L 138 cm B 60 H 73 (cm)
Gunghäst av brunmålat trä. Sidorna av halvcirkelformade diagonalt utställda skivor, profilsågade kanter. Sadel av bomsadeltyp klädd med sämskskinn, fodrad med linneväv och stoppad med tagel. Längs sidorna på sadeln smalt vågigt kantband av sämskskinn fästade med tännlikor. Töm och huvudlag av läderremmar fästade med tännlikor. Högra tömmen fäst med spik på sidan av huvudet. Svans av tagel, rester av man. Hals och huvud mycket maskstugna. Sekundärt stöd mellan sidorna på insidan.
Utställningstext "Publikens val" 2014:
"Gunghäst från 1700-talet
Den här gunghästen kommer från mitten av 1700-talet. Den har använts av en adlig gosse och skänktes till Nordiska museet 1908. För att göra hästen hållbar och slitstark har medarna konstruerats som ett åstak som kombinerats ihop med hästkroppen. En liknande gunghäst finns i Skogaholms herrgård på Skansen.
Gunghästen var, liksom käpphästen, en pedagogisk leksak som skulle förbereda gossen för hans framtid som ryttare. Flera svenska kungar haft en egen gunghäst, bland andra Karl XII (f. 1682), Gustav IV Adolf (f. 1778) och Karl XV (f. 1826).
Gunghästen var den finaste av alla leksakshästar och pojkarnas önskedröm. Den var den mest fulländade bland leksakshästarna, den kunde röra sig och ridas. Gunghästar var dyra och förbehållna de högre samhällsklassernas barn. Det var de välbeställda borgarnas och adelsmännens söner som genom gunghästen kunde förebereda sig för sina vuxenliv, de red, liksom sina fäder – bönderna red inte. Allmogepojkarna lekte med enkla trähästar och kunde leka häst genom att rida på en gärdesgård eller genom att, förspända som hästar, dra sina småsyskon i en vagn.
Gunghästen slog igenom under andra hälften av 1800-talet då flera leksaksfabriker började tillverka och sälja dem.
Hästleksaker har genom historien – fram till 1970-talet, i första hand varit förbehållna pojkar.
/Maria Maxén"
