Bo Edward Molander föddes den 19 mars 1915 i Västerås. Molander studerade vid Tekniska Institutet i Stockholm där han också var elevföreningens ordförande sista läsåret och tog examen 1939. Molander innehade kortare anställningar som ingenjör och Konstruktör vid L.M. Ericsson och AB Industrimaskiner i Stockholm 1939 - 1941. 1941 erhöll Molander anställning vid Cyklop AB. med huvudsaklig uppgift: försäljningsarbete inom emballagesidan.
Molander utsågs 1950 till Svenska Kontoristföreningens stipendiat vilket ledde till en utlandsvistelse i England våren 1951. 1953 flyttade Molander till Göteborg, byggde där upp Cyklop AB, Göteborgskontor och distribution för västra Sverige. Kallades så 1959 tillbaka till Huvudkontoret i Stockholm för större försäljningstekniska uppgifter.
Beträffande Molanders hobbyverksamhet, stämplat stångjärn, har den sin upprinnelse i hyggliga skolbetyg i geografi och historia och ett starkt intresse för Sverige i sin helhet. Molander påverkades här av sin utomordentlige lärare, professor Ernst Söderlund i ekonomisk historia vid Handelshögskolan.
Genom de omfattande försäljningsresor Molander gjort och alltjämt gör i landet, har detta intresse stärkts och utvecklats. Omkring 1950 började Molander köpa in s.k. industrimonografier, och studerade bakgrund och upprinnelse till vår järnhantering. Resultatet av detta blev att försöka återfinna det bortglömda och försvunna stämplade stångjärnet. Först mot slutet av 1950-talet, då Molander rotat igenom de flesta gamla nedrasade lancashiresmedjor i landet utan att göra några större fynd kom rivningshus i in i bilden.
Molander kom att inrikta sitt sökande istället på de platser där stångjärnet hade använts - som dragstänger, ankarslut och avväxlingsjärn i gamla byggnader. Under 1960-talets första år började det som kom att kallas "rivningsraseriet" i Stockholms centrum och Bo Molander insåg att husresterna - som kunde vara över 200 år gamla - var en unik källa till gammalt stångjärn, och förhoppningsvis stångjärnsstämplar. Samlandet var mycket framgångsrikt och Bo Molander fick tillstånd att under byggarbetsplatsernas arbetsfria helger genomsöka rivningsmassorna. Samtidigt utnyttjade han alla Stockholms husritnings- och planarkiv för att kunna datumbestämma det hus, våningsplan eller utbyggnad där han hittat det stämplade järnet.
Fram till ca 1980 hade Bo Molander samlat nästan 1300 Svenska stångjärnsstämplar. Genom hans efterforskningar gick det att ange ett tidsspann för varje enskild stämpel, och således skapa inte bara en unik bild av de svenska järnbrukens produktionshistoria, men också ett ovärderligt verktyg för dateringen av gamla hus och byggnader.
Det viktiga bidraget från Molanders hobby som uppmärksammats är den faktiska möjligheten som här föreligger: en säkrare metod att datera äldre fastigheter. Denna faktor har ej tidigare uppmärksammats av vetenskapen varför Molanders teknikhistoriska hobby fått en betydelse för den byggnadshistoriska forskningen. Handlingar och Bo Molanders dokumentation och underlag kring fyndplatserna för stångjärnsstämplarna finns i Tekniska museets arkiv.
