Sjuksköterska Liljan, elev på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm, cirka 1958. Relaterade motiv: 2004_1526 - 1534.
Vid 18 års ålder fick man börja på Svenska Röda Korsets sjuksköterskeutbildning. Då blev eleven antagen till 3 månaders provtjänstgöring - den s.k "plättperioden". Under denna tid ...
Vid 18 års ålder fick man börja på Svenska Röda Korsets sjuksköterskeutbildning. Då blev eleven antagen till 3 månaders provtjänstgöring - den s.k "plättperioden". Under denna tid användes en liten mössa till arbetsuniformen som man fick vid utbildningens början. Den lilla mössan avvek från den ordinarie mössan för att visa att eleven gick på prov. Efter provtjänstgöringen fick eleven veta om hon godkändes för vidare utbildning på 3,5 år. Efter 2 års studier fick eleven bära den vita armbindeln och blev därmed undersköterska.
Arbetsuniformen var skräddarsydd och bestod av en blå bomullsklänning, ett vitt förkläde som knäpptes i kors i linningen med särskilda manschettknappar och en vit mössa. Klänningens längd skulle vara ett visst antal centimeter ovanför golvet och förklädet skulle vara ett visst antal centrimeter ovanför den nedersta klänningsfållen. Man fick endast använda svarta strumpor och svarta skor eller bruna strumpor och bruna skor till klänningen. Till klänningen hörde också en vit krage som fastsattes med knapp baktill och med sjuksköterskebroschen framtill. Till klänningen fanns ett särskilt bälte som gjorde att förklädet inte skulle vika sig i midjan. På vänster ärm fastsattes den vita armbindeln som visade att det var en Röda Kors syster. Den vita mössan var enligt ett mönster särskilt för Röda Korsets sjuksköterskor (varje sjuksköterskeskola hade sin egna design av mössan). Endast nålar med pärlhuvud fick användas på mössan. På mössan fästes hakrosetten. Vid utomhusvistelse fick man bära den tillhörande svarta kappan. Den skulle vara längre än klänningen. Till kappan var man tvungen att använda svarta strumpor och svarta skor och sätta fast den vita armbindeln på vänster ärm. Man använde också en särskild mössa med hakband - den s.k Kapotten. Det fanns också en tillhörande frack till uniformen som bara fick användas vid högtider och sjuksköterskeinvigningar. Till denna klänning bars särskild krage med hålsöm. Hakbandet och fracken fick bäras först på invigningsdagen.
Samtliga arbetspass började kl 07.00 med tre timmars ledigt mitt på dagen och därefter arbetade man till dess avdelningsföreståndare gav tillåtelse till att sluta för dagen. Det kunde bli till både kl 20, 21 eller 22.00. Som elev fick man aldrig säga nej eller säga ifrån!! Det fanns vissa avdelningsföreståndare som var alla elevers skräck. Kom man i onåd hos en sådan var det inte ovanligt att eleven inte kunde fortsätta sin utbildning. Avdelningsföreståndarna hade en otrolig maktposition.
Vid 18 års ålder fick man börja på Svenska Röda Korsets sjuksköterskeutbildning. Då blev eleven antagen till 3 månaders provtjänstgöring - den s.k "plättperioden". Under denna tid användes en liten mössa till arbetsuniformen som man fick vid utbildningens början. Den lilla mössan avvek från den ordinarie mössan för att visa att eleven gick på prov. Efter provtjänstgöringen fick eleven veta om hon godkändes för vidare utbildning på 3,5 år. Efter 2 års studier fick eleven bära den vita armbindeln och blev därmed undersköterska.
Arbetsuniformen var skräddarsydd och bestod av en blå bomullsklänning, ett vitt förkläde som knäpptes i kors i linningen med särskilda manschettknappar och en vit mössa. Klänningens längd skulle vara ett visst antal centimeter ovanför golvet och förklädet skulle vara ett visst antal centrimeter ovanför den nedersta klänningsfållen. Man fick endast använda svarta strumpor och svarta skor eller bruna strumpor och bruna skor till klänningen. Till klänningen hörde också en vit krage som fastsattes med knapp baktill och med sjuksköterskebroschen framtill. Till klänningen fanns ett särskilt bälte som gjorde att förklädet inte skulle vika sig i midjan. På vänster ärm fastsattes den vita armbindeln som visade att det var en Röda Kors syster. Den vita mössan var enligt ett mönster särskilt för Röda Korsets sjuksköterskor (varje sjuksköterskeskola hade sin egna design av mössan). Endast nålar med pärlhuvud fick användas på mössan. På mössan fästes hakrosetten. Vid utomhusvistelse fick man bära den tillhörande svarta kappan. Den skulle vara längre än klänningen. Till kappan var man tvungen att använda svarta strumpor och svarta skor och sätta fast den vita armbindeln på vänster ärm. Man använde också en särskild mössa med hakband - den s.k Kapotten. Det fanns också en tillhörande frack till uniformen som bara fick användas vid högtider och sjuksköterskeinvigningar. Till denna klänning bars särskild krage med hålsöm. Hakbandet och fracken fick bäras först på invigningsdagen.
Samtliga arbetspass började kl 07.00 med tre timmars ledigt mitt på dagen och därefter arbetade man till dess avdelningsföreståndare gav tillåtelse till att sluta för dagen. Det kunde bli till både kl 20, 21 eller 22.00. Som elev fick man aldrig säga nej eller säga ifrån!! Det fanns vissa avdelningsföreståndare som var alla elevers skräck. Kom man i onåd hos en sådan var det inte ovanligt att eleven inte kunde fortsätta sin utbildning. Avdelningsföreståndarna hade en otrolig maktposition.
Inger Petersén invigdes till sjuksköterska från Röda Korsets sjuksköterskeskola i Stockholm den 14 oktober 1958 av grevinnan Estelle Bernadotte utav vilken hon erhöll i sin hand den brosch som är så signifikant för Röda Korsets sjuksköterskeskola.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».