrivet upp och ner] lösa ---[?] tillsammans. finner hon ingen glädje i det låter jag genast skilja mej. Farväl John . [Sida 9] Ja precist det-samma som mellan tanke och handling! Det är nog så. Hva? I så fall föredrar jag att handla. Lefva för nuet, njuta för stunden, men undvik lidandet. Jag tror jag alltid har gjort så. Smärtan kan vara en njutning det tror jag mej ha märkt, men det går en stege ned i den afgrund du kallar för allvar. Ma kan inte kasta sig i den, so . [Sida 10] sammans. Sen åker vi nog upp till Dej till- sammans. Du tar väl vänligt emot oss? Mej får du lof att vara alra mäst vänlig emot. Den 24 hyr jag en våning på Grand och så en frack och så sätter jag mej i stora salongen och väntar. Mottagningen börjar kl. 11 f.m. Gå med till till K---[?] kl. 7 f.m. så tror jag du skall kom ma in Häls. John
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1904-01 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av tio sidor skrivna på fem tunna, vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rosa bläck. BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik i Jönköping Januari 1904 . Esther!! Skal du forlofva dej du? -----Jasså ---- Ja. Jag bör och skall lämna fältet utan strid. Han är naturligtvis en stor karl med höghatt och med mustacher och kanske skägg och allting. Utan strid går jag. Men det är inte . [Sida 2] därför, att jag inte kan svära på, att jag inte nästa vecka möter nå- got ännu vackrare Jag vill göra [överskrivet: det] – och du med. Men äktenskapet, den där långa, långa sam lifnaden, den - vet du hvad Strindberg säger i ett af sina dramatiska arbeten? Kanske han lju- ger, men han brukar aldrig ljuga. ”Jag har sett ett äktenskap på nära håll och det . [Sida 3] var vidrigt.” Kanske det inte stod ”vidrigt” men ordet var kraftigt. Låt mej slippa tala om det. Jag erkänner att jag inte kan det En sak har jag ändå fått för mej. Om du inte kan tänka på ho- nom, den med [överskrivet: hvik] hvilken du skall förlofva dej, samtidigt känna en kän [en bit av bokstäverna är borta i marginalen på denna och de följande raderna] la af samhörighet NU så kanske en tid komm mer då du skall göra det. Nota bene du högakt . [Sida 4] honom och han älskar dej. Jag menar det omöj- ligt, att inte älska fa dren till sitt egna barn sitt egna lilla lifs För barn är ändå det vack raste som finns. Barn är englar på jorden. [nästan utplånat ord] bör kunna uträtta mycke Där har du lite alvar Du som bett om det får skylla dej själf. Jag tycker det låter tillgjordt och lessamt. Hon har rest nu, flickan [Sida 5] därför att jag är rädd inte Nä då! Du har själf en gång sagt: ”Lofva mej att aldrig döda John” och jag skall inte döda. Utan blodsutgjutelse vill jag lämna fältet. Men bed mej inte tala alvarsamt i sådana svåra saker som äktenskap och äktenskaplig lycka. Inte just nu Jag begriper ingenting af det där. Inte alls Jag tror inte jag vet hvad sann kärlek . [Sida 6] är. Det måtte vara nå- gonting kollosalt – Jo – kanske ändå – - Men jag är ung än en tid – jag vill ännu älska allt som är vackert och skönt och om jag känner ett okufligt begär att kyssa något vackert, vackert om det nu är linierna i munnen eller färgen eller det hela, så gör jag det. Hvarför skulle jag inte få det hva? Skulle jag inte få det . [Sida 7] med de blå ögonen och skrattet. Nu står artelie [bokstäver har försvunnit i marginalen på vissa rader] så tom och hånande. Jag har glömt bort meningen med den, meningen att jag skall arbeta där. Vet du, jag känner mej som ett stort kräk. Du säge att jag är vek. men det vill jag inte vara. En god vän skref mej här om året att jag var svag och lättrörd. Är det [överstruket ord] så du menar? Svag är jag nog. Du vill jag skall förvåna världen. Det tror [Sid 8] jag inte går. Jag är nog svag. Nä. vet du. Det är var också alvar och lessamt Jag är så lessam. Jag skrifver det här sängliggande eller rättare sängsittande. Jag har varit sjuk. rätt mycke sjuk säjer dom. Egentligen borde jag skrifva om det här s.k. brefvet. Men dett får vara. Bed mej inte bränna dina bref Jag vill gömma dem som min största skatt och när [på de följande två raderna tycks orden ha varit skrivna över ett veck] jag en gång blifver vigd vi en flicka skall hon och jag [texten fortsätter högst upp på samma sida skrivet upp och ner] lösa ---[?] tillsammans. finner hon ingen glädje i det låter jag genast skilja mej. Farväl John . [Sida 9] Ja precist det-samma som mellan tanke och handling! Det är nog så. Hva? I så fall föredrar jag att handla. Lefva för nuet, njuta för stunden, men undvik lidandet. Jag tror jag alltid har gjort så. Smärtan kan vara en njutning det tror jag mej ha märkt, men det går en stege ned i den afgrund du kallar för allvar. Ma kan inte kasta sig i den, so . [Sida 10] sammans. Sen åker vi nog upp till Dej till- sammans. Du tar väl vänligt emot oss? Mej får du lof att vara alra mäst vänlig emot. Den 24 hyr jag en våning på Grand och så en frack och så sätter jag mej i stora salongen och väntar. Mottagningen börjar kl. 11 f.m. Gå med till till K---[?] kl. 7 f.m. så tror jag du skall kom ma in Häls. John
Photo: Jönköpings läns museum
Brev 1904-01 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av tio sidor skrivna på fem tunna, vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med rosa bläck. BREVAVSKRIFT: . [Sida 1] Sjövik i Jönköping Januari 1904 . Esther!! Skal du forlofva dej du? -----Jasså ---- Ja. Jag bör och skall lämna fältet utan strid. Han är naturligtvis en stor karl med höghatt och med mustacher och kanske skägg och allting. Utan strid går jag. Men det är inte . [Sida 2] därför, att jag inte kan svära på, att jag inte nästa vecka möter nå- got ännu vackrare Jag vill göra [överskrivet: det] – och du med. Men äktenskapet, den där långa, långa sam lifnaden, den - vet du hvad Strindberg säger i ett af sina dramatiska arbeten? Kanske han lju- ger, men han brukar aldrig ljuga. ”Jag har sett ett äktenskap på nära håll och det . [Sida 3] var vidrigt.” Kanske det inte stod ”vidrigt” men ordet var kraftigt. Låt mej slippa tala om det. Jag erkänner att jag inte kan det En sak har jag ändå fått för mej. Om du inte kan tänka på ho- nom, den med [överskrivet: hvik] hvilken du skall förlofva dej, samtidigt känna en kän [en bit av bokstäverna är borta i marginalen på denna och de följande raderna] la af samhörighet NU så kanske en tid komm mer då du skall göra det. Nota bene du högakt . [Sida 4] honom och han älskar dej. Jag menar det omöj- ligt, att inte älska fa dren till sitt egna barn sitt egna lilla lifs För barn är ändå det vack raste som finns. Barn är englar på jorden. [nästan utplånat ord] bör kunna uträtta mycke Där har du lite alvar Du som bett om det får skylla dej själf. Jag tycker det låter tillgjordt och lessamt. Hon har rest nu, flickan [Sida 5] därför att jag är rädd inte Nä då! Du har själf en gång sagt: ”Lofva mej att aldrig döda John” och jag skall inte döda. Utan blodsutgjutelse vill jag lämna fältet. Men bed mej inte tala alvarsamt i sådana svåra saker som äktenskap och äktenskaplig lycka. Inte just nu Jag begriper ingenting af det där. Inte alls Jag tror inte jag vet hvad sann kärlek . [Sida 6] är. Det måtte vara nå- gonting kollosalt – Jo – kanske ändå – - Men jag är ung än en tid – jag vill ännu älska allt som är vackert och skönt och om jag känner ett okufligt begär att kyssa något vackert, vackert om det nu är linierna i munnen eller färgen eller det hela, så gör jag det. Hvarför skulle jag inte få det hva? Skulle jag inte få det . [Sida 7] med de blå ögonen och skrattet. Nu står artelie [bokstäver har försvunnit i marginalen på vissa rader] så tom och hånande. Jag har glömt bort meningen med den, meningen att jag skall arbeta där. Vet du, jag känner mej som ett stort kräk. Du säge att jag är vek. men det vill jag inte vara. En god vän skref mej här om året att jag var svag och lättrörd. Är det [överstruket ord] så du menar? Svag är jag nog. Du vill jag skall förvåna världen. Det tror [Sid 8] jag inte går. Jag är nog svag. Nä. vet du. Det är var också alvar och lessamt Jag är så lessam. Jag skrifver det här sängliggande eller rättare sängsittande. Jag har varit sjuk. rätt mycke sjuk säjer dom. Egentligen borde jag skrifva om det här s.k. brefvet. Men dett får vara. Bed mej inte bränna dina bref Jag vill gömma dem som min största skatt och när [på de följande två raderna tycks orden ha varit skrivna över ett veck] jag en gång blifver vigd vi en flicka skall hon och jag [texten fortsätter högst upp på samma sida skrivet upp och ner] lösa ---[?] tillsammans. finner hon ingen glädje i det låter jag genast skilja mej. Farväl John . [Sida 9] Ja precist det-samma som mellan tanke och handling! Det är nog så. Hva? I så fall föredrar jag att handla. Lefva för nuet, njuta för stunden, men undvik lidandet. Jag tror jag alltid har gjort så. Smärtan kan vara en njutning det tror jag mej ha märkt, men det går en stege ned i den afgrund du kallar för allvar. Ma kan inte kasta sig i den, so . [Sida 10] sammans. Sen åker vi nog upp till Dej till- sammans. Du tar väl vänligt emot oss? Mej får du lof att vara alra mäst vänlig emot. Den 24 hyr jag en våning på Grand och så en frack och så sätter jag mej i stora salongen och väntar. Mottagningen börjar kl. 11 f.m. Gå med till till K---[?] kl. 7 f.m. så tror jag du skall kom ma in Häls. John
Photo: Jönköpings läns museum
Accept license and download photo