Wasaskjulet

Att bygga ett stort örlogsfartyg på 1700-talet tog tid. Från det att kölen lades ut på slipen till ett fartyg var färdigt att tas i bruk kunde det gå flera år. Under den tiden utsattes virket för väder och vind, regn och snö. Det fanns till och med en risk att skroven skulle börja ruttna innan de ens var klara att tas i bruk.

År 1756 lät skeppsbyggmästaren Gilbert Sheldon uppföra en stapelbädd alldeles öster om Polhemsdockan på flottans skeppsvarv i Karlskrona. En stapelbädd är en anordning, då av trä men numera i betong, som fartyg byggs på. På stapelbädden läggs kölen ut och spanten kan resas därifrån. Men som sagt var så gick skeppsbyggandet så långsamt att virket hann bli dåligt innan fartygen ens var klara. Lösningen blev att bygga ett skjul för att täcka över byggena med.

Det finns två tidiga ritningar som visar ett förslag till skeppsskjul på örlogsvarvet i Karlskrona. Den ena är signerat Johan Fellers 1758 och har rubriken "Dessein til et Beständigt Skiul för et 70 Canon Skepp". Fellers ritning visar en konstruktion med ett brutet tak som vilar på åtta pelare på varje sida. Den andra ritningen är utförd av Carl Johan Cronstedt. Den har sex pelare på varje sida och påminner mer om den byggnad som sedan verkligen uppfördes. Byggnaden, som från början fick namnet det stora skeppskjulet, saknar ytterväggar, det är tydligt att det var skeppen och inte personalen som skulle skyddas från vädrets makter. 1778 byggdes linjeskeppet Wasa i skjulet, som efter det har benämnts som Wasaskjulet.

På en målning av C Gosselman, som sannolikt är från 1782, visas en scen från örlogsvarvet i Karlskrona som berättar mycket för betraktaren. I mitten framträder tydligt det stora skeppsskjulet, eller Wasaskjulet som det nu kallades efter linjeskeppet Wasa som byggdes däri. Bilden visar att skjulet så att säga lutar mot havet. Detta naturligtvis för att det skulle vara möjligt att sjösätta fartygen. Väggar saknas fortfarande på Wasaskjulet. Inuti skjulet ligger ett fartyg under byggnation. Detta torde vara linjeskeppet Kronprins Gustav Adolf, ett av Fredrik Henrik af Chapmans linjeskepp som senare skulle delta i det ryska kriget.

Redan tidigt på 1800-talet började ritningar göras för att omvandla Wasaskjulet till förråd. Ett förslag är daterat redan 1801, och enligt det ska skjulet användas som inventariekammare för master och rundhult. Skjulet användes dock för skeppsbyggeri till efter mitten av 1800-talet.

Det sista skeppet som byggdes i Wasaskjulet blev fregatten Norrköping. Hon sjösattes 1858 och blev inte bara det sista fartyget som byggdes i Wasaskjulet utan även flottans sista seglande fregatt. Efter att Norrköping hade löpt av stapeln byggdes den öppna gaveln mot vattnet igen. Även övriga väggar byggdes igen med trä och skapade ett slutet hus med stora portar på landsidan.

Efter att Norrköping hade sjösatts verkar det som att Wasaskjulet stod tomt ett tag. År 1900 togs skjulet i anspråk för förvaring av kol till de moderna maskindrivna skepp som flottan då använde. Skjulet kallades under den tiden Kolskjul 5. Sedan 1915 har skjulet använts för förvaring av småbåtar. Dessutom har Marinens musikkår de senaste åren använt Wasaskjulet för konserter på sommaren.

Den som besöker skjulet idag imponeras kanske av byggnadens pampighet, trots att det är vid en första anblick kanske upplevs som enkelt. Skjulet, som idag ligger inne på Marinbasens område, kan besökas vid guidade turer som arrangeras av Karlskrona kommun. Är du i Karlskrona är det en trevlig utflykt i världsarvet!

Text: Johan Löfgren, intendent