”Kloar-Eriks” fotosamling

”En bild säger mer än tusen ord” påstås det ofta. Museets bildarkiv utgör en enorm kunskaps- och berättelsebank bestående av hundratusentals negativ, diabilder och glasplåtar. Allmänheten i när och fjärran kan helt fritt och gratis göra uttag i denna ”bank” via Digitalt Museum. Men först måste alla dessa fysiska fotografier omvandlas till digitala filer innan de kan ställas till förfogande. Därför var det en stor glädje när arkivet den 12 januari 2018 fick motta en redan digitaliserad fotosamling, nämligen den efter Erik ”Kloar-Erik” Andersson från Veddige i Norra Halland.

HUR VI FICK SAMLINGEN Samlingen med ca 1600 negativ, 200 glasplåtar och ett tiotal färgdior skänktes till arkivet av Veddige-Ås-Sällstorps Hembygdsförening. Ordförande Ingvar Månsson hade dessförinnan skannat av samlingen i sin helhet. Därmed har föreningen nu gett samlingen en fysiskt trygg framtid i arkivet, samtidigt som de alltjämt har tillgång till bilderna.

En digital bildförteckning bifogades vid överlämningen. När Erik Andersson dog 1966 tog hembygdsföreningens blivande ordförande, Ivar Emanuelsson, hand om bilderna, gick igenom dem och antecknade vad han kunde om varje bild. 50 år senare fick Ingvar Månsson tillgång till fotoskatten och vidareutvecklade förteckningen; dels genom att upprätta den digitalt, dels genom att tillföra ytterligare information via bildkvällar där han förevisat fotografierna och låtit besökarna kommentera dem.

Vi insåg vi att det var något alldeles särskilt med denne så kallade bygdefotografs bilder. Vart Kloar-Erik än kom tycks han ha fått fin kontakt med människor för på bilderna framstår de som så avslappnade, närvarande, glada och obesvärade – inte sällan med en skämtsam glimt i ögonen. Ogenerat håller man om varandra och även ett kyssande par lyckas han föreviga. De framför kameran känner oftast Erik, så filtret av blygsel och misstänksamhet är borta. Med korta slutartider fångar han miner och gester i ögonblicket. Ibland kliver ”Kloar’n” själv framför kameran, ensam eller med andra. Det är landsbygdens folk i alla åldrar han skildrar i steget – fjärran från stela ateljéfoton som de mer förmögna stadsborna kunde kosta på sig. Vi ser inget större armod, även om arbetet är hårt och stugorna påvra. Många av de unga kvinnorna är mycket kläd- och modemedvetna.

VEM VAR ”KLOAR-ERIK”? Erik föddes år 1900 och bodde i en liten stuga som fattig hemmason med sin mor, Inger ”Kloar-Inger” Andersdotter, tills hon dog 1945. Därefter bodde Erik kvar ensam tills han själv gick bort 1966. Stugan låg på ofri grund långt upp i skogen ovanför Järlövs gård i Veddige. Kloar-Erik var en snäll person som trivdes med sitt mycket enkla, från fast arbete befriade liv. Erik ville leva mitt i naturen ”på samma sätt som våra förfäder långt tillbaka i tiden”, som han sa när han 1953 blev intervjuad av Hallands Nyheter.

Även om han var en särling, så imponerades många av hans uppfinningsrikedom. ”Kloar’n” var en skicklig snickare som byggde sig ett vattendrivet snickeri med såg och svarv, som han dock sedermera fick inrätta i hemmet och driva med fotogenmotor. Han tillverkade skidor och gjorde prima skidvalla av paraffin och smälta grammofonskivor. Vid stugan hade Erik får, odlade säd och potatis. Inte minst lyckades han med bedriften att framkalla alla sina fotografier endast med hjälp av en 10-linjers (gammalt mått på brännarröret) fotogenlampa! Oftast endast i form av kontaktkopior, eftersom han inte hade utrustning för att kunna förstora, men ändå – det var en tidsödande och oprecis process jämfört med om han hade haft en elektrisk apparat. Till Kloar-Eriks stuga nådde emellertid aldrig någon el. Kanske fick han en del tips av sin vän sedan beredskapstiden, fotografen Nils Bergström från Varberg.

ERIK SOM FOTOGRAF Han lär ha köpt sin första kamera via postorder på 1930-talet, monterade själv ihop den och gick eller cyklade sedan omkring året runt i trakten och fotade vad som kom i hans väg. Erik klev ut i skördearbete, potatisplockning och granplantering. Träffade på lingonplockerskor, scouter och orienterare i skogen. Gästade familjer i deras hem till vardag och fest, vid högtider som konfirmation, student, barnkalas och födelsedagsuppvaktningar. Traktens natur och bebyggelse avbildades i mängd. Han fotade intresserat flygplan, bilar, motorcyklar och andra färdmedel. I verksamheter som asfaltskokerier, torvupptagning och skogsavverkning fann Erik också motiv. Lokala evenemang såsom auktioner, bandy, Skållareds marknad, festplatser eller friluftsliv som bad, skidåkning, fiske – Erik fotade allt med liv och lust. Till och med när han en gång blev opererad hade han med sig kameran och testade färgfotografering på sjuksystrarna. Ibland gav han sig till grannsocknarna, ibland ännu längre hemifrån till Borås eller Varberg. Någon storstad syns däremot inte avbildad.

URVAL OCH PROBLEMATIK Utgångspunkten för urvalet av Eriks foton som läggs ut på Digitalt Museum är att det visar något som kan förmodas vara av mer allmänt intresse: en företeelse, maskin, sedvänja, ett hantverk, byggnadsskick, klädmode eller liknande. Visar fotot endast en grupp människor som du saknar relation till är bilden i regel inte intressant för dig. Om däremot personernas klädsel, syssla eller omgivning - en trädgård eller interiör exempelvis - berättar om något utöver dem själva kan fotografiet ändå bära fram värdefull kunskap. Ibland är det informationen i bildförteckningen snarare än själva bilden som kan utgöra grund för att publicera fotot.

En brist i bildförteckningen är att någon tidpunkt sällan anges. Tidsangivelsen blir därför i de flesta fall mycket grovt satt till 1930–1966, dvs Kloar-Eriks ungefärliga period som verksam fotograf. En annan och typiskt ”hemmablind” nackdel är att man i förteckningen endast anger personernas ”lokala” namn. På hemmaplan vet den äldre generationen kanske fortfarande vilka ”Karls-Kerstin”, ”Knallta-Hilding” och ”Emanuelssons mor” är eller var, men för nya generationer eller utomstående blir de digitalt osökbara. Avseende den tekniska kvaliteten är en sned eller delvis oskarp bild som berättar något att föredra, framför en som tekniskt sett är lyckad men där motivet saknar narrativ – alltså den bild som kan säga mer än tusen ord.

Klicka på bilden nedan så kommer du till bilderna av "Kloar-Erik" som finns på Digitalt Museum!

Share to